Palmsöndag. Nionde april. Att titta ut genom fönstret och konstatera att blötsnön yr över landskapet och möta fru A's hurtiga göteborgska väderkommentar vid tidningshämtande.
En nästan opluggad tenta på inte mindre än tre olika datorprogram hänger som ett hotande åskmoln tre decimeter över huvudet, opackade prylar dräller i den gamla bostaden medan nya odisponerade ytor ständigt kräver nya utfunderingar av smarta och praktiska lösningar, den glada dammsugaren Henry ler outtröttligt mitt i hallen bland alla dammtussar som yr när man vispar förbi mot tvättstuga och arbetsrum. Berg av ren men osorterad tvätt tornar upp sig mellan diverse andra osorterade föremål och kläder som skall hamna i fyra olika högar - spara, slänga, ge bort och fundera - innan dottern R kommer och lägger allt i högen "slänga".
Bredvid datorn ligger de tre senaste utgåvorna av GP's "jobb&utbildning" ifall det möjligen skulle finnas någon annons där det står "vi söker DIG Eva Kihlström", och jag till äventyrs får ögonen på den. Min Teatergrupp (Kulturskolan) skall ha affischer inför föreställningen den 3/5 layoutade, utskrivna och uppsatta samtidigt som de sista repetitionerna skall klaffa - ingen får bli sjuk, helt enkelt.
Gårdagens möte med partiets PR-strategigrupp gav ytterligare bränsle till brasan "vikten av att tala samma språk". Vad menas med att "leva i verkligheten"? Vems verklighet talar vi om? Vad skall vi säga om att profilera toppkandidaterna, som de inte har inom sig själva? Vad är en affisch-"dummy" mer än ett antal snygga foton med bokstäver under? Finns det "tysta" affischer? Vad är mina teorier värda i den här "verkligheten"? Varför bemöts de med tystnad?
Behöver jag säga att verksamheten i mitt eget företag lever ett synnerligen tynande liv just nu, när jag egentligen hade tänkt marknadsföra det som mest intensivt? En tacksamhetens tanke går till Magister Daniel som låter mig slippa grupparbeta och i stället göra den uppgiften ensam till förmån för "evalution" - att framställa en grafisk profil för mitt företag tillsammans med någon blir ju inte något särskilt bra skyltfönster för min kunnighet.
Min syster ringer och diskuterar hur vi skall göra i påsk, och meddelar att läget för närvarande är stabilt med mormors lunginflammation. På onsdag kväll kommer dottern F hem från Sundsvall - skall bädda och fixa till hennes rum lite så hon känner sig välkommen i röran.
Påskäggen till alla mina barn ligger färdigpackade med bl a de livsnödvändiga "draggé-äggen" (skall uttalas så enligt F) och gömda på ett säkert ställe.
Nu slutar det snöa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar