Om köttfärs

Den senaste veckan har handlat mycket om köttfärs.

Torsdagens film på Hjo Filmstudio var Scorseses "The Departed" - en jättespännande gangsterhistoria in i det sista, även om man på slutet inte undrade så mycket över vem som skulle bli skjuten och vem som skulle överleva, snarare vem som skulle skjuta vem. "Klockan slog, alla dog", typ. Rena köttfärsfabriken. Och eftersom de flesta redan hade lyckats svika både vänner och närmast anhöriga, var det ingen som sörjde speciellt mycket. Hårdkokt och inte särskilt verklighetstroget, men spännande, som sagt.

Mer om köttfärs: SVT, DN, SvD m fl nyhetsmedier med självaktning har under den senaste veckan "rasat" över de opålitliga Ica-handlarna, som av ren girighet fixar och trixar med bl a köttfärs för att slippa kassera densamma. En ren följetong efter ett avslöjande i Uppdrag granskning, SVT. Och några dagar tidigare var det en undersökning som visade att om sjukvårdspersonalen tvättade händerna och lät bli att bära vissa smycken, klockor etc, så skulle fler patienter ÖVERLEVA! Vad blir nästa avslöjande?

Vissa saker är man glad över att pappa slapp uppleva. Han arbetade under större delen av sitt yrkesverksamma liv i familjeföretagets Ica-butik som styckmästare och charkuterist. För ett tjugotal år sedan gick han i pension och kort därefter byggde butiken om för att endast sälja färdigpackat kött. Och nu finns pappa inte längre ibland oss. Men det jag minns från när pappa stod i köttdisken var att han tvättade händerna i ett kör - minst mellan varje kund, säkert också mellan varje uppvägning av en ny vara om kunden skulle ha flera sorter.

Han hade alltid mössa på sig. Han malde ofta köttfärsen medan kunden stod och väntade, det skulle inte fallit honom in att mala något som skulle ligga till nästa dag. Han plockade bara fram så mycket kött, charkuterier etc av de olika sorterna till kyldisken av glas som beräknades gå åt på ett par timmar och sprang och fyllde på hela tiden. Och tvättade händerna. Han hade inte vigselringen på till vardags, men en armbandsklocka använde han på jobbet. Den hade en metall-länk som han rengjorde ofta för att inga bakterier skulle fastna på den.

Pappa var en "bonnpojk" som inte hade haft möjlighet att utbilda sig och få en flott titel, men när han gifte in sig i Ica-familjen och fick erbjudande om jobb så tog han det och gjorde sitt bästa. Med hjälp av Icas och köpmannaförbundets internutbildningar och korta kurser plus ett stort mått av sunt förnuft blev han bra på det han gjorde och satte en ära i att göra det bra. Det var säkert inte så kul varje dag, jag minns en julafton när en kund ringde och var förtvivlad över att skinkan hade fallit isär. Pappa åkte upp till affären och fixade en ny... Allt för kunden.

Man undrar om dagens handlare och även sjukvårdspersonal som struntar i vanliga, ganska enkla hygienregler har förlorat den här kombinationen av yrkesstolthet och sunt förnuft. Eller tror den upplysta IT-generationen att vi har byggt bort risken för att bli infekterade av mänskliga kontakter i vårt moderna samhälle? Jag menar, om en kund eller patient blir sjuk/are och till och med dör på grund av att jag har missat något så grundläggande och självklart som att tvätta händerna - kan man leva med det? Går det att spåra vem det är som har brustit, eller går hela arbetslag omkring med samma bakterieflora...? Ta fram det sunda förnuftet och tvätta händerna, snälla människor!

Nä, hör ni. Nu har jag inte tid att blogga mer idag. Julen och hemgjorda köttbullar står ju för dörren. Måste springa över och handla lite köttfärs. På Konsum.