Snabbrapport!

Jodå, jag överlevde den här intervjun också. 

Som sagt, ett totalt väsensskilt jobb mot det förra intervjun men ändå är jag välkvalificerad till båda genom min långa, brokiga bana. Och jag kan lika lite säga "hur det gick", eller hur jag ligger till, idag som när jag kom från den andra. 

När man sitter i en och en halv timme och berättar om hur förträfflig man är, när det handlar om service och medmänsklighet, lyhördhet och respekt, börjar man till slut känna sig ihålig. Tror de kanske att jag tror att jag är fullkomlig? Hur jag gör i den eller den situationen, berätta om hur jag har löst en svår situation, hur gör jag i ett grupparbete om någon "maskar" och inte gör sin del ... Och, nästan det svåraste: något som jag har gjort i mitt yrkesliv som jag är stolt över! Det handlar ju inte om vad jag har gjort, utan oftast att jag har fått någon/några andra att utföra något som de inte kunde innan.

Och OM jag nu får det här jobbet, hur blir det med det där och det här ... NEJ, nu inväntar jag ju faktiskt besked från två intervjuer, och teoretiskt sett så kan det ju hända att jag inte får något av jobben. Trots att jag visualiserar aldrig så mycket. Så nu skall jag lägga det här åt sidan och jobba på Kulturskolan så länge. Gamla kära Kulturskolan! Vad skulle jag göra utan den! Och nu när jag bäst behöver det, så går L och blir sjuk så jag får ta sång- och pianolektioner. Tack för det! Det blir lite annat att fylla huvudet med. Samtidigt som jag är bekymrad och orolig för L, förstås, och hoppas att hon snart är tillbaka. Det är kluvet, det där. 

Men nu skall jag iväg och ha en pianoelev och två körer! "Låtbåten" väntar på avgång!