20060131

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans

Nu har det hänt igen.

Det har varit många flaggor på halv stång i Hjo under några veckor. Statistiskt sett är det förstås vanligare att framför allt äldre personer avlider på vintern, men den här säsongen har det varit flera tragiska olyckor av det onödigare slaget.

Två dagar före jul omkom två killar och en tjej strax under 30 år när de provkörde den ene killens nyköpta bil på raksträckan på 195-an väster om sta'n. Där går det att köra fort! Färden slutade i en kollision med en hästtransport, explosion i ett eldhav och identifiering som tog veckor. Hemma i lägenheterna låg halvt inslagna julklappar. Övriga fordon, förare och hästar klarade sig mirakulöst med förskräckelsen.

I mellandagarna blev en kvinna i 50-årsåldern ihjälsparkad av sin travhäst när hon skulle ta in denne från hagen, vilket hon säkert gjort hundratals gånger. Vittnen enligt uppgift: dotter och barnbarn.

Igår var en gymnastiklärare tillsammans med en utbeordrad, kommunanställd traktorförare ute på Mullsjön (se foto nedan) för att förbereda högstadiets friluftsdag idag. De skulle anlägga en långfärdsbana och en plan för skridskoåkning på denna grunda sjö. Traktorföraren hade ett fordon av typ hjullastare på 9 ton, förmodligen för att det skulle gå fort att skotta upp en bred bana. På ett ställe där sjöns botten har en djuphåla låg snön också som djupast på isen, vilket under det senaste dygnet hade försvagat den betydligt. Fordonet gick igenom och sjönk ner två meter i djup dy på botten, vilket försvårade bärgningen. Jag skall bespara er från detaljerna, men efter två timmar fick en frivillig privat dykare upp mannen levande. Han fördes till Sahlgrenska i Göteborg men avled under eftermiddagen av skadorna.

Behöver jag nämna att friluftsdagen avblåstes och elever och lärare samlas för krishantering i skolans cafeteria kl 8 - just i skrivande stund.

Kunde något av dessa liv sparats? Självklart, kan man tycka. Det går alltid att vidta försiktighetsåtgärder, varna i media, göra mätningar och förutse krisscenarier... men så har vi också den mänskliga faktorn som måste interagera med tekniken. Det tekniska resultatet av undersökningar läggs ihop och multipliceras med erfarenheter och "så här brukar vi alltid göra". Det blir oftast en lyckad ekvation. Dock inte alltid.

Gammal beprövad visdom och intuition får ibland stå åt sidan, särskilt när det gäller naturfenomen. Vi som gick i skolan under 70-talet fick till exempel bland annat inpräntat i oss var på vattendraget man inte skulle åka skridsko. Inlopp, utlopp, vass, sund, grund, råk, vak... Nu har jag glömt ramsan, men den gick även i TVs Anslagstavlan, som hade en landsomfattande genomslagskraft på den tiden i de två kanaler som fanns. Under de senaste dagarna har radio, TV och tidningar rapporterat om isolyckor med skoter och skridsko, samt varnat för svaga isar. Varför blir det inget gensvar? "Det händer inte här"? Går det att lägga över ansvaret på "dem som kan"?

Idag är det -1 grad utanför mitt fönster i Hjo. Om några timmar är det troligen plusgrader vid Mullsjön. Vad hade hänt om banorna hade skottats upp med ett mindre fordon och 150-200 högstadieelever, i klungor som tonåringar har för sed, hade åkt på denna ytterligare försvagade isplätt?

Min son är en av dem som just nu sitter i skolcafeterian. Hans skridskor hänger i garaget.

3 kommentarer:

Jennie Hagenlöf sa...

Mycket tänkvärda ord som fick mig att börja fundera kring hur vi människor hanterar olika situationer. Ser framemot dina kommande inlägg;o)
/Jennie

Rebecca Kihlström sa...

http://mariakjellgren.blogg.se/ Läs om resan...
Hoppas visningen gick bra... Kram

Sofia Cullberg sa...

Har oxå tänkt liknande tankar. ett tillfälle när jag tänkt på det var alla flaggor på hal stång här på skolan under senare tid. då nära och kära till mig drabbats under året som gått vet jag hur det känns att fundera över varför sådant här händer. som vanligt har man inget bra svar på frågan.

Lovar att posta ett muntrare inlägg nästa gång:)