Målgång. Del 100/100

Så har man gått i mål på 100 inlägg på 100 dagar för tredje gången. Åter har jag övervunnit mig själv och bara gjort.

Jag har inte bloggat riktigt varje dag - av olika skäl - men de dagar jag har missat har jag skrivit två inlägg dagen efter.

Mycket har hänt under våren. Både roligt, tråkigt och sorgligt. Och ett sätt att dokumentera är ju att blogga om det. Livet. 

Den här våren känner jag för första gången att jag är ikapp min ålder. Dvs gammal. Den där sårinfektionen jag fick slog ut mig totalt, och läkningen är nog inte färdig än på några månader. Ja, det blöder ju inte precis, det hänger ihop, men rätt som det är så sätter det igång att klia eller sticka någonstans. Och utseendet på magen ska vi inte tala om. I stället för en prydlig kråksparksbård drog de nog till med rynktråd efter vad det ser ut. Fult. Bara jag inte får besvär av det sedan, det oroar jag mig lite för. Det rent estetiska kan ju kvitta.

Roligare saker som har hänt: sonen har klarat av sin lärarexamen och kommer snart hem för att sommarjobba en sista gång, ena dottern har sålt lägenhet och håller just på att köpa ny tillsammans med sambon, och mest överraskande: äldsta dottern har just inrett en syhörna och plötsligt börjat sy sina egna kläder! Jag hittade en fin bok på biblioteket, som jag lånade för att visa henne, om det var något hon ville att jag skulle sy åt henne, så har det fungerat förut. Men hon blev så förtjust i boken och tillhörande blogg, tillyandthebuttons.com, så hon köpte ett eget ex av boken och så var det igång. Nu har hon sytt sina första "pyamasbyxor" nästan helt själv! 

Och jag tänker att jag ska försöka fortsätta blogga åtminstone nån gång i veckan. Men vi får se vad det blir av det.

Nya projekt och nya vänner. Del 99/100

Idag var vi ute i blåsten och tittade till stugan en stund. Som vanligt gick vi runt och konstaterade att det är flera projekt att ta tag i. Staket. Damm. Stenbord. Bänkar.

Men idag var det något som inte var som vanligt. Grannhuset har fått nya ägare, och nu träffade vi dem för första gången. Ett trevligt par i våra barns ålder. Vi fick också ta del av lite av deras projektfunderingar om sitt nya förvärv.

Om det kan man bara säga - oj. Oj. Oj.

Men nya vänner tror jag att vi har fått. Ett projekt så gott som något.

Framåt kvällen. Del 98/100

Regnet blåste bort och när vi varit hemma en stund sken solen från en klarblå himmel, så vi passade på att ta en promenad till. Det var visserligen väldigt blåsigt, men fantastiskt vackert i parken här också.

Ljusgröna eklöv som just har slagit ut är nästan självlysande.

Firar. Del 97/100

Idag, 34 år efter vår förlovning, har vi varit i Örebro och firat sonen som klarat av sin lärarutbildning. Nu är han gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Det är bra jobbat! Fem år, plus ett år innan med ett par kortare kurser på högskolenivå.

De hade själva fått ordna en ceremoni, och min stackars son som har ärvt sin mors projektledargener tog genast tag i det hela, bokade lokal och sammankallade till planering. Därmed blev han informell "direktør før det hele", som von Trier kallade det. - De andra bara tramsade och sa att jag skulle säga tydligare hur det skulle vara och vem som skulle göra vad, berättade han.

Det slutade med att han höll i hela ceremonin, presenterade talarna och programmet som om han aldrig gjort annat. Det gjorde han bra.

Sedan tog vi oss genom ett rojalistiskt Örebro - ja, för kungaparet råkade ju också vara där just idag - till en mysig restaurang i stadsparken där vi åt en väldigt god buffé i ösregnet. När vi hade ätit färdigt slutade det regna, så vi gick en kort sväng i parken och begrundade rhododendron och pioner som just slagit ut. Och ett litet varv i Wadköping. Sedan tog vi oss tillbaka till bilarna och skildes åt igen.

Vi kom inte riktigt ihåg när vi träffades senast, hela familjen. Det blev ju inte i julas. Vi skulle ju ha setts vid Stellas födelsedag i februari, men då hamnade jag ju på sjukhus. Alltid är det något.

Olika smak. Del 96/100

Ettans nya fredagsunderhållning är riktigt tråkig, fast den heter Roliga timmen.

En massa slumpvis utvalda humorklipp spelas upp för att illustrera en bokstav som på slutet bildar ett ord. För säkerhets skull får man reda på ordet på slutet, och för att ingen ska ha en chans att missa det framför de gästande kändisarna tillsammans med programledaren och dansare ett pampigt finalnummer på kvällens tema. Under programmets gång tar man också fram en grupp ur publiken som genom programledaranvisade "charader" skall ge en av ledtrådarna. Här blir det riktigt pinsamt. Inte roligt alls.

Det är roligare att sitta bredvid någon vid en dator, som slumpvis plockar fram och visar sina favoritklipp på YouTube. Utan löjligt mellansnack.

Det skulle också varit roligare att se originalprogrammen i repris i stället för detta. Nöjesmaskinen, Flexnes, Kvarteret Skatan... Även om de är daterade.

Syr kläder igen. Del 95/100

Dottern var i London över påsk och köpte då med sig tre olika småblommiga tyger till sommarblusar. Dessa lovade jag i ett svagt ögonblick att sy.

I dagsläget har jag klippt till dessa fram- och bakstycken och alla hundratals (känns det som) infodringar med tillhörande vlieseline, som nu är fastpressade. Jag ritade alltså mönster och sydde en toall först så jag visste hur det skulle bli.

Så nu återstår att sy det hela. Men det får bli en annan dag. Man bör ju jobba lite också,

Mera om träning. Del 94/100

För några dagar sedan berörde jag ämnet träning. (http://evaihjo.blogspot.se/2015/05/trott-trottare-del-89100.html)

Det är min stora akilleshäl i livet. Det är helt enkelt INTE ROLIGT. Och när man är vuxen, och saker som inte är roliga inte är absolut obligatoriska, så väljer man gärna bort dem. Fast man vet att man borde. Och så får man dåligt samvete och allt det där. 

Jag försöker att tycka att cross-trainern är rolig. Men jag tycker inte det. För att glömma bort att jag står där och trampar med svetten flödande, så har jag tv-n på framför mig. För att slippa titta på räkneverket, som sakta, sakta räknar ner de tjugo minuter som jag har bestämt mig för att köra, nu, ett tag.

Så har vi detta med simning. Jag är en fruktansvärt dålig simmare. Det går så sakta, så sakta. På gymnasiet, när vi skulle avlägga "simkunnighetsprov" på 50 meter bröstsim, och jag simmade i min vanliga takt utan att anstränga mig för att göra det fortare, fick jag en spydig kommentar av läraren: Vad gjorde du? Badade du, eller?  (Skulle jag ramla i vattnet mitt ute på havet, skulle det nog vara bättre att simma långsamt och hålla sig flytande än att simma fort och kollapsa i en hostattack.)

Sommartid är kommunens utomhusbassäng öppen för "morgonsim" på vardagar kl 7-7.30. Det hände att jag cyklade dit då och då även på den tiden vi bodde i villan på Hammarnsjorden och vi hade familjekort på badet. Men nu för tiden, när vi bor på Hamngatan typ 150 meter från badet, och det dessutom är fritt inträde där, så finns det ingen ursäkt för att inte gå dit och simma. Ja, det skulle vara när det ösregnar och stormar då, som det gjorde i går.

För det var i går som säsongen började. Första juni. Nu är det sommar, därmed basta. Men med knappt 8 grader i luften och ovan nämnda väder så lät jag det faktiskt passera. Premiären ägde i stället rum idag. Inte mycket varmare i luften, men ingen nederbörd och måttlig vind. Väl man kom ner i bassängens 24-gradiga vatten och värmt upp med någon längd så var det inte så kallt. Men när man kom upp! Efter dusch, hemkomst och frukost håller jag fortfarande efter två timmar på och försöker få upp värmen.

Hur långt jag simmade? 500 meter blev det idag. Riktigt bra dagar kan jag hinna 750-800 meter. Jag är som sagt en fruktansvärt långsam simmare. Men det är skönt efteråt.

På picnic. Del 93/100

På måndagskvällen firade vi av en kär kollega som går i pension efter drygt 20 års tjänst - först som vikarie och sedan fast anställd. Så fast som man nu kan bli idag.

Vi skulle gått till Boulognerskogen, Skövdes stadspark som ligger ett stenkast från vår arbetsplats på Kulturhuset. Men en snabb sondering visade att det var helt vattenmättat i marken, så det hade inte varit så kul att gå dit med filtar och picnickorgar.

Trots positiva väderprognoser kom det ett par mindre skurar under dagen, och vid 17-tiden kom ett rejält ösregn... Så vi packade helt enkelt upp våra pinaler på golvet i biblioteket. Det blev trevligt det också.

De två nedre bilderna lånar jag från Caisas Facebook-flöde. (Solen sken i alla fall en stund just när hon anlände i den tjusiga bilen... men notera vattenpölarna på gatan!)