När jag söker jobb när och fjärran där jag inte känner någon ringer jag ofta till kontaktpersonen och försöker "ge" en intervju så att de har en röst till namnet när jag sedan skickar in min ansökan. Inbillar mig att det kan göra någon skillnad. Givetvis ler jag hela tiden när jag pratar i telefonen så att jag skall låta VÄLDIGT positiv.
Ändå avfärdar de mig utan att ens bry sig om att skaffa ett ansikte till namnet och den trevliga rösten. Detta har hänt många gånger. Vilken förlust de gör - måste jag tänka. Annars blir det som i inlägget nedan.
När det så någon gång uppstår ett behov på nära håll tror den ansvariga personen att det kan bli risk för obekvämligheter eller misstanke om särbehandling, just för att vederbörande på förhand har alldeles för nära koll på namn, röst och ansikte till mina f ö utmärkta meriter för denna tjänst. Detta har hänt ett par gånger.
Hur man än vänder sig så har man ändan bak. Eller är det "moment 22"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar