Idag är det trögt att komma igång! Jag har ungefär hundra projekt att ta tag i... eller, ja, sju?
Får jag skylla på att jag blev bländad av prinsessan Maddes smakfulla och säkert svindyra diamantring som uppmärksammades på inte mindre än tre sidor i dagens GP? Resumén över de skötsamma ungdomarnas liv intill dags dato var inte mindre bländande, minsann. Hoppas de orkar hålla uppe det fina skenet inför massmedia.
Nähä, inte det, men min indignation över antalet fuskanmälningar till Högskolan då? Läser i en mera lokal tidning att minst 20% av ansökningarna till magisterprogram är fejkade. Flest är de som kommer från utlandet, och till vissa länder skickas ansökningarna numera rutinmässigt tillbaka för kontroll. Man konstaterade nämligen för några år sedan att så många som 85% var fusk. Vad trött man blir! Varför måste vissa fördomar som grasserar i samhället visa sig vara sanna? Vem tjänar på att bedyra att man har kvalifikationer som man inte har? Vad är det för mening med att uppge att man kan t ex engelska bättre än man kan, och sedan sitta på lektioner och föreläsningar och inte kunna hänga med i undervisningen och så bli underkänd i alla fall? Eller ha undermåliga förkunskaper i ämnet man skall ta magisterexamen i.
Det finns inga genvägar. Studier hänger inte så mycket på huvudets kapacitet, det hänger på "räva" var det en lärare i trakten som sa en gång. Uthållighet och ihärdighet, alltså. Att nöta stolsitsen på kammaren och envetet plugga in poäng för poäng.
Det ger i alla fall bättre självförtroende. Även om det inte omedelbart ger jobb!
Nä, nu har jag skrivit av min lite. Ska sätta igång nu, med ett marknadsföringsprojekt till Pocketblogg.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar