Försommaren har annars varit väldigt mycket pappas tid i vår familj. Han skulle fyllt 89 den 17/6 om han hade fått vara med. Men de sista åren var inte så roliga, så han har det mycket bättre där han är nu.
På försommaren var det inte bara födelsedag, utan också dags att plantera ut alla fröplantor som han hade börjat dra upp i februari-mars. Hela köksfönstren var fylld av hemsnickrade hyllor med små gröna såkrukor på. På specialgjorda brickor som var anpassade för hyllornas mått, så man kunde vattna ordentligt. Det var nog 5-6 hyllplan i varje fönster tror jag. Han var mästare på att få upp de där små liven. Han tyckte folk var helt knäppa som betalade 3.95 för en petuniaplanta. En gång drog han upp 459 plantor från en enda fröpåse, som han hade köpt för ungefär samma summa...att man inte behövde så många var ett sekundärt problem! Då delade man med sig!
Idag var vi också uppe vid stugan en kortare sväng. Där är ju den bästa tiden precis nu, innan myggen vaknar, så vi passar på att åka dit så ofta det går. Där finns också väldigt mycket av pappas verk. Han byggde stugan och anlade hela trädgården, grävde brunn och damm och flera stenpartier som jag nu försöker göra så enkla som möjligt att sköta - eller, jag försöker få flera delar av trädgården att sköta sig själva, rättare sagt. Jag hinner inte med, och fixar det inte heller med min knäppa rygg, och dessutom vill jag ligga i hängmattan eller sitta och sticka ibland också när jag är där.
Pappa sa ibland att när den som har anlagt en trädgård inte finns där för att sköta den längre, så ska den läggas igen. Så långt har jag inte tänkt att gå förstås, men jag måste få till den på min nivå. Jobb och nya projekt kommer ju alltid att finnas där i alla fall.
Vid stugan finns många exempel på pappas talang för åtevinning. Han var före sin tid på det sättet, eller också var det uppväxten på en bondgård där man fick ta det man hade i första hand som präglade honom. Många delar av själva stugan kommer t ex från andra ställen som rivits eller renoverats. När han sådde frön enligt ovan, och planterade ut plantorna, skulle det aldrig falla honom in att slänga de små tunna krukorna. Han använde dem i flera år, tills de slutligen sprack och var tvungna att kasseras. Jag har ärvt lite av den där talangen. När jag planterade ut mina pelargonsticklingar nu upptäckte jag att jag hade använt en del av pappas gamla krukor som jag tagit vara på. Och jag kommer att använda dem igen. Äpplet faller inte långt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar