är det att ha ansvar för tillsättning av tjänster, och bara låta bli att meddela de sökande som inte fick tjänsten - att de inte fick tjänsten. Eller blev det kanske ingen tjänst när allt kom omkring? Hur skall man veta vad som fattades mig om jag inte ens får veta att tjänsten är tillsatt? Hur skall man gå tillväga i de fall när man inte ens får tag i kontaktpersonen som är angiven i annonsen för att fråga? Vissa människor söker alla utannonserade jobb rakt av för att få behålla sin a-kassa, antingen man är behörig eller ej. Då kanske man inte tar åt sig på samma sätt. Jag söker bara jobb som jag verkligen kan tänka mig och vill ha - men det blir ändå några i veckan. Det är tärande på energin, som jag vill använda till annat. Att jaga nya uppdrag till mitt företag, t ex. Jag vill ju ha kvar det också.
Några av mina strategier:
Strategi 1) sök jobb och glöm omedelbart bort vilka jobb du har sökt. Risk: när företaget ringer upp och vill göra upp en tid för att intervjua har du ingen aning om att du har sökt tjänsten. Ganska liten risk.
Strategi 2) sök jobb och ring den angivna kontaktpersonen och GE en "förskotts"- intervju. Risk: du engagerar dig och får en mental bild av hur det kommer att bli på den arbetsplatsen och blir tre gånger så besviken när du aldrig kallas till intervju och inte får något besked heller. Ganska stor risk.
Strategi 3) sök jobb och försök bedöma vad "snarast" innebär från fall till fall. Sortera bort och förträng de som inte hört av sig inom rimlig tid, t ex en månad. Risk: ingen.
Strategi 4) sök jobb, ligg lågt och sluta vänta när det kan anses troligt att tjänsten är tillsatt. T ex tjänster som har med skolan att göra - de borde ju vara tillsatta nu, när terminen har börjat och ansökningstiden gick ut i slutet av juni? Risk: ingen här heller.
Strategi 5) sök jobb och maila/ring kontaktpersonen med intelligenta frågor om den specifika tjänsten. När ansökningstiden har gått ut, ring igen och fråga ytterligare någon intelligent fråga och kolla hur många som sökt och hur de tänker gå vidare. Om du inte hört något på ännu några veckor, ring och fråga, och få beskedet att tjänsten är tillsatt. Risk: se punkt 2. Plus att man riskerar att antingen skälla ut vederbörande eller falla i gråt i örat på honom/henne när man får veta att man är blåst. Igen. Om man är riskmedveten - ganska liten risk. Det är trots allt bättre att få besked.
Strategi 6) sök jobb och bli HIMLA GLAD när du inom några dagar blir kontaktad för en intervju! För - det händer faktiskt emellanåt. Det är enbart därför man fortsätter att söka.
FÖREDÖMEN är de arbetsgivare/personalansvariga som direkt när ansökan skickats in på e-mail (99 fall av 100 idag) skickar tillbaka ett färdigt svarsmail med beräknad arbetsgång för tillsättningen. Jag öppnade nyss ett sådant. Här är ett utdrag ut mailet (som givetvis började med TACK för din ansökan):
När ansökningstiden löpt ut sker en första gallring utifrån de krav som ställs på tjänsten. Vi arbetar med löpande urval av de ansökningar vi får in. Inom ca två veckor efter ansökningstidens utgång kallas de som är aktuella för intervju. Alla som sökt tjänsten kommer få besked. Vår ambition är att slutföra rekryteringen inom sex veckor.
Om det skulle komma grus i tillsättningsmaskineriet har man mycket större förståelse för denne arbetsgivare än för en som inte hör av sig!
TIPS: redan vid den "första gallringen" samlar man alla mailadresser i en "grupp". Lägg efter hand in adress efter adress till sökande som inte platsar i samma grupp. Tar 5 sekunder/sökande. När tjänsten så småningom är tillsatt, gör ett grupputskick och tala om det! Det kan inte ta mer än 10 minuter, tja säg en halvtimme då, om man är långsam. Om man inte vill tala om namnet på den som fick tjänsten (vilket förekommer ibland, särskilt i statliga verk eller större företag) så tala åtminstone om vilka faktorer/meriter som var de övervägande i bedömningen.
Det är betydligt lättare att ta beskedet om att en konkurrent hade 40 högskolepoäng mer än jag eller tre års arbetslivserfarenhet inom ett specifikt, relevant område, än att gå och inbilla sig att det hade det ringaste med ålder, kön, släktförhållanden, bostadsort, civilstånd, etnicitet mm att göra. Eller att man helt enkelt inte är värd att få ett besked ens.
Detta rutinförfarande skulle spara mycket mänskligt lidande och även i längden spara in stora samhällskostnader, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar