Vi håller på med klockan. Sexåriga barnbarnet fick en att ha på armen när hon fyllde år, men fortfarande är det en kod som ska knäckas. Hela timmar börjar komma så smått, men allting däremellan.
I eftermiddags tittade hon till på väggklockan i vårt matrum, som strax skulle bli halv tre. Hon frågade hur mycket klockan var och jag sa att hon skulle titta efter. Hon började med två, sedan var det vilda gissningar.
Jag sa att när den långa visaren står på sex, så blir det ju som att man delar på klockan. Jag visade en cirkelrörelse på bordet och drog en linje rakt över från tolv till sex. Vad blir det om man har klockan här och delar på den så här?
Den går sönder, säger barnet.
Men man kan ju inte säga att den är "sönder tre", tyckte hon, och kom så småningom på att det var "halv" det hette.
Det finns så mycket att lära sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar