Till en lång ensamfrukost hör för min del gärna både frukost-TV, en papperstidning och iPad med både dagstidning, Wordfeud och Facerbook. Då har jag kontakt med både vänner som jag känner och vänner från andra sammanhang, med lokala kändisar, naionella och globala.
Jag läser helst den digitala tidningen som pdf, alltså med sidor som ser ut som papperstidningen. Om man klickar på artikeln kommer den upp som en text på skärmen, men jag föredrar att bara dra upp storleken så man ser bokstäverna.
Jag har funderat på varför jag tycker att det är bekvämare att läsa som pdf. Lite kanske det är att jag känner igen upplägget från papperstidningen och vet var på sidan de olika komponenterna finns. Jag har ännu inte vant mig vid att hoppa fram och tillbaka, hit och dit mellan olika artiklar i tidningen. Och att alla artiklar ser likadana ut, utan layout - det blir lite tråkigt.
Idag kom jag på en annan sak. Om man läser en nättidning som är upplagd med artiklar som en blogg - alltså med artiklarna staplade ovanpå varandra - så ligger det ibland ett filmklipp ("TV") emellan. Ibland har redaktionen samlat dessa filmklipp på ett ställe på skärmen, så man kan bläddra där. Ofta finns det även rullande "bildspel" från något evenemang, något krig eller någon olycka. När jag läser en "tidning" så vill jag läsa skriven text, med några fasta bilder emellan. Om jag vill se rörliga bilder med ljud så vill jag välja att sätta på TV eller välja en sida med t ex TV-nyheter. Det finns ju också nyhetsbloggar att välja på, som kan ha både film, bild och skriven text, men där har man på sätt och vis valt det. Oftast väljer jag skriven text, eftersom det går fortare att skanna över en text och se vad det handlar om, än att se ett filmat reportage där man måse vänta tills reportern kommer fram till kärnan i budskapet.
Visst, man är en vanemänniska, men för mig har det här blivit en modell att hänga med i världshändelserna. Á chacun son goût, som fransmannen säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar