Tänk att det skall vara så svårt att lära sig av andras misstag! Historien måste upprepa sig gång på gång - vissa saker tycks hela mänskligheten behöva göra individuellt för att alla skall fatta hur illa det faktiskt kan gå i vissa fall.
Nu talar jag inte om dataintrång, undvikande av TV-licens, svarta barnflickor eller andra nationella "skandaler" som fyllt våra medier på sista tiden. Nej, det här är på ett betydligt mera lokalt och aktuellt plan. Nämligen bloggande.
Dottern R har i drygt 1½ år bloggat om sin vardag i stort och smått och eftersom hon flyttat hemifrån har jag tyckt att det har varit ett sätt att hålla kontakt och att hålla sig uppdaterad om vad hon pysslar med. Hon har skrivit på ett kåserande sätt som har gått ut på att hon och fästmannen/sambon E bär sig rätt töntigt åt ibland och även kommenterat vad som händer på gatan där de bor. Visst lyser det igenom att de har det bra ställt, genom att hon t ex berättat om hur hon tänker när hon inreder deras villa, resor till släktens hus här & där, sin önskelista som till stor del hämtas från Svenssons i Lammhult osv. Mer sällan lyser det igenom att E arbetar mycket hårt i företaget nästan jämt och får telefonsamtal från utelåsta, griniga eller akut hjälpbehövande hyresgäster i princip när som helst. Både R och E är mycket gulliga och omtyckta personer av alla som känner dem personligen och de är snälla och hjälpsamma och ställer upp med allt möjligt så långt det bara går.
I sitt senaste och sista blogginlägg skrev R om olika inställningar till "gör-det-själv-delen" som ingår när man har ett eget hus. Hon skrev att grannarna får stå ut med mycket då hon och E tar dit "gubbar" med utrustning som ibland blockerar hela gatan när det är något som skall göras i deras hus eller trädgård. Men de resonerar så att det är bättre att ta dit någon som kan och få det gjort på ett par dagar än att göra något som man inte riktigt klarar av på mycket längre tid och med risk för dåligt resultat. Hon skrev att det visserligen kan vara en ekonomisk fråga också, och att olika grannar på gatan tycker olika om detta. Och att grannarna har lite koll på var man gör och gärna stannar till och kommenterar vad som händer i egna och andras hus och trädgårdar. Ungefär så. Inget elakt eller kritik mot någon på något sätt.
När R och E dagen efter gick för att handla mat stötte de på en av dessa grannar i affären. Grannen hälsade, pratade lite och sa att, jaa, det var ju tråkigt det här... - Vad då, undrade förstås R och E. Då berättar grannen att hon i sin postlåda på förmiddagen hade fått ett papper med texten "för kännedom" och en text med R's namn under. Så fort de kom hem gick R över till grannen och fick se vad det var; någon hade skrivit ut blogginlägget och lagt i ALLA postlådor på hela gatan!?! Vem gör en sådan grej?
E blev alldeles knäckt. R satte omedelbart igång en dörrknackningskampanj hos grannarna. Några trodde att hon själv hade gått runt med lapparna för att hon var arg på något, någon trodde att hon fyllde år och att det var något slags skämt, några fattade ingenting och flera visste inte ens vad en blogg var och hur det fungerar. Så hon tillbringade gott och väl ett par timmar med att förklara för alla att OM det var så att hon hade synpunkter på något eller någon så skulle hon givetvis kontakta dem personligen och absolut inte lägga lappar i alla postlådor. Som väl är, har de redan tidigare grundlagt ett gott förhållande till sina grannar och det var ingen som var sur. Så saken borde vara ur världen nu.
Men följden blir att R har släckt ner sin blogg och tänker aldrig mera blogga. Hon undrar vem som vill henne illa, om det är henne personligen, E's företag eller något annat som någon vill åt? Kan hon gå ut ensam på kvällen och promenera som hon brukar? Har vederbörande sparat hela hennes blogg för att använda emot henne i något annat sammanhang? Cyberspace verkar som ett stort svart hål med okända monster som vill henne illa. Det är obehagligt.
Jag själv råkade för ganska många år sedan ut för att ett kritiskt mail vidarebefordrades till helt fel person vid ett tillfälle. Det blev min läxa. Sedan dess tänker jag mig ett antal "personae" som skulle kunna få tag i mina mail eller SMS, och givetvis läsa mina bloggar som är helt offentliga. Jag försöker att inte skriva något som inte skulle kunna stå i tidningen. Allt som finns på pränt går att skriva ut och mångfaldiga eller spara på nätet.
Man får vara glad när det inte blir värre följder av felriktad informationsspridning. Och att konsekvenserna i de här fallen var överblickbara. Tyvärr finns det andra exempel på att "skämtsamma" kompisar lagt ut bilder från mobilkameran eller att ungdomar med öppna ögon publicerat saker av och om sig själva som kan bli mycket besvärande flera år framåt i tiden - när de söker jobb, när de har en annan kille/tjej eller om de skulle bli kända för något.
"The global village"* som Internet bäddar för kan vara något mycket positivt för att skapa gemenskap i världen men det kan också rasera hela tillvaron för den enskilda människan. Vi måste alla vara medvetna om det.
*uttrycket myntades av IT-gurun Marshall Mc Luhan på 1960-talet, långt innan Internet var uppfunnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar