20060523

Så var det slut.

I eftermiddags nåddes jag av budet att Mormor är död. Hon somnade in lugnt och stilla mitt på dagen och var inte ensam. 97 år och sex dagar fick hon.

Just nu känns det mest konstigt och sorgligt förstås. Det är klart att det var väntat och hon hade inte roligt de sista veckorna, men ändå har man någon slags egoistisk önskan att hålla kvar något - en annan tid, ett annat liv?

Jag undrar till exempel hur det kommer att bli med mina kusiner, som jag redan nu träffar väldigt sällan - de senaste åren enbart i samband med Mormors högtidsdagar. Kommer vi aldrig att träffas i framtiden, vi som växte upp nästan som syskon med daglig kontakt under 60- början av 70-talet? Visst är det mycket som är annorlunda, men vi har ju också mycket gemensamt.

Mormor hann inte komma och "hälsa på" sina möbler i den nya lägenheten, inte heller åka med till stugan och sitta på altanen i år. Men hon fick i alla fall några varma dagar i början av maj, då hon fick sitta ute på sin egen älskade altan en stund. Hon gladdes åt att jag snart skulle ta min fil kand - den första i släkten med dubbla högskoleutbildningar - och åt att det går bra för alla barnen = barnbarnsbarnen. Hon höll koll på alla, från Ida, 1 år, till Rebecca, 23.

Men hon gruvade sig lite för vem som skall be för och tänka på alla nu när hon inte finns mer.

Inga kommentarer: