Vecka efter vecka går. Ingen ringer bara för att snacka lite, ingen ringer på och kommer och fikar helt apropå. Jag pratar inte med en enda människa på hela långa dagar för det mesta.
Så, idag, hade jag bokat tid med en person för intervju kl 15. Dottern sms-ar under förmiddagen att hon behöver ha ett par skridskor för att kunna åka med barnen vid skolan där hon jobbar. Jag erbjuder mig att åka dit med dem vid 14.30, har ju gott om tid!
Ca 13.30 värmer jag lite mat och börjar äta vid 13.45, då ringer svägerskan och pratar i en kvart, avbryts av att det ringer på dörren - det är mina svärföräldrar (=hennes föräldrar). Avslutar samtalet och det visar sig att de har köpt kaka på konditoriet och tänkte komma in och fika när de gick förbi... vid det laget är klockan 14.10 och det GÅR ju faktiskt inte att hinna fika då. Och det inser de också. Så de ger mig två fina vaniljhjärtan som M och jag får ta i kväll - för vi ska ju vara i Skövde kl 18 också...
Så typiskt! När jag "körde iväg" dem sa jag nog 10 gånger att de skulle titta in en annan dag och att det var så jättesynd att det inte gick idag. Man får ju dåligt samvete ändå, fast det inte var mitt fel.
Jaha, nu blir det byta om och dra iväg igen. Det blir i alla fall en bra artikel i tidningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar