Sommartiden har kommit och våffeldagen med den. Tolv (12) portioner av mina "specialvåfflor" gick nästan åt till oss, som var fem personer, i söndags. Man kanske skulle göra våfflor lite oftare. Tur man har två våffeljärn (ett fått och ett ärvt).
Även den första stadsvandringen för året har klarats av. Det var 46 (!) hemvärnsmän (!!) som var här i sta'n för någon kongress av något slag som släpptes ut under en timme. För att kolla försvarshemligheter, kanske. Trots att de var så många att jag fick dra ner på både vandringens längd och mängden information som hanns med var de väldigt nöjda, ställde adekvata frågor och skrattade (artigt?) åt mina anekdoter. Ja, de vet ju inte hur bra stadsvandringar jag kan göra om jag har en grupp på 12-15 pers... Och trots att solen sken så var jag helt genomkyld när jag väl kom in i värmen igen. Ändå hade jag extra tröja, långkalsonger och tumvantar till den s k sekelskiftesklänningen. Än är det vinter kvar, säger mor.
När det gäller mina försök till jobb går dock tiden väldigt långsamt. Intet är som väntans tider, som Karin Boye uttryckte det. Alltid tillstöter det något. Nu har jag hållit på med det här "nästan-jobbet" i två veckor på halvtid och vet fortfarande inte om det verkligen blir något. Inga papper skrivna. I eftermiddag skall vi ha ett möte med en utomstående "konsult" på Nyföretagarcentrum, så får vi se om han tror att affärsidén håller för att avlöna människor.
Annars blir det ytterligare en säsong på Turistbyrån - ja, det kan ju bli både och faktiskt. Och lite småplock i företaget. Just nu har jag i alla fall ett "riktigt" uppdrag. Annars är det fortfarande "Ingen tycker om mej, ingen vill ha mej" som gäller på informationsområdet, med viss modifikation - nu när jag visat lite färg finns det några som vill ha mej, men det vore ju trevligt med en vettig lön också efter fem års framhankande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar