Hela dagen idag har såväl gammelmedia som radio och TV som flödena på Internet varit fulla av kommentarer till händelsen i centrala Stockholm igår.
Nu på kvällen har avspärrningarna hävts och folk strömmar till med blommor och ljus för att visa deltagande och på något sätt försöka inse och förstå vad det var som hände.
Själv har jag ända sedan det hände jobbat med att tränga undan tanken på att det kunde varit vi som drabbades. Fast vi bor 40 mil därifrån. Vår dotter jobbar alldeles bredvid och promenerade exakt i lastbilens färdstråk knappt ett par timmar tidigare. Nu klarade hon sig med blotta förskräckelsen och kom hem till sambon på Söder så småningom.
Vad skulle vi ha gjort om hon hade kommit i vägen? Livet är så skört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar