"Handplockad"

När jag var liten hade jag en färggrann liten bok i serien "kron"-böckerna, som handlade om ett litet, litet godståg som sattes att dra en väldig massa vagnar. Genom att envist pusta " jag vet att jag kan, jag vet att jag kan" tog han sig uppför alla backar och klarade sitt jobb.

När jag nu håller på och söker och söker bland alla jobb som finns försöker jag överta det där mantrat "jag vet att jag kan, jag vet att jag kan" - fast de senaste veckorna har varit som en enda seg uppförsbacke. Just nu finns det inte så många jobb att söka som passar mig, och när jag vet att jag får tillbaka ett "tack, men nej tack" om sådär fem månader så är det enormt motigt.

Och med mitt "nästan-jobb" är det som det är. Fortfarande en massa pusselbitar som ligger i oordning eller som fattas.

I torsdags fick jag så ett mail. Ett stort företag som undrade om jag ville komma och hålla föreläsning om retorik som ett led i deras konsultutbildningar, för att de skulle lära sig hur man presenterar företaget. Ojsan! Vad är detta? Hur har de hittat mig? Den som hade skrivit mailet skrev att hon skulle försöka nå mig på telefonnumret på hemsidan också, så hela fredagen gick jag med telefonen i närheten och undrade hur detta hade gått till.

Jag har ju lämnat ut mitt kort med adress till hemsidan till massor av "kontakter", har anmält mig på alla jobbsökarsajter och bemanningsföretag som finns tror jag, och ett tag tänkte jag att de kunde ha vänt sig till Högskolan för lärande och Kommunikation och bett att få ett dussin namn på folk som kanske var lämpade för det här uppdraget, och någon av mina kära lärare hade valt ut mig...? Jag skrev i alla fall ett kort svar om att jag ville veta mer om exakt vad de ville ha, hur mycket tid jag hade till förfogande osv.

Som tur var hade vi storkalas i lördags, så hela fredagen och lördagen gick åt till förberedelse, fest och disk, annars hade jag haft föredraget klart med PP och allt. Jag nämnde om detta konstiga mail till några av mina släktingar som undrade hur det gick för mig, som en fundering på att kanske det hade lossnat lite trots allt.

Även söndagen gick, på söndagskvällen öppnade jag mailboxen där bl a min svåger hade skrivit ett "Tack för senast". Han hade förmodligen också undrat hur folk hittat mig, för han tyckte jag skulle kolla så att det inte var min namne, retorikexperten från Sollentuna med flera böcker mm i ämnet bakom sig. Jovisst, jag hade ju tänkt ta kontakt ändå om jag inte hört något framåt veckan. Jag misstänkte ju också en "gravad hund".

På måndag förmiddag får jag ett telefonsamtal på numret som jag hade uppgett i mitt mail. - Jag är inte säker på att det här är rätt nummer... - Nä, sa jag, jag är inte säker på att det här är rätt person.. och när jag förstod att förväxlingen var ett faktum, så förklarade jag att det är tredje gången på relativt kort tid som jag förväxlas med min namne, och jag också jobbar inom kommunikationsbranschen med eget företag och hemsida men inte hunnit skriva böcker och lägga upp föreläsningsserier etc än. Det kunde dock inte beveka den uppringande, som ganska fort avslutade samtalet. Inte ens ett ursäkta.

Varför kan ingen konsultera mig för? Jag kan faktiskt också hålla föreläsningar om lite av varje. Projektledning, varumärkesbyggande, interkulturell kommunikation... Pröva mig!

Nä, det är bara att inse att jag inte kommer in i ligan som kan ta ut en normal LO-månadslön för en förmiddags effektivt arbete. Jag skall väl vara nöjd med att jag har lyckats förhandla upp lönen på mitt säsongsarbete med hela 7 kr/ timme, så att jag i sommar kommer att få bara 16 kr mindre än en outbildad 19-årig vikarie i skolan får. Och fortsätta med mitt "nästan-jobb" som ändå är inom rätt bransch, men där jag fortfarande inte vet om jag kommer att få ut någon lön över huvud taget...