(tycker jag) är bl a att man skall kunna hitta en artikel man sett i pappersupplagan och snabbt kunna dela med sig av den till vänner och bekanta. Det kan vara något aktuellt ämne, ett recept eller vad som helst.
En del tidningar är väldigt dåliga på att publicera på webben. Och en del publicerar samma artikel fast med annat namn. Är det så omöjligt att man kan skriva in artikelns namn i sökrutan och få fram den artikel man vill hänvisa till? Eller måste man läsa sin tidning uteslutande på nätet numera, om man skulle hitta något att dela med sig av?
Ett exempel: ett av våra husorgan Göteborgsposten, som jag för övrigt trivs väldigt bra med. För en vecka sedan, söndagen den 3/5 hade de en artikel om sensorisk hyperreaktivitet, alltså den diagnos som min besvärliga hosta har fått efter ett otal besök på både KSS (Skövde) och Sahlgrenska (Göteborg). Rubriken var "Besvärliga dofter" (fast i mitt fall handlar det inte om "dofter" som jag uppfattar, utan troligen något annat kemiskt som retar nerverna i halsen). Artikeln var skriven av Eva Nordin, och beskrev väldigt bra hur det uppträder och känns. Alltså kunde det vara intressant för mina släktingar, vänner och bekanta och alla ni andra miljontals människor som läser denna blogg att få veta, så jag slipper avvärja dunkar i ryggen, halstabletter, vattenglas etc medan jag hostar så jag knappt får luft. När jag har hostat färdigt tar jag gärna ett glas vatten eller en halstablett.
Men denna artikel fanns alltså inte. Hittar ni ett nummer av tidningen så läs den. Jag har rivit ur sidan för att spara. Det närmaste som jag hittade på nätet var detta. (Tyvärr har jag inte kommit med i forskningsprojektet - än i alla fall.)
En annan del av GP som fungerar alldeles utmärkt på webben är Teknik&Trender, som skrivs av min bloggy-kompis @evaw. Den hittar man helt utan besvär. Undrar om många läser den? Ett av de senaste inläggen är detta om den nya pocketbloggen. Man blir väldigt stolt men får samtidigt en liten aning prestationsångest...!
20090510
20090505
Fortfarande förvånad
I går lyckades jag till min gränslösa häpnad fixa till virusprogrammet som på något sätt hade hängt sig. Ja, alltså, inte på egen hand, utan jag ringde en snäll Människa som satt vid någon slags helpdesk enbart till för sådana som jag och andra dummies.
Men han talade om för mig vad jag skulle installera, avinstallera och ominstallera. Sedan sa han tack och hej och jag gjorde det verkligen. Själv och Ensam. På egen hand.
Det stämmer inte riktigt med min självbild. Därför måste jag upprepa det några gånger för att jag ska fatta. Jag kunde själv!
Och det var inte svårt!
Jag är fortfarande förvånad i alla fall.
Men han talade om för mig vad jag skulle installera, avinstallera och ominstallera. Sedan sa han tack och hej och jag gjorde det verkligen. Själv och Ensam. På egen hand.
Det stämmer inte riktigt med min självbild. Därför måste jag upprepa det några gånger för att jag ska fatta. Jag kunde själv!
Och det var inte svårt!
Jag är fortfarande förvånad i alla fall.
Feedback
är jättebra att få. Så att man vet att man var med en bra bit på banan och har rätt meriter även om man inte hamnar bland de fem som väljs ut till intervju.
Att mina erfarenheter ligger inom ett annat arbetsområde, eller flera områden, kan jag ju inte göra något åt i efterhand. Jag tycker att det är en fördel att ha jobbat med många olika saker, för det motiverade mig mera under studierna när jag kände att det var det här jag verkligen ville nu. Och jag är SÅ motiverad att börja jobba i en organisation med arbetskamrater och kaffeautomat! Men jag måste förstå att en arbetsgivare hellre anställer en som har jobbat med precis de arbetsuppgifterna i en liknande organisation i många år.
Så jag fortsätter väl att sitta på kammaren och göra arbeten åt mina uppdragsgivare alldeles ensam.
Att mina erfarenheter ligger inom ett annat arbetsområde, eller flera områden, kan jag ju inte göra något åt i efterhand. Jag tycker att det är en fördel att ha jobbat med många olika saker, för det motiverade mig mera under studierna när jag kände att det var det här jag verkligen ville nu. Och jag är SÅ motiverad att börja jobba i en organisation med arbetskamrater och kaffeautomat! Men jag måste förstå att en arbetsgivare hellre anställer en som har jobbat med precis de arbetsuppgifterna i en liknande organisation i många år.
Så jag fortsätter väl att sitta på kammaren och göra arbeten åt mina uppdragsgivare alldeles ensam.
20090504
De små, små detaljerna
Var iväg till den stora staden Skövde i eftermiddags och hade ett möte om ett av mina uppdrag. Då fick jag lite tid över innan affärerna stängde, så jag sprang ett kort litet varv.
Det blir ju så sällan! Och när vi var i Stockholm sist så varken orkade eller iddes jag springa i affärer. (Ja, jag skall skriva lite mer om det också sedan, men det händer ju saker hela tiden nu, så det kommer inte riktigt i ordning.)
Jag håller i alla fall på och bygger upp en ny identitet, som "brudens mor". Det har jag aldrig varit förut, så det är en del meck. Måste ju fila på mitt varumärke. Den 11/7 smäller det.
Jag har köpt handväska, tyg och lite andra grejor till en alldeles speciell klänning. Jag har hittat skor - faktiskt! Ett fint halsband. Och idag köpte jag den lilla pricken över I. Örhängena som matchar halsbandet. Nu behöver jag nog bara ha lite foder till klänningen också, tror jag. Kom på att jag glömt det. Någon hatt blir det nog inte trots moget övervägande. Jag har ju i alla fall inte ens fyllt 50 än...
Eftersom allt som har med brudklänningen att göra är superhemligt så är min svärmors-outfit också hemlig - fast några olika människor känner till olika delar av den.
Ni som läser denna blogg kan ju få se denna sistkomna del av min garderob. Varsågoda!
Det blir ju så sällan! Och när vi var i Stockholm sist så varken orkade eller iddes jag springa i affärer. (Ja, jag skall skriva lite mer om det också sedan, men det händer ju saker hela tiden nu, så det kommer inte riktigt i ordning.)
Jag håller i alla fall på och bygger upp en ny identitet, som "brudens mor". Det har jag aldrig varit förut, så det är en del meck. Måste ju fila på mitt varumärke. Den 11/7 smäller det.
Jag har köpt handväska, tyg och lite andra grejor till en alldeles speciell klänning. Jag har hittat skor - faktiskt! Ett fint halsband. Och idag köpte jag den lilla pricken över I. Örhängena som matchar halsbandet. Nu behöver jag nog bara ha lite foder till klänningen också, tror jag. Kom på att jag glömt det. Någon hatt blir det nog inte trots moget övervägande. Jag har ju i alla fall inte ens fyllt 50 än...
Eftersom allt som har med brudklänningen att göra är superhemligt så är min svärmors-outfit också hemlig - fast några olika människor känner till olika delar av den.
Ni som läser denna blogg kan ju få se denna sistkomna del av min garderob. Varsågoda!
20090501
Väntar och väntar
och tydligen vill några av de arbetsgivare jag hedrar med mina ansökningar göra lite "bokslut" vid månadsskiftet, för jag fick inte mindre än tre besked på två dagar. Och negativa besked är också besked, man får vara glad och tacksam för att de kommer ihåg att ge besked alls.
Fast man blir ledsen för varje negativt besked. Det går inte att rycka på axlarna och tänka "det var nog inte meningen". Alla tjänster jag söker är sådana där jag tror att jag har något att tillföra och kan göra ett bra jobb. Alla sökningar är knutna till önskningar, förhoppningar och förväntan.
En av de som hörde av sig i går gjorde dock något väldigt bra. Han erbjöd återkoppling (feedback) om man ville veta hur de hade bedömt ansökningarna eller om det var något annat man ville fråga. Jag svarade genast ja, tack, för det är verkligen inte många som formulerar sig så. (Även om man förstås kan höra av sig ändå i de flesta fall). Jag skrev också att jag fortfarande finns kvar och har eget företag, om de skulle behöva tillfällig inryckning med något större projekt - vad vet man? Nästan omedelbart fick jag svaret att vi skulle höras av per telefon i nästa vecka och prata mera om vad jag kunde göra i så fall och även hur de gjorde med den fasta tjänsten.
Så det känns lite mer positivt än att bara bli avfärdad. Hoppas att det kan bli något bra av den här kontakten nu...!
Fast man blir ledsen för varje negativt besked. Det går inte att rycka på axlarna och tänka "det var nog inte meningen". Alla tjänster jag söker är sådana där jag tror att jag har något att tillföra och kan göra ett bra jobb. Alla sökningar är knutna till önskningar, förhoppningar och förväntan.
En av de som hörde av sig i går gjorde dock något väldigt bra. Han erbjöd återkoppling (feedback) om man ville veta hur de hade bedömt ansökningarna eller om det var något annat man ville fråga. Jag svarade genast ja, tack, för det är verkligen inte många som formulerar sig så. (Även om man förstås kan höra av sig ändå i de flesta fall). Jag skrev också att jag fortfarande finns kvar och har eget företag, om de skulle behöva tillfällig inryckning med något större projekt - vad vet man? Nästan omedelbart fick jag svaret att vi skulle höras av per telefon i nästa vecka och prata mera om vad jag kunde göra i så fall och även hur de gjorde med den fasta tjänsten.
Så det känns lite mer positivt än att bara bli avfärdad. Hoppas att det kan bli något bra av den här kontakten nu...!
20090424
Statistik
Enligt min bloggräknare besöks mina bloggar mest på tisdagar. Tisdagar???
I skolan (alltså på mkv-utbildningen där de borde veta sån't) har jag för mig att vi fick lära oss att det var torsdag e-m och fredag som var bäst blogg-dagar...
Kanske tillhör ni, mina kära läsare, en särskild kulturelit som skiljer er från mängden genom att kolla favoritbloggarna i början av veckan? Ni kanske går till biblioteket på fredagen?
Eller räknar bloggräknaren fel? Det står hela tiden att jag får väldigt många nya besökare också.
Det är omöjligt att kolla. Men kul att veta att det är några som hittar in i alla fall.
I skolan (alltså på mkv-utbildningen där de borde veta sån't) har jag för mig att vi fick lära oss att det var torsdag e-m och fredag som var bäst blogg-dagar...
Kanske tillhör ni, mina kära läsare, en särskild kulturelit som skiljer er från mängden genom att kolla favoritbloggarna i början av veckan? Ni kanske går till biblioteket på fredagen?
Eller räknar bloggräknaren fel? Det står hela tiden att jag får väldigt många nya besökare också.
Det är omöjligt att kolla. Men kul att veta att det är några som hittar in i alla fall.
20090420
Ny ansökan
Jag skickade till slut en ansökan till det här jobbet. Egentligen är det placerat lite för långt borta i en annan stad men det får man överleva.
Det som höll mig tillbaka litegrann var formuleringen om en arbetsplats som "speglar samhällets mångfald”. Bara för att man inte får skriva "medelålders kvinnor göre sig icke besvär". Då blir man nämligen fälld för diskriminering. Har man formulerat det där om "mångfald" så har man ryggen fri.
Jag mår illa. Men ansöker ändå.
Jag anser nämligen att jag per se speglar en icke föraktlig del av samhällets mångfald. Fast jag är etnisk svensk och medelålders kvinna. Man kan ha många relevanta facetter för det. Jag tänker börja framhålla det nu.
Det som höll mig tillbaka litegrann var formuleringen om en arbetsplats som "speglar samhällets mångfald”. Bara för att man inte får skriva "medelålders kvinnor göre sig icke besvär". Då blir man nämligen fälld för diskriminering. Har man formulerat det där om "mångfald" så har man ryggen fri.
Jag mår illa. Men ansöker ändå.
Jag anser nämligen att jag per se speglar en icke föraktlig del av samhällets mångfald. Fast jag är etnisk svensk och medelålders kvinna. Man kan ha många relevanta facetter för det. Jag tänker börja framhålla det nu.
20090415
Helt fascinerande
att man inte har sett alla varianter av ansökningsförfaranden än!
I går skickade jag in ännu ett. Det var i form av ett webformulär (värsta sorten, man måste hålla på och upprepa sina gamla meriter intill förbannelse). Tydligen kunde man göra spontanansökan från samma formulär och om man ville söka en utannonserad tjänst så skulle man fylla i den i någon av rutorna.
Givetvis undrade jag om jag hade lyckats fylla i rätt ruta. Det gör man alltid.
Men jag fick snabbt svar: först ett vänligt tack för ansökan till tjänsten, sedan "Vi kommer att gå igenom samtliga ansökningar vid ansökningsperiodens utgång varefter vi kallar utvalda kandidater till en första intervju.
Din profil är även sparad i vår kandidatbank som vi sedan söker igenom när vi har nya tjänster att tillsätta."
Därefter fick jag ganska snart ett mail till, lydande: "Vi har nu läst din ansökan avseende tjänsten som "- - -" en första gång.
Vi kommer att gå igenom samtliga sparade ansökningar en andra gång, varefter vi återkommer när vi går vidare i rekryteringsprocessen."
Snabbt, vänligt och trevligt om hur gången i processen är. Tydligen hör min ansökan till de lästa och "sparade" åtminstone, av vad jag kan utläsa. Mer så'nt!
I går skickade jag in ännu ett. Det var i form av ett webformulär (värsta sorten, man måste hålla på och upprepa sina gamla meriter intill förbannelse). Tydligen kunde man göra spontanansökan från samma formulär och om man ville söka en utannonserad tjänst så skulle man fylla i den i någon av rutorna.
Givetvis undrade jag om jag hade lyckats fylla i rätt ruta. Det gör man alltid.
Men jag fick snabbt svar: först ett vänligt tack för ansökan till tjänsten, sedan "Vi kommer att gå igenom samtliga ansökningar vid ansökningsperiodens utgång varefter vi kallar utvalda kandidater till en första intervju.
Din profil är även sparad i vår kandidatbank som vi sedan söker igenom när vi har nya tjänster att tillsätta."
Därefter fick jag ganska snart ett mail till, lydande: "Vi har nu läst din ansökan avseende tjänsten som "- - -" en första gång.
Vi kommer att gå igenom samtliga sparade ansökningar en andra gång, varefter vi återkommer när vi går vidare i rekryteringsprocessen."
Snabbt, vänligt och trevligt om hur gången i processen är. Tydligen hör min ansökan till de lästa och "sparade" åtminstone, av vad jag kan utläsa. Mer så'nt!
20090414
En vecka sedan
jag lade in räknare på mina blogspot-bloggar, och jag noterar förtjust att nästan varje dag har jag fått nya besökare!
Det är en jättekulig tjänst, som man kan se både antalet sidvisningar, förstås, men också unika besök och hur många som gör sitt första besök. Med mera. Jättespännande!
Ja, man har inte roligare än man gör sig.
Och ni är sååå välkomna, alla som hittar hit! Jag har sagt det förut och jag säger det igen!
Det är en jättekulig tjänst, som man kan se både antalet sidvisningar, förstås, men också unika besök och hur många som gör sitt första besök. Med mera. Jättespännande!
Ja, man har inte roligare än man gör sig.
Och ni är sååå välkomna, alla som hittar hit! Jag har sagt det förut och jag säger det igen!
20090409
På begäran - ett brödrecept
Enklaste fullkornsbrödet - jag vet inte om jag har skrivit om det förut eller om jag har delat med mig till så många IRL så jag tror att jag har skrivit det här också... men här kommer det i alla fall. Receptet som just nu fyller huset på Hamngatan med nybakt-doft!
1 liter ljummen lättfil
50 g jäst
2 dl linfrö
3 dl rostade solrosfrön
13½ dl grahamsmjöl (850 gr)
Blanda allt och låt jäsa ca 30 min. Fördela degen i två smorda eller pappersklädda avlånga formar (1½ liter) och sätt in i kall ugn. Sätt ugnen på 200 grader. Grädda i 1 timme, täck med folie eller plåt och grädda i 45 min till.
Låt kallna under duk och skär nästa dag. Klart!
1 liter ljummen lättfil
50 g jäst
2 dl linfrö
3 dl rostade solrosfrön
13½ dl grahamsmjöl (850 gr)
Blanda allt och låt jäsa ca 30 min. Fördela degen i två smorda eller pappersklädda avlånga formar (1½ liter) och sätt in i kall ugn. Sätt ugnen på 200 grader. Grädda i 1 timme, täck med folie eller plåt och grädda i 45 min till.
Låt kallna under duk och skär nästa dag. Klart!
20090407
Positiva nyheter
Om någon har missat den här nyheten så lägger jag nu ut den för allmän beskådan. För en gångs skull citerar jag Borås tidning, men den har gått runt i många olika media, inkl A-ekonomi.
Härligt att några företag går ihop sig i alla fall.
Och jag som ringde upp kontaktpersonen för det jobb vars ansökningstid gick ut i går. Jag hade fönat håret och sminkat mig och klätt på mig fina kläder innan jag ringde... typ... Nja, men man laddar ju rejält när man väl stampar av och ringer de där samtalen. I alla fall jag. Jag ringer bara till de jobb som jag är verkligt, VERKLIGT angelägen om att jag skall få komma till intervju för. Och det här var en så'n där tiopoängs-match med mina kvalifikationer. Tyvärr kunde jag ännu inte få svar på det jag ville fråga om. Ansökningarna hade gått till en annan person och de skulle sammanställas innan denna person fick del av dem. OK, det fattar jag ju. Så jag får väl försöka tåla mig ett tag till i alla fall. Fast jag går som en "äggasjuker höna" och väntar.
Satt och gjorde lite annat på datorn och kollade mailen framåt slutet på eftermiddagen. Och vad får jag se! Ett mail från en byrå där jag sökt men inte fick ett jobb som tillsattes för några månader sedan, dit jag hade hört av mig igen och "tjatat". Nu kunde ägaren tänka sig att träffa mig för ett "förutsättningslöst samtal" och titta på mina arbetsprover i slutet av nästa vecka! Jippii! Ibland lönar det sig att tjata, det ser man. Det kanske i alla fall kan bli några nya uppdrag, om det inte blir en fast hel- eller deltidstjänst. Kanske, alltså, jag räknar ju inte med någonting. Och jag har ju fortfarande flera andra jobb som jag väntar besked från.
Ständigt detta pendlande mellan hopp och förtvivlan. Inte underligt att man blir sååå trött!
Härligt att några företag går ihop sig i alla fall.
Och jag som ringde upp kontaktpersonen för det jobb vars ansökningstid gick ut i går. Jag hade fönat håret och sminkat mig och klätt på mig fina kläder innan jag ringde... typ... Nja, men man laddar ju rejält när man väl stampar av och ringer de där samtalen. I alla fall jag. Jag ringer bara till de jobb som jag är verkligt, VERKLIGT angelägen om att jag skall få komma till intervju för. Och det här var en så'n där tiopoängs-match med mina kvalifikationer. Tyvärr kunde jag ännu inte få svar på det jag ville fråga om. Ansökningarna hade gått till en annan person och de skulle sammanställas innan denna person fick del av dem. OK, det fattar jag ju. Så jag får väl försöka tåla mig ett tag till i alla fall. Fast jag går som en "äggasjuker höna" och väntar.
Satt och gjorde lite annat på datorn och kollade mailen framåt slutet på eftermiddagen. Och vad får jag se! Ett mail från en byrå där jag sökt men inte fick ett jobb som tillsattes för några månader sedan, dit jag hade hört av mig igen och "tjatat". Nu kunde ägaren tänka sig att träffa mig för ett "förutsättningslöst samtal" och titta på mina arbetsprover i slutet av nästa vecka! Jippii! Ibland lönar det sig att tjata, det ser man. Det kanske i alla fall kan bli några nya uppdrag, om det inte blir en fast hel- eller deltidstjänst. Kanske, alltså, jag räknar ju inte med någonting. Och jag har ju fortfarande flera andra jobb som jag väntar besked från.
Ständigt detta pendlande mellan hopp och förtvivlan. Inte underligt att man blir sååå trött!
Ett tips om Photoshop
Vill man lära sig digital bildbehandling är det ett väldigt bra sätt att leta på Moderskeppet.
Just nu har de ett väldigt bra erbjudande som jag gärna tipsar om, se länken ovan.
Ha det så trevligt!
Just nu har de ett väldigt bra erbjudande som jag gärna tipsar om, se länken ovan.
Ha det så trevligt!
20090406
Nya finesser
Den uppmärksamme bloggbesökaren ser att jag inte bara har bytt bild här idag, utan även lagt till en ny liten "gadget" som det kallas.
Det är en räknare, så att ni skall veta hur populär jag är på mikroblogg-sajten Bloggy.
Jag har jättemånga kompisar där. Och det roligaste är att jag inte har träffat en enda av dem IRL, trots att vi träffas varenda dag på datorn. Men rätt som det är står de nog på trappan här ute. Och de är så välkomna, bara inte alla kommer samtidigt...
Socialt nätverk, kallas det.
090407 lade jag även till en besöksräknare och en "rösträknare" som påstås generera fler besök på bloggen. Ja ja, alla som hittar hit är sååå välkomna!
Det är en räknare, så att ni skall veta hur populär jag är på mikroblogg-sajten Bloggy.
Jag har jättemånga kompisar där. Och det roligaste är att jag inte har träffat en enda av dem IRL, trots att vi träffas varenda dag på datorn. Men rätt som det är står de nog på trappan här ute. Och de är så välkomna, bara inte alla kommer samtidigt...
Socialt nätverk, kallas det.
090407 lade jag även till en besöksräknare och en "rösträknare" som påstås generera fler besök på bloggen. Ja ja, alla som hittar hit är sååå välkomna!
20090403
Jo, tjena!
Duns i postlådan och genast kilar man förstås och kollar om det är något kul i dagens skörd.
Jaha, facktidningen. Ja, jag är med i facket trots att jag är egen företagare och inte har något fast jobb.
Som vanligt står det käcka tips om hur man gör för att förhandla om sin lön och hur viktig vår grupp av medborgare är i samhället. Idag även en artikel om hur dåligt samarbetet mellan Sacos medlemsförbund och Arbetsförmedlingen fungerar. Jaha, inget nytt alltså.
Det finns också en sida med vinjetten "På nytt uppdrag", där medlemmar i facket berättar att de gått från stimulerande drömjobb till ännu mer stimulerande drömjobb. Väldigt upplyftande och inspirerande och så... just när det känns som man själv aldrig har en chans att komma intill ens ett ganska normalt vardagsjobb. Och det är många, även i det här facket.
En leende människa med gnistrande, jämna vita tänder fick ett av dessa drömjobb som pr- och medieansvarig. På frågan om hur man får sitt drömjobb svarar hon "Genom att vara ärlig mot sig själv. Lyssna inåt. Känn efter vad du vill göra egentligen. Utan hänsyn till lön och status - så har jag alltid gjort."
I listan på jobb som hon tidigare haft ryms flera höga jobb i olika "riksorganisationer".
Det kan inte vara lätt att sätta ihop en facktidning. Meningen är säkert att det skall vara trevlig läsning och uppmuntran att våga söka sig till nya platser.
Men effekten blir tvärtom när man går här ensam och "lyssnar inåt" och "känner efter vad jag vill göra egentligen".
Jag vill ju bara jobba och vara behövd!
Jaha, facktidningen. Ja, jag är med i facket trots att jag är egen företagare och inte har något fast jobb.
Som vanligt står det käcka tips om hur man gör för att förhandla om sin lön och hur viktig vår grupp av medborgare är i samhället. Idag även en artikel om hur dåligt samarbetet mellan Sacos medlemsförbund och Arbetsförmedlingen fungerar. Jaha, inget nytt alltså.
Det finns också en sida med vinjetten "På nytt uppdrag", där medlemmar i facket berättar att de gått från stimulerande drömjobb till ännu mer stimulerande drömjobb. Väldigt upplyftande och inspirerande och så... just när det känns som man själv aldrig har en chans att komma intill ens ett ganska normalt vardagsjobb. Och det är många, även i det här facket.
En leende människa med gnistrande, jämna vita tänder fick ett av dessa drömjobb som pr- och medieansvarig. På frågan om hur man får sitt drömjobb svarar hon "Genom att vara ärlig mot sig själv. Lyssna inåt. Känn efter vad du vill göra egentligen. Utan hänsyn till lön och status - så har jag alltid gjort."
I listan på jobb som hon tidigare haft ryms flera höga jobb i olika "riksorganisationer".
Det kan inte vara lätt att sätta ihop en facktidning. Meningen är säkert att det skall vara trevlig läsning och uppmuntran att våga söka sig till nya platser.
Men effekten blir tvärtom när man går här ensam och "lyssnar inåt" och "känner efter vad jag vill göra egentligen".
Jag vill ju bara jobba och vara behövd!
20090330
Horror vacui
En talande bild av en del av mitt skrivbord.I morse vaknade jag och undrade vad jag skulle göra den här dagen, tro. Jag har just gjort färdigt ett ganska stort projekt, så jag skall skicka iväg en faktura, men det tar inte hela dagen.
Det är gott om plats i orderboken, kan man säga. Man märker att folk är lite mer försiktiga, med tanke på konjunkturen. Jag har ett par grejor i rockärmen, men fler uppdrag skulle inte vara i vägen.
Och jag har skickat in ansökningar till flera nya, intressanta jobb där jag skulle kunna ge järnet och göra jättebra ifrån mig - om jag åtminstone kunde få komma in på intervju och prata för min sak... Men ansökningstiden till ett av de mer intressanta (som är den första tiden som går ut) går inte ut på ännu en vecka, så det är bara att vänta. Och jag väntar svar från flera arbetsgivare som jag har sökt hos tidigare.
Hälften av min mentala energi går åt till att inte tänka. På livet, på hälsan, på pensionen, på dagarna som bara smälter bort medan jag inte är effektiv... Ja, jag har saker att göra men alldeles för få vill betala för det. Så jag vill inte göra för mycket ideellt heller. Och inte binda upp mig för mycket på ideella saker som jag inte kommer att hinna med när jag väl får det fasta jobb jag så gärna vill ha. Uppdrag i mitt företag kommer jag alltid att kunna reglera så att jag hinner det jag ska.
När jag sväljer det sista av frukosten ringer telefonen. Det är L, "pianofröken" på Kulturskolan, som har blivit genomförkyld och frågar om jag kan göra en akututryckning. Det är elevkonsert ikväll och yngsta kören skulle ju framträda. Det är övning på eftermiddagen med en sista finputsning och så framträdandet på kvällen.
Så blev det en uppgift att utföra idag också. Det är skönt att få koncentrera sig på något. Om så bara några timmar.
20090329
Åh, nu blir jag stolt igen!
Klocka som jag har som en liten dekoration här på sidan ställer minsann inte in sig på sommartid automatiskt... nejnejnej!
Så det är bara att bryta sig in i koden och ändra. Då kommer nästa problem. Om den i vanliga fall visar GMT 0100 - skall då sommartiden vara 0000 eller 0200?
Med hjälp av Jonas Hallberg på Spanarna i P1 glömmer man aldrig regeln. Trädgårdsmöblerna skall ställas FRAM i trädgården. Det måste man gå upp klockan 2 på natten och göra. Har man inga trädgårdsmöbler att ställa fram, så kan man ställa fram klockan...
Så det är bara att bryta sig in i koden och ändra. Då kommer nästa problem. Om den i vanliga fall visar GMT 0100 - skall då sommartiden vara 0000 eller 0200?
Med hjälp av Jonas Hallberg på Spanarna i P1 glömmer man aldrig regeln. Trädgårdsmöblerna skall ställas FRAM i trädgården. Det måste man gå upp klockan 2 på natten och göra. Har man inga trädgårdsmöbler att ställa fram, så kan man ställa fram klockan...
20090325
Och så kommer det ett mail
där det står att jag kommer att få ett mail den 16/4 om jag har blivit uttagen till intervju. Intervjuerna kommer att äga rum den 22 och 23/4 minsann. "Det har kommit in riktigt många ansökningar från kvalificerade personer."
Jaha. Får man förmoda att jag var en av dem, eftersom jag möjligen kom på tal för intervju?
Det här var en förhållandevis trevlig varation på temat. Och "Tack för din ansökan" till på köpet. Jag var tillräckligt intressant för att skicka mail till, och förmodligen tillräckligt intelligent för att kunna ta till mig dessa upplysningar också. Det är inte alla som tycker det. Kan man anta, att döma av alla som helt enkelt skiter i att höra av sig.
Jaha. Får man förmoda att jag var en av dem, eftersom jag möjligen kom på tal för intervju?
Det här var en förhållandevis trevlig varation på temat. Och "Tack för din ansökan" till på köpet. Jag var tillräckligt intressant för att skicka mail till, och förmodligen tillräckligt intelligent för att kunna ta till mig dessa upplysningar också. Det är inte alla som tycker det. Kan man anta, att döma av alla som helt enkelt skiter i att höra av sig.
20090324
Theo goes media...
Nu har även sonen börjat samla ihop till sina 15 minutes of fame.
Här kan man ta del av hans uttalande.
Äpplet faller inte långt...
Här kan man ta del av hans uttalande.
Äpplet faller inte långt...
Lunchsällskap
Idag slog jag på TV i några minuter medan jag åt dagens rätt: pasta med wok-grönsaker och bräckt kassler.
Vad får jag se om inte "Anslagstavlan"! Det var inte igår! Fortfarande samma signatur, med gubben som kommer in och "nyser" bort alla lappar till melodin som Lasse Åberg sedan tog upp som svensk allsång i "Den ofrivillige golfaren".
Och fortfarande information från "storebror" om att man inte ska köra för fort, att man skall lära sig isens svaga punkter och ta reda på vad fastighetsnämnden sysslar med.
Det känns plötsligt som om man gick i åk 4 igen...
På flera sätt, förresten. Jag sökte på svt efter "anslagstavlan" för att länka till detta blogginlägg, och trodde att man kunde hitta den aktuella informationen med länkar till de instanser som just nu kör sina informationsfilmer där. Men det enda jag hittade var det här.
När jag gick i åk 4 fanns det inte heller någon information på internet.
Men på youtube finns en del exempel. Undrar om den här är "äkta"?
Vad får jag se om inte "Anslagstavlan"! Det var inte igår! Fortfarande samma signatur, med gubben som kommer in och "nyser" bort alla lappar till melodin som Lasse Åberg sedan tog upp som svensk allsång i "Den ofrivillige golfaren".
Och fortfarande information från "storebror" om att man inte ska köra för fort, att man skall lära sig isens svaga punkter och ta reda på vad fastighetsnämnden sysslar med.
Det känns plötsligt som om man gick i åk 4 igen...
På flera sätt, förresten. Jag sökte på svt efter "anslagstavlan" för att länka till detta blogginlägg, och trodde att man kunde hitta den aktuella informationen med länkar till de instanser som just nu kör sina informationsfilmer där. Men det enda jag hittade var det här.
När jag gick i åk 4 fanns det inte heller någon information på internet.
Men på youtube finns en del exempel. Undrar om den här är "äkta"?
20090322
Och på't igen...
Öppnar mailen när söndagsmiddagen är nedsvald och hittar nya käcka annonser i mina prenumererade "agenttjänster".
Fortfarande är Jobsafari den mest heltäckande agenten, så nu när jag fick mail från Careerbuilder så hade jag redan sökt den tjänst de föreslog.
Vad som ändå är lite intressant med annonsen om den tjänsten är att man får med statistik som säger att det var ett "genomsnittligt antal sökande" - alltså inte jättemånga, får man hoppas - och vad som är mera intressant är att jag har fått fem stjärnor (det högsta) = "perfekt matchning" med mina meriter.
Och de har inte ens läst mitt personliga brev som ännu mer understryker att jag inte bara har formella meriter.
Undrar om arbetsgivaren får del av den informationen från Careerbuilder? Man hoppas ju det. Om de inte inser det själva.
Men jag söker nog ändå det andra jobbet de annonserar ut också, som är alldeles nyutlagt. Fast där hade jag bara en stjärna... Låg matchning är också matchning!
Fortfarande är Jobsafari den mest heltäckande agenten, så nu när jag fick mail från Careerbuilder så hade jag redan sökt den tjänst de föreslog.
Vad som ändå är lite intressant med annonsen om den tjänsten är att man får med statistik som säger att det var ett "genomsnittligt antal sökande" - alltså inte jättemånga, får man hoppas - och vad som är mera intressant är att jag har fått fem stjärnor (det högsta) = "perfekt matchning" med mina meriter.
Och de har inte ens läst mitt personliga brev som ännu mer understryker att jag inte bara har formella meriter.
Undrar om arbetsgivaren får del av den informationen från Careerbuilder? Man hoppas ju det. Om de inte inser det själva.
Men jag söker nog ändå det andra jobbet de annonserar ut också, som är alldeles nyutlagt. Fast där hade jag bara en stjärna... Låg matchning är också matchning!
20090320
"Feedback"
Jag skickade i alla fall ett mail till och frågade hur det kom sig att jag inte blev kallad till intervju till det där jobbet som jag skrivit om tidigare.
Jag är ju obotligt nyfiken i alla fall. Trots att det inte skulle ge mig något jobb i det läget, men jag ville få svar, och behöver ju inte ha med henne att göra mer sedan, antar jag.
Morgonen därpå, i går morse, när jag just klivit ur duschen, ringer människan upp mig. "Ja, du ville ju ha feedback!" Jaja, det hade gått bra med ett kort mail.
Det "feedback" hon hade att ge var, att jag verkligen HADE alla goda meriter som kunde behövas till detta jobb, det underströk hon igen. Men hon tyckte vid vårt samtal, som inte var en intervju utan mer att likna vid en "speed-dating", att det var lite svårt att hålla ögonkontakt med mig. Det skulle jag tänka på vid kommande intervjuer, sa hon väldigt snabbt och avslutade samtalet. Va? Svårt att hålla ögonkontakt? Kardinalfelet? Hmm.
Efter att ha grunnat igenom detta samtal inser jag att förusättningarna inte var de bästa för varken mig eller henne. För det första: kalla in 45 pers som skall "rekryteringssamtala" mellan 16.30 och 19 med tre personer som har jobbat med annat hela dagen. Två av de tre personerna gick åt varsitt håll, in på mindre rum vad jag såg. Jag blev placerad vid ett litet, då menar jag litet, ståbord alldeles i "snôrkastet" ut till kapprummet i den stora hallen där folk kom och gick bakom ryggen på en hela tiden. När jag tittade på min samtalspartner var jag så nära att jag såg varje puderkorn, varje rynka runt ögonen och jag minns att jag funderade på om hon hade sådär mycket smink varje dag. (Hon är ungefär lika gammal som jag, konstaterade hon inledningsvis). Det var inte bekvämt att titta på henne hela tiden, men jag vet att jag ändå gjorde det så mycket jag kunde med. Det visar på hennes dåliga koll på vår kulturs "proxemics", alltså hur nära man känner att det är "lagom"att vara med en människa som man inte känner.
För det andra fick jag direkt en känsla av att hon inte visste vem jag var. När hon kom för att säga "varsågod nästa", och blev tilldelad mig av underhuggaren som satt med oss aspiranter i soffan, fick hon en mapp med mina papper i handen, och tittade knappt på dem. Första frågan var "Vem är Eva?" Genast blir man förstås misstänksam och undrar vad hon nu är ute efter och vill testa... Det står ju i papperen, höll jag på att svara, för där hade jag ju samlat det som var relevant för henne att veta i det här stadiet. Och jag visste ju att jag bara hade några minuter på mig för hela samtalet, så hur sammanfattar man ett helt liv när man vet att nu vill hon snart gå iväg?
Hur som helst så försökte jag ju att snabbt sammanfatta mitt liv och min karriär och inte gå in alltför mycket på de delar som varit besvikelser och sorger - jag vill ju inte hålla på och älta det utan gå vidare, gå framåt och utvecklas. Erfarenheterna har jag ju ändå alltid tillgång till och skulle haft nytta av i det här jobbet. När hon nystade och frågade ytterligare om det som varit den jobbigaste delen av mitt liv, då är det klart att man inte tittar upp och ler precis...
Och självklart blir man osäker på hela situationen när man kallas per mail till ett samtal, som inte är en intervju, till ett jobb man inte har sökt och inte har sett annonsen till förrän man sitter där. Samtalet ägde rum på intervjuarens hemmaplan med personer som är i underläge bara genom att de har blivit ditkallade.
Jag kan ta hennes åsikt att HON tyckte att hon fick för lite ögonkontakt med mig. HON trodde inte att det skulle fungera i jobbsituationen. Men i jobbet som var aktuellt skulle jag aldrig i livet ha placerat "klienten" i knät, i en sådan omgivning, på det sätt som jag blev placerad nu. Och "klienten" skulle i förväg ha vetat vad samtalen skulle gå ut på. Och jag skulle ha gjort ett himla bra jobb!
När hon nu tyckte att jag hade så ovanligt bra meriter, kunde hon väl ha väntat med att helt förkasta mig förrän jag varit på den "riktiga" intervjun, tillsammans med ytterligare någon rekryterare, och sett om hon fick samma intryck då. De skulle ju ändå intervjua 16-17 pers till de 9 tjänsterna så det fanns ju en möjlighet till att välja bort mig om intrycket hade kvarstått.
Men hon ville ju iväg och få en kopp kaffe, om det fanns något kvar, efter samtalet med mig. Jag vet inte om hon gjorde några anteckningar över huvud taget, vilket hon gjorde efter de andra.
Och jag tror fortfarande att min teori om statistiken i a-kassan vägde in. För SÅ dålig ögonkontakt vet jag att vi inte hade!
Jag är ju obotligt nyfiken i alla fall. Trots att det inte skulle ge mig något jobb i det läget, men jag ville få svar, och behöver ju inte ha med henne att göra mer sedan, antar jag.
Morgonen därpå, i går morse, när jag just klivit ur duschen, ringer människan upp mig. "Ja, du ville ju ha feedback!" Jaja, det hade gått bra med ett kort mail.
Det "feedback" hon hade att ge var, att jag verkligen HADE alla goda meriter som kunde behövas till detta jobb, det underströk hon igen. Men hon tyckte vid vårt samtal, som inte var en intervju utan mer att likna vid en "speed-dating", att det var lite svårt att hålla ögonkontakt med mig. Det skulle jag tänka på vid kommande intervjuer, sa hon väldigt snabbt och avslutade samtalet. Va? Svårt att hålla ögonkontakt? Kardinalfelet? Hmm.
Efter att ha grunnat igenom detta samtal inser jag att förusättningarna inte var de bästa för varken mig eller henne. För det första: kalla in 45 pers som skall "rekryteringssamtala" mellan 16.30 och 19 med tre personer som har jobbat med annat hela dagen. Två av de tre personerna gick åt varsitt håll, in på mindre rum vad jag såg. Jag blev placerad vid ett litet, då menar jag litet, ståbord alldeles i "snôrkastet" ut till kapprummet i den stora hallen där folk kom och gick bakom ryggen på en hela tiden. När jag tittade på min samtalspartner var jag så nära att jag såg varje puderkorn, varje rynka runt ögonen och jag minns att jag funderade på om hon hade sådär mycket smink varje dag. (Hon är ungefär lika gammal som jag, konstaterade hon inledningsvis). Det var inte bekvämt att titta på henne hela tiden, men jag vet att jag ändå gjorde det så mycket jag kunde med. Det visar på hennes dåliga koll på vår kulturs "proxemics", alltså hur nära man känner att det är "lagom"att vara med en människa som man inte känner.
För det andra fick jag direkt en känsla av att hon inte visste vem jag var. När hon kom för att säga "varsågod nästa", och blev tilldelad mig av underhuggaren som satt med oss aspiranter i soffan, fick hon en mapp med mina papper i handen, och tittade knappt på dem. Första frågan var "Vem är Eva?" Genast blir man förstås misstänksam och undrar vad hon nu är ute efter och vill testa... Det står ju i papperen, höll jag på att svara, för där hade jag ju samlat det som var relevant för henne att veta i det här stadiet. Och jag visste ju att jag bara hade några minuter på mig för hela samtalet, så hur sammanfattar man ett helt liv när man vet att nu vill hon snart gå iväg?
Hur som helst så försökte jag ju att snabbt sammanfatta mitt liv och min karriär och inte gå in alltför mycket på de delar som varit besvikelser och sorger - jag vill ju inte hålla på och älta det utan gå vidare, gå framåt och utvecklas. Erfarenheterna har jag ju ändå alltid tillgång till och skulle haft nytta av i det här jobbet. När hon nystade och frågade ytterligare om det som varit den jobbigaste delen av mitt liv, då är det klart att man inte tittar upp och ler precis...
Och självklart blir man osäker på hela situationen när man kallas per mail till ett samtal, som inte är en intervju, till ett jobb man inte har sökt och inte har sett annonsen till förrän man sitter där. Samtalet ägde rum på intervjuarens hemmaplan med personer som är i underläge bara genom att de har blivit ditkallade.
Jag kan ta hennes åsikt att HON tyckte att hon fick för lite ögonkontakt med mig. HON trodde inte att det skulle fungera i jobbsituationen. Men i jobbet som var aktuellt skulle jag aldrig i livet ha placerat "klienten" i knät, i en sådan omgivning, på det sätt som jag blev placerad nu. Och "klienten" skulle i förväg ha vetat vad samtalen skulle gå ut på. Och jag skulle ha gjort ett himla bra jobb!
När hon nu tyckte att jag hade så ovanligt bra meriter, kunde hon väl ha väntat med att helt förkasta mig förrän jag varit på den "riktiga" intervjun, tillsammans med ytterligare någon rekryterare, och sett om hon fick samma intryck då. De skulle ju ändå intervjua 16-17 pers till de 9 tjänsterna så det fanns ju en möjlighet till att välja bort mig om intrycket hade kvarstått.
Men hon ville ju iväg och få en kopp kaffe, om det fanns något kvar, efter samtalet med mig. Jag vet inte om hon gjorde några anteckningar över huvud taget, vilket hon gjorde efter de andra.
Och jag tror fortfarande att min teori om statistiken i a-kassan vägde in. För SÅ dålig ögonkontakt vet jag att vi inte hade!
20090318
Otippat
snubblade jag alldeles nyss över ett mycket speciellt blogginlägg från den numera riksbekanta Mymlan. Ja, hon som bloggar i Aftonbladet också.
Hon skriver ofta och mycket i flera olika bloggar och svarar oftast de som kommenterar också. Dessutom jobbar hon som journalist - en av allt att döma mycket duktig journalist.
I detta blogginlägg påminner hon mig om en annan tid, ett annat liv - när jag jobbade som personlig assistent i grundskolan. "Mina" barn hade inte det hon beskriver, utan en annan diagnos, i den mån de hade en diagnos. Men jag känner så väl igen hur de måste ha haft det.
När man jobbar nära ett barn som tänker annorlunda och dag efter dag resonerar och försöker få barnet att förstå hur de flesta andra tänker i en viss situation - då börjar man tänka att visst, det är ju helt logiskt att tänka så OCKSÅ. Som när ett av "mina" barn satt i en snökoja när rasten var slut och inte kom fram fast jag letade och ropade. När jag hittade henne sade jag till henne "Men du får inte försvinna så där!" Då fick jag svaret "Jag har inte försvunnit. Jag är ju här!"
Den här bloggen handlar om utbildning, arbetsliv och liv och hur man får det att gå ihop. Ibland går det ihop alldeles väldigt. Hela karriären och arbetslivet. För även en informatör kan behöva påminnas om att det finns uppvuxna barn som tänker annorlunda mot den stora mängden. Och de finns där man minst anar det.
Tack, Mymlan!
Hon skriver ofta och mycket i flera olika bloggar och svarar oftast de som kommenterar också. Dessutom jobbar hon som journalist - en av allt att döma mycket duktig journalist.
I detta blogginlägg påminner hon mig om en annan tid, ett annat liv - när jag jobbade som personlig assistent i grundskolan. "Mina" barn hade inte det hon beskriver, utan en annan diagnos, i den mån de hade en diagnos. Men jag känner så väl igen hur de måste ha haft det.
När man jobbar nära ett barn som tänker annorlunda och dag efter dag resonerar och försöker få barnet att förstå hur de flesta andra tänker i en viss situation - då börjar man tänka att visst, det är ju helt logiskt att tänka så OCKSÅ. Som när ett av "mina" barn satt i en snökoja när rasten var slut och inte kom fram fast jag letade och ropade. När jag hittade henne sade jag till henne "Men du får inte försvinna så där!" Då fick jag svaret "Jag har inte försvunnit. Jag är ju här!"
Den här bloggen handlar om utbildning, arbetsliv och liv och hur man får det att gå ihop. Ibland går det ihop alldeles väldigt. Hela karriären och arbetslivet. För även en informatör kan behöva påminnas om att det finns uppvuxna barn som tänker annorlunda mot den stora mängden. Och de finns där man minst anar det.
Tack, Mymlan!
20090317
Och så ringer mobiltelefonen
Den har inte ringt på flera dagar.
Det är ett nummer från en grannstad. Känner inte igen numret, men jag har sökt flera jobb i den staden. Jobb, jobb, jobb...!
Jag svarar.
Det är diskmaskinsreparatören som undrar om han kan komma och fixa diskmaskinen om tjugo minuter.
Javisst. Välkommen... eller nå't.
Det är ett nummer från en grannstad. Känner inte igen numret, men jag har sökt flera jobb i den staden. Jobb, jobb, jobb...!
Jag svarar.
Det är diskmaskinsreparatören som undrar om han kan komma och fixa diskmaskinen om tjugo minuter.
Javisst. Välkommen... eller nå't.
20090316
Salt i såren
För ett tag sedan berättade jag om en intervju jag varit på, där mina meriter var synnerligen lämpade. Den som intervjuade mig tyckte också att jag var synnerligen lämpad.
Sedan fick jag ett mail om att jag inte blivit utvald ändå. Mailet kom från den person som intervjuade mig. Och jag svarade vederbörande att jag skulle vilja veta vad som fattades, när jag nu var så lämpad. Lyckades de verkligen hitta så många personer som antalet tjänster, med bättre meriter?
Idag kom ett brev, fönsterkuvert dessutom, som än en gång berättade att tjänsterna är tillsatta, och för eventuella frågor hänvisades till min tidigare kontakt.
Hon har fortfarande inte bevärdigat mig ett svar. Så de frågorna får nog förbli obesvarade.
Jag har mina teorier ändå.
Sedan fick jag ett mail om att jag inte blivit utvald ändå. Mailet kom från den person som intervjuade mig. Och jag svarade vederbörande att jag skulle vilja veta vad som fattades, när jag nu var så lämpad. Lyckades de verkligen hitta så många personer som antalet tjänster, med bättre meriter?
Idag kom ett brev, fönsterkuvert dessutom, som än en gång berättade att tjänsterna är tillsatta, och för eventuella frågor hänvisades till min tidigare kontakt.
Hon har fortfarande inte bevärdigat mig ett svar. Så de frågorna får nog förbli obesvarade.
Jag har mina teorier ändå.
20090311
Man blir frestad
att ta till hot.
Jag gör precis allt man ska när jag söker jobb. Klippt mig har jag gjort. Någon forskare har konstaterat att kvinnor som sminkar sig (lagom mycket förstås) lättare får jobb. Så det gör jag. Jag torkar av skorna innan jag går in på intervjun, som jag fick "lära mig" på kursen på Arbetsförmedlingen. Jag går på alla slags "nätverksträffar" jag hittar, jag mikrobloggar, facebookar och bloggar. Hela tiden. Jag har skrivit CV efter alla konstens regler och författar lagom käcka personliga brev till varje tjänst, precis som man ska. Jag vänder ut och in på mig. Lägger ut själ och hjärta för skärskådan vid varje ansökan - jag vill ju så förtvivlat gärna ha varje tjänst jag söker!
Ändå händer det väldigt ofta att jag inte ens får besked. Så ofta att jag ibland undrar om jag finns till egentligen. Är jag någon sorts onämnbar person, om jag inte får besked så kanske jag försvinner? Har jag retat upp någon? Hur går resonemanget? Mest ont gör det när man har varit på intervju och inte får besked. Det har hänt mig precis nu - intervjun var för 6 veckor sedan...
Och varje gång det är någon "expert" som uttalar sig i media om hur man skall göra för att det skall gå lätt att få jobb, så konstaterar jag igen att jag har ju redan gjort det. Flera hundra gånger har jag gjort det.
Det enda jag inte har gjort är att ta till hot. Inte för att det är det man "ska", men för att jag blir mer och mer desperat. Den som inte anställer mig, den blir det synd om... Men jag gör ju inte det. Det skulle skada mitt personliga varumärke.
Nu tar jag en vända igen och kontaktar dem som inte har hört av sig. De kan ju åtminstone få en liten tankeställare eller rent av skämmas lite grann.
Jag gör precis allt man ska när jag söker jobb. Klippt mig har jag gjort. Någon forskare har konstaterat att kvinnor som sminkar sig (lagom mycket förstås) lättare får jobb. Så det gör jag. Jag torkar av skorna innan jag går in på intervjun, som jag fick "lära mig" på kursen på Arbetsförmedlingen. Jag går på alla slags "nätverksträffar" jag hittar, jag mikrobloggar, facebookar och bloggar. Hela tiden. Jag har skrivit CV efter alla konstens regler och författar lagom käcka personliga brev till varje tjänst, precis som man ska. Jag vänder ut och in på mig. Lägger ut själ och hjärta för skärskådan vid varje ansökan - jag vill ju så förtvivlat gärna ha varje tjänst jag söker!
Ändå händer det väldigt ofta att jag inte ens får besked. Så ofta att jag ibland undrar om jag finns till egentligen. Är jag någon sorts onämnbar person, om jag inte får besked så kanske jag försvinner? Har jag retat upp någon? Hur går resonemanget? Mest ont gör det när man har varit på intervju och inte får besked. Det har hänt mig precis nu - intervjun var för 6 veckor sedan...
Och varje gång det är någon "expert" som uttalar sig i media om hur man skall göra för att det skall gå lätt att få jobb, så konstaterar jag igen att jag har ju redan gjort det. Flera hundra gånger har jag gjort det.
Det enda jag inte har gjort är att ta till hot. Inte för att det är det man "ska", men för att jag blir mer och mer desperat. Den som inte anställer mig, den blir det synd om... Men jag gör ju inte det. Det skulle skada mitt personliga varumärke.
Nu tar jag en vända igen och kontaktar dem som inte har hört av sig. De kan ju åtminstone få en liten tankeställare eller rent av skämmas lite grann.
20090308
Känner mig lite smickrad
Som jag har nämnt någon gång så håller jag ofta till på den sociala mikroblogg-siten Bloggy. Också.
Där blir det alltid diskussioner om smått och stort, religion och politik, klimatförändring och melodifestival.
För att skapa ett socialt nätverk väljer man ut andra bloggare eller grupper (med olika ämnen)som man vill följa. Man kan alltså välja precis vem man vill, enklast är att gå in på "alla inlägg" och se om man hittar någon som skriver fyndiga och intelligenta inlägg och kommentarer.
Jag har just nu 98 som jag följer, varav 16 är "grupper".
Vad som är roligt är att jag även har 87 "följeslagare" - alltså människor som har valt att följa mina inlägg och kommentarer. Då och då dyker meddelandet upp att jag har en ny person som följer mig! Klart att jag väljer att "behålla som följeslagare". Det är ju enormt roligt att ha så många nya kontakter. Hittills har det bara varit en enda person som jag känner IRL - till skillnad från t ex det sociala nätverket Facebook där man känner de allra flesta "vänner" man har.
Jag känner mig lite smickrad varje gång det kommer en ny person som vill följa mig. Sträcker lite på mig.
Att jag oftast inte väljer att följa den nya person som följer mig numera beror på att det börjar bli svårt att hålla koll på vem som är vem. Jag kan ju ändå svara mina följeslagare om de lägger in en kommentar på mina inlägg.
Där blir det alltid diskussioner om smått och stort, religion och politik, klimatförändring och melodifestival.
För att skapa ett socialt nätverk väljer man ut andra bloggare eller grupper (med olika ämnen)som man vill följa. Man kan alltså välja precis vem man vill, enklast är att gå in på "alla inlägg" och se om man hittar någon som skriver fyndiga och intelligenta inlägg och kommentarer.
Jag har just nu 98 som jag följer, varav 16 är "grupper".
Vad som är roligt är att jag även har 87 "följeslagare" - alltså människor som har valt att följa mina inlägg och kommentarer. Då och då dyker meddelandet upp att jag har en ny person som följer mig! Klart att jag väljer att "behålla som följeslagare". Det är ju enormt roligt att ha så många nya kontakter. Hittills har det bara varit en enda person som jag känner IRL - till skillnad från t ex det sociala nätverket Facebook där man känner de allra flesta "vänner" man har.
Jag känner mig lite smickrad varje gång det kommer en ny person som vill följa mig. Sträcker lite på mig.
Att jag oftast inte väljer att följa den nya person som följer mig numera beror på att det börjar bli svårt att hålla koll på vem som är vem. Jag kan ju ändå svara mina följeslagare om de lägger in en kommentar på mina inlägg.
20090303
Jag blir så stolt
när jag uppdaterar en hemsida och kan ta mig in i koden för att länka till något annat ställe på nätet, och får det att se ut så som jag tänkte.
Och när jag tycker att det är ganska lätt.
Kanske är jag en "hacker" i alla fall. I smyg.
Och när jag tycker att det är ganska lätt.
Kanske är jag en "hacker" i alla fall. I smyg.
20090226
Näsan över ytan?
Idag fick jag först ett mail där jag kort och gott fick veta att "tjänsten är tillsatt med annan sökande". Kunde inte låta bli att svara ett irriterat "Jag fattar. Skulle vara roligt att veta vilka meriter som fattades."
Så hämtar jag posten och där ligger inte mindre än TVÅ C5-kuvert med tryck från statligt verk resp landsting. Eftersom de tjänster jag sökt där gick ut för så väldigt länge sedan, anar jag ju vart det barkar i de här fallen också. Jodå, tjänsterna tillsatta, MEN här nämner man namn och adress på de som tillträtt tjänsten. Plus en uppgift om hur man kan överklaga.
Vadå? Jag känner ju inte de här människorna. Vad skall jag uppge för skäl att överklaga? Om det hade stått vilka meriter de hade som styrde valet, så hade jag förstått.
Och varför står hela adresserna utskrivna, med portuppgång, postnummer och allt? Vill de att man ska skicka en blomma och gratulera? Jag tyckte nästan det var lite otäckt. Fick en impuls att åka dit och spreja ner huset eller kasta ägg på fönstret som hämndaktion... Men jag gör ju inte så'nt.
I eftermiddag laddar jag för intervjun i morgon. Först har jag lite jobb att göra, sedan går jag till frisören "lilla A" och klipper mig. Beställt sedan länge, men det passade bra att det blev idag. Sedan tar jag fram fakta om företaget jag ska till, plus boken Planerad kommunikation som jag tänkt bläddra igenom åtminstone innan jag åker dit.
I kväll har jag två grejor, men väljer att gå till kören. Bara för att koppla av. I morgon gäller det. Igen. Bara hålla näsan över ytan ett litet tag till - och ett litet tag till...
Så hämtar jag posten och där ligger inte mindre än TVÅ C5-kuvert med tryck från statligt verk resp landsting. Eftersom de tjänster jag sökt där gick ut för så väldigt länge sedan, anar jag ju vart det barkar i de här fallen också. Jodå, tjänsterna tillsatta, MEN här nämner man namn och adress på de som tillträtt tjänsten. Plus en uppgift om hur man kan överklaga.
Vadå? Jag känner ju inte de här människorna. Vad skall jag uppge för skäl att överklaga? Om det hade stått vilka meriter de hade som styrde valet, så hade jag förstått.
Och varför står hela adresserna utskrivna, med portuppgång, postnummer och allt? Vill de att man ska skicka en blomma och gratulera? Jag tyckte nästan det var lite otäckt. Fick en impuls att åka dit och spreja ner huset eller kasta ägg på fönstret som hämndaktion... Men jag gör ju inte så'nt.
I eftermiddag laddar jag för intervjun i morgon. Först har jag lite jobb att göra, sedan går jag till frisören "lilla A" och klipper mig. Beställt sedan länge, men det passade bra att det blev idag. Sedan tar jag fram fakta om företaget jag ska till, plus boken Planerad kommunikation som jag tänkt bläddra igenom åtminstone innan jag åker dit.
I kväll har jag två grejor, men väljer att gå till kören. Bara för att koppla av. I morgon gäller det. Igen. Bara hålla näsan över ytan ett litet tag till - och ett litet tag till...
20090225
På förekommen anledning
Jag sitter och försöker komma fram på telefon till en representant för föreningen Norden, med anledning av att jag håller på och skriver en jubileumsskrift om vänortssamarbete för Västra Götalandsregionen.
Medan han sitter och pratar färdigt i sin telefon blir det lite facebook och lite bloggy och så'nt. Och då ser jag att det finns mer att fira i konungariket Sverige än en kronprinsesslig förlovning!
Min bloggykompis @ceciliaw (som hon heter när vi pratas vid) har en höna som just har värpt sitt första ägg. Läs om det här! När jag såg storleken på det, så fick jag en reminicens från ganska många år tillbaka. Jag gick och tittade efter i skåpet och - jo, de fanns kvar! Vilken timing! Med reservation för bildkvaliteten:
Detta är alltså en liten äggkopp från Kronäggs försök att lansera "Prinsessägg" - de allra läckraste små äggen (som det står på den tredje bilden). Först en bild på en höna med krona på, och så en bild på slottet, där alla som har krona på sig bor, det är väl klart. Jättefyndigt! Tyvärr fattade nog inte svenska folket det. Då i alla fall. Men nu är det kanske dags att ta upp detta igen - med tanke på gårdagens begivenhet, menar jag!
(Äggkopparna fick mina barn varsin av sin mormor, som alltid varit mycket förtjust i kokta ägg, och tyckte att dessa äggkoppar var ett nödvändigt inslag i varje hushåll!)
20090220
Nya frustrationer
Var iväg på det där "rekryteringssamtalet" i tisdags kväll. Det var värre än "speed-dating!" Hur de kunde få ut något av en så snabb och ytlig "intervju" med var och en det fattar jag inte! De tre stackars cheferna visste ju knappt vem det var de hade framför sig - och därtill var jag sist. De hade alltså kallat 10 pers/halvtimme mellan 16.30 och 19.00. Det kan väl inte bli bra?
Men hon som förde "samtal" med mig verkade väldigt inkännande och tyckte att jag passade ovanligt bra för jobbet osv. Jag fick förklara varför jag också tyckte det och prickade av punkt efter punkt på listan i annonsen. Av de ca 40 pers som var på samtal skulle 16-17 vidare till intervju, och det kändes bestämt att hon tyckte att jag skulle vara en av dem.
De som kallas vidare till "riktig" intervju får besked under onsdag, torsdag och fredag (=idag) och intervjuerna hålls måndag, tisdag och onsdag. Klart att jag skulle få komma på intervju - eller? Sa jag något dumt ändå? Vad sa jag egentligen? Visst sa hon att mina meriter var otroligt välmatchade för tjänsten - eller var det bara som jag tyckte hon sa? Var det för mina frågor om att tjänsten var tidsbestämd och hur det fungerar om man skulle springa på ett s k "fast jobb"? Fatta att man blir nojig!
I natt sov jag inte många timmar. Grunnade på det här och lika mycket till. Därtill mardrömmar som vagt kan härledas till bränder i Australien och nedläggning av SAAB... Ändå har jag ju ytterligare en intervju inbokad på fredag och ett jobb där ansökningstiden just gått ut, som jag tänkte ringa idag. Plus ett par uppdrag att planera i mitt företag. Jag borde inte bli så här skärrad, tycker jag. Men det blir jag, och nu tycker jag att det blir mer och mer för varje gång.
Behöver jag säga att jag inte har hört något från dem idag? Av farten blev jag så irriterad att jag ringde upp det där andra jobbet som jag sökt och presenterade mig och sa direkt att jag har ingen formell erfarenhet av en sådan här tjänst men massor av ideell! Och jag är himla bra... nä, det sa jag inte, men jag sa att hon skulle ringa upp A på SMoT och höra exakt HUR bra jag är på att skriva texter.. för det var det som detta jobbet handlade om. Hon skrev upp mitt namn (givetvis satt hon på tåget när jag ringde!), och sa att det skulle komma kallelser till intervju i slutet av nästa vecka. Ca 100-120 hade sökt tjänsten. Tja, det ser ju ut så. Men frågar man inte, så får man inga svar, och kan inte heller beklaga sig för att de inte hör av sig.
Men hon som förde "samtal" med mig verkade väldigt inkännande och tyckte att jag passade ovanligt bra för jobbet osv. Jag fick förklara varför jag också tyckte det och prickade av punkt efter punkt på listan i annonsen. Av de ca 40 pers som var på samtal skulle 16-17 vidare till intervju, och det kändes bestämt att hon tyckte att jag skulle vara en av dem.
De som kallas vidare till "riktig" intervju får besked under onsdag, torsdag och fredag (=idag) och intervjuerna hålls måndag, tisdag och onsdag. Klart att jag skulle få komma på intervju - eller? Sa jag något dumt ändå? Vad sa jag egentligen? Visst sa hon att mina meriter var otroligt välmatchade för tjänsten - eller var det bara som jag tyckte hon sa? Var det för mina frågor om att tjänsten var tidsbestämd och hur det fungerar om man skulle springa på ett s k "fast jobb"? Fatta att man blir nojig!
I natt sov jag inte många timmar. Grunnade på det här och lika mycket till. Därtill mardrömmar som vagt kan härledas till bränder i Australien och nedläggning av SAAB... Ändå har jag ju ytterligare en intervju inbokad på fredag och ett jobb där ansökningstiden just gått ut, som jag tänkte ringa idag. Plus ett par uppdrag att planera i mitt företag. Jag borde inte bli så här skärrad, tycker jag. Men det blir jag, och nu tycker jag att det blir mer och mer för varje gång.
Behöver jag säga att jag inte har hört något från dem idag? Av farten blev jag så irriterad att jag ringde upp det där andra jobbet som jag sökt och presenterade mig och sa direkt att jag har ingen formell erfarenhet av en sådan här tjänst men massor av ideell! Och jag är himla bra... nä, det sa jag inte, men jag sa att hon skulle ringa upp A på SMoT och höra exakt HUR bra jag är på att skriva texter.. för det var det som detta jobbet handlade om. Hon skrev upp mitt namn (givetvis satt hon på tåget när jag ringde!), och sa att det skulle komma kallelser till intervju i slutet av nästa vecka. Ca 100-120 hade sökt tjänsten. Tja, det ser ju ut så. Men frågar man inte, så får man inga svar, och kan inte heller beklaga sig för att de inte hör av sig.
20090213
Innan dagen är slut
har jag via mail tagit reda på att en tjänst är tillsatt ("det skall du redan ha fått mail om!""Näääej...") och ett uppdrag får vänta ytterligare några veckor, för att chefen skall operera höftleden. MEN jag har också blivit uppringd om att komma på intervju, eller "rekryteringssamtal" i grupp, till en av de andra tjänsterna.
Jaha, alltid något. Och så har vi lekt "På Spåret" med några av Bloggy-kompisarna. Det är jättekul - fast supernördigt! En rejäl humörhöjare hur som helst.
Så nu är man redo för att göra ideella insatser resten av helgen. Det är ovanligt mycket just den här helgen, ibland tjofsar det ihop sig, men det kanske är bra så man slipper gå och bara Vänta med stort V.
Jaha, alltid något. Och så har vi lekt "På Spåret" med några av Bloggy-kompisarna. Det är jättekul - fast supernördigt! En rejäl humörhöjare hur som helst.
Så nu är man redo för att göra ideella insatser resten av helgen. Det är ovanligt mycket just den här helgen, ibland tjofsar det ihop sig, men det kanske är bra så man slipper gå och bara Vänta med stort V.
Som ett brev på posten
Med risk för att vara tjatig - ännu inga besked om jobb whatsoever om jag inte ringer och frågar själv. Och om jag ringer och frågar själv så är tjänsten tillsatt.
Det har inte precis blivit fler uppdrag till företaget efter jul heller, trots att jag försöker hålla mig framme och "nätverka". Just nu har jag tre på gång, som lovat höra av sig. En av dem har jag hört av i veckan, en skulle ha möte om saken igår och en har jag inte hört av alls efter jul. Funderar på att skicka ett mail.
I de fall man får brev så är det "den av dig sökta tjänsten är tillsatt med annan sökande. Det har varit ett stort intresse för tjänsten med ca 270 sökande varav många väl meriterande" (citat från brev som kom i förrgår).
Jag vill inte ha brev där det står att jag inte fick jobbet. Jag vill ha brev där det står att jag fick jobbet och de undrar vad jag vill ha i lön....
Det har inte precis blivit fler uppdrag till företaget efter jul heller, trots att jag försöker hålla mig framme och "nätverka". Just nu har jag tre på gång, som lovat höra av sig. En av dem har jag hört av i veckan, en skulle ha möte om saken igår och en har jag inte hört av alls efter jul. Funderar på att skicka ett mail.
I de fall man får brev så är det "den av dig sökta tjänsten är tillsatt med annan sökande. Det har varit ett stort intresse för tjänsten med ca 270 sökande varav många väl meriterande" (citat från brev som kom i förrgår).
Jag vill inte ha brev där det står att jag inte fick jobbet. Jag vill ha brev där det står att jag fick jobbet och de undrar vad jag vill ha i lön....
20090204
En och annan
positiv och föredömlig arbetsgivare finns det därute i alla fall. Även om man inte kan tro det av mina frustrerade och deppiga rapporter.
I går eftermiddag skickade jag in en ansökan till detta positiva ställe. Jag tänkte att jag måste skruva till det lite, så de kommer ihåg mig. Därför avslutade jag mitt personliga brev med ett vänligt "Eftersom jag inväntar besked från flera arbetsgivare är jag mycket tacksam för ett snabbt svar på om jag är tänkbar för denna tjänst, och givetvis kommer jag gärna på intervju snarast möjligt!"
Ganska vågat, men det är ju sant. Detta skickade jag den 3/2 kl 13.26.
Kl 14.52 samma dag skickades svaret: Hej Eva,
tack för din ansökan. Preliminärt besked som du önskar är att du uppfyller kraven för att komma med på intervju /er.
Fristen går ut den 10e feb. Under vecka 8 kommer alla tilltänkta kontaktas för delgivning av intervjutider.
Här har vi alltså en chef som på en vänlig fråga kan tänka sig att snabbt ögna igenom mitt CV, även om inte ansökningstiden gått ut, och svara snabbt som ögat. Jag trodde att "snabbt" skulle innebära tidigast vid middagstid den 10e... Nu kanske man rent av får "delgivning" före vecka 8!
Men jag har inte fått det än. Och jag har sökt på flera ställen, mer eller mindre attraktiva för mig och mer eller mindre kompatibla med min utbildning. Tänk om fler kunde kolla igenom ansökningarna vartefter de kommer in! Då kan de ju direkt sortera bort och meddela de som inte alls är aktuella, och lägga de som är möjliga i en "kanske"-hög. Sedan måste man förstås sortera den högen också för att få fram ett rimligt antal att intervjua, men det kunde ju vänta tills tiden har löpt ut. Det borde ju gå snabbare än att vänta och sortera alla ansökningar när tiden har gått ut, eller?
I går eftermiddag skickade jag in en ansökan till detta positiva ställe. Jag tänkte att jag måste skruva till det lite, så de kommer ihåg mig. Därför avslutade jag mitt personliga brev med ett vänligt "Eftersom jag inväntar besked från flera arbetsgivare är jag mycket tacksam för ett snabbt svar på om jag är tänkbar för denna tjänst, och givetvis kommer jag gärna på intervju snarast möjligt!"
Ganska vågat, men det är ju sant. Detta skickade jag den 3/2 kl 13.26.
Kl 14.52 samma dag skickades svaret: Hej Eva,
tack för din ansökan. Preliminärt besked som du önskar är att du uppfyller kraven för att komma med på intervju /er.
Fristen går ut den 10e feb. Under vecka 8 kommer alla tilltänkta kontaktas för delgivning av intervjutider.
Här har vi alltså en chef som på en vänlig fråga kan tänka sig att snabbt ögna igenom mitt CV, även om inte ansökningstiden gått ut, och svara snabbt som ögat. Jag trodde att "snabbt" skulle innebära tidigast vid middagstid den 10e... Nu kanske man rent av får "delgivning" före vecka 8!
Men jag har inte fått det än. Och jag har sökt på flera ställen, mer eller mindre attraktiva för mig och mer eller mindre kompatibla med min utbildning. Tänk om fler kunde kolla igenom ansökningarna vartefter de kommer in! Då kan de ju direkt sortera bort och meddela de som inte alls är aktuella, och lägga de som är möjliga i en "kanske"-hög. Sedan måste man förstås sortera den högen också för att få fram ett rimligt antal att intervjua, men det kunde ju vänta tills tiden har löpt ut. Det borde ju gå snabbare än att vänta och sortera alla ansökningar när tiden har gått ut, eller?
20090202
Snart får jag frispel och blir alldeles GAAAAALEN!
Så vänder vi på bladet och har blivit ännu en vecka äldre. Ja, ännu en månad faktiskt, den här gången.
Och fortfarande har ingenting hänt, av vikt.
Inget besked från senaste intervjun, för snart 2 veckor sedan. Inget från den jag ringde upp för tre veckor sedan. Ett och annat "ansökan mottagen", jovisst, men inte mer heller.
Några av de jobb jag sökte före jul borde i rimlighetens namn vara tillsatta nu. MEN VARFÖR KAN NI INTE MEDDELA MIG DET DÅ, SÅ ATT JAG SLIPPER TA UPP PLATS I TANKESYSTEMET MED ATT UNDRA????? Det går åt så mycket energi till det, så det börjar trilla ur saker ur ena örat.
Jag har sökt ett drygt halvdussin jobb till nu. Och tänkte att jag skulle var lite mer "på". Ett jobb skulle tillsättas "omedelbart" och svarade direkt när jag hade skickat in mitt mail, med alla bifogningar, med ett "trevligt att du vill jobba hos oss". Det lät ju hoppfullt, så jag svarade, också meddetsamma, och frågade om man kunde vänta sig besked inom kort, eftersom "omedelbart" skulle passa mig utmärkt... Svar dagen därpå: Ja, senast INOM TRE VECKOR (!), eftersom tjänsten skulle tillsättas omedelbart!
Jag tror inte att vi har samma definition på ordet "omedelbart". Jag vill ju veta NU. Och börja på måndag. Så jag svarade igen och undrade om det fanns en möjlighet att få veta hur man ligger till, om man över huvud taget är tänkbar för tjänsten... Får väl svar på det i morgon. Hon skall inte få en chans att glömma bort mig! 4/2 uppdatering: Nej, inget svar än. Får väl vänta i tre veckor. Om jag finns kvar då.
Om jag skulle svara ärligt varje gång någon frågar "hur det går" skulle jag ställa mig bredbent, ta i från magstödet och bara skrika rakt ut. Det blir svårare och svårare att behärska sig. Men man kan ju inte ta ut frustrationen på släktingar och vänner som i all välmening bryr sig om och undrar av ren omtanke.
Så jag gör inte det, utan biter ihop och lagrar lite ilska till. Och glömmer ännu något som jag skulle kommit ihåg. Får spänningshuvudvärk och sover sämre på nätterna igen. Ont i magen. Snart har jag väl alla stressymtom som finns.
Och fortfarande har ingenting hänt, av vikt.
Inget besked från senaste intervjun, för snart 2 veckor sedan. Inget från den jag ringde upp för tre veckor sedan. Ett och annat "ansökan mottagen", jovisst, men inte mer heller.
Några av de jobb jag sökte före jul borde i rimlighetens namn vara tillsatta nu. MEN VARFÖR KAN NI INTE MEDDELA MIG DET DÅ, SÅ ATT JAG SLIPPER TA UPP PLATS I TANKESYSTEMET MED ATT UNDRA????? Det går åt så mycket energi till det, så det börjar trilla ur saker ur ena örat.
Jag har sökt ett drygt halvdussin jobb till nu. Och tänkte att jag skulle var lite mer "på". Ett jobb skulle tillsättas "omedelbart" och svarade direkt när jag hade skickat in mitt mail, med alla bifogningar, med ett "trevligt att du vill jobba hos oss". Det lät ju hoppfullt, så jag svarade, också meddetsamma, och frågade om man kunde vänta sig besked inom kort, eftersom "omedelbart" skulle passa mig utmärkt... Svar dagen därpå: Ja, senast INOM TRE VECKOR (!), eftersom tjänsten skulle tillsättas omedelbart!
Jag tror inte att vi har samma definition på ordet "omedelbart". Jag vill ju veta NU. Och börja på måndag. Så jag svarade igen och undrade om det fanns en möjlighet att få veta hur man ligger till, om man över huvud taget är tänkbar för tjänsten... Får väl svar på det i morgon. Hon skall inte få en chans att glömma bort mig! 4/2 uppdatering: Nej, inget svar än. Får väl vänta i tre veckor. Om jag finns kvar då.
Om jag skulle svara ärligt varje gång någon frågar "hur det går" skulle jag ställa mig bredbent, ta i från magstödet och bara skrika rakt ut. Det blir svårare och svårare att behärska sig. Men man kan ju inte ta ut frustrationen på släktingar och vänner som i all välmening bryr sig om och undrar av ren omtanke.
Så jag gör inte det, utan biter ihop och lagrar lite ilska till. Och glömmer ännu något som jag skulle kommit ihåg. Får spänningshuvudvärk och sover sämre på nätterna igen. Ont i magen. Snart har jag väl alla stressymtom som finns.
20090129
Hur tänkte de här?
I förrgår fick jag följande mail från en potentiell arbetsgivare:
När ansökningstiden till den lediga tjänsten som informatör vid --- gick ut 25 januari kunde vi summera 111 ansökningar. Det är fler än vad vi gissade, men en tolkning vi gör är att --- är en attraktiv arbetsgivare. Alla ansökningar har noggrant studerats av flera urvalsbedömare på ---kontoret. Tre intervjuer har genomförts. En av de tre intervjuade kommer att intervjuas vid ytterligare ett tillfälle. Intervjuerna betyder dock inte att urvalet är avslutat, din ansökan finns fortfarande med i den diskussion som kommer att ske angående eventuella ytterligare intervjuer. Avsikten är att informatörstjänsten ska vara tillsatt före 1 mars.
Läs det gärna en gång till!
Fastän jag har en fil kand i kommunikationsvetenskap kan jag inte se en klar betydelse i detta. Om de har en person som skall intervjuas igen, tänker de intervjua fler personer (däribland kanske mig) innan de tar ut ytterligare personer som skall intervjuas igen? Eller skall alla tre personerna som de har intervjuat tacka nej till jobbet innan min ödmjuka ansökan kan komma ifråga? Hur många finns med i "den diskussion som kommer att ske"? Varför valde de inte ut t ex sju personer att intervjua på en gång, innan de skickade ut mailet?
Finns det fler tolkningar?
Här behövs i alla fall en informatör!
När ansökningstiden till den lediga tjänsten som informatör vid --- gick ut 25 januari kunde vi summera 111 ansökningar. Det är fler än vad vi gissade, men en tolkning vi gör är att --- är en attraktiv arbetsgivare. Alla ansökningar har noggrant studerats av flera urvalsbedömare på ---kontoret. Tre intervjuer har genomförts. En av de tre intervjuade kommer att intervjuas vid ytterligare ett tillfälle. Intervjuerna betyder dock inte att urvalet är avslutat, din ansökan finns fortfarande med i den diskussion som kommer att ske angående eventuella ytterligare intervjuer. Avsikten är att informatörstjänsten ska vara tillsatt före 1 mars.
Läs det gärna en gång till!
Fastän jag har en fil kand i kommunikationsvetenskap kan jag inte se en klar betydelse i detta. Om de har en person som skall intervjuas igen, tänker de intervjua fler personer (däribland kanske mig) innan de tar ut ytterligare personer som skall intervjuas igen? Eller skall alla tre personerna som de har intervjuat tacka nej till jobbet innan min ödmjuka ansökan kan komma ifråga? Hur många finns med i "den diskussion som kommer att ske"? Varför valde de inte ut t ex sju personer att intervjua på en gång, innan de skickade ut mailet?
Finns det fler tolkningar?
Här behövs i alla fall en informatör!
20090126
Kvalifikationer...?
Efter genomgång av dagens platsannonser väljer jag på två i kategorin dagens utstickare. Dels en namnlös, som alltså tillsätts via bemanningsföretag. Till tjänsten "Kvalitets- och personalansvarig" skall man ha livsmedelsteknisk utbildning och "du skall vara": - Länken mellan företaget och veterinär. Kommunicera och arbeta med de frågeställningar som är aktuella. - Länken mellan företaget och olika myndigheter och kravställare, t ex kommun och jordbruksverket. - Agera och vara delaktig i den operativa verksamheten. - Arbeta med inre och yttre miljö för verksamheten. När man funderar på ett sådant här jobb hade det kanske hjälpt att veta lite mer om vilket företag det är. Är det personalen som behöver veterinär? Vilken är den operativa verksamheten? Vilken inre och yttre miljö är det som skall arbetas med?
Den andra gällde det här: Modersmålsstödjare till våra förskolor i följande språk: Albanska, amerikanska, arabiska, danska, engelska, finska, grekiska, isländska, kroatiska, kurdiska, moldaviska, persiska, polska, romani, serbiska, spanska, tagalo, thai och tyska. Kvalifikationer: personlig lämplighet... Antal platser: 1 (en!) Vilken personlig lämplighet skall man ha? Räcker det med att kunna "Var tyst!" på alla dessa språk, eller ska man vara pedagog?
Den andra gällde det här: Modersmålsstödjare till våra förskolor i följande språk: Albanska, amerikanska, arabiska, danska, engelska, finska, grekiska, isländska, kroatiska, kurdiska, moldaviska, persiska, polska, romani, serbiska, spanska, tagalo, thai och tyska. Kvalifikationer: personlig lämplighet... Antal platser: 1 (en!) Vilken personlig lämplighet skall man ha? Räcker det med att kunna "Var tyst!" på alla dessa språk, eller ska man vara pedagog?
20090123
Svar på undersökning
Ännu en av mina bloggy-kontakter har skickat en liten demografisk undersökning som jag härmed deltar i. Vad gör man inte för att lära känna varandra bättre!
1. Är du man eller kvinna? Kvinna
2. Ålder? 48
3. Var bor du? Hjo, Västra Götaland (vid Vättern)
4. Familj? (gift, sambo, särbo, bor hos föräldrarna, antal barn etc) Gift, 3 vuxna barn (varav den yngste, 18, bor "hemma")
5. Vad har du för utbildning? Förskollärare 100 p + Media- och Kommunikationsvetenskap 120 p (samt några enstaka kurser, totalt 267,5 p...)
6. Sysselsättning? (yrke, arbetslös, studerande etc) Egen företagare och arbetssökande
7. Tror du Gud, eller något annat liknande? Ja
8. Vad är meningen med livet? "No man is an island"
9. Hund eller katt? Hund!
10. Hur använder du din fritid? Böcker, film, körsång, stavgång (matlagning och bakning är inte fritid...)
11. Hur länge har du läst mymlan? Av och till, mer regelbundet under de senaste veckorna
12. Hur hittade du till mymlan? Genom annan bloggare
13. Hur ofta läser du här? 2-3 ggr/vecka
14. Vad får dig att återvända hit? Välskriven blogg som intresserar mig
15. Har du träffat mig? Nej
16. Har du en egen blogg? (självklart vill jag i så fall ha adressen till den) Ja, den här och "hur hamnade jag här?" adress http://evalution-tot.blogspot.com
17. Hur många bloggar läser du? (tipsa gärna om dina favoriter)Följer nog 10-15 st, beror lite på hur mycket tid man har när man börjar "surfa". Några personer som jag känner personligen och andra som jag har hittat på nätet. Några länkar finns här till vänster.
18. Läser du via RSS eller brukar du komma direkt hit? Ser nya inlägg på bloggy
19. Mikrobloggar du? (i så fall var?) Bloggy, länk till facebook via Twitter
20. Något annat du vill berätta om dig själv eller dina nätvanor?Enligt några av mina kompisar IRL håller jag på och bloggar "jättemycket", medan jag tycker att det är ett bra sätt att hålla kontakt med både gamla och nya vänner. Man behöver inte berätta allt varje gång man träffar varje kompis, utan kan hänvisa till bloggen för "senaste nytt" och prata om andra saker när man träffas. Nätet är bra när det används på ett vettigt sätt! (Jag vet att jag har fler läsare än vad som syns av kommentarerna... funderar på att skaffa ett räkneverk på något sätt, men har inte kommit längre!))
1. Är du man eller kvinna? Kvinna
2. Ålder? 48
3. Var bor du? Hjo, Västra Götaland (vid Vättern)
4. Familj? (gift, sambo, särbo, bor hos föräldrarna, antal barn etc) Gift, 3 vuxna barn (varav den yngste, 18, bor "hemma")
5. Vad har du för utbildning? Förskollärare 100 p + Media- och Kommunikationsvetenskap 120 p (samt några enstaka kurser, totalt 267,5 p...)
6. Sysselsättning? (yrke, arbetslös, studerande etc) Egen företagare och arbetssökande
7. Tror du Gud, eller något annat liknande? Ja
8. Vad är meningen med livet? "No man is an island"
9. Hund eller katt? Hund!
10. Hur använder du din fritid? Böcker, film, körsång, stavgång (matlagning och bakning är inte fritid...)
11. Hur länge har du läst mymlan? Av och till, mer regelbundet under de senaste veckorna
12. Hur hittade du till mymlan? Genom annan bloggare
13. Hur ofta läser du här? 2-3 ggr/vecka
14. Vad får dig att återvända hit? Välskriven blogg som intresserar mig
15. Har du träffat mig? Nej
16. Har du en egen blogg? (självklart vill jag i så fall ha adressen till den) Ja, den här och "hur hamnade jag här?" adress http://evalution-tot.blogspot.com
17. Hur många bloggar läser du? (tipsa gärna om dina favoriter)Följer nog 10-15 st, beror lite på hur mycket tid man har när man börjar "surfa". Några personer som jag känner personligen och andra som jag har hittat på nätet. Några länkar finns här till vänster.
18. Läser du via RSS eller brukar du komma direkt hit? Ser nya inlägg på bloggy
19. Mikrobloggar du? (i så fall var?) Bloggy, länk till facebook via Twitter
20. Något annat du vill berätta om dig själv eller dina nätvanor?Enligt några av mina kompisar IRL håller jag på och bloggar "jättemycket", medan jag tycker att det är ett bra sätt att hålla kontakt med både gamla och nya vänner. Man behöver inte berätta allt varje gång man träffar varje kompis, utan kan hänvisa till bloggen för "senaste nytt" och prata om andra saker när man träffas. Nätet är bra när det används på ett vettigt sätt! (Jag vet att jag har fler läsare än vad som syns av kommentarerna... funderar på att skaffa ett räkneverk på något sätt, men har inte kommit längre!))
20090122
Den här var rätt bra
Hittade ovanstående bild på en annan blogg, genom mitt nya samtalsforum bloggy. Gäller även mikrobloggar, skulle jag vilja tillägga.
Det ligger faktiskt en del i det. Och det blir vad man gör det till. "Global village" and all that stuff...
Vad trött man blir...
Idag släpps resultatet av Skatteverkets granskning av småföretagare och huruvida man handlar saker "på företaget" för privat bruk. Omfakturering, med ett finare ord. Man ber alltså säljaren att skriva fakturan på ett sådant sätt så det ser ut som om man köpt material, inventarier, rengöringsmedel eller kläder till företaget, för att kunna dra av avgifter som man som privatperson skall betala. Om du inte har läst tidningar, lyssnat på radio eller sett morgonnyheterna på TV idag, titta t ex här.
Så många som 80% skall enligt Skatteverket hålla på med sådant här fuffens. Därför blir alla vi andra 20% misstänkta för att hålla på med samma sak, förstås. Vi som tänker både en och två gånger innan vi skriver den nya skrivbordsstolen eller kameran på företagets inköp, och aldrig skulle drömma om att dra av för rengöringsmedel även om vi har kontor i anslutning till bostaden.
När jag just hade startat mitt företag fick jag en del påringningar från säljare, och när jag förklarade att mitt företag inte behövde deras produkt, föreslog faktiskt säljaren att jag ju kunde använda det i hemmet också! Jag närapå skällde ut dem, verkligen inte, varför skulle jag? Samtidigt förstår jag att det kan vara svårt för några att säga ifrån, för vissa varor är ju i en gråzon, vissa av företagets inventarier använder man till viss del även privat i alla fall - jag menar, det skulle ju vara dumt att ha en privat dator stående som bara används på helger och vardagar efter kl 17... medan andra saker är klockrena privatangelägenheter.
Vad kommer att hända nu? Hårdare, och ännu fler regler att följa? Bara häromdagen fick jag brev om att man, för att få sälja saker kontant, måste skaffa en kassaapparat med kassaregister från och med nästa år. Så om min granne någon enstaka gång kommer in och vill köpa 5 st dubbla kort med Hjo-motiv à 20:- direkt från mig, så måste jag ha en speciell apparat att registrera försäljningen i. Trots att jag bokför varenda femtiolapp jag säljer för! Om jag måste skriva ut en faktura som skall betalas över mitt bankgiro så måste jag ju lägga på 50:- på varje försäljning jag gör, då kan jag ju inte sälja för småsummor alls längre utan får sätta en tröskel på typ 300 eller 500 kronor även till privatpersoner. Tur att jag har Hjo Bokhandel som säljer mina fysiska produkter (t ex kort, kalendrar, tändsticksaskar med Hjo-motiv) i mindre volymer! Annars fick jag sluta helt med den delen av min verksamhet. Som jag inte tjänar så värst mycket på, utan mest finns till för att marknadsföra mig för en bredare publik (min adress till företagets webplats finns på alla grejor jag gör), så att jag får ett och annat uppdrag med bildbehandling, trycksaksproduktion eller annat som finns beskrivet på min webplats. Vi har ju en del turister också bland våra kunder i den här sta'n, några av dem kan ju jobba med något där man behöver informationsprodukter...
Trodde det skulle bli enklare att bli företagare efter valet 2006 - var det inte någon som sade någonting om det...?
Så många som 80% skall enligt Skatteverket hålla på med sådant här fuffens. Därför blir alla vi andra 20% misstänkta för att hålla på med samma sak, förstås. Vi som tänker både en och två gånger innan vi skriver den nya skrivbordsstolen eller kameran på företagets inköp, och aldrig skulle drömma om att dra av för rengöringsmedel även om vi har kontor i anslutning till bostaden.
När jag just hade startat mitt företag fick jag en del påringningar från säljare, och när jag förklarade att mitt företag inte behövde deras produkt, föreslog faktiskt säljaren att jag ju kunde använda det i hemmet också! Jag närapå skällde ut dem, verkligen inte, varför skulle jag? Samtidigt förstår jag att det kan vara svårt för några att säga ifrån, för vissa varor är ju i en gråzon, vissa av företagets inventarier använder man till viss del även privat i alla fall - jag menar, det skulle ju vara dumt att ha en privat dator stående som bara används på helger och vardagar efter kl 17... medan andra saker är klockrena privatangelägenheter.
Vad kommer att hända nu? Hårdare, och ännu fler regler att följa? Bara häromdagen fick jag brev om att man, för att få sälja saker kontant, måste skaffa en kassaapparat med kassaregister från och med nästa år. Så om min granne någon enstaka gång kommer in och vill köpa 5 st dubbla kort med Hjo-motiv à 20:- direkt från mig, så måste jag ha en speciell apparat att registrera försäljningen i. Trots att jag bokför varenda femtiolapp jag säljer för! Om jag måste skriva ut en faktura som skall betalas över mitt bankgiro så måste jag ju lägga på 50:- på varje försäljning jag gör, då kan jag ju inte sälja för småsummor alls längre utan får sätta en tröskel på typ 300 eller 500 kronor även till privatpersoner. Tur att jag har Hjo Bokhandel som säljer mina fysiska produkter (t ex kort, kalendrar, tändsticksaskar med Hjo-motiv) i mindre volymer! Annars fick jag sluta helt med den delen av min verksamhet. Som jag inte tjänar så värst mycket på, utan mest finns till för att marknadsföra mig för en bredare publik (min adress till företagets webplats finns på alla grejor jag gör), så att jag får ett och annat uppdrag med bildbehandling, trycksaksproduktion eller annat som finns beskrivet på min webplats. Vi har ju en del turister också bland våra kunder i den här sta'n, några av dem kan ju jobba med något där man behöver informationsprodukter...
Trodde det skulle bli enklare att bli företagare efter valet 2006 - var det inte någon som sade någonting om det...?
20090121
Lägesrapport om arbetsmarknaden
Idag har jag alltså varit på intervju igen. #8, noga räknat. Det är enklare att hålla ordning på antalet intervjuer jag har varit på än på antalet jobb som jag sökt...
När jag blev uppringd, lät det som om det var ungefär en barnvakt som behövdes. Att de hade sparat mitt CV från en annan anställning som jag sökte, men inte fick, för något halvår sedan och nu hittat den i någon låda bland en del annat skräp ... nä, det sa han inte, det var min fantasi. "Extrajobb för inringning", det låter ju ungefär som att komma och ge katten mat.
Jag åkte alltså iväg i morse, propert klädd och representativ på alla sätt, förstås, men hade inte så många förutfattade meningar. Inget att vara "nervös" för eller så.
Jag möttes av en trevlig ung man som visade sig vara ansvarig för butikens personalfrågor. Han satte genast in mig i att detta var ett säljarjobb, frågade om jag var tävlingsinriktad, om jag kunde tänka mig att sätta upp mål för min försäljning osv. Jag var förstås inte sen att haka på med alla mina termer jag kan om merförsäljning, fronta, märkesvarors profil, företagets värdegrund osv och framhöll min långa erfarenhet av serviceyrken och att snabbt kunna bedöma vad kunden vill ha, samtidigt som man givetvis helst skall kunna optimera kundens inköp och upplevelse...
Det visade sig att det fanns typ 120 CV'n i den där lådan och de hade noga valt ut 4-5 personer som kallats till intervju. Bl a mig, just för min långa arbetslivserfarenhet. Han frågade också utförligt om mitt ordningssinne och arbetsmoral, på ett sätt som lät förstå att alla har inte den grad av detsamma som jag. Detta kanske också kommer med ålder och visdom. Jag hade också en fördel i att med kort varsel kunna stanna kvar till 19 om man skulle jobbat till 17, ifall det behövdes, och att kunna jobba i princip vilka dagar som helst. Om man inte har planerat att gratulera en 50-åring eller gå på begravning.
Innan jag åkte in tänkte jag alltså att det här kanske inte är mitt drömjobb, men ett steg in på arbetsmarknaden i alla fall. När jag åkte därifrån insåg jag att det här KUNDE bli mitt drömjobb, om jag får hållas något år och visa vad jag går för.
Besked om ett par veckor, igen!
Och ytterligare ett mail damp ner idag:
Jobbet som X-X, ref nr Y-Y 2008:000
Vi har nu avslutat rekryteringsarbetet till det här jobbet. NN har tillsatts.
Beslutet om tillsättningen har anslagits i "företagets" lokaler, adress "---gatan 0 i ---stad".
Beslutet kan överklagas hos Statens överklagandenämnd. Överklagandet ska ha kommit in senast den 11 februari 2009 till "företaget".
Dina ansökningshandlingar måste vi enligt gällande arkiveringsregler behålla i minst två år. Om du därefter vill ha tillbaka dina ansökningshandlingar är vi tacksamma om du meddelar oss detta så snart som möjligt.
Vi tackar för det intresse du visat för "företaget" genom att söka jobb hos oss.
Med vänlig hälsning
"företagets" Personalcenter
Tfn 000000000
Det här är första gången jag fått veta att beslutet finns anslaget på den eller den adressen. Som om jag skulle behöva åka dit och titta på ett fysiskt bevis. Däremot har jag även tidigare hört att man skulle kunna överklaga - men vad händer då? Facket tillåter väl inte att de sparkar den som har fått tjänsten och ger den till mig för att jag är - vadå? Kvinna? Medelålders? Blond och blåögd?
Diskriminerad är jag säkert i alla fall. Och kränkt. Om jag känner efter.
När jag blev uppringd, lät det som om det var ungefär en barnvakt som behövdes. Att de hade sparat mitt CV från en annan anställning som jag sökte, men inte fick, för något halvår sedan och nu hittat den i någon låda bland en del annat skräp ... nä, det sa han inte, det var min fantasi. "Extrajobb för inringning", det låter ju ungefär som att komma och ge katten mat.
Jag åkte alltså iväg i morse, propert klädd och representativ på alla sätt, förstås, men hade inte så många förutfattade meningar. Inget att vara "nervös" för eller så.
Jag möttes av en trevlig ung man som visade sig vara ansvarig för butikens personalfrågor. Han satte genast in mig i att detta var ett säljarjobb, frågade om jag var tävlingsinriktad, om jag kunde tänka mig att sätta upp mål för min försäljning osv. Jag var förstås inte sen att haka på med alla mina termer jag kan om merförsäljning, fronta, märkesvarors profil, företagets värdegrund osv och framhöll min långa erfarenhet av serviceyrken och att snabbt kunna bedöma vad kunden vill ha, samtidigt som man givetvis helst skall kunna optimera kundens inköp och upplevelse...
Det visade sig att det fanns typ 120 CV'n i den där lådan och de hade noga valt ut 4-5 personer som kallats till intervju. Bl a mig, just för min långa arbetslivserfarenhet. Han frågade också utförligt om mitt ordningssinne och arbetsmoral, på ett sätt som lät förstå att alla har inte den grad av detsamma som jag. Detta kanske också kommer med ålder och visdom. Jag hade också en fördel i att med kort varsel kunna stanna kvar till 19 om man skulle jobbat till 17, ifall det behövdes, och att kunna jobba i princip vilka dagar som helst. Om man inte har planerat att gratulera en 50-åring eller gå på begravning.
Innan jag åkte in tänkte jag alltså att det här kanske inte är mitt drömjobb, men ett steg in på arbetsmarknaden i alla fall. När jag åkte därifrån insåg jag att det här KUNDE bli mitt drömjobb, om jag får hållas något år och visa vad jag går för.
Besked om ett par veckor, igen!
Och ytterligare ett mail damp ner idag:
Jobbet som X-X, ref nr Y-Y 2008:000
Vi har nu avslutat rekryteringsarbetet till det här jobbet. NN har tillsatts.
Beslutet om tillsättningen har anslagits i "företagets" lokaler, adress "---gatan 0 i ---stad".
Beslutet kan överklagas hos Statens överklagandenämnd. Överklagandet ska ha kommit in senast den 11 februari 2009 till "företaget".
Dina ansökningshandlingar måste vi enligt gällande arkiveringsregler behålla i minst två år. Om du därefter vill ha tillbaka dina ansökningshandlingar är vi tacksamma om du meddelar oss detta så snart som möjligt.
Vi tackar för det intresse du visat för "företaget" genom att söka jobb hos oss.
Med vänlig hälsning
"företagets" Personalcenter
Tfn 000000000
Det här är första gången jag fått veta att beslutet finns anslaget på den eller den adressen. Som om jag skulle behöva åka dit och titta på ett fysiskt bevis. Däremot har jag även tidigare hört att man skulle kunna överklaga - men vad händer då? Facket tillåter väl inte att de sparkar den som har fått tjänsten och ger den till mig för att jag är - vadå? Kvinna? Medelålders? Blond och blåögd?
Diskriminerad är jag säkert i alla fall. Och kränkt. Om jag känner efter.
20090120
Nödvändigt att veta
för var och en som vill verka det minsta insatt i samtiden, och ett måste på varje blogg som har det minsta med media att göra.
En utförlig beskrivning av vad en mikro-blogg är, pedagogiskt och smart förklarat. Tack, Mymlan, en av mina nya bloggy-kompisar.
Om alla se'n fattar vitsen och tycker att det är lika kul som jag, det är en helt annan historia... Tjuvkika lite här om du är nyfiken! Fast vill du se hela samtal behöver du logga in dig.
En utförlig beskrivning av vad en mikro-blogg är, pedagogiskt och smart förklarat. Tack, Mymlan, en av mina nya bloggy-kompisar.
Om alla se'n fattar vitsen och tycker att det är lika kul som jag, det är en helt annan historia... Tjuvkika lite här om du är nyfiken! Fast vill du se hela samtal behöver du logga in dig.
20090119
Dagens besked
- mycket uttömmande - från ett stort statligt verk:
I dagarna kontaktas de sista kandidaterna till urvalsintervju. Vi har redan genomfrt mnga intervjuer och ngra har redan blivit kallade till urvalsseminarium. Fortfarande kan fler urvalintervjuer bli akuella s nnu finns chans fr er som nnu inte blivit kallade. Mvh - - -
Det är väl bättre att ha urvalsseminarium innan man kallar folk till intervju? Och varför skickar man ut ett meddelande om att det fortfarande finns en chans att komma med på intervju (de skickade ett besked före jul om att det kunde dröja några veckor efter jul innan alla var uttagna)? Och varför, varför ser man inte till att få med å, ä och ö till alla förekommande webläsare? Går det inte, så gör en pdf-fil! Eller anställ en informatör som kan!!!
Ytterligare en kontakt med en arbetsgivare har jag fått idag. En elektronikkedja i Skövde behöver en extra säljare. Jag skickade in mitt CV för en annan tjänst egentligen, men visst - jag åker in på ett möte på onsdag. Extrajobb är också ett jobb. Som det är nu har jag ju bara 80 min/vecka undervisning på Kulturskolan i några veckor till, så det ska nog funka. Jag tar självklart det jag får!
Så återstår att se om jag blir kallad till "urvalsintervju" senare...
I dagarna kontaktas de sista kandidaterna till urvalsintervju. Vi har redan genomfrt mnga intervjuer och ngra har redan blivit kallade till urvalsseminarium. Fortfarande kan fler urvalintervjuer bli akuella s nnu finns chans fr er som nnu inte blivit kallade. Mvh - - -
Det är väl bättre att ha urvalsseminarium innan man kallar folk till intervju? Och varför skickar man ut ett meddelande om att det fortfarande finns en chans att komma med på intervju (de skickade ett besked före jul om att det kunde dröja några veckor efter jul innan alla var uttagna)? Och varför, varför ser man inte till att få med å, ä och ö till alla förekommande webläsare? Går det inte, så gör en pdf-fil! Eller anställ en informatör som kan!!!
Ytterligare en kontakt med en arbetsgivare har jag fått idag. En elektronikkedja i Skövde behöver en extra säljare. Jag skickade in mitt CV för en annan tjänst egentligen, men visst - jag åker in på ett möte på onsdag. Extrajobb är också ett jobb. Som det är nu har jag ju bara 80 min/vecka undervisning på Kulturskolan i några veckor till, så det ska nog funka. Jag tar självklart det jag får!
Så återstår att se om jag blir kallad till "urvalsintervju" senare...
Dagens annons
Fältsäljare till MARS
Vem är du?Vi söker dig som älskar att träffa (mars?)människor, bygga samt utveckla relationer med kunder. Du har en hög social förmåga samt stort engagemang och driv. Det är viktigt att du är nyfiken och vill lära dig nya saker och utvecklas långsiktigt.
Lite lång resväg, kanske... Jfr den här, som är ca ett år gammal.
20090116
Jag är inte ensam i alla fall..
..och det trodde jag väl inte heller.
Innan jag skulle stänga av min dator nu i kväll så bläddrade jag lite bland mina bloggar och hittade det här. Nu vet jag inte riktigt vad en "kontraktur" innebär, och mot mina principer så googlade jag på begreppet. Det stod mest om ett tillstånd i handen, men på en skum tysk sida var det åtminstone bilder på ryggraden, så det stämmer säkert att det kan vara det också.
Jag kände så väl igen mina egna, plötsligt påkomna ryggproblem, som drabbade mig som ett bombnedslag i slutet av oktober och FORTFARANDE inte är bra ... jag har tappat räkningen på hur många veckor det blivit. Men nu är det mer som en trötthet i själva ländryggen och ibland utåt höften. Inte alls den där förlamningen och glödande spiken som satt där från början.
I mitt fall diagnosticerade sjukgymnasten "diskförskjutning mellan tredje till femte ryggkotan". Men jag känner mycket väl igen känslan och rörelsehindren i bloggen ovan. Och konstaterar än en gång att jag måste anse mig som nästan bra i alla fall! Även om jag inte klarar att sitta riktigt bekvämt i soffan än ...
På måndag morgon skall jag till sjukgymnasten igen. Hon har lovat att kolla upp mig tills jag blir riktigt bra. För det ska jag bli.
Det här blev ett gränsöverskridande blogginlägg mellan den här "proffsbloggen" om jobb, media och kommunikation, och den andra, som handlar mer om personliga saker. Men ibland är det svårt att hålla isär...
Innan jag skulle stänga av min dator nu i kväll så bläddrade jag lite bland mina bloggar och hittade det här. Nu vet jag inte riktigt vad en "kontraktur" innebär, och mot mina principer så googlade jag på begreppet. Det stod mest om ett tillstånd i handen, men på en skum tysk sida var det åtminstone bilder på ryggraden, så det stämmer säkert att det kan vara det också.
Jag kände så väl igen mina egna, plötsligt påkomna ryggproblem, som drabbade mig som ett bombnedslag i slutet av oktober och FORTFARANDE inte är bra ... jag har tappat räkningen på hur många veckor det blivit. Men nu är det mer som en trötthet i själva ländryggen och ibland utåt höften. Inte alls den där förlamningen och glödande spiken som satt där från början.
I mitt fall diagnosticerade sjukgymnasten "diskförskjutning mellan tredje till femte ryggkotan". Men jag känner mycket väl igen känslan och rörelsehindren i bloggen ovan. Och konstaterar än en gång att jag måste anse mig som nästan bra i alla fall! Även om jag inte klarar att sitta riktigt bekvämt i soffan än ...
På måndag morgon skall jag till sjukgymnasten igen. Hon har lovat att kolla upp mig tills jag blir riktigt bra. För det ska jag bli.
Det här blev ett gränsöverskridande blogginlägg mellan den här "proffsbloggen" om jobb, media och kommunikation, och den andra, som handlar mer om personliga saker. Men ibland är det svårt att hålla isär...
20090115
Och så lite till, bara!
När jag ändå var igång med att förändra och förnya tyckte jag att det var lika bra att skapa en ny list här ovan också.
Uppmärksamma läsare ser förstås att det är ungefär samma horisont som tidigare, men från en något annorlunda vinkel.
När jag skapade den gamla listen såg jag faktiskt horisonten från en annorlunda vinkel. Jag hade några månader kvar i högskolan och trodde fortfarande på lärarna som sa att behovet av duktiga informatörer är enormt i samhället! Ni kommer att behövas överallt!
Efter att ha sökt jobb i drygt tre år, mera aktivt i ca två och ett halvt, ser jag från min horisont att det finns stora behov av sådana som jag. Både bland de som annonserar efter folk och de som inte gör det. Den som anställer mig på tills vidare-tjänst eller ger mig ett större uppdrag kommer inte att ångra sig, det vågar jag faktiskt lova. Vid min ålder vågar jag stå för såväl det jag kan, som det jag inte kan - men är villig att lära mig. Men det är enormt svårt att få dem, som behöver mig bäst, att inse det.
De allra flesta vill ju inte träffa mig eller ringa upp mig ens. Det är väl lättare och snabbare att sortera bort mig.
Uppmärksamma läsare ser förstås att det är ungefär samma horisont som tidigare, men från en något annorlunda vinkel.
När jag skapade den gamla listen såg jag faktiskt horisonten från en annorlunda vinkel. Jag hade några månader kvar i högskolan och trodde fortfarande på lärarna som sa att behovet av duktiga informatörer är enormt i samhället! Ni kommer att behövas överallt!
Efter att ha sökt jobb i drygt tre år, mera aktivt i ca två och ett halvt, ser jag från min horisont att det finns stora behov av sådana som jag. Både bland de som annonserar efter folk och de som inte gör det. Den som anställer mig på tills vidare-tjänst eller ger mig ett större uppdrag kommer inte att ångra sig, det vågar jag faktiskt lova. Vid min ålder vågar jag stå för såväl det jag kan, som det jag inte kan - men är villig att lära mig. Men det är enormt svårt att få dem, som behöver mig bäst, att inse det.
De allra flesta vill ju inte träffa mig eller ringa upp mig ens. Det är väl lättare och snabbare att sortera bort mig.
20090114
Nu är glada julen slut, slut, slut ...
... och sent i går kväll, när sonen T äntligen kom hem, fick vi också med gemensamma krafter granen utslängd. Nu ligger den på balkongen i väntan på bättre tider. Den enda julprydnaden som är kvar är granriset och ljusslingan på balkongen. Det får vara kvar fram till helgen. Jag har lite svårt för att skiljas från det, nu när det är så mörkt. Detsamma tycker nog kommunens tekniska kontor, för de elektriska "istapparna" som hänger över gatan här utanför är också kvar.
Dags att fräscha upp lite i hemmet, alltså! För min del mest akut vid arbetsplatsen. M och jag har med gemensamma krafter uppfunnit en förhöjning till skrivbordet (ja, med lite hjälp av IKEA) så att jag har en permanent stående arbetsplats bredvid den sittande. Jag måste inse att min rygg sagt ifrån ordentligt, eftersom den fortfarande inte är riktigt bra, och inreda min arbetsplats mer ergonomiskt. Jag har lap-topen placerad där uppe och storskärmen med den gamla datorn på sin gamla plats. Usb-minnet går varmt med dokument som flyttas mellan datorerna, så att jag verkligen växlar mellan stående och sittande. En fördel med detta är förstås också att allt blir "säkerhetskopierat".
Men det för ju med sig en hel del plock runt omkring! Får se när jag börjar känna mig klar, så kanske jag dokumenterar med ett foto att lägga ut.
Jag passar på att göra lite uppfräschning av blogglayouten också. Kan ju inte hålla på och önska god jul längre. Så det fick bli en helspejsad glittrande "bling-bling"-bild som symbol för det glänsande nya året! Är man inte tjusig av naturen, så får man ta till Photoshop.
För övrigt tar jag nya tag, letar efter uppdragsgivare, väntar på svar från en handfull arbetsgivare och har några timmar med barnkörerna kvar på Kulturskolan en dag i veckan tills vidare. Ingen kan säga hur länge det blir, heller. Försöker ta ett par dagar i taget. Annars blir man knäpp!
Dags att fräscha upp lite i hemmet, alltså! För min del mest akut vid arbetsplatsen. M och jag har med gemensamma krafter uppfunnit en förhöjning till skrivbordet (ja, med lite hjälp av IKEA) så att jag har en permanent stående arbetsplats bredvid den sittande. Jag måste inse att min rygg sagt ifrån ordentligt, eftersom den fortfarande inte är riktigt bra, och inreda min arbetsplats mer ergonomiskt. Jag har lap-topen placerad där uppe och storskärmen med den gamla datorn på sin gamla plats. Usb-minnet går varmt med dokument som flyttas mellan datorerna, så att jag verkligen växlar mellan stående och sittande. En fördel med detta är förstås också att allt blir "säkerhetskopierat".
Men det för ju med sig en hel del plock runt omkring! Får se när jag börjar känna mig klar, så kanske jag dokumenterar med ett foto att lägga ut.
Jag passar på att göra lite uppfräschning av blogglayouten också. Kan ju inte hålla på och önska god jul längre. Så det fick bli en helspejsad glittrande "bling-bling"-bild som symbol för det glänsande nya året! Är man inte tjusig av naturen, så får man ta till Photoshop.
För övrigt tar jag nya tag, letar efter uppdragsgivare, väntar på svar från en handfull arbetsgivare och har några timmar med barnkörerna kvar på Kulturskolan en dag i veckan tills vidare. Ingen kan säga hur länge det blir, heller. Försöker ta ett par dagar i taget. Annars blir man knäpp!
20090111
Den första i raden?
Stort frågetecken, för än har jag inte sett att antalet annonser har minskat på mitt område. Men i veckan fick jag det här beskedet:
(---) har avbrutit rekryteringen av den utannonserade tjnsten Handlggare (---)
Rekryteringen har avbrutits p grund av frndrade ekonomiska frutsttningar.
Vi tackar fr visat intresse.
Vill du bevaka vilka anstllningar som blir lediga framver, gr du det lmpligen genom att beska vr hemsida (---)
För det första så borde väl stora statliga verk kolla så att deras meddelanden går igenom alla slags webläsare med å, ä och ö intakta?
För det andra borde detta verk vara i extra stort behov av folk som är utbildade i informationshantering och förmedling just nu...
(---) har avbrutit rekryteringen av den utannonserade tjnsten Handlggare (---)
Rekryteringen har avbrutits p grund av frndrade ekonomiska frutsttningar.
Vi tackar fr visat intresse.
Vill du bevaka vilka anstllningar som blir lediga framver, gr du det lmpligen genom att beska vr hemsida (---)
För det första så borde väl stora statliga verk kolla så att deras meddelanden går igenom alla slags webläsare med å, ä och ö intakta?
För det andra borde detta verk vara i extra stort behov av folk som är utbildade i informationshantering och förmedling just nu...
20090102
Rea-rekord!
Idag har jag tjänat tusentals kronor, tror jag. Mycket nöjd är jag i alla fall.
Det blev nämligen en sväng till in till Skövde. Anledningen var egentligen min farbror, som fyller 80 år just i dag och bor på ett sjukhem i centralorten. Men efter smörgåstårta och kritvit princesstårta (allt var jättegott!) samt "Tack min Gud för vad som varit" och "Vi gratulerar" kände vi att vi nog behövde ta en uppiggande tur i rea-butikerna runt knuten också.
Om det fanns något vi missade förra gången.
Jag hade dessutom fått ett sms med erbjudande om ytterligare 20% på rea-priserna i en kedja, så man kanske skulle kolla lite grundligare just där. Så det gjorde vi.
Efter en stunds provande stannade jag vid 10 st plagg. Summa: 1665:-. Då fick jag bl a tre par snygga byxor och två kavajer (varav den ena matchade ihop med ett par av byxorna till "kostym"). Allt var bra grundplagg som passar till minst två plagg som jag redan har hemma (min regel för att köpa nya kläder). Tänkte att jag skulle få användning för allt detta nu, under det nya året, när jag skall få ett fast jobb och så.
Tyvärr hittade inte M något mer än en halsduk. Det var ju han som behövde byxor...
Men det blev hem och röja runt lite i garderoben - på köpet rensade vi ut 2 kassar gammalt att slänga/skänka bort. Och så blev det äntligen av att färga in lite svarta kläder som inte är slitna men lätt urtvättade. Jag har haft färg till detta liggande sedan slutet av oktober!
Det blev nämligen en sväng till in till Skövde. Anledningen var egentligen min farbror, som fyller 80 år just i dag och bor på ett sjukhem i centralorten. Men efter smörgåstårta och kritvit princesstårta (allt var jättegott!) samt "Tack min Gud för vad som varit" och "Vi gratulerar" kände vi att vi nog behövde ta en uppiggande tur i rea-butikerna runt knuten också.
Om det fanns något vi missade förra gången.
Jag hade dessutom fått ett sms med erbjudande om ytterligare 20% på rea-priserna i en kedja, så man kanske skulle kolla lite grundligare just där. Så det gjorde vi.
Efter en stunds provande stannade jag vid 10 st plagg. Summa: 1665:-. Då fick jag bl a tre par snygga byxor och två kavajer (varav den ena matchade ihop med ett par av byxorna till "kostym"). Allt var bra grundplagg som passar till minst två plagg som jag redan har hemma (min regel för att köpa nya kläder). Tänkte att jag skulle få användning för allt detta nu, under det nya året, när jag skall få ett fast jobb och så.
Tyvärr hittade inte M något mer än en halsduk. Det var ju han som behövde byxor...
Men det blev hem och röja runt lite i garderoben - på köpet rensade vi ut 2 kassar gammalt att slänga/skänka bort. Och så blev det äntligen av att färga in lite svarta kläder som inte är slitna men lätt urtvättade. Jag har haft färg till detta liggande sedan slutet av oktober!
20081230
Förresten!
Julbocken är upphittad. Om det nu är den julbocken.
En stor julbock klädd i granris har i alla fall hittats i ett dike vid en skogsväg i Gustav Adolf - ett ställe ca 5 mil söderut från Hjo. En man som var ute och jagade hade siktat detta ovanliga djur, och hört av sig för ett par dagar sedan.
I vilket skick den är, förtäljer inte historien. Inte heller vem/vilka som kan ha dumpat den där och varför. Eftersom händelsen polisanmälts skall denna myndighet nu handlägga saken och förhoppningsvis kunna återbörda den till "bock-ansvarige" som är en mig närstående E.
Troligen blir det någon gång efter Tjugondedag Knut...
Vi får så länge glädjas åt att det har kommit upp en ny gran på torget, med en väldig fart, dagen före julafton. Visserligen betydligt mindre än sin föregångare och lätt tilltufsad, men ändå något som lyser i den mörka natten.
En stor julbock klädd i granris har i alla fall hittats i ett dike vid en skogsväg i Gustav Adolf - ett ställe ca 5 mil söderut från Hjo. En man som var ute och jagade hade siktat detta ovanliga djur, och hört av sig för ett par dagar sedan.
I vilket skick den är, förtäljer inte historien. Inte heller vem/vilka som kan ha dumpat den där och varför. Eftersom händelsen polisanmälts skall denna myndighet nu handlägga saken och förhoppningsvis kunna återbörda den till "bock-ansvarige" som är en mig närstående E.
Troligen blir det någon gång efter Tjugondedag Knut...
Vi får så länge glädjas åt att det har kommit upp en ny gran på torget, med en väldig fart, dagen före julafton. Visserligen betydligt mindre än sin föregångare och lätt tilltufsad, men ändå något som lyser i den mörka natten.
Om de ändå fanns...
Jag fick just ett mail med följande formulering:
... here comes your knight in shining armor which signals the end of your desperate efforts ...
Bring him on, säger jag bara! Jag vill ha en riddare i strålande rustning som tar tag i mina desperata ansträngningar att hitta ett tillsvidare-jobb! Tänk om det ändå fanns någon sådan!
Jag fick nämligen inte något i julklapp. Jag har väl inte varit tillräckligt snäll.
(Mailet visade sig gälla casino-spel på Internet, vilket jag inte har det ringaste intresse av. Inte heller kopior av dyrbara klockor, diverse stärkande mediciner eller koppleri-verksamhet. Varför kan man inte få något erbjudande som man verkligen vill ha någon gång?)
... here comes your knight in shining armor which signals the end of your desperate efforts ...
Bring him on, säger jag bara! Jag vill ha en riddare i strålande rustning som tar tag i mina desperata ansträngningar att hitta ett tillsvidare-jobb! Tänk om det ändå fanns någon sådan!
Jag fick nämligen inte något i julklapp. Jag har väl inte varit tillräckligt snäll.
(Mailet visade sig gälla casino-spel på Internet, vilket jag inte har det ringaste intresse av. Inte heller kopior av dyrbara klockor, diverse stärkande mediciner eller koppleri-verksamhet. Varför kan man inte få något erbjudande som man verkligen vill ha någon gång?)
20081228
Söndagspromenad
I min iver att försöka läka det sista onda som biter sig fast i min rygg går jag ut och går en vinterpromenad i solen med M.
Jag hade nästan glömt hur vackert det är när solen skiner. Och det var länge sedan jag gick så långt som upp längs Hjoåns dalgång.
20081224
Julkalender del 24 - Julbadet
Med denna bild från en mörk och kulen morgon i Hjo önskar jag er alla en riktigt god jul!!!(Nej - det blev inget julbad för min del idag. Vågar fortfarande inte för ryggens skull. Annars är det en väldigt trevlig tradition som vi tänker hålla fast vid så länge vi bor här och har "egen" strand!)
Nu måste jag sätta igång med maten!
Uppdatering: senare på dagen utförde även sonen T denna bragd. Då såg det ut så här!
20081223
Julkalender del 23 - Da'n före da'n
...och det är alltför mycket som inte är "färdigt". Jag julstressar inte speciellt mycket i vanliga fall heller, men i år har ryggen definitivt sagt ifrån när jag har satsat för hårt. Men idag är det några saker som faktiskt måste göras.
Den sista handen skall läggas i min godistillverkning, t ex. I år har jag gjort norra Europas mest välkokta kola, tror jag. Två gånger har jag skrapat ihop och kokat om den... Begriper inte detta, jag har gjort kola efter detta recept minst tio gånger och den blir alltid bra. Men i år ville den bara inte stelna, trots att den uppnått rätt temperatur. Till slut kokade jag upp den igen och gjorde "kulprov" varannan minut ungefär. Så nu har den rätt konsistens och "skall bara" slås in i papper. Jag har också gjort en "pralin" som skall doppas i mjölkchoklad.
Brödkakorna är inte bakade än. När jag har bloggat färdigt skall jag gå och sätta deg.
Så är det förstås maten som skall förberedas. Just nu står revbensspjällen i ugnen. Grynkorven skall kokas och skinkan skall griljeras, den är kokt och klar, och sedan får vi se om jag gör i ordning Janssons frestelse och rotfruktsgratäng också redan idag. Det brukar räcka med allt som bara skall skäras och läggas upp inför jullunchen. Det tar mer tid än man tror.
I kväll måste det vara klart. Då skall dottern F hämtas vid tåget i Skövde, och sedan är vi bortbjudna. Eller hembjudna, hur man nu ser det. Vi skall i alla fall till dottern R och fira "lill-julafton" tillsammans med fästmannen och hennes blivande svärföräldrar. Det blir trevligt. Vi har fått order om att vara hungriga när vi kommer, så det blir säkert något gott att äta.
Kanske blir det ytterligare något, i den här stilen:
Den sista handen skall läggas i min godistillverkning, t ex. I år har jag gjort norra Europas mest välkokta kola, tror jag. Två gånger har jag skrapat ihop och kokat om den... Begriper inte detta, jag har gjort kola efter detta recept minst tio gånger och den blir alltid bra. Men i år ville den bara inte stelna, trots att den uppnått rätt temperatur. Till slut kokade jag upp den igen och gjorde "kulprov" varannan minut ungefär. Så nu har den rätt konsistens och "skall bara" slås in i papper. Jag har också gjort en "pralin" som skall doppas i mjölkchoklad.
Brödkakorna är inte bakade än. När jag har bloggat färdigt skall jag gå och sätta deg.
Så är det förstås maten som skall förberedas. Just nu står revbensspjällen i ugnen. Grynkorven skall kokas och skinkan skall griljeras, den är kokt och klar, och sedan får vi se om jag gör i ordning Janssons frestelse och rotfruktsgratäng också redan idag. Det brukar räcka med allt som bara skall skäras och läggas upp inför jullunchen. Det tar mer tid än man tror.
I kväll måste det vara klart. Då skall dottern F hämtas vid tåget i Skövde, och sedan är vi bortbjudna. Eller hembjudna, hur man nu ser det. Vi skall i alla fall till dottern R och fira "lill-julafton" tillsammans med fästmannen och hennes blivande svärföräldrar. Det blir trevligt. Vi har fått order om att vara hungriga när vi kommer, så det blir säkert något gott att äta.
Kanske blir det ytterligare något, i den här stilen:
20081222
Julkalender del 22 - julsabotörer
Det här avsnittet skulle man helst inte ha velat skriva. Tänk att det finns folk till allting!
Som traditionen bjuder har vi även i år haft en stor gran med ljus i uppsatt på Stora Torget. Detta är en tradition sedan jag vet inte hur många år, bra mycket fler än de närmare 30 som jag har bott i sen här sta'n är det i alla fall. Aldrig har det hänt något med den, mer än vid en storm för några år sedan (kan ha varit Gudrun) då toppen knäcktes och blev hängande på svaj.
För ett par år sedan tillkom en granrisklädd julbock i storlek 2,5 x 1,5 meter eller så, som ställts på ett lite tråkigt takutsprång på ett av husen vid torget. Bocken var sponrad av några företag m fl, svetsad av armeringsjärn och klädd av barn vid en av stadens skolor. Ljussatt även den.
I förra veckan försvann bocken, helt spårlöst. Inte ens kastad i ån var den (där kan man annars hitta en hel del, från cyklar till parkbänkar). Man undrar om någon privatperson stulit den för att ha den i trädgården - men det var den väl för stor till? Eller om någon grannkommun ville ha den på något liknande ställe - men då kunde de väl gjort en själva? Och till vilken glädje skulle en stulen julbock vara? Det bör ha varit tre-fyra personer som hjälpts åt också, för att få ner den tunga figuren. Och om de släppte den från taket - då borde den ha skadats i fallet. Alltså bör de haft någon hissanordning med sig också.
I går förmiddags när vi åkte förbi torget kom nästa julchock. Den stora granen låg ner på torget, med ljusslingan tänd och allting. Första tanken: men, så mycket har det väl inte blåst i natt? Men när vi tittade närmare syntes det att den var avsågad! Ett prydligt snitt med fällspår och allt, det tydde på att någon använt en riktig bågsåg eller möjligen timmersvans och att det inte var första gången vederbörande fällde träd. Granen var ju i alla fall ca 20-25 cm i diameter, så det måste ha tagit en stund. Det kan knappast ha varit ett vanligt "fyllestreck", för skulle man varit så full och gått hem och hämtat en såg först skulle man väl somnat där och struntat i att gå ut igen mitt i natten.
Till saken hör att det cirkulerar securitas-vakter ett par gånger per natt i stadskärnan, så folket måste ha passat på dem också, för att inte åka fast.
Så tråkigt när det blir så här! Några få personer förstör det som andra har försökt ordna för den allmänna trivseln - och hur kul är det för dem att ordna nytt igen, när detta är tacken? Och vilken signal sänder det till skolbarnen som klätt julbocken med möda och besvär? Dessutom kostar det faktiskt pengar att på nytt skaffa gran som skall ljussättas och resas med rätt maskiner, och om det skall tillverkas en ny bock, som inte heller flyger upp och monterar sig själv... och kommunens finanser känner vi alla till.
Är det någon form av protest eller markering, och i så fall mot vad? Är det inte i så fall effektivare att skriva insändare i tidningen?
Torget - utan gran
Taket - utan bock
Som traditionen bjuder har vi även i år haft en stor gran med ljus i uppsatt på Stora Torget. Detta är en tradition sedan jag vet inte hur många år, bra mycket fler än de närmare 30 som jag har bott i sen här sta'n är det i alla fall. Aldrig har det hänt något med den, mer än vid en storm för några år sedan (kan ha varit Gudrun) då toppen knäcktes och blev hängande på svaj.
För ett par år sedan tillkom en granrisklädd julbock i storlek 2,5 x 1,5 meter eller så, som ställts på ett lite tråkigt takutsprång på ett av husen vid torget. Bocken var sponrad av några företag m fl, svetsad av armeringsjärn och klädd av barn vid en av stadens skolor. Ljussatt även den.
I förra veckan försvann bocken, helt spårlöst. Inte ens kastad i ån var den (där kan man annars hitta en hel del, från cyklar till parkbänkar). Man undrar om någon privatperson stulit den för att ha den i trädgården - men det var den väl för stor till? Eller om någon grannkommun ville ha den på något liknande ställe - men då kunde de väl gjort en själva? Och till vilken glädje skulle en stulen julbock vara? Det bör ha varit tre-fyra personer som hjälpts åt också, för att få ner den tunga figuren. Och om de släppte den från taket - då borde den ha skadats i fallet. Alltså bör de haft någon hissanordning med sig också.
I går förmiddags när vi åkte förbi torget kom nästa julchock. Den stora granen låg ner på torget, med ljusslingan tänd och allting. Första tanken: men, så mycket har det väl inte blåst i natt? Men när vi tittade närmare syntes det att den var avsågad! Ett prydligt snitt med fällspår och allt, det tydde på att någon använt en riktig bågsåg eller möjligen timmersvans och att det inte var första gången vederbörande fällde träd. Granen var ju i alla fall ca 20-25 cm i diameter, så det måste ha tagit en stund. Det kan knappast ha varit ett vanligt "fyllestreck", för skulle man varit så full och gått hem och hämtat en såg först skulle man väl somnat där och struntat i att gå ut igen mitt i natten.
Till saken hör att det cirkulerar securitas-vakter ett par gånger per natt i stadskärnan, så folket måste ha passat på dem också, för att inte åka fast.
Så tråkigt när det blir så här! Några få personer förstör det som andra har försökt ordna för den allmänna trivseln - och hur kul är det för dem att ordna nytt igen, när detta är tacken? Och vilken signal sänder det till skolbarnen som klätt julbocken med möda och besvär? Dessutom kostar det faktiskt pengar att på nytt skaffa gran som skall ljussättas och resas med rätt maskiner, och om det skall tillverkas en ny bock, som inte heller flyger upp och monterar sig själv... och kommunens finanser känner vi alla till.
Är det någon form av protest eller markering, och i så fall mot vad? Är det inte i så fall effektivare att skriva insändare i tidningen?
Torget - utan gran
Taket - utan bock20081221
Julkalender del 21 - Insamlingar
Alla Sveriges 90-konton trängs nu får att få uppmärksamhet. Och i dagens Godmorgon, världen i P1 fanns ett reportage om just detta, att vi vill själva kunna välja vilket ändamål våra välgörenhetspengar skall gå till. Reportaget hette Ge en get till jul.
Det finns ju massor av betrodda organisationer att välja på när man vill ge något, i stället för att köpa prylar till någon som har allt. En organisation med väldigt gott rykte är Erikshjälpen. På deras site kan man också ge pengar till något speciellt ändamål, skaffa fadderbarn, hitta närmaste second hand-butik mm.
Som av en händelse åker jag idag och hjälper till på ett litet hörn med två PR- och insamlingskonserter just för Erikshjälpen. M sitter nämligen med i styrelsen och de hade bestämt att åka på några konserter var. Och då följer jag ju med och gör en liten insats också. Delar ut lite tidningar och talonger för att bli "månadsgivare", t ex. På dagens konserter medverkar dessutom Roland Utbult, vår vän sedan ett antal år. Alltid kul att träffa och prata med honom, och så är det ju kul att höra honom sjunga också, förstås!
En konsert är avklarad, i Falköping, och nästa är i Skövde kl 17.00.
Det finns ju massor av betrodda organisationer att välja på när man vill ge något, i stället för att köpa prylar till någon som har allt. En organisation med väldigt gott rykte är Erikshjälpen. På deras site kan man också ge pengar till något speciellt ändamål, skaffa fadderbarn, hitta närmaste second hand-butik mm.
Som av en händelse åker jag idag och hjälper till på ett litet hörn med två PR- och insamlingskonserter just för Erikshjälpen. M sitter nämligen med i styrelsen och de hade bestämt att åka på några konserter var. Och då följer jag ju med och gör en liten insats också. Delar ut lite tidningar och talonger för att bli "månadsgivare", t ex. På dagens konserter medverkar dessutom Roland Utbult, vår vän sedan ett antal år. Alltid kul att träffa och prata med honom, och så är det ju kul att höra honom sjunga också, förstås!
En konsert är avklarad, i Falköping, och nästa är i Skövde kl 17.00.
20081220
Julkalender del 20 - Julblommor
Julstjärnor
Azalea
Amaryllis
Chalanchoe och murgröna
Därför blir det en fotoblogg med några julblommor som jag har provfotograferat med "soft flash"-läget på min nya, kompakta digitalkamera. Vad de kan, de små rackarna! Fast lite kall ton tycker jag nog att det blev i färgerna. Får testa de andra lägena vid senare tillfälle!
20081219
Julkalender del 19 - Julavslutning
Idag har sonen T åkt iväg på sin allra sista julavslutning i skolan. Det är lite konstigt. Vi har haft julavslutningar i familjen i 20 år och nu är det slut.
Men han kanske fortsätter att studera, kanske någon invänder. Men på högskolan vet man ju hur det är. Alla går hem olika dagar, man har självstudier och på sin höjd går man ut och fikar med de närmaste kompisarna.
Annat var det för några år sedan. Här hade alla klasser till och med högstadiet avslutningar i kyrkan vid torget, och man kunde till och med få vara med och höra någon dotter spela något vackert. Nu är det avskaffat, bara upp till år 6 går barnen till kyrkan och högstadiet har någon sorts mega-konsert, typ melodifestival, i gymnastikhallen i stället. För att alla skall få plats på en gång, var ett argument, det kan jag köpa. Men "för att alla skall kunna vara med" är ett mer tveksamt argument.
Fortfarande är ju julen en av de största kristna högtiderna under året. Att fira julavslutning utan några kristna förtecken rimmar därför illa med skolans uppgift att vara kultur- och traditionsbärare. Genom alla tider har det funnits barn som inte deltagit i vissa evenemang av religiösa skäl. De kan väl fortsätta med det om det känns viktigt att markera. Men i så fall skulle de väl vara lediga hela december - med advents- och luciafirande osv.
Men fortfarande finns det också människor av olika religiös övertygelse som inte har det minsta emot att gå till en kristen kyrka för att hålla t ex avslutningar. Man tar helt enkelt seden dit man kommer. Man måste ju inte läsa med i böner, sjunga med i psalmer eller ens ta emot den välsignelse en präst nedkallar över samlingen. Ingen tvingar någon till en personlig tro. Sverige är ett "fritt land".
Man måste inte. Men man får.
Men han kanske fortsätter att studera, kanske någon invänder. Men på högskolan vet man ju hur det är. Alla går hem olika dagar, man har självstudier och på sin höjd går man ut och fikar med de närmaste kompisarna.
Annat var det för några år sedan. Här hade alla klasser till och med högstadiet avslutningar i kyrkan vid torget, och man kunde till och med få vara med och höra någon dotter spela något vackert. Nu är det avskaffat, bara upp till år 6 går barnen till kyrkan och högstadiet har någon sorts mega-konsert, typ melodifestival, i gymnastikhallen i stället. För att alla skall få plats på en gång, var ett argument, det kan jag köpa. Men "för att alla skall kunna vara med" är ett mer tveksamt argument.
Fortfarande är ju julen en av de största kristna högtiderna under året. Att fira julavslutning utan några kristna förtecken rimmar därför illa med skolans uppgift att vara kultur- och traditionsbärare. Genom alla tider har det funnits barn som inte deltagit i vissa evenemang av religiösa skäl. De kan väl fortsätta med det om det känns viktigt att markera. Men i så fall skulle de väl vara lediga hela december - med advents- och luciafirande osv.
Men fortfarande finns det också människor av olika religiös övertygelse som inte har det minsta emot att gå till en kristen kyrka för att hålla t ex avslutningar. Man tar helt enkelt seden dit man kommer. Man måste ju inte läsa med i böner, sjunga med i psalmer eller ens ta emot den välsignelse en präst nedkallar över samlingen. Ingen tvingar någon till en personlig tro. Sverige är ett "fritt land".
Man måste inte. Men man får.
20081218
Julkalender del 18 - Julstök...
Bilder från stök i mitt kök under några decemberveckor. Silverputs, tvätt och annat är inte dokumenterat...
Lussekatter och pepparkakor är ett måste.
Kola som väntar på att klippas i bitar och slås in.
Bruntes havreformar - jättegoda med grädde och sylt i.
Chokladbiscotti - några att äta och några att ge bort...
Och däremellan magläge med ryggböjningar samt promenader. Undrar jag om jag vågar ta juldoppet i Vättern på julafton?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)