Nu testar vi igen!

Eftersom resten av hushållet är och målar hus tillsammans med farbröder och "småkusin" passar jag på att komma ikapp med lite väsentligheter här - plocka disk, kolla mailen, vattna blommor och blogga - eftersom jag börjar jobba på Turistbyrån igen kl 14. Det är ingen större idé att börja klättra på stegar då.

Dessutom var det 23 grader varmt redan vid 9-tiden i morse, så jag måste nog ner och lägga mig i blöt i Vätterns vatten en stund om jag skall orka med eftermiddagens prövningar i form av bl a Stadsvandring. Ja, alltså, det är kul att göra stadsvandring, men när det är så här varmt bär det emot lite att dra på sig "sekelskiftesklänning" och utsätta sig för stekande sol.

Nåväl. Här kommer de utlovade bilderna från Polen - ett urval från vår "lillsemester" lördag till onsdag förra veckan. Håll till godo!
När man har tid är det skönt att ta dagen på sig för en resa på drygt 40 mil (Hjo-Karlskrona), för att kunna stanna till på vackra ställen, ta en glass osv. Nu kom vi inte iväg förrän 13 15, men stannade ändå bl a i Ronneby, där vi tog en titt på Brunnsparken. Kul att hitta likheter och skillnader med vår egen f d "Badpark" i Hjo!


Nu är vi på båten och i den hytt där vi tillbringade natten. "Man begriper den med en gång", skulle stugägare Valfrid Lindeman sagt. Det blev trots det relativt lugna vädret en väldigt gungig överfart och inte så mycket sömn. Fattar inte hur många sångtexter jag kan om små farkoster ute på stora vida hav... alla tumlade runt i huvudet under en lång natt. Jag låg hela tiden och väntade på en krasch av ett brustet bogvisir eller en kollision med ett isberg - tills jag kom på att det varken fanns bogvisir eller isberg att oroa sig för.


Här är det hotell där vi tillbringade de tre nätterna på fastlandet - det 4-stjärniga Hotel Rezydent. Det gjorde verkligen skäl för sina fyra stjärnor!



























På stranden, som är ca 10 km lång längs kusten, gör man sig ett eget litet "bo" och sedan kommer någon annan och lägger sitt "bo" 1,5 meter ifrån. Första dagen behövde vi väggen för vindskydd, sedan mest för sol. Och viss insyn, förstås.


Mycket dricka gick det åt. Vi testade flera olika smaker, skummast var den som smakade äpple och mint (=tandborstmugg). En dricka gick på ett par, tre kronor beroende på märke.


På Monte-Cassinogatan gick det folk fram och tillbaka hela dagen och en stor del av natten. Gatan slutar vid pirområdet alldeles vid havet, som måste ha varit navet i den gamla kurortsverksamheten här. Längs gatan finns massor av affärer, restauranger, gatuförsäljare, gatuartister och stånd med glass och våfflor. Allt för en spottstyver... Under grädden och hallonen döljer sig tre stora glasskulor!



















Bilder "by night". Nedan "Krokiga huset" som inrymmer flera olika restauranger, barer och diskotek. Ett knasigt inslag i gatubilden.

Maten var som sagt utmärkt!





















Och informationen hos kollegorna på Turistbyrån var på oklanderlig engelska. En sevärdhet är Europas längsta träpir - 560 meter lång, tror jag. Den måste man ju gå ut på.


"Vår" strand sedd från piren och "by night".

Vid en annan gata låg det här huset. Det finns mycket att se inemellan, lite slitet kanske, men mycket charm - i många fall helt omedveten!

That's all folk's - redan dags att åka hem igen! Fullt med sand (och fyndiga inköp) i bilen och något kilo tyngre av alla "gofry" (=våfflor) som inte gått att motstå.