Jo, tjena!

Duns i postlådan och genast kilar man förstås och kollar om det är något kul i dagens skörd.

Jaha, facktidningen. Ja, jag är med i facket trots att jag är egen företagare och inte har något fast jobb.

Som vanligt står det käcka tips om hur man gör för att förhandla om sin lön och hur viktig vår grupp av medborgare är i samhället. Idag även en artikel om hur dåligt samarbetet mellan Sacos medlemsförbund och Arbetsförmedlingen fungerar. Jaha, inget nytt alltså.

Det finns också en sida med vinjetten "På nytt uppdrag", där medlemmar i facket berättar att de gått från stimulerande drömjobb till ännu mer stimulerande drömjobb. Väldigt upplyftande och inspirerande och så... just när det känns som man själv aldrig har en chans att komma intill ens ett ganska normalt vardagsjobb. Och det är många, även i det här facket.

En leende människa med gnistrande, jämna vita tänder fick ett av dessa drömjobb som pr- och medieansvarig. På frågan om hur man får sitt drömjobb svarar hon "Genom att vara ärlig mot sig själv. Lyssna inåt. Känn efter vad du vill göra egentligen. Utan hänsyn till lön och status - så har jag alltid gjort."

I listan på jobb som hon tidigare haft ryms flera höga jobb i olika "riksorganisationer".

Det kan inte vara lätt att sätta ihop en facktidning. Meningen är säkert att det skall vara trevlig läsning och uppmuntran att våga söka sig till nya platser.

Men effekten blir tvärtom när man går här ensam och "lyssnar inåt" och "känner efter vad jag vill göra egentligen".

Jag vill ju bara jobba och vara behövd!