Moment 22?

Det råder brist på utbildad sågverkspersonal, meddelar Radio Dalarna.
Jaha. Och härom dagen kom larmet om att det är brist på kantorer i
våra kyrkor, särskilt på landsbygden och i synnerhet norrut där man
kan få köra några mil mellan de olika kyrkorna där man tjänstgör.
Vidare visar min snabba, ovetenskapliga unersökning att det börjar
bli brist på lokförare. OK.

Det påstås att det är brist på förskollärare, men - inte häromkring! I
den här kommunen och i grannkommunerna finns det inga platser
som inte tillsätts genom internrekrytering. Skulle någon annonseras
ut är det 30-40 sökande.

Än så länge är inte kyrkorna så desperata efter kantorer så de anstäl-
ler folk som inte är medlemmar i Svenska Kyrkan - även om man
"delar kyrkans värderingar", och troligen skulle klara jobbet utan an-
märkning. Möjligen något vikariat kanske. Men inte häromkring.

Och skulle jag i detta läget börja utbilda mig till lokförare eller såg-
verksarbetare så kan man ge sig på att behovet skulle vara fyllt när
jag väl är färdig. Och vem skulle anställa någon i min ålder och aka-
demiska bakgrund om det finns unga, raska och alerta killar och tjejer
till sådana mer fysiska jobb?

Just nu sitter jag med en annons framför mig, med ett jobb som är
helt perfekt för mig. Jag har exakt de meriter som efterfrågas.

Precis alla.

Dessutom är jag "en person som kan jobba i snabbt tempo och
samtidigt vara noggrann och kvalitetsmedveten" och "en bra sam-
ordnare som har lätt för att samarbeta och skapa goda relationer".
Jag har dessutom inget emot att utföra "på avdelningen i övrigt före-
kommande arbetsuppgifter". Även om det gäller att sätta på kaffe
och fylla på handukar på toaletten. Men sedan kommer örfilen: då
flertalet administratörer på XX är kvinnor välkomnas särskilt manliga
sökade... Vad ska jag göra åt det, då?

Klart jag kommer att söka ändå. Även om man inte känner sig
särskilt välkommen.