Dag 34 - Filmstudiofilm

I kväll var vi och såg filmen Guds hästar på Hjo Filmstudio. En alldeles jättehemsk film men tyvärr bygger den på riktiga händelser. Som händer gång på gång i hela världen, i olika typer av fanatiska grupper.

Läs om filmen här: http://www.svd.se/kultur/film/det-farliga-med-att-lata-barn-vaxa-upp-utan-hopp_8053580.svd

Och nej, den slutar inte "lyckligt". 

Dag 33 - Hela dagen var räddad

Idag har vi varit på bibliotekskonferensen Bibliotopia i Falköping tillsammans med typ 100 andra biblioteksmänniskor från trakten.

När man ska åka iväg och göra något annat än det vanliga jobbet man har tycker jag att det är roligt att klä upp sig lite. Inte aftontoalett precis, men "lite snyggare vardag". Så jag valde en rak och enkel men min blåaste klänning (Nanso), ett par roliga strumpbyxor och min lilla Desigualväska som färgklick, till detta min blå portfölj som slår åt turkos precis som klänningen. Jo, jag var väl rätt nöjd själv. Jag trivs i de kläderna.

När jag kom till Falköping och träffade mina arbetskamrater kommenterade de att de tyckte det var fint, och det var ju kul att de lade märke till att jag inte hade de vanliga jeansen. Tack tack.

Sedan stod jag i kaffekön och det kom en helt främmande människa bakifrån och skulle gå förbi mig och kön, åt något annat håll. När hon passerade mig stannade hon till, vände sig om och sa: Du, jag måste bara säga, du är SÅ fin!! Så log hon och gick vidare. Tack så mycket, hann jag säga och le tillbaka, innan hon var borta. 

Det där "gjorde" min dag. Hur ofta säger vi något sådant till en främmande människa? Det är ju lättare när man känner varandra och träffas typ varje dag på jobbet, man lägger märke till om det är något nytt, ny frisyr eller nya kläder. Men hur tar en människa som man inte känner emot en komplimang? Tänk om hen känner sig påhoppad eller "kränkt" på något vis? Då låter man hellre bli. Det är ju lite knasigt egentligen, chansen är ju mycket större att hen blir glad...!!

Av bara farten åkte jag vägen om Rabalders outlet på hemvägen och fyndade lite smått och gott. Så även på Osterian, men där fyndade jag ju förstås inte - det blev lite fredagsmysdelikatesser... och en "påskost" som ska sparas lite!

Dag 32 - Ett bra datum

Nu kan jag inte hålla mig längre, nu "lanserar" jag stolt min/evalutions nya hemsida, eller websajt som vi säger. 

Den kommer att fyllas på och säkert ändras en del under den närmaste tiden, men de flesta funktioner som ska vara där är igång nu i alla fall. Och inga missöden hände varken med e-mail, domäner eller servrar. Fantastiskt.

Det är det där tekniska som jag fortfarande behöver ta hjälp med, annars har jag ju faktiskt en "degree" i webdesign så DET kan jag. Och det är INTE samma sak som att kunna programmera, eller tvärtom. Det kan inte nog poängteras.

Lite riskabelt är det kanske att släppa den på "stora skojaredagen", men den risken får man ta.

Ett stort tack ska riktas till min vän, företagarkollega och digitala skyddsängel Helena med företaget HeltUnik.se. Hon är ovärderlig som uppmuntrare, påhejare och möjlighetshittare. Med mera.

Adressen till min sida då? evalution.se, förstås! Välkommen in och gilla!

Dag 31 - En otroligt mångsidig människa!

Ikväll hade vi ett program innehållande poesi och prosa av Britt G Hallqvist. Det var Håkan, Suzanne och ingrid som framförde detta (se bild).

Det gjorde de med den äran. Ett väl avvägt, finstämt och alldeles lagom långt program, som speglade det mesta "från Nalles poesi till psalm och operalibretto", som undertiteln löd.

Britt G skulle ju ha fyllt 100 år i år om hon hade fått vara med lite till. Men att döma av hennes otroliga produktion av egna texter, översättningar och bearbetningar skulle hon levt minst 200 år. Från Var bor du lilla råtta, 90 psalmer i sv ps, Faust, Knepiga katters bok och Shakespearelyrik. 

Bättre program kan man knappast hitta till Mångsidiga Måndagar..!

Dag 30 - Går almanackan fel, eller?

Idag har det varit en strålande vårdag, i alla fall i vår del av landet. Som om det vore i slutet av april i stället för bara i mars.

Jag var så pass produktiv, så jag skrev ihop den artikel som jag underlät att skriva igår - till förmån för brödbak. Efter lunch åkte vi iväg till stugan en sväng. Det är ju dags att börja VARA där nu.

Vi har nästan exakt 4.3 mil till stugan, det tar ca 45 minuter att köra bil dit. Det betyder att man kan åka dit lite spontant om det är bra väder, men också att man kan åka hem för att man har en tid att passa. Man åker inte dit om man inte har minst halva dagen på sig, men man stannar inte i flera veckor. Det är fördelar och nackdelar med det där.

Egentligen skulle man behöva ha stuga lite längre bort för att verkligen landa och stanna över natt. Men i somras gjorde vi en väsentlig standardhöjning genom att bygga till en ny sovstuga med "riktiga sängar" i stället för de nerlegade antikviteter som fanns där tidigare. Nu ska vi fortsätta med att bygga en bra duschplats och så blir det lite fix med dammen har vi tänkt. 

Idag följde de yngre generationerna med upp, dvs dottern R, hennes man E och barnbarnet lilla S. Lilla S tycker att allting är jättespännande där, från att köra den gamla barnskottkärran och plaska med vatten till att gå på utedasset och kissa. Allt är ju så nytt för henne, och att det finns älgbajs alldeles vid knuten är fascinerande.

I dagens upplevelser ingick närkontakt med "blåsippan ute i backarna står" och morfar Gs (alltså min pappas) stenpartier. Sorken hade roat sig med att göra en massa högar i gräsmattan trots att morfar G hade satt upp skramlande "vingeleker" i rabatten - sorken hade nog inte läst de tips om sorkskrämmarskrammel som morfar G hade läst, så den begrep inte att bli rädd. Inne på utedasset hade både papperskorgen och hinkarna vält - som tur var utan vatten, men med spån som vi har att strö med när man har gjort "nummer två". Undrar om jordbävningen med 2 på Richterskalan, som hade sitt epicentrum i Falköping i onsdags, även hade någon utlöpare dit. Det är ju bara ett par mil bort.

Undrar väldigt mycket över vad lilla S kommer att berätta på förskolan i morgon...

Dag 29 - Det här med Earth Hour...

- ja, jag tycker att det är jätteviktigt att man försöker vara så energismart som går. Att cykla eller gå när man kan, ta bussen när man kan och spara bilen till det nödvändigaste, och då ha en miljöbli av något slag. 

Att sätta upp solpaneler och producera sin egen el, visst, men också tänka på att stänga av elektriska apparater med "stand-by"-läge ordentligt, finns det ingen brytare drar man ur sladden, att stänga av duschen när man tar tvål/schampo (och ha ett snålspolande duschmunstycke och helst också värmeväxlare kopplad till duschen), att använda torktumlaren så lite som möjligt, att inte kasta bort en massa mat och att använda så "rena" rengöringsmedel, mediciner och annat som vi sprider omkring oss.

Earth Hour tycker jag är bra som en påminnelse och manifestation för att man ska komma ihåg att göra allt det här varenda dag, men jag tycker det blir lite fånigt när jag ska gå runt och släcka alla mina lågenergilampor, som står på timer, i fönstren för att kommunen skall se hur lite el vi kan göra av med under just denna speciella timme. All gatubelysning, alla skyltar och all ljusdesign i kommunen skall släckas ned. En entusiast förklarade på Radio Skaraborg idag att "då kommer vi att vara självförsörjande på el under en timme, vi klarar oss med det som våra vindkraftverk producerar!"

Under den timmen ja. En kväll om året kanske det är mysigt att tända levande ljus och marschaller, gå ut på torget och demonstrera eller vad det nu är man tänker göra. Men hur bra/säkert är det att vara utan t ex gatubelysning kväll efter kväll hela vintern? Och skall vi även låta bli att köra dammsugaren, spisen, tvättmaskinen? Ska vi tillbaka till 1800-talet?

Jag tror mera på att sätta upp solpaneler och små vindkraftverk på taken (finns framgångsrika exempel från andra länder!) och för övrigt försöka leva så förnuftigt som går med enkla sparknep. Se de ovan, till exempel.

Nu hinner jag inte skriva mer. Måste ta ut brödet ur ugnen och stänga av den innan Earth Hour börjar.

Dag 28 - fredag igen!

Dags för veckans hiss och diss!

Diss idag får bli min nya hemsida som stökar med mig. Hur krångligt kan det vara?? Inte en aning om vad det är jag gör har jag, och jag har mina dubier om ifall den kommer att fungera när jag mekat färdigt... Jag har visserligen fullgjort en högskolekurs i webdesign. Så jag kan utforma en snygg, användbar, informativ och funktionell websajt. Men jag är inte tekniker nog för att klara att lägga ut den själv - det ingick inte i kursen. Hade inte gjort något med ett par extra lektioner när man ändå höll på! Nu håller jag på och ställer alla dumma frågor till höger och vänster. Känner mig dum som ett spån vilket är ovant, för jag är inget spån!

Hissen får bli kvällens AW med arbetskamraterna på Glädje i Skövde. De har verkligen bästa maten! Och jag är så glad över mina vänner och att jag har ett jobb. Så länge det varar.

Synd bara att det är så slamrig akustik i den industri-inspirerade inredningen. Man  kunde bara prata med de tre som satt närmast och då märkte vi allihop att vi satt och halvskrek oss hesa för att höra varann. När vi gick efter ett par timmar var vi rätt så trötta.

Dag 27 - Det har sina fördelar

att avgå ur en styrelse för till exempel Kvinna Skaraborg. Man kan få väldans fina blommor på årsmötet när man går!

Jag har suttit i denna styrelse i två år (som jag var invald på) och sa redan från början att jag bara lovade detta. Nu känner jag att det är lagom att sluta. Men jag fortsätter vara med i föreningen. Några bra kontakter som har lett till lite jobb har jag i alla fall fått. Och det ser bra ut i CVt.

Om jag har kunnat bidra till jämstäldheten i någon mån kan jag däremot inte säga.

Dag 26 - De e mycke nu

Den här veckan har jag lyckats pilla in något att göra fem kvällar i rad, och så jobba på lördag också. Det var väl bra gjort. 

Men man får ta en dag i taget och allt är inte jobb. Ikväll var det födelsedagsuppvaktning hos vännen Inger i all stillhet. Fast nu blev klockan lite mycket..

Dag 25 - En fjärdedel redan!

Det känns som om det har gått väldigt fort! Kanske för att vi fick en ganska lång startsträcka, då Fredrik Wass frågade i god tid om det fanns några som ville hänga på. Ingen konst att skriva några inlägg här i stället för på Facebook eller någon annanstans!

Idag fick jag en glad nyhet på e-mail! Jag har nämligen anmält intresse för en Fairphone - en smart telefon som är tillverkad på ett hållbart och rättvist sätt, och som (jag hoppas!) håller bättre än de iPhones som jag har haft och "slitit ut" redan på ca två år... Och nu fick jag besked om att de är på gång! Bara ett par månader kvar! Sedan återstår att lära sig Androidsystemet.

Läs artiklar om Fairphone här, här och inte minst här.

Skriv sedan upp dig här!

Dag 24 - Olika lotter i livet

Idag har de tydligen bestämt att det malajsiska planet som störtade någonstans i Kinesiska sjön HAR störtat och inte kommer att hittas igen. Synd om alla de anhöriga till de 239 (?) personerna som följde med i djupet.

Det känns som om jag har små problem där jag sitter, trött efter sen Mångsidig Måndag, och äter ett par uppvärmda våfflor med rinnig vispgrädde från igår. Jag lever. Jag har mat. Jag har en bäddad säng och tak över huvudet. Tack för det.

Dag 23 - Slut på helgen igen!

Fattar inte hur fort tiden går, nu är helgen redan slut och det är måndag igen i morgon. Idag börjde vi med att ta sovmorgon och åt lugn frukost. Jag älskar verkligen långa frukostar, jag kan hoppa över lunchen om jag bara får en rejäl frukost! Sedan jobbade jag på med min nya websida. Jag kan inte säga att den snart är klar, för jag kommer hela tiden på nya saker och förbättringar jag ska göra. 

Idag har jag i alla fall flyttat över alla mina gamla bilder från det krångliga galleriprogrammet på min gamla sida till Flickr, som är betydligt lättare att hantera tycker jag. Det ska gå lätt och snabbt att uppdatera en websida, annars blir det inte av! Jag har inte lagt in några nya bilder där på flera år...! Så jag ska komplettera lite också, innan jag släpper sidan i full frihet.

Jag har också lagt in några "cases". Det slår mig att jag ju faktiskt har fått en hel del uppdrag under årens lopp, trots att det inte har verkat så. Men det har definitivt inte märkts i plånboken... Jag hoppas verkligen att de nya kontakter jag har knutit nu kommer att bli bra samaretspartners för framtden. Ordning och reda och inget tjafs om betalning eller vad jag eller någon annan gör. Passar mig perfekt.

(Jag har nog en del autistiska drag i alla fall.)

Dag 22 - I elfte timmen!

Jag börjar skriva detta inlägg kl 23.59, så det måste räknas inom det här dygnet! Eftersom Blogg 100 är frivilligt och man kan göra nästan lite hur somhelst med sina humdra dagar eller hundra inlägg eller båda, så bestämmer jag det.

I eftermiddag/kväll har vi varit hos några av våra goda vänner som bor i Huskvarna, drygt en timmes väg härifrån. Inte så långt bort, men det blir alltför sällan ändå. M och jag träffades när vi gick på förskollärarutbildningen för drygt 25 år sedan och sedan har vi träffats som familjer. Det blir högst oregelbundet någon gång om året och så julkort och lite sådär. 

De hör till de där vännerna som man träffar sällan men ändå bara kan fortsätta prata med. Några minuters uppdateringar om hur det är med barnen och så, sedan är det igång. Vid det här laget har vi varit med "for better and for worse" och vi får se hur det går med det ena och det andra.

Jag är så glad över att ha några sådana vänner. Och tänker varje gång att det här måste vi göra oftare! Kanske kan det bli oftare - någon gång i framtiden...!

Dag 21 - Lite hissodiss

Dagens hiss: väldigt bra kundmöte med ytterst verbala människor som vet vad de vill och hur de vill ha produkten jag ska jobba med åt dem. Det känns bra. Det kommer att bli bra.

Dagens diss: tanten på bibblan som frågade mig om att ladda ljudböcker på hennes Mp3-spelare. Jag började förklara hur hon (eller de ungdomar som brukade hjälpa henne att ladda ner saker till apparaten) skulle göra när hon avbröt mig och frågade "Har ni någon som kan det?" Då gjorde jag något som man inte får, jag låtsades att jag inte hörde och fortsatte att förklara hur det fungerar. Jag är nog en av dem som kan det bäst på det biblioteket... Varför har folk sådana fördomar? Varför skulle inte en medelålders kvinna som jag kunna ladda ner en ljudbok?

Dock kämpar jag på med min websajt, som är ett helt annat kapitel. Jag har fått ytterligare ett mail med instruktioner från min engelske host, ever so polite and kind, och visst förstår jag vad det står. Men jag har ingen aning om vad det betyder att jag ska göra... Måste ta tjuren vid hornen. Googla lite och tjata på min digitala skyddsängel...

Dag 20 - Vårdagjämning

och redan har en femtedel av blogginläggen i utmaningen #blogg100 skrivits! Det här går ju som på räls.

Idag har jag jobbat på så jag blev riktigt svettig! På bussen in till Skövde fick jag lite handledning av min "digitala skyddsängel" (hon hindrar mig från att göra alltför många dumheter och kommer med uppmuntran och glada tillrop) på grund av min kraschade hemsida som jag håller på att göra om. Förmiddagens "internetverkstad" drog inte jättemånga deltagare, men de var aktiva och höll mig sysselsatt i de två timmarna som avsatts. Efter lunch hade jag ett pass i "talboksrummet" där jag fixade några ersättningsskivor till ett par förkomna Daisy-skivor och gjorde lite bokuppsättning av återlämnade böcker. Sedan byttes vi av lite, så jag var i disken och även ute "på golvet" och jobbade med skyltning. Min nya temaskyltning "släkten är värst" är väldigt populär, jag får fylla på böcker hela tiden! (Typ Mormor gråter, Jag ringer mina bröder, Farmor och vår herre, Har jag en dotter?, Hjälp, vi har en tonåring...) Både fack- och skönlitteratur går som smör. Innan jag gick hem hann jag nästan färdigt med en affisch till en aktivitet som skall vara i Värsås bibliotek - en av filialerna - om ca en månad.

När jag kom hem och hade ätit lite gjorde jag korrläsning av ett material som jag varit med och producerat, som går i tryck snart. Sedan försökte jag greja lite med hemsidan men måste maila till min "host" i England och fråga om ytterligare saker. Jag kan ju inte detta men vill förtvivlat gärna lära mig!

Viktigast av allt idag: Jag har hittat ett utlyst uppdrag som jag verkligen, VERKLIGEN vill ha (igen), det är som hand i handske åt mig... Såg det på Facebook och kastade mig på mailen och skrev en intresseanmälan med löfte om en "ordentlig" ansökan senare under dagen. Så den har jag också skrivit och skickat iväg nu. Jag har redan tänkt ut hur det skulle gå att kombinera med andra uppdrag och med biblioteksjobbet, som jag givetvis hoppas skall bli förlängt när vikariatet är slut i juli. Åååh, alla dessa förhoppningar och besvikelser man får leva med.

Nu har jag en sak kvar på dagens agenda. Ska samla ihop anmälningarna till föreningen Kvinna Skaraborgs årsmöte som hålls om en vecka, och skicka antalet till butiken Förrs kafé i Skövde, där vi skall vara. De behöver ju veta hur många de ska göra fika till!

Sedan blir det gonatt för idag.

Dag 19 - Irriterande!

Sedan några år tillbaka finns jag registrerad i "karriärnätverket" LinkedIn. Jag lade upp min profil där som ett av många, många led i mitt jobbsökande. Redan när man gick med kom erbjudandet att bjuda med fler kontakter och på så sätt knyta ihop sina nätverk med andras nätverk, hitta grupper att diskutera med osv.

Jag har väl inte varit den mest aktiva just på LinkedIn, kan jag erkänna, men jag har sett mitt konto där som ett komplement till min hemsida, mitt Facebookkonto osv. 

För nån vecka sedan fick jag ett erbjudande om att uppgradera till premium, dvs få tillgång till ytterligare tjänster, gratis. Lät väl ok att testa tyckte jag. Sedan vet jag inte riktigt vad jag gjorde, men effekten blev att det plötsligt började ramla in mail från en massa personer: NN har accepterat din vänförfrågan, titta på NN's profil och vänlista här..! 

Först tänkte jag att det hade väl gått ut en förfrågan till de av mina mailkontakter som har LinkedIn-konton då, men nu börjar jag få meddelanden från andra kontakter också. Kontakter som inte är och inte vill vara så aktiva på nätet, som jag har mailat till någon gång. Kontakter som medvetet "hållit sig ifrån" sådana här nätverk. Och framför allt kontakter som jag inte har en yrkesmässig relation till. Flera har ansett sig nödda att be mig om ursäkt för att de inte hakar på och "vill vara vän" med mig och för att de inte har konto på LinkedIn. Och jag har ju inte avsett att bjuda in dem, för jag vet ju detta!

Tydligen har jag någon gång i min registrering gett LinkedIn tillgång till mina mailkontakter, men därför tycker jag inte att det är schysst att de postar en massa saker i mitt namn. Det var inte bara mail utan även två inlägg på en av mina bloggar, som uppmanade folk att vara med i mitt nätverk. Jag tog förstås bort dem så fort jag såg dem.

Så, alla ni som har fått förfrågan av mig: känner ni att ni VILL vara vän med mig på LinkedIn, så får ni gärna acceptera min vänförfrågan. Ni som inte har LinkedIn eller inte är intresserade, glöm det bara! Man behöver inte uppge skäl för att bara kasta mailet. Jag ser inte vilka som ignorerar, så ni behöver absolut inte känna er skyldiga.

Och jag ber om ursäkt för att LinkedIn har "spammat"er i mitt namn. Det var absolut inte meningen. Hoppas det inte händer igen.

Dag 18 - Regn och rusk

Denna grå tisdag har jag gjort entré i en av fyra blomvattningsgrupper som finns på biblioteket. Hade ingen aning om att dessa grupper fanns, har ju sett att folk gått runt och vattnat men inte frågat om det fanns något system för det hela. Ett typiskt exempel på oskrivna organisationsregler som "alltid" har varit så. Om ni tycker att växterna på bibblan ser extra fräscha ut i morgon så är det säkert för att det är jag som har vattnat dem..!

Idag har jag också tagit tag i projekt Bygga Ny Hemsida. För drygt en vecka sedan fick jag ett mail om att det varit ett intrång på min evalution.se-sida, och antingen måste jag ändra en massa saker i koden eller göra en ny sida. Nog för att jag har tänkt renovera den ett tag - den är från 2008 - men man tar ju inte tag i sånt där förrän det alldeles krisar. Nu har jag i alla fall fått en spark i baken av min goda vän, co-sångare i kören och "mentor" i digitala frågor, (dvs allmän skyddsängel) Helena, som har lovat att jag kan få chatta lite imorgon eftermiddag. Utan skyddsnät vet jag inte om jag skulle våga börja "peka om" och sånt. Bygga en snygg och tillgänglig sida kan jag ju, men att få den att fungera.. Aaah...! Jag har gjort alldeles för lite sånt så nu måste jag. Uppdatera det som någon annan har byggt är väl ingen konst.

Ja, vi får väl se när den blir färdig!

Dag 17 - Byta däck

Idag har jag bytt till sommarhjulen på min bil. Jag har lärt mig att det heter så. Både "sommarhjul" och "min" bil. Fast det ligger fortfarande närmare i munnen att säga "sommardäck". Det är ju hela hjulen man byter. Och bilen är registrerad på mig. (Det står till och med evalution på den, fast det är ingen "firmabil" i ordets rätta mening. I mitt företag åker man buss så långt det går.)

Hemligheten med att JAG byter hjul på bilen, då? Jo, första året vi bodde i lägenhet utan garage med enda förvaringsmöjlighet uppe på vinden, så lät jag fortfarande MAKEN slita med det. Och alltså ingick det även att rengöra och kånka upp alla hjulen för säsongsförvaring uppe på vinden. Stånk och pust. Smal och brant vindstrappa.

Nästa gång det var dags kollade jag upp hur det fungerade och vad det kostade med "däckhotell". Och bestämde på studs att så fick det bli i fortsättningen. Eftersom vi har köpt bil på Bilia har vi Volvokort och får t o m rabatt på det redan låga priset.

När det börjar bli dags för säsongsskifte kommer det ett mail och ett sms till mig med förslag på en tid. Passar inte tiden går man in på en hemsida och bokar om precis den tid som passar mig. Sedan behöver jag bara infinna mig där och vänta en kvart, så är hela jobbet gjort. Och jag kan köra därifrån medan de gör rent hjulen och stuvar in dem för lagring till nästa gång. Så får jag ett nytt sms, och så vidare. De håller också koll på hur slitna däcken är och sånt. Och de har alla de rätta verktygen framme.

Det är ju rent av dumt att göra på något annat sätt. Om man nu inte har någon i familjen som tycker att det är extremt roligt och avkopplande pyssel. Och det har man inte. Och dessutom är bilen ju min så då bestämmer jag det.

Nu ska jag beställa fönsterputs. 

Dag 16 - God jul!

Idag har vi varit och hälsat på sonen på hans studieort. Det verkade vara rätt OK, nu är det praktik på gång och så uppsats igen.

Så skönt att inte plugga längre, jag känner verkligen att jag är färdig med det!  Inte för att jag kan allt, utan för att kag vill tillämpa det jag kan i verkliga livet, i skarpt läge!

God jul, ja. Nu är tröjan jag började på åt sonen veckan före jul färdig, så den kunde levereras. Först blev den för kort, så jag fick ta upp kanten och sticka på en bit nedtill. Men jag hade massor av garn kvar så det måste ha stått fel i beskrivningen. 

Så här ser den ut i färdigt skick. Och sonen blev nöjd!

Dag 15 - Lite uppsamling igen

I går kväll när jag sedan en stund hade skrivit dagens inlägg kom jag på att jag ju skrev förra fredagen att jag skulle göra en hiss- och disslista på fredagar. Ja, ja, fredag eller lördag spelar kanske mindre roll.

Den här gången blir veckans "diss" min urdåliga nattsömn. Fast jag är jättetrött vaknar jag flera gånger på natten och gärna typ en timme innan jag ska gå upp. Jag tycker jag skulle sova bättre nu när jag har gjort mig av med en stor energitjuv apropå det jag skrev här. Men nej. http://evaihjo.blogspot.se/2014/03/dag-atta-lite-spontant-sadar.html

Och, dessutom, har jag gjort klart det där lilla spontanprojektet som jag började på, och skrev om, då. Det ser ut så här nu när det blev klart: 

Jag fick idén från Stickpodden, där de pratade om "projektpåsar" - för inte kan man förvara sin fina stickning i en plastpåse från mataffären!! (Nehej?) Se där vad man kan hinna på en vecka - lite drygt - när man får lite inspiration. Och bara restmaterial, så den kostade inget heller. På köpet lagade jag idag två par jeans, en skjorta och en kofta när jag ändå satt vid symaskinen - det tog typ tjugo minuter - och ett par andra plagg i högen som jag funderat på att sy om hamnade i stället i "skänka-bort-kassen".

Veckans "hiss", då. Ja, den stora hissen är att jag har fått kontakt och avtal om en produktion med ytterligare en ny uppdragsgivare som vill att jag ska skriva tidningsartiklar här i trakten. Efter en del mailande fram och tillbaka lyckades vi hitta en modell så att det går att lösa, trots att jag jobbar lite fler timmar på biblioteket några veckor framåt. (Fler sjukskrivningar :( ) Så veckan efter nästa blir nog ganska intensiv... men jag tänker göra ett superbt jobb (som alltid, förstås!) så att de återkommer och anlitar mig igen!! Jag vet ju fortfarande inte vad som händer efter 31/7.

Dag 14 - Bojkott

Vi slog just över från Svt-s Public Service-utbud för fredagskvällen till förmån för Netflix. De kommersiella kanalernas utbud var aldrig något alternativ. Det är skönt att kunna välja bort de täta reklamavbrotten.

Idag fick jag ett mail med erbjudande om gratis Filmnet i hela två månader. Kära nån. Vi hinner inte titta på de program vi tycker är intressanta och de filmer vi tycker verkar sevärda i det vanliga utbudet på TV och Netflix. Vi utnyttjar ofta Svtplay elller TV4 play om det är någon serie vi vill följa på TV, eftersom vi ofta är borta på vardagskvällar. Och de kvällar när vi skulle kunna titta är utbudet ofta mindre tilltalande. Tycker vi, alltså. Melodifestival, Let's dance, andra käcka lek- och slå ut-program...vi kanske börjar bli för gamla.

Men om vi skulle skaffa ytterligare någon "fritt val"-kanal så skulle det krävas att någon av oss blev sjukskriven en längre tid. Men vem vet. Om ett år kan vi vara arbetslösa båda två.

Dag 13 - Nya vänner

Man får så många nya vänner när man jobbar med Mångsidiga Måndagar och dessutom är aktiv på nätet!

Idag har jag hållit en liten workshop om internet-undringar för två (det var tänkt fler, men so what!) lite äldre medborgare i samhället. De var sååå tacksamma över att få lite råd och tips. Bl a upplyste jag dem om att svtplay har ett "öppet arkiv". Jätteskoj!

På nätet har jag genom MåMå hittat en ny skojig pod. Om hjältar och monster på himlavalvet. Har ni någonsin funderat på vad som händer om man nyser i rymden? Nä, just det. Lyssna och lär! Gunnar var på besök hos oss på biblioteket förra måndagen. 

Här hittar du Slottsskogsobservatoriets podcast

Ha det så kul. Nu måste jag jobba lite till.

Dag 12 - grattis, nätet!

Idag reflekterar jag över att det är 25 år sedan ett gäng nördar "uppfann" world wide web. 25 år! Inte ens halva mitt liv! 

Jag använder det dagligen, på något sätt, flera gånger om dagen. Hur gjorde man innan det fanns? Och när uppfinnarna presenterade sin idé så begrep inte folk vad det skulle vara bra för...:) 

Läs artikel här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5807129

Dag 11 - Vissa datum

Det finns en del datum som blivit historiska. Ja, ni vet, 6 juni, 6 november, 11 september...

Nu verkar vi ha fått ytterligare ett.

Idag är det tio år sedan det hemska terrordådet i Madrid, när nästan 200 personer miste livet i en otroligt välplanerat terrordåd. Det är tre år sedan den stora jordbävningen vid Fukoshima i Japan som slog ut det stora kärnkraftverket och f ö gjorde så stora skador så man undrar om det går att återställa inom en livstid.

Och idag har en svensk utrikeskorrespondent blivit nerskjuten på ett ytterst kallblodigt sätt på öppen gata i Kabul, Afganistan. Avrättad, är det korrekta ordet. Nils Horner blev 51 år.

Hela dagen har radion och andra media belyst händelsen. Hur kunde det hända?

Svaret är nog att det är sådant som ingen kan gardera sig mot. Det bara händer när det händer. Troligen var det inte honom personligen de var ute efter, utan kanske bara en utlänning eller en journalist. Just nu vet man ingenting om gärningsmannen som satte en kula i hans huvud bakifrån.

Förhoppningsvis hann han inte uppfatta vad som hände. Men det är ju fruktansvärt att tänka sig för alla efterlevande, nära släkt, vänner, arbetskamrater. Och för alla oss som vant oss vid och uppskattat hans reportage överallt ifrån där det hände saker.

Dag tio - En historisk person

I kväll har vi besök av en person som, för att låna ett uttryck av Gösta Ekman, "var känd redan som spermie". (Har du missat Alva och Gunnar Myrdal och deras familj, googla på det!)

Jan Myrdal och hans assistent Anton Honkonen står just nu på scen och för ett samtal om Myrdals långa liv och karriär. Det svindlar när man tänker på att han varit aktiv skribent i sjuttio år. 70!! Nu inför sin 87-årsdag gör han en turné på tio platser, och denna turné inleds idag.

Om Jan Myrdal kan man tycka mycket, eller inte alls. Men ett fascinerande livsöde och en bra berättare är han.

Dag nio - Om något annat

Jag hade börjat skriva på ett helt annat blogginlägg idag. Det handlade om vårt engagemang i kyrkan. Idag krockade det såpass så att jag hade hand om solosång och musik i gudstjänsten samtidigt som vi hade vaktmästar- och städgruppsansvar (som är ett vanligt frivilliguppdrag i frikyrkor) - just idag när vår församling hade administrationsmöte och M även hade lovat att sitta ordförande i detta. När man har "städvecka" har man också hand om ett enkelt kyrkkaffe... Så idag var vi igång från ca 9 till ca 14 - inte mycket till "vilodag" då!

Men den senaste timmen har mitt huvud uppfyllts av något helt annat. Sonen rinde hem från studieorten, där han går sista terminen på lärarutbildningen. Vi brukar höras av ungefär en gång i veckan, oftast under helgen. Med honom var det bra, han ska ut på praktik igen i veckan och det verkade bli ett bra ställe osv.

Förra veckan berättade han om hans kompis som bor i samma korridor. Han hade gått och känt sig småkrasslig ett längre tag och man missänkte lunginflammation men det ville inte ge sig. Då hade man just lagt in honom på sjukhus för att göra en grundligare undersökning och man misstänkte att det kanske kunde röra sig om tumörer. Idag berättade sonen att kompisen fått veta att det var elakartat och hade spridit sig på flera ställen i kroppen. I morgon ska han få veta mera om var det satt sig och sedan drar de säkerligen igång med behandling. En frisk kille i 25-årsåldern ska inte få sådana sjukdomar!!! Det är bara ren och skär ondska. Drabbar blint och orättvist.

Sonen har ju en aning om vad det innebär att genomgå en sådan behandling, även om han inte var så gammal när hans pappa opererades, cellgiftbehandlades och strålades i omgångar under en väldigt tuff tvåårsperiod för drygt femton år sedan. Det finns säkert spår av detta trauma hos honom, liksom hos hela vår familj, även om sjukdomen fick ge med sig till slut den gången. Ändå var hans främsta tanke just nu att det är bra att kompisen finns kvar på sjukhuset här i sta'n. "För det ligger på vägen till praktiken, då kan jag ju hälsa på honom ofta".

Det gör mig så ont om killen och hans familj, det kunde ju lika gärna handlat om vår son. Ändå känns det någonstans gott att min son så självklart är beredd att ställa upp och stötta honom när han är sjuk och nu kommer att gå igenom en fruktansvärt jobbig tid framöver. I vår familj fick vi tyvärr uppleva att en del av våra vänner inte riktigt pallade, medan andra oväntat steg fram och var ett ovärderligt stöd. 

Det gamla ordspråket "i nöden prövas vännen" är verkligen en sanning.

Dag åtta - lite spontant sådär

Här, på kvinnodagen, hade jag tänkt lägga in en lång reflektion om det opålitliga med männen i min "storebrorsgeneration" - ja, gubbar typ 5-10 år äldre än jag. För tredje gången har mitt företag och jag råkat på en blåsning. 

Nu kände jag den komma och satte ner foten innan det blev för kännbart. Så får det vara, nog om det.

Så det blir inte mer om det i alla fall. 

I stället ska jag berätta om ett litet infall jag fick. Plötsligt blev jag så sugen på att brodera, vilket jag inte gjort på mycket länge. Så här ser det ut nu. Ni ska få se vad det blir när det är klart!!:)

Dag sju - Hiss och diss

Fredag och ihopsamling av veckan. Tänkte ta ett nytt grepp och göra en "veckans hiss" och "veckans diss" varje fredag framöver. Så har man åtminstone ett fast tema var sjunde dag...:)

Alltså: veckans hiss blir våren som kommer sakta men säkert. Idag planterade jag om krukan vid ytterdörren så den blev vårlig och fin. Blommor från Hjo Blomster tvärs över ån.

Veckans diss: påsen med avocado som jag köpte i den lokala mataffären för ett par dagar sedan. Ett nät med ett kilo på extrapris för 25:-. Det fanns både jättemjuka och stenhårda, jag valde en påse som jag tyckte var mitt emellan. Nu har jag tagit tre frukter, en var jättefin och två såg ut så här. Vågar knappt skära i de som är kvar!

Dag sex - En upphämtningsdag

Idag och i morgon är jag kompledig, för jag jobbade lördag-söndag på det bibliotek där jag just nu har ett vikariat. Det betyder att jag kan samla upp lite grejor och jobba med egna uppdrag, alltså i mitt företag.

OCH det betyder att man kan ta lite sovmorgon och göra en liten utflykt. Och tänka på något annat en stund.

Jag är lite uppgiven (igen) vad gäller det där med företagande just nu. När jag säger vad jag gör säger "folk": å, vad roligt och omväxlande att ha så många olika saker att göra... men själv önskar jag inget hellre än att få ha EN fast arbetsgivare som betalar mig en skälig lön för att göra alla de där olika sakerna på samma ställe. Slippa jaga uppdrag och slippa sätta pris på vad mina tjänster kostar hela tiden. Slippa förhandla om och försvara mitt värde som människa...känns det som.

God natt, jord.

Dag fem - En dag i bild

Så här har jag haft det idag. En annorlunda dag när jag gjort lite annorlunda media än jag brukar.

Resultatet får ni se i en TV i närheten i början av september.

Och jag har lärt mig lite nytt.

Funderar på om man kan lobba för att få göra RUT- eller kanske det skulle betraktas som ROT-avdrag om man anlitar en liten människa som snabbt och med säker hand sätter på ansiktet på en på morgonen...

Eftersom det blev en liten stund över innan tåget gick sprang jag in på Nordstan och köpte en present åt mig för att jag tyckte att jag var värd det. Det blev en liten smart och fin axelväska från Desigual.

Dag fyra - skymningspromenad

Kom hem med bussen strax efter 17, in på Ica och handla ett par kassar, hem på cykel och packa in, ta bilen och lämna in på service. Ja, de stänger kl 17 står det på dörren, men om man så skulle komma vid 20 så finns det oftast folk kvar. En riktig äkta "mack" är det, men duktiga är de och fort går det.

I kväll är det ingen körövning och jag har tänkt hinna massor: rosta ny müsli, baka morotsbröd, göra en bautasats lasagne till matlådor och så har jag lite att göra på datorn också, ja. Men nu blev jag alltså tvungen att ta promenaden på ca 20 minuter hem från "macken" först.

Och liksom varje vår slås jag av hur ljust det är! Idag är det alltså fjärde mars och när jag tog bilden var klockan ungefär kvart över sex. Blå skymningstimme!

Den vita pricken på himlen är en knivskarp nymåneskära...tyvärr gjorde den sig inte lika bra på bild. Jag behöver nog ett teleskop...

Dag tre - Mångsidig Måndag

I mitt vikariat på Skövde Stadsbibliotek ingår bl a att ansvara för program till aktiviteten Mångsidiga Måndagar. Det är jätteroligt. Programmen varierar verkligen från högt till lågt - förra måndagen var vi i Uganda och fick se bilder av fåglar och gorillor, nästa måndag kommer Jan Myrdal... 

I kväll hade vi besök av en entusiastisk astronom från AstroSweden vid namn Gunnar Sporrong - ja, jag gör lite reklam här. Det var en intressant föreläsning och lite svindlande att tänka sig hur många stjärnor och hur många galaxer som snurrar bortanför vårt solsystem. Och hur mycket mer man kan se med utrustning för några tusenlappar. What a wonderful world!

Kolla in hemsidan astrosweden.se!

Dag två - Det här blev inget bra...

Jag har sovit som en kratta i natt. Ja, sämre än en kratta, för en kratta står i alla fall still och är tyst på natten. Jag har (enligt min man, trovärdigt vittne) snurrat och hostat hela natten. 

Dessutom har jag grubblat och grunnat på en massa saker som jag ändå inte kan göra något åt. Varför kan man inte dra ur sladden??

Idag är det Vasalopp, Vasalopp, Vasalopp och så Ukraina. Inte för att jag eller vi har några personliga bekanta på någotdera stället, men utvecklingen ska ju följas. Vasaloppet vet vi nu att det kommer att genomföras trots hotande snöbrist osv, om några timmar har vi en vinnare. Det är värre med Ukraina. Hela världens diplomater jobbar för fullt för att konflikten ska lösas utan vapen. Vi får se hur det lyckas.

Själv åker jag in till Stadsbiblioteket Skövde Kulturhus om en stund för att jobba söndagspasset. Hela dagen går åt fast det bara är några timmar, men sedan blir det kompledigt och det är åtta veckor till nästa gång. 

Idag går bussturerna ännu sämre anpassade till mina tider än igår, så nu får det bli bilen de 3,5 milen från Hjo.

Ny omgång av Blogg100!

Så var det dags igen. Nästan ett halvår sedan jag var inne och skrev här, märker jag. Tänk vad tiden går!

Och märkligt att man ska behöva en rejäl spark i baken för att komma igång igen! 

Det är alltså dags för en ny omgång av Blogg100-utmaningen, och vad kan man annat än att hänga på. Vi börjar officiellt idag, den 1 mars, och håller på i 100 dagar. Förra gången skrev jag på två bloggar parallellt - den här lite mer om jobb och vardag, den andra lite mer om funderingar och så. Men nu har jag tänkt skriva på den här i första hand, och kanske bara någon gång emellanåt på den andra.

Jag har nämligen lite mer att jobba med nu än jag hade då. Jag har ett vikariat på Skövde Stadsbibliotek som programansvarig assistent, 55% som från nu och under några veckor framåt kommer att vara ca 75% pga mera sjukskrivningar där (den enes död, eller nöd kanske man ska säga, den andres bröd) och därmed lite jobb med talböcker för grupper med särskilda behov. Jag har också kvar mitt företag evalution förstås. Där jobbar jag nu med två olika tidningar - Gård & Villa och Amos - som lite större uppdrag och så sköter jag webshopen forr.se, ser till att varorna kommer in med rätt texter, sökord etc. Plus 2 tim/veckan på Högskolan i Skövde, där jag står till tjänst med datoranvändningsstöd. Mest frågor om sidnumrering i Wordprogrammet..!

Den här veckan har det knökat ihop sig lite för mycket, först schemat på biblioteket med helgtjänst, som infaller var åttonde vecka (jobbar 11-18 fredag, 11-15 lördag och 11.30-16 söndag - låter inte så mycket men hela dagarna går ju åt med bussar som inte passar jättebra). Och deadlines på båda tidningarna. Dessutom föreläsning med Maria Sveland anordnad av föreningen Kvinna Skaraborg där jag sitter i styrelsen plus en välgörenhetskonsert för Rotarys läkarbank med kören som jag är med i. 

Så det har fått bli kvällar och nätter, och i eftermiddag ska jag sätta mig och lägga in material på hemsidan för Gård&Villa. Tidningen delas ut idag och materialet ska ut i samband med det, varken förr eller senare. 

På torsdag och fredag ska jag ta det lugnt. Jobba hemifrån med webshopen som har fått stå lite på undantag den här veckan...

Föresatser är bra

men plötsligt kan det hända att man inte har tid att uppfylla dem! Min avsikt att fortsätta blogga regelbundet är en sådan.

För några veckor sedan fick jag väldigt mycket att göra. Först blev jag uppringd av Uno, som startat en ny satsning på "specialtidningar" och ville ha min hjälp med det "redaktionella materialet" som det heter. Alltså originalreportage med foto av lokal karaktär. Visst, sure, sa jag, så får vi se hur mycket det blir och vad det utvecklar sig till. Hans vision är att vi tre personer som är inblandade i det här läget ska kunna få ihop "så vi kan leva på det" inom något år. OK, det låter ju bra, men bränd som jag är sedan tidigare säljer jag inte skinnet förrän björnen är skjuten. Jag jobbar på med min del av det hela och hoppas förstås att han får rätt.

Efter ytterligare ett par veckor blev jag uppringd av Kajsa, som behöver hjälp med sin webshop och "nätnärvaro" i allmänhet. Hon är också en kontakt i mitt nätverk av folk som jag ständigt tjatar på. Visst gör jag det! Dessutom hade hon fått akut personalbrist i verksamhetens café-del och frågade försiktigt om jag kunde tänka mig att jobba några pass där också, i alla fall över sommaren. Det är klart. Jag har inga andra planer!

Så numera varvar jag skrivande med bakande, kaffeserverande och webjobb. Klart att det är skönt att vara lite ledig på sommaren men eftersom vi kom iväg till Budapest den där veckan i april så känns det inte nödvändigt att resa iväg på någon "semester". Jag har någon dag ledigt emellanåt och caféet är alltid stängt på söndagar, så vi ska vara vid stugan och resa till Stockholm (hälsa på dottern F) och hinner ändå få lite besök av goda vänner.

Även webjobbet är ju en nysatsning och ska utvärderas efter ett halvår - har inte våra strategier för att lyfta den och öka försäljningen lyckats så avvecklar vi. Således även min insats, alltså. Men även här jobbar jag förstås på med det jag är bra på och utgår från att vi ska lyckas! 

Tänk om det äntligen är så att det lossnat...?

En heldag vid datorn

Dagens "yess": upptäcka att även denne arbetsgivare använder samma registreringsformulär som en av de andra dit jag ansöker idag. Meriter och CV mm är redan ifyllt. 

Därmed slipper jag alltså att skriva in mer än personligt brev. (Vilket ändå tar någon timme, men där sparade jag oväntat typ 1 1/2 timmes jobb!)

Puh! Önskar att alla kunde använda det här...!

Eller hur.

Läs och begrunda. Som om man skulle...? Nää! 

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=31EC76F43273993AF6CC0B5A4812D622.rocco4?cid=25991131&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8149596%26amp%3bnew%3dtrue

När det inte blev som det var tänkt

- att det långa vikariat jag var tillfrågad om, för en som skulle vara tjänstledig, stöp för att vederbörande ändrade sig och inte skulle vara tjänstledig trots allt - så får man bita i det suraste av äpplen och börja bläddra i platsannonserna igen.

Tack och lov för Jobsafari som håller ordning på annonserna åt mig och sållar bort de jobb som jag absolut inte är lämpad för. Ja, jag har ju själv fått fylla i sökkriterier förstås, men det finns flera s k "intelligenta agenter" som inte alls gör det lika bra. Om man fyller i att man vill ha jobb inom kommunikation, t ex, så kan man få annonser där det bara står kommunikation i förbigående någonstans i annonsen, utan att det alls har samband med det som jobbet handlar om. Men Jobsafari fungerar hyfsat på den fronten.

Det är intressant hur olika arbetsgivare formulerar sig i annonserna. När jag läser om att man "brinner" för sin verksamhet så får jag knottror bakom öronen. Jag som sökande vill helst inte bli beskriven som "grym" eller "hungrig" heller. "Med servicekänsla" är på gränsen. Söker man jobb i ett serviceyrke så är det väl en förutsättning.

Nyss bläddrade jag förbi en annons där det stod "...vi lever lågpris och brinner för att sälja bra /produkter/till rätt pris....." Hur gör man när man lever lågpris?

När man söker "säljare med/utan erfarenhet" i tjugo olika kommuner drar i alla fall jag öronen åt mig. särskilt som man inte får veta vad det är man ska sälja. Jag har väldigt dåliga erfarenheter av försäljarbranschen, men butiksförsäljning kan jag fortfarande tänka mig.

Nä, nu får jag bläddra vidare. Någon gång ska det väl vara "min tur". som det heter. Om det var någon ordning med det där tursystemet så skulle det varit min tur för länge sedan...

Självbilden

När man håller på och söker jobb och ständigt får nej, nej och nej kan man så småningom utveckla en självbild som inte precis är positiv.

Då tycker man att Arbetsförmedlingens uppgift skulle vara att peppa, peppa och peppa. Och det kanske de gör, men typ S-budskapet "alla ska med". Alla ska ha samma pepp oavsett om man är mer än vuxen och har högre utbildning eller kommer direkt från grundskolan. 

Två gånger om året skall man "upprätta en handlingsplan" där det står ungefär Eva ska söka jobb genom att... Däremellan hör handläggaren av sig och hör hur det går. Förra gången lovade han att "hålla tummarna". 

Jag har sagt att jag givetvis hör av mig om det blir någon ändring. Ändå ska vi genoföra detta spel år efter år. Min nuvarande handläggare har i alla fall lärt sig att använda mail, det är en enorm utveckling. Men "handlingsplanen" måste fortfarande skickas med snail mail.

Min dotter R, 1-7-läraren, råkade se mitt senaste handlingsprogram som låg framme på köksbänken samma dag som det kom. Hennes spontana kommentar: Men! Det är ju formulerat ungefär som när vi skriver handlingsprogram för tvåorna när vi ska ha utvecklingssamtal!!

Det är möjligt att det finns vuxna som kommunicerar på den nivån. Jag kräver lite mer av en statlig tjänsteman. Behandla mig inte som en åttaåring!

Målgång!

Då var det dags för inlägg nummer 100!

*applåder, stampningar, visslingar, konfetti, fyrverkerier, hurrarop*

Varje dag har jag skrivit åtminstone ett inlägg på den här bloggen eller systerbloggen "hur hamnade jag här". Oftast på båda.

Några dagar, det skall erkännas, kar jag haft rejäl bloggtorka och inte kunnat hitta på något, men eftersom jag SKULLE skriva varje dag har jag till slut värkt ur mig ett bidrag. Inte heller alltid de mest intressanta bidragen, men ändå.

På den här platsen har mitt jobbsökeri säkert märkts av en del. Ibland har det varit svart, svart, svart, men ibland lite försiktig optimism. Jag är glad att kunna skriva, så här på sluttampen av projekt Blogg100, att jag just idag tog upp en kontakt som gjorde att jag fick en aning nytt hopp igen.

Jag kommer att försöka hänga i med bloggandet nu. Om det inte blir inlägg varje dag, så hoppas jag kunna skriva något två eller tre gånger om dagen. Och då kommer ni att få reda på om det blev något positivt på riktigt av den här svaga förhoppningen eller om det också gick i stöpet, som så mycket förut. Ursäkta, men man blir lite desillusionerad.

Hoppas ni som har hittat hit kommer att fortsätta följa mina öden och äventyr! Jag fortsätter länka till Facebook och Twitter. Jag får väl hitta något annat att tagga med...:)

Inspiration

I dag tillbringade vi några timmar på ägorna i skogen.

Jag flyttade bland annat på en ansenlig mängd biomassa, som lagrats över rabatter och odlingar under vintern. Klippte ner några buskar som spretade mer än lovligt och fick en lagom solbränna på köpet. Ja, för när man väl började jobba blev det varmt så man kunde gå i linne, annars var det inte mer än 12-13 rader i skuggan och ingen vidare värme i vinden. När man satt still var det tröja på.

Jag fixade också till utedasset med separering, så det är klart att använda för säsongen. Det fungerar jättebra för våra behov. Vi grillade årets första middag och sedan kom dottern R med familj och fikade. Mysdag.

Varje vår får man ju också en massa nya idéer, eller också kommer man ihåg det man inte hann genomföra förra säsongen. Lite Ernst-varning, om man säger så. Vi spånade ihop en hel massa saker som man skulle kunna göra.

En sak som har legat och grott i några år är en sovstuga med lite extrautrustning i. Det är nämligen så att vår lilla stuga år byggd så att endast sängar med bäddmått 190 cm får plats. Ritningarna var väl från 1950-talet och då var det ju mindre proportioner på allt. Folk var väl kortare förr också. Tyvärr går det inte att bygga ut åt något håll utan att det skulle se konstigt ut eller bli en väldigt stor apparat.

I och för sig går det väl att sova några nätter i en kort säng emellanåt, men nu är det så att bottnarna i de gamla sängar vi har börjar ge sig. De är av någon slags kedjor och nu liknar de mera hängmattor = katastrof för en rygg med diskförskjutning... Och nya sängar med det bäddmåttet går inte att uppbringa. (Mycket kan man tänka sig att köpa begagnat, men inte sängar!)

Dessutom skulle vi vilja ha lite mera utrymme för förvaring, en fast duschplats för vår pumpdusch och så tänkte vi fixa ett solcellsaggregat på taket för att kunna ha frostfritt inne året om, och kanske ha ett litet kylskåp att koppla på när vi är där när det är varmt. El vore bra för att kunna ladda handverktyg och vattenpump också, och kanske skulle vi kunna fixa en slavmast så vi får täckning för mobil och till och med Internet där uppe. Nu är det en vit fläck precis där.

Mindre intressant är belysning, TV och varmvatten. (Fast får man Internet kan man ju numera titta på TV i paddan om man skulle behöva. Men det behöver man inte så ofta.)

Ja, detta kostar förstås en slant, men eftersom vi avverkade skogen för ett par år sedan så har vi skapat ett stugkonto som mer än väl räcker till de enklare lösningarna på våra idéer. Vad värre är, hur får man tiden att räcka till...??

I elfte timmen

Ja, nästan tolfte, landar dagens inlägg.

Idag har jag inte gjort många knop. Har jobbat hemifrån, men bara kunnat göra en del eftersom jag har väntat på material. Det är ingen idé att börja med något förrän man har allt man ska ha. Det blir ogjort arbete.

Så nu blir det att jobba på torsdag och fredag i stället, fast det egentligen inte är mina schemalagda arbetstider. Det är en hel del "förtroendetid" i det här sekreterarjobbet.

Lite nytta kanske jag har gjort i alla fall. Har tillbringat några timmar med lilla älskade S och hennes föräldrar. Jag hoppas att hon kommer att minnas mig som en rolig mormor när hon blir stor. Inte bara en som tjatade om potta och äta upp och plocka iordning. Än så länge tycker hon det är kul.

Yrkesstolthet?

Som några av er vet, är jag uppvuxen med ena benet i en livsmedelsaffär.

Halva min släkt (om man ser till den delen som familjen stod nära och umgicks med under min uppväxt) jobbade där, och vi barn fick tidigt lära oss att titta om det fattades något i någon hylla, och fylla på. Fanns det inte varor i lager, så skulle man dra fram det man hade, så det ändå såg ut som att det fanns saker på hyllorna. Långt innan vi fick regelrätta feriejobb i samma affär.

Jag tänker på detta ibland, när jag handlar i min nuvarande lokala mataffär. OK, det är annorlunda nu när de skall hålla öppet alla veckans dagar, öppna kl 8 och stänga kl 21 eller 22 - på den tiden jag talade om ovan var det fråga om 9-18 på vardagar och 9-14 på lördagar. Hade man inte handlat då, så var det stängt. Eller också hänvisades man till kiosken uppe vid stora landsvägen.

Men ändå. Har man öppet, så måste det väl finnas varor att köpa? I min mataffär får man ibland känslan av att vi lever i ransoneringstider. Kommer man dag efter röd dag, framåt lunchtid, så kan t ex halva brödhyllan gapa tom. Är det extrapris på ost eller kaffe (som det skulle vara idag) så finns det inte ett dammkorn i dessa hyllor på söndagen.

Man ser aldrig någonsin någon som går och fyller på i hyllorna under helgen. Nej, jag vet att det kostar extra att ha personal på helgen - jag har ju även jobbat i handeln senare på andra ställen, där man jobbade på helgen - men man kunde kanske ha EN person som bara går runt och kollar lite. Och fyller upp med det som finns, om det nu är slut på lagret också. Kanske t o m sätter upp en lapp där man beklagar att varan är slut f n och när den väntas komma in igen. Det skulle se bra mycket trevligare ut i affären.

Avtackning

Idag har vi ägnat oss åt representation.

Det hör också till jobbet ibland. Fast ganska sällan.

Den här gången hölls högtidligheten i Regionens Hus i Skövde. Ett fantastiskt vackert hus.

Dessutom hade man hämtat maten från en restaurang från en tvärgata i närheten, nämligen Glädje. De gör otroligt god mat av mestadels närproducerade varor.

De hade gjort 5-6 olika sallader av en massa fräscha grönsaker, ost, kött, gravad lax, räkor... Och så kaffe och en jättegod hallonkaka.

Det här kunde man göra oftare.

Tveksam reklam

I dagens GP ägnas nöjesparken Liseberg ett stort reportage där det nya "Kaninlandet" prisas i alla tonarter. Två "experter", 8- resp 10-åriga killar ger fyra 5-or, tre 4-or och en 3-a till de olika attraktionerna i den nya avdelningen.

Nöjesparken har till och med infört en "Glada barn-garanti", vilket just nu marknadsförs med en något märklig kampanj, enligt mitt sätt att se.

Hur man kan garantera att barnen är/blir glada är ett ämne för sig, som inte får plats att diskutera här just nu.

I kampanjens annonser ser man bilder på gråtande barn (inte helt olika de tavlor som var så otroligt populära för ett antal år sedan) och i texten står det "Vissa barn tvingas åka till ... i sommar". Ställen barnen tvingas till är exemplen Kreta, Mallorca och Italien, förmodligen för att tvingas tillbringa en vecka eller två med sina föräldrar och syskon. Kanske se och uppleva en del annorlunda saker, smaker, dofter och ljud, och få en liten inblick i en annan kultur.

Alternativet är alltså ett besök på Luseberg, där man garanterar glada barn - vilket man ju inte kan garantera vid en utlandsvistelse. Men även besvikelser, strapatser och bakslag kan ju ge familjen erfarenheter och gemensamma minnen som man kan le åt i efterhand.

Jag tycker också att kampanjen är smaklös med tanke på senare tiders diskussion om "fattiga barn" i Sverige. Det finns familjer som inte kan välja något av ovanstående, de kanske stannar hemma hela sommaren eller lånar en enkel stuga av släkten. En cykeltur till närmaste badsjö får bli utflykten och medhavd matsäck är inte det sämsta sommarminnet man kan ha.

I dagens tidning finns också, några sidor längre fram, en betydligt mindre artikel om att en av de största tv-kanalerna i Grekland har berättat om kampanjen, vilket upprör många greker. Man läser in en fortsättning av den hetskampanj som pågått under en tid, sedan den djupa ekonomiska krisen slog till, och grekerna hör mellan raderna ett nedsättande, fördomsfullt budskap i stället för humor, som Lisebergs gästservice menar var avsikten. Man trampar på de som redan ligger, enligt grekerna, som kräver en ursäkt.

Liseberg uttalar att de enbart tänkt på humor och har valt just Kreta, Mallorca och Italien eftersom det är något som "alla svenskar älskar att resa till". Hur de nu har kommit fram till det. Mig har de inte frågat.

Och för en hel del svenska familjer finns, som sagt, varken utlandssemester eller Lisebergsbesök på kartan. Man behöver inte trampa ner dem heller.

Det är märkligt

hur det har blivit.

Man kan studera hur mycket som helst och förkovra sig i det man har valt som inriktning. Man får hela tiden höra vilka fina meriter och bra erfarenheter man har, och vilka snygga produkter man levererar, dessutom snabbt, när man väl fått in en fot på något vikariat.

Men eftersom det i regel är sjuttio sökande till varje fast tjänst som jag söker i min bransch, så är det enda man kan göra, mer än att skicka in sin ansökan, "att hålla tummarna". Jag har hört det förut från en handläggare på AF, idag hörde jag det igen i jobbsökarsammanhang.

Vad menar de att man ska hålla tummarna för? Att man ska bli kallad till intervju? (Bara för att ännu en gång bli ratad och få höra hur fina meriter man har.)

Kanske är det för att arbetsgivaren skall bortse från de där försmädliga siffrorna som står bland mina personuppgifter. Mitt födelseår.

Från det ena till det andra

Så har vi då kommit tillbaka till Sverige igen. Den kylskåpskalla Norden.

Så här års märks nog skillnaden mer än annars...

Mot saluhallen

och varuhusen, små boutiquer och affärer!
Tänkte också hinna med en manikyr idag.

Det här ser väl lovande ut?

Ett japanskt fotoalbum

skulle vara jättekul att få se någon gång.

Här i Budapest finns just nu (och säkert året om) massor av turister från hela världen. Vissa nationaliteter flockas gärna på vissa utflyktsmål, kanske man kan få säga utan att kallas rasist.

(När vi var här för ett par år sedan, mitt i sommaren, träffade vi bara på två svenskar. De kom också från Hjo... Vid den här årstiden är det rätt många nordbor som har flytt den kalla våren hemma - både norrmän, danskar och svenskar, som rör sig ungefär som vi.)

I alla fall. Japanska fotoalbum. Ser man en grupp japaner så har minst hälften av dem riktiga high tech systemkameror eller videokameror, några har mindre kameror och några fotar med smartphones. Men gemensamt är att man ställer en leende kamrat framför själva sevärdheten och tar kort med kamratens kamera, och så byter man plats. Har man videokamera filmar man allt. Jag menar ALLT. Den filmen skulle jag inte vilja se i oredigerat skick!

Å andra sidan kanske de skulle tycka att mina album - eller numera fotoböcker - är väldigt märkliga. Här är några motiv som jag tyckt varit värda att fotografera de senaste dagarna.

Flest fiollådor?

Jag har väl inte varit i jätte-JÄTTE-många städer i världen, men Budapest är nog den stad där man ser flest fiollådor omkringburna ute på stan per capita.

Fattar inte vart alla ska med sina fiollådor. Alla kan väl inte spela på operan eller på konsert. Kanske är det en utbredd hobby, att spela i amatörorkestrar bara för att det är roligt?

Idag åkte vi på bussightseeing med Hop-on-hop-off-bolag, och kom bl a upp till de gamla stadsdelarna i Buda - på andra sidan Donau mot Pest, där vi bor, alltså. Det märktes ju att det uppstått s k "turistfällor" på nästan varje ställe där bussen stannade! Bl a fanns det där också en hel del fiollådor, men då låg de framför fötterna på en svartmuskig man som spelade czardas för att få några forinter i sin låda. Vi såg också ett par gatuartister som uppträdde med lergökar (som de även sålde) och något som såg ut som en fiol men var ett slags hemmabygge som mannen gjorde egna ljud till när han "spelade". Mysko.

Man undrar ju lite om folk går och bär på andra grejor i sina fiollådor. Men då har man kanske sett för många gangsterfilmer...

Nationell yra

Idag när vi promenerade mot Hjältarnas Torg hörde vi plötsligt marschmusik på avstånd. När vi kom närmare såg vi att man höll på att sätta upp någon sorts kravallstaket, rullade ut en röd matta och arrangerade en vacker krans vid det minnesmärke som finns där (ytterligare en "okänd soldats grav").

Det kunde ju inte bero på M-s födelsedag, resonerade vi. Blåsorkester och militärparad i bruna uniformer med ridbyxor, samt sablar resp gevär med bajonetter på. Vi rannsakade vår guidebok och våra minnen av alla möjliga krig och grejor men kom inte på vad det kunde vara. Tydde ju på någon slags minnesceremoni i alla fall. Eftersom vi var på väg till badanläggningen Széchenyi tyckte vi inte att vi ville stanna och vänta på vad som skulle bli, eller, som M sa, "riskera att bli indragna i någon nationell yra"... :)

Vi får väl köpa en engelskspråkig tidning i morgon och se vad vi missade. Om någon engelskspråkig journalist fattade vad det handlade om.

När vi passerade några timmar senare var det tomt.

Nya ljud

En massa människor börjar jobba i gryningen. En del märks inte så mycket, men andra slamrar och väsnas desto mer.

För de som jobbar i utryckningsfordon är ljudet avgörande för liv och död ibland. Men det är ändå rätt lugnt här mitt i en av Europas storstäder.

Att vakna i en främmande stad med främmande ljud är spännande. När man är ledig och kan ligga kvar en stund och fundera på vilka ljud som är vad. En och annan fågel hörs innan trafiken tar över helt. Näringsidkarna nere på gatan hälsar glatt och språkar vänligt med varandra. Tror jag, för jag förstår ju inte vad de säger och ser inte deras kroppsspråk.

Om en liten stund skall vi ge oss ut och inhandla frukost. Det är också intressant att undersöka om man ska göra sig förstådd på engelska, tyska eller enbart kroppsspråk...

I går kväll lyckades jag faktiskt lösa en grej med hjälp av min ytterst knapphändiga tyska!!

Ett avtryck

Det är ju kul om det här vikariatet som jag snart lämnar på regionen lämnar något spår efter sig. Tyvärr röstades ju frågan om officiellt genomförande av "nattstopp" ner i regionfullmäktige igår, trots att jag hade listat en rad bra argument åt vårt regionråd. Ledningen tycker att det räcker med att folk pratar med bussföraren mer informellt om de av någon anledning vill gå av där det inte finns hållplatser, och föraren kan stanna eller låta bli. Dumt! Det är bättre med regler för alla parter. Och upplysning om att man har rätt att be om det. Inte bara ensamma kvinnor, utan alla som av någon anledning känner sig hotade.

I alla fall är jag rätt nöjd med det mediala genomslag den debattartikel jag skrev har fått. Den är publicerad i ett tiotal tidningar och två nättidningar, och i en av tidningarna gjorde de en egen artikel OCH ledare om ämnet. Kanske är ändå sista ordet inte sagt i frågan.

Trött men rätt nöjd

med dagen. Åkte ner till Göteborg och fick åtminstone en liten boost i självförtroendet, genom att vara tillräckligt kompetent för att vara tänkbar. Så får vi se om jag räcker ända fram.

Eftermiddagens laddning för debatten om nattstopp slutade med en flopp, tyvärr. Regionledningen (S) tycker att det räcker att förarna själva får avgöra när och om de behöver stanna, när någon ber att få gå av där det inte finns hållplatser. Det är ju då det kan bli konflikter och tjafs med andra passagerare! Man blir så trött på knäppa argument. Det dummaste argumentet är i alla fall att "det är så få som använder det där det är genomfört". I så fall är det väl absolut inget problem!

Fick ihop ett pressmeddelande och hann skicka iväg det i dagens sena timme, trots urdålig uppkoppling i kommunhuset där regionfullmäktige håller till.

Och har än en gång bestämt mig för att inte bli politiker på riktigt. Jag blir så arg när folk väljer att inte fatta bara för att ett förslag kommer från fel parti!

Lite makabert

kan tyckas, att diskutera VG-regionens miljardbudget, se bilder från en resa i Vietnam med de fattigastes bostäder, och avslutningsvis få rapporter från den största utgrävningen i Göteborg någonsin och hur folk levde på 1600-talet.

Så har jag det på jobbet. En månad till, dags att börja räkna ner.

Laddar om

Jaa, det är i alla fall spännande detta, fast det blir lite för spännande ibland.

Denna vecka ser jag fram emot. För första gången har vi tagit lite ledigt för en lång-weekend i storstad. Vi hade fått ett väldigt förmånligt erbjudande och ville passa på. Vi åker på torsdag.

Visserligen blir det inte den "fira"-resa som jag hade hoppats på när vi bokade (den som läst denna blogg under den senaste veckan får en aning om vad jag menar) men vi ska ju fira M-s högst ojämna födelsedag i alla fall.

Men man slutar ju inte att skicka in ansökningar för att man varit på intervju på ETT ställe och väntar på besked. I torsdags fick jag ett förutsättningslöst telefonsamtal om ev nytt uppdrag, och i fredags kom ett mail från ett annat håll och ett möte bokades så jag vågar hoppas att det kan blir lite mer att fira framöver i alla fall.

Det vore verkligen på tiden. Tills jag vet mer åker jag iväg och kopplar av.

Hä' int' lätt å' förklar'

för en som int' begrip..."

Så sa allas vår Ingemar Stenmark till en journalist som svar på de envisa frågorna om varför det gick så bra och varför det någon gång inte gick så bra.

(Ni minns väl Stenmark? Farbrorn som sopade banan med övriga tävlande och knep titeln Mästarnas Mästare härom året!)

I alla fall. Det här med att söka jobb är en sådan sak som man absolut "int' begrip' " innan man har gått ett par mil i de här skorna. Man skickar ansökan efter ansökan, vilket tar ett par timmar per styck att tota ihop, och får någon enstaka gång högvinsten att få komma på intervju. Man gör precis allt rätt. Meriterna är intressanta, erfarenheterna är relevanta, referenterna talar sig varma, man har gjort ett väldigt gott intryck på intervjun - men...

Om man får reda på varför, så var det så att "den här gången" ville de ha någon med en annan specifik merit. Fast det är ingen idé att försöka skaffa sig den meriten, för nästa gång är det säkert något helt annat som gäller.

De gånger man kommer intill för en intervju så förbereder man sig till tänderna. Det betyder ju att någon tycker att man är tänkbar i alla fall. Man är på tå till 200%. Det finns ju inte, alltså är det en omänsklig prestation och man är totalt slut efteråt. Man vänder ut och in på hela sitt liv och personlighet - men måste förstås lyssna koncentrerat så man inte svarar på mer än de frågar om - och skärper sig till max för att lägga lagom vikt vid styrkor och svagheter, så att det inte blir skryt respektive krälande i stoftet och överdrift av de svagare sidorna.

Ibland får man inte ens besked om att jobbet är tillsatt med någon annan. Då får man räkna ut det själv, när det har gått något halvår, eller om man ringer upp själv och frågar. Ibland får man reda på det från annat håll, och det är det värsta sättet.

När man har hoppats och väntat så intensivt som efter en intervju där man tyckte att man hade riktigt bra chanser, och får veta bakvägen att man inte fick det, då kan det ta ett tag innan man är på banan igen. Som att ha fått nobben fast den tilltänkte inte säger något själv. Man var alltså inte ens värd ett telefonsamtal på fem minuter, eller ett mail som hade gått ännu fortare.

Kroppen visar alla tecken på stressreaktion. Jobbigt.

Och så de glada tillropen och goda råden från de som "int' begrip' ". Det är bara att ta nya tag, nästa gång är det din tur, idag är första dagen på resten av ditt liv... Ursäkta om jag inte jublar och hurrar!