20150316

Vara frisk för att vara sjuk... Del 16/100

För tio dagar sedan postade jag ett inlägg om min ansökan om sjukpenning här: Det papperslösa samhället?!? Del 6/100 http://evaihjo.blogspot.com/2015/03/det-papperslosa-samhallet-del-6100.html

Några dagar innan jag åkte hem från sjukhuset fick jag ett par blanketter med enträgen uppmaning av min opererande kirurg att fylla i och ansöka om ersättning från patientskadeförsäkringen, eftersom min infektion orsakades av ett ingepp som gjordes på sjukhuset. Hon kunde dock inte "garantera" att jag fick ut något, men ändå. Man kan alltid försöka.

Det var tre eller fyra sidor som skulle fyllas i, både rutor som skulle kryssas och stora tomma ytor där jag skulle berätta fritt, hela mitt lidandes historia. Jag tror jag ägnade tre olika tillfällen under de där dagarna åt att fylla i de där papperen. Sedan skickades de in via avdelningens expedition. 

Idag fick jag ett brev på posten. Där bekräftades att de hade emottagit min ansökan och tänkte jobba vidare med den i en massa steg. Förutsättningen var förstås att jag skickade in ytterligare ett papper, en fullmakt där jag ger handläggarna tillstånd att få uppgifter från läkarna och ur min journal. Kanske hade det kunnat finnas en ruta att kryssa i på den där första blanketten där man ger lov till detta, kan jag känna...

Med brevet följde också lite mer information om hur denna försäkring fungerar. Bl a att 60% av de som åberopar denna ersättning inte får ut något. Nähä, tack.

Men om man inte köper lott kan man inte vinna. Några enträgna människor tillhör ju de där 40% som faktiskt får något. 

Jag har ju trots allt blivit sjukskriven en hel månad mer än vad som var meningen, fått gå till min vårdcentral (eller rättare sagt ordna skjuts eftersom jag inte kunnat gå) och lägga om såret en massa gånger x 50:-, handlat betydligt mer medicin på Apoteket än vad som var tänkt o s v. Samt betalat för ytterligare 11 dygn på sjukhus, som jag ju berörde i ett annat, tidigare inlägg. Det är vad jag direkt skulle kunna räkna i pengar. 

Men sedan är det en hel del "sveda och värk" också. Hur värderar man känslan att ligga ensam i mörkret och få för sig att de kanske inte hittar bakterien som orsakade eländet, de kanske kommer att göra ett oändligt antal smärtsamma provtagningar och så kommer jag ändå att dö av det här? Vad är det värt att ligga med ett stort hål i magen fullt med gojs som måste bort, och sedan läggas om, för att sedan göra om proceduren två gånger om dagen - hur mycket morfin och stesolid man får så känns det ändå, kan jag upplysa om. Och att därtill ha i medeltal 8 personer stående runt sängen varje gång, när man ligger där och kinkar... Och till slut, när någon kommer på att den där välsignade vac-pumpen, som kunde snabba på läkningen - gå med en puttrande följeslagare på axeln eller bredvid sängen i tre veckor. 24/7. Hur bra sover man då? 

Uppdatering: glömde ju nämna att jag missade mitt enda barnbarns fyraårsdag också. Kalaset, och så barnkalaset när jag lovat hjälpa till och vara lekmormor. Helgen när mina stora utflugna barn skulle vara hemma första gången sedan blixtvisiten vid jul - nu fick jag bara träffa dem kortkort i sjukt tillstånd.

Tankarna på jobbet kommer ju också förstås. Jag hade lovat fem dagars extra vikariat under våren - timpengar som nu går till någon annan. Möjligen kunde jag fått göra fler tim-inhopp för att fylla upp min deltid, om någon annan var borta. Jag hade varit med och planerat hela terminens "vuxenprogram" i serien Mångsidiga Måndagar och missar nu mer än hälften av gångerna, där jag skulle varit värd. Jag har ingen aning om ifall nya programblad och affischer blir gjorda omkring dessa arrangemang - i alla fall blir de inte gjorda på det sättet och vid den tid som jag hade tänkt göra det. (Kanske blir det mycket bättre? Jag kan i vilket fall inte ha någon som helst koll!) Hur mycket är det värt att utebli från detta plus alla andra arbetsuppgifter som ligger på mig, under detta vikariat som jag fick vänta på så länge, och där jag trivs så bra?

Om det fanns någon rättvisa i världen skulle jag väl få ut sådär 50 000 eller så. Men jag förväntar mig ingenting. Jag bara fyller i och skickar in, får man något är det en bonus. Och säkert kommer det att ta många månader innan man får något besked.

2 kommentarer:

Neurotic Kitten sa...

Att skicka in ansökan är en bra start. Håller tummarna för att du ska få ersättning.

Eva Kihlström sa...

Tack!