Valborgsmässoafton, kungens födelsedag och allt det där. Gäster. Då blir det trerätters.
Sparris med lufttorkad skinka och parmesan.
Färsk pasta med italienska köttbullar.
Kola- och chokladtryffelpaj med salt nötkrokant.
Man blev ganska mätt, ja.
Valborgsmässoafton, kungens födelsedag och allt det där. Gäster. Då blir det trerätters.
Sparris med lufttorkad skinka och parmesan.
Färsk pasta med italienska köttbullar.
Kola- och chokladtryffelpaj med salt nötkrokant.
Man blev ganska mätt, ja.
Jag hör till den utdöende arten människor som åtminstone delvis byter garderob höst och vår. Alltså inte bara ytterplagg, mössor och vantar utan även en del av inomhusplaggen.
Idag har jag skiftat till vår/sommarsäsong. Noterar att jag inte behöver köpa ett enda nytt plagg i vår. Heller. Troligen kommer jag ändå att trilla dit på någon rea i juli. Jag köper ytterst sällan några plagg till ordinarie pris längre utan ser det som en miljöinsats att ta vara på det som affärerna får över, så de slipper kassera det.
Jag köpte en ny vårkappa i Stockholm, första gången på tio år tror jag. Det får räcka!
I tulpantider är det bra att ha en kall vindstrappa.
Det är bara det att man ska komma ihåg att ta fram blommorna lite då och då, när man är hemma.
De här har råkat stå några hela dagar här uppe. Men är fortfarande lika fina efter 9 dagar...!
Det här med att man numera kan titta på TV när man vill och kolla en hel serie i följd, det har sina risker. Man kan fastna.
Just nu sitter jag fast i serien Outlander på Netflix. Välgjort brittiskt kostymdrama, om än med en totalt osannolik story. Ett avsnitt till. Ett avsnitt till.
Nä, kanske dags att gå till sängs nu i stället.
Idag har det varit ett strålande väder hela dagen. Gick och hämtade barnbarnet på förskolan och promenerade hem, åt och gick ut ytterligare en sväng. Var också inne och grejade lite, och promenerade sedan med henne till kören, där pappa sedan hämtade. Strålande sol.
Alors, jag hinner ju vädra lite kläder också idag, tänkte jag och började hänga ut en del av garderoben ett par timmar. Satte mig och stickade och kollade en Netflix-serie. Nästa gång jag tittade ut regn-haglade det...
Tjoho, ut på balkongen och in med alla galgar med fuktiga kläder på, som jag hade tänkt lägga undan. Bara att hänga upp på dörrar och dörrposter så de får torka.
Bra undanflykt för att slipppa packa undan dem ikväll.
Säga vad man vill om sociala media och andra chattvarianter!
Här sitter jag hemma i TV-soffan och har pedagogiska diskussioner med ena dottern samtidigt som jag instruerar sonen i hur han kan förstärka sina nyköpta jeans från insidan utan silvertejp.
Det kallar jag hi tech!
Ett milt, mjukt vårregn som håller på i flera timmar. Vad gott det gör för jorden! Det är inte roligt att gå ut i, men det behövs!
Sedan ett par år tillbaka har min mage börjat krångla. Typ magkatarr.
För ett tag sedan var jag på vårdcentralen och blev remitterad för gastroskopi. Det borde vara dags snart.
Det går riktigt bra i några dagar och jag undviker att ta Omeprazol. Så blir jag sugen på kaffe, dricker en kopp och så är det kört. Mår jätteilla.
Det är så tröttsamt. Inget kul alls. Hela kroppen cirkulerar ju kring matsmältningen.
Såg nyss på sportnyheterna hur den store Zlatan trampade fel på fotbollsplanen och troligen ådrog sig en korsbandsskada.
Jodåtack. Jag vet precis hur det känns att trampa sådär. För arton år sedan nästa månad gjorde jag något liknande och fick total knäledsluxation - krossad ledkapsel, avslitet korsband och båda ledbanden uttöjda. Det tog några månader att läka och då jag inte är någon världsberömd fotbollsspelare fick jag ju ingen operation för att skynda på det hela heller. Fortfarande lever jag utan korsband i vänster knä.
Och Zlatan och jag har något gemensamt.
När jag går och lägger mig om en stund så kommer jag att somna ovaggad.
Började sent idag eftersom jag jobbar fredag kväll, lördag och söndag. Tog en tidigare buss till Skövde och promenerade i motvinden från stationen till badhuset och simmade i 40 minuter (promenaden tillbaka gick desto fortare).
Jobbet gick fort med det ena och det andra, och sedan hade vi After Work på hotellet tvärt över gatan. Det var trevligt. Halva styrkan var med. (Det är helt omöjligt att hitta på något som ALLA vill, så är det bara.)
Jag stannade inte så länge eftersom jag ska jobba i morgon. När jag gick till bussen noterade jag att himlen var oroväckande blåsvart. Tanken på åska for genom huvudet men det är ju fel årstid! Men jodå, när vi kom på bussen kom störtregnet och mullret.
Som tur var hade regnet lugnat sig lite när vi kom till Hjo så jag blev inte helt genomsur på vägen hem.
Undrar ibland om det är någon mer än jag själv som läser det jag skriver.
Men jag skriver mest för mig själv. Jag skriver, alltså finns jag. Dum spiro, spero osv.
Mitt liv är rätt ok, när man ser bakåt lite.
Bra idag: en efterlängtad leverans av toner till skrivarna. Beröm från Linn Ullmann (!) för en text jag skrev om henne. Tacksam liten tant som jag hjälpte att hitta böcker. Följa med Stella till baletten.
Dåligt idag: trots gemensamma krafter fick vi inte igång en av skrivarna. Arg man skällde ut mig för att jag trots 30-40 minuters försök inte lyckades skriva ut hans fraktsedel. Kraftig huvudvärk. Ledsen iallafall.
Periodvis bakar jag en del tårtor. Det är en grej som jag kan tycka är rätt roligt och blir uppskattat till en relativt liten arbetsinsats.
Nu har det varit födelsedag igen. Och denna gång blev det påsktema.
Klockan är inte mer än halv tio men jag är jättetrött och tänker lägga mig nu.
När vi kom hem i eftermiddags satte jag igång att fixa ihop det som jag inte kunnat förbereda av påskmat, och så kom den närmaste familjen och firade påsk tillsammans. Vi blev åtta personer. Inte så mycket kan jag tycka jämfört med hur det kunde vara för ett antal år sedan, men startsträckan är längre nu för tiden.
Men vi hjälptes åt lite, skönt att kunna släppa några moment.
Och jag är tacksam för att ha en familj att fira med.
Det är fantastiskt i alla fall hur smidigt det är att resa med buss, tåg och tunnelbana. Om man inte måste frakta med sig en massa, alltså.
Den här gången tog resan från vår dörr till dottern på Söders höjder knappt fyra timmar inkl byten mellan olika färdmedel. Hem tog det ca 5 1/2, beroende på att det är lördag och lite glesare tidtabeller. Ändå helt ok tycker jag. Inga parkeringsbekymmer. Sånt tar ju också tid och pengar!
Vi inleder påskhelgen med ett par dagar i Stockholm. Fick en chans att se Björn Skifs på Göta Lejon.
Jag har egentligen inga "idoler" men det finns några som jag följer genom åren. Mångsidiga människor, professionella människor, som är bra på det de gör. Dit hör Björn.
Och vi blev inte besvikna. BÅDE "japanen", Björn Ulvaeus och felsjungningen i Eurovisionsschlagerfinalen fanns med. Och än en gång förvånas man över hur många gamla sångtexter man har i huvudet.
"Klapp-handen" blev alldeles matt...
Hela förmiddagen, medan jag hade "vakten" i bibliotekets lånedisk, höll de på och brôtade i vägbygget utanför. Det mullrade och vibrerade i golvet, ibland var det så datorerna svajade. De höll väl på och stampade till marken efter alla hål de har grävt runt ledningar som bytts. Eller nåt.
Men ont i huvudet fick jag. Ett tag var vi rädda att det stora fondväggskonstverket Senapsträdet och himmelens fåglar, som Siri Derkert gjort i betong, skulle dråsa i golvet.
Men det klarade sig. Och huvudvärken gick över.
I dag har det verkligen varit en lång dag. Flera mindre fnurror som liksom stoppade upp flödet i jobbet.
Men jag började dagen med att chatta lite med dottern, innan hon skulle till jobbet. På Drottninggatan i Stockholm. Hon tyckte det kändes lite kymigt men det var bara att ta tjuren vid hornen, menade hon.
Det finns inte ord för hur glad jag är över att fortfarande ha en dotter att chatta med.
Varje år väntar man lika ivrigt på detta vårtecken - mattan av vitsippor i Hjo stadspark.
Finns det något vackrare?
Hela dagen idag har såväl gammelmedia som radio och TV som flödena på Internet varit fulla av kommentarer till händelsen i centrala Stockholm igår.
Nu på kvällen har avspärrningarna hävts och folk strömmar till med blommor och ljus för att visa deltagande och på något sätt försöka inse och förstå vad det var som hände.
Själv har jag ända sedan det hände jobbat med att tränga undan tanken på att det kunde varit vi som drabbades. Fast vi bor 40 mil därifrån. Vår dotter jobbar alldeles bredvid och promenerade exakt i lastbilens färdstråk knappt ett par timmar tidigare. Nu klarade hon sig med blotta förskräckelsen och kom hem till sambon på Söder så småningom.
Vad skulle vi ha gjort om hon hade kommit i vägen? Livet är så skört.
Plötsligt hejdar sig livet ett tag.
Jag satt på bussen och pratade i telefon med en kollega. När vi lagt på såg jag att det fanns en massa messenger-aviseringar på min telefon. Kollade givetvis. Det var dottern, som jobbar på Drottninggatan i Stockholm, som skrev att någonting hände utanför, folk springer och skriker, det är något stort..
Under resten av dagen följde jag nyheterna på radio parallellt med familjens uppdateringar på telefonen. Hon klarade sig bra och tog sig hem. Men ett par timmar tidigare promenerade hon precis där.
Ungefär varannan minut kommer tanken "tänk om..". Men det går inte att tänka så. Då kan man inte leva.
Varje gång jag städar frysen bestämmer jag att jag inte FÅR lägga in något där som det inte står på vad det är.
Varje gång.
Nu börjar vi om igen, då...
Den här gick inte att gissa. Frysvaror luktar nästan inget alls. Och utseendet?
Gick i soporna.
På Willys i Skövde finns det en kille som har hamnat på rätt ställe i livet.
Jag plockar upp alla mina varor och det blir 1400-nånting. Ja, storhandel på gång. Han ler vänligt och frågar: ska det vara nånting mera (precis som i sången, ja).
Nej tack, det var bra så, svarar jag från min fulla kundvagn. Varpå han, som det verkar, från hjärtat önskar mig en trevlig kväll.
Jag har lagt märke till honom förut. Han ser ut som han gillar vad han gör, och sprider allmänt mys omkring sig. På rätt plats, helt enkelt.
Ett och ett halvt dygn har gått och jag försöker fortfarande ta in det hemska som har hänt. 59 personer i en buss som for av vägen, tre av ungdomarna lever inte mer. Och flera är svårt skadade.
Jorden är en sorgeö.
Ikväll är det spelning på restaurangen på andra sidan ån. Samtidigt drar en av vårens första raggarbilar runt hamnplanen, spelande annan musik på en väldigt modest nivå.
Polisens ingripande mot A-traktorernas störande under earth hour kanske tog skruv i alla fall. Det verkar ganska lugnt. Hittills.
Det är kväll i vår lilla stad..🎶