20160430

Rätt så idiotiskt. Del 61/100

Får man vara arg på sin pappa när han inte längre är här och kan försvara eller förklara sig?

Och om han såg vad jag håller på med vid stugan skulle han slå ifrån sig och säga "låt'et va', låt'et bara va'..."

Pappa hade en befängd idé om att eftersom han ägde och odlade denna lilla jordplätt omgiven av skog, så var han rättmätig och enväldig brukare av densamma. Alltså satt att råda över den natur som fanns där före honom. Växter och djur.

Så fort han tagit jorden i besittning satte han igång att odla. Och bygga stuga förstås. En del projekt fick han skrinlägga direkt, som att odla potatis (som tranorna glatt mumsade i sig) och sätta ut ädelfisk i den nygrävda dammen (efter ett år hade de simmat iväg med vårfloden). Planteringen av röda näckrosor i samma damm blev dukat bord åt älgarna, trots skyddsåtgärder i form av långa ribbor indränkta i till exempel hjorthornsolja eller andra medikamenter.

I ett sista desperat, fåfängt försök att stänga ute alla markens djur från det allra heligaste - trädgården med alla sällsynta växter - satte han upp ett tvåmetersstängsel fodrat med en rad hönsnät, en rad kycklingnät (det finmaskiga) och så ett varv TAGGTRÅD på det. För säkerhets skull runt hela trädgården. Där den gamla stenmuren finns kvar satte han stängslet ovanpå denna, och la för säkerhets skull några bumlingar ovanpå nätet. Så det blev tätt. Detta gjordes för typ 30 år sedan, nånting.

Vi fick ta över stället för ca 15 år sedan och pappa gick till sina fäder knappt 5 år därefter.

Redan när vi började fixa däruppe hade det "blivit" hål i nätet. Harar och annat småvilt tog för sig av det uppdukade smörgåsbordet. Älgarna klev över. Och en del av de hemtillverkade (förstås!) stolparna hade börjat ge sig. Så vi tog bort de mest iögonfallande delarna av stängslet ganska snart. Och gick in för att hitta växter att plantera som viltet inte vill äta. Det går rätt bra när man inte är så kräsen. Men de mer svårtillgängliga delarna av staketet - de som står bokstavligen fastvuxna i stenmuren - har "bara fått va'"...

Nu har jag i alla fall tagit tag i detta projekt. Operation staketborttagning. Med livet som insats.

Nämnde jag att nätet och den numera genomrostiga taggtråden var fastspikade med tretumsspik?

Håll med om att det var rätt knäppt gjort. För att inte säga oförlåtligt!

20160429

Oväntat besök. Del 60/100

Mitt kontor ligger på tredje våningen ovanför entréplanet.

Det är inte ofta man ser någon utanför fönstret men idag hände det. Och fönstren blev fina, så nu ser jag bättre ut.

Men inte ens en kopp Gevalia hade jag att bjuda på.

20160428

Städar ur kontoret. Del 59/100

Där fick jag er allt!!

Jag ska inte sluta. Men jag ska få nya möbler. Eller rättare sagt återvunna möbler som har funnits på andra kontor och nu stått på ett kommunalt lager ett tag i väntan på bättre tider.

Det kommer att bli så bra! Mitt lilla lilla kontor kommer att få massor av luft och ljus!

To be continued....

20160427

Besserwisser. Del 58/100

Häromdagen såg jag en artikel på Facebook angående det där med olika sorters socker. Ingen större skillnad i smak men den billiga blandning som förekommer i färdigköpta kex, godis och annat är tydligen rena häxbrygden. Den är rent skadlig och dessutom triggar det suget, så man vill bara ha mer tills det är slut (nån som känner igen det?).

Jag gör alltså helt rätt när jag i stället väljer hemkörda grejor med riktigt, vitt socker i. Och äter mindre.

En annan sak hittade jag i Vi i Villa som kom häromdagen (ja, vi får den fast vi hyr, posten tror att detta är en villa!). En lista på fem saker som man aldrig ska slänga.
Vad var det jag sa, får man lust att utbrista.

20160426

Vikarie idag. Del 57/100

Idag har jag vikarierat i Södra Ryd. Skövdes svar på Botkyrka.

Den här taglinen skulle man kunna använda där också tycker jag! Det finns många som "äger" många språk, fast kanske inte alltid svenska...

20160425

Mikrofonteknik. Del 56/100

Ikväll hade vi vårens sista Mångsidiga Måndag. Det var av typen "föredrag och frågor från publiken".

Vi följer principen 110% tillgänglighet. Dvs även hörselnedsatta medborgare skall kunna höra vad som sägs från talarplatsen. En del av våra gästande talare gruffar lite över mikrofonen men när jag säger att JAG har svårt att höra ibland så får de ge sig. Det dummaste argumentet mot mikrofon är "jag har hållit på i trettio år med det här..." och det näst dummaste "jag frågar om de hör..." 

Det spelar väl ingen roll hur länge man har hållit på och talat utan mikrofon! Det är väl på tiden att folk får höra vad man säger i så fall. Och det där med att folk skulle säga till om de inte hör - det är många, många som tiger och lider i tysthet, för att inte vara besvärliga. Så. Jag står på mig, fast jag själv egentligen inte haft någon diagnosticerad hörselnedsättning. Det kan vara svårt att höra ändå, så jag ljuger inte.

Kvällens föreläsare tog dock villigt och glatt på sig mikrofon-"myggan" och talade klart och redigt, fast på skånska. Däremot hade vi mycket stora problem med frågeställarna i publiken. Särskilt "gubbar" verkar ha stora problem med mikrofoner. Vi har en sladdlös som vi försöker använda vid dessa tillfällen. Vad är det för vits med att ta emot mikrofonen och sedan hålla den i midjehöjd när man pratar? Förlorar man i någon sorts prestige när man pratar i mikrofonen?

Vi vill ju inte ta bort dialogen med publiken, men hur uppfostrar man en flock "gamla hundar"..?

Nödvändighetsföretag? Del 55/100

Idag pratade de om företagande på nyheterna. Någon har kommit på att många företagare startar sitt företag för att skaffa sig ett jobb. Att över huvud taget komma in på arbetsmarknaden. Att få en inkomst som är mer än noll.

Vad är det som är nytt i detta? Finns det någon som startar företag för att det är bara kul? Tror folk att alla företagare är födda entreprenörer som täljer guld med morakniven och anställer folk från första dagen?

Företagare som yttrar sig berättar om långa arbetsdagar och lite betalt. Jag skulle kunna tillägga långa perioder utan eller med väldigt få uppdrag när man tvingas leva på sin "andra hälft" - för a-kassan fungerar bara under speciella omständigheter. Det är en lång historia.

Men kom inte och prata med mig om "nödvändighetsföretagande". Då går jag igång på alla cylindrar och riskerar att aldrig sluta.

20160424

Vegetarisk mat. Del 54/100

Idag var vi på Mångkulturellt Centrum i Fittja. Sista söndagen i månaden serverar deras lilla café en jättefin vegetarisk brunchbuffé. En massa gott, röror, varma rätter, massor av frukt, våfflor, goda kakor...

Den som tror att man inte blir mätt på vegetarisk mat borde pröva den här buffén. Men boka bord!!

20160422

Stockholm levererar. Del 53/100

Den här veckan flödar sociala media över av bilder av blommande japansk körsbär i kungsträdgården.

Tyvärr lyste inte solen precis när vi skulle fotografera, men man får väl en uppfattning ändå!

20160421

Det som växer på fel ställe. Del 52/100

Idag blev det ännu en dag vid stugan. Vackert väder men lite blåsigare än igår. Jag ägnade mig bl a åt ogräsbekämpning på altanen framför huset. Jag brukar köra en eller två behandlingar med ogräsättika varje säsong, för att slippa hålla efter med redskap hela sommaren. Jag försökte också hålla jämna steg med ogräsen i rabatten vid samma altan, och vid dammen, som vi (äntligen) grävde om förra sommaren.

Man blir aldrig färdig. Och det finns fortfarande hur mycket som helst att ta tag i. Till exempel staketet av bl a hönsnät och rostig taggtråd, som pappa satte upp i ett fåfängt försök att hålla älgarna ute från hans sällsynta och goda växter. Det ska väck. Min strategi på den fronten är att odla blommor som älgarna inte gillar i stället. Till exempel narcisser.

20160420

Att hälsa eller inte hälsa. Del 51/100

Så har politikern Yasri Khan (MP) avgått redan innan han tillträtt i partiets styrelse (som "mångkulturellt alibi", kan man gissa?). Orsaken var att han vägrade skaka hand med kvinnor.

Det finns andra sätt att hälsa artigt, visst. Men i så fall ska man inte skaka hand med NÅGON utan konsekvent använda ett annat sätt. Vi har en gång bestämt att män och kvinnor är lika mycket värda, då ska man visa samma sorts respekt för dem också.

20160419

Välja, välja, välja. Del 50/100

Halvvägs genom blogg100 hör jag på radio (p1 förstås) att de senaste åren har 2500 svenska personer ansökt om att få byta tilltalsnamn till ett nytt.

För att de "aldrig känt sig hemma" i sitt förnamn, som deras föräldrar omsorgsfullt valt.

Mina barn har tre förnamn var, och jag skulle nog bli uppriktigt ledsen om de inte ville använda något av de namnen utan kände sig tvungna att välja ett annat som passar deras personlighet bättre.

Själv har jag väl varit lite trött på att heta Eva emellanåt, särskilt när det alltid fanns 7 stycken till som hette det. Lekte väl lite med tanken att byta till Kristina som är mitt andranamn, men det är ju nästan lika vanligt. Nu har jag bara en arbetskamrat med samma namn (vilket vi löser med första bokstaven i efternamnet, på mellanstadievis). Det är mera problematiskt att heta Anna i biblioteksvärlden har jag noterat. I alla fall i vårt närområde.

20160418

Natur=succé. Del 49/100

Ikväll hade vi besök som handlade om bilder från en resa till Galapagos. Då kommer det folk! Det var ett drygt 30-tal besökare som ställde insatta frågor. Hade kommit från fjärran och när. Från Hjo och Mariestad.

Det är märkligt men hur fina PowerPoint man än åstadkommer, så inte har de makten att fascinera så som den gamla hederliga diabilden i modern form! När det dessutom är utvalda kvalitetsbilder kombinerade med en intressant reseskildring så är det inte mycket som toppar.

20160417

Jurassic Park. Del 48/100

Råkade slå på TV på eftermiddagen och hamnade mitt i peripetin i Jurassic Park. Alltså där det drar ihop sig till mest action och spänningen är OLIIIDLIG. Det gick ju inte att zappa utan att titta färdigt!

Vilken otroligt välgjord film i all sin osannolikhet. Alltså, ett tak kan väl inte braka ner utan att någon hamnar under i den verkliga världen. Till exempel.

Men jag är glad att jag inte såg den på bio. Då hade jag nog haft ännu större sömnsvårigheter.

Allting är relativt. Del 47/100

Jag lägger upp lite glass till eftermiddagskaffet. Hur mycket vill du ha, frågar jag. Inte alltför mycket är lagom, svarar M.

?

Det visade sig betyda tre kulor.

20160415

Profilkläder. Del 46/100

Idag hade vi ännu en diskussion på golvet. Den här gången om profilkläder.

Själv har jag haft någon form av profilkläder på typ alla jobb jag har haft, utom i skola/förskola/kulturskola. I butik, på turistbyrå, på café. Jag har tyckt att det varit helt OK, t o m trivts med det. Man är en i gänget. Man hör till ett sammanhang.

Men tydligen kan man uppleva det kränkande, som ett intrång på sin personlighet, man måste hela tiden tänka på att matcha något som man inte har valt, och man skulle göra ett sämre jobb om man går omkring och mår dåligt i sina påtvingade kläder...

Så mycket betydelse har jag aldrig tillmätt mina kläder. Min personlighet sitter inte i dem.

Men det kanske bara är jag som har fel. Det är kanske det den gör?

20160414

Facket. Del 45/100

När S var hos oss i helgen hade hon bl a en väldigt "rolig lek" som kallas Chefen. Ni kan ju gissa hur den gick till, och vem som skulle vara chef och hur roligt det var med en femåring.

Till slut sa jag till henne att en chef faktiskt inte kan säga och göras precis vad som helst. Då kan man kalla in facket. Och så en mindre föreläsning om klubben som kommer överens med chefen om vissa saker, så att det inte ska bli alltför orättvist. Oklart hur mycket som gick in, demokrati är inte starkaste grenen för ett "endabarn" som har det som pärla i guld. Man får ju i alla fall försöka. 

Idag var jag på fackmöte på riktigt. Sedan några år tillbaka har det inte funnits någon lokal fackavdelning för vårt fack DIK. Det finns dock 26 medlemmar, så det finns underlag att ordna en lokal styrelse och "fackklubb".

Så nu har vi gjort det. Jag hamnade i styrelsen och blev sekreterare. Förstås.


20160413

På konferens. Del 44/100

Idag har vi varit i Lidköping på bibliotekskonferensen "Bibliotopia". Se

http://www.kulturivast.se/bibliotek/bibliotopia-2016-0

Alltid roligt att göra något annat någon gång, se andra med samma jobb och få lite nya idéer i skallen.

Men man blir rätt trött i samma skalle...

20160412

Hushållsarbete. Del 43/100

Ja, jag vet. Jag har en ohemul massa kläder. På bilden hänger ungefär en tredjedel av SOMMAR-kläderna ute på balkongen på vädring. Jag envisas med att vädra och lägga undan och ta fram efter säsong.Tantvarning.

Men som synes passar det mesta ihop med varann i samma färgskala mellan grönt, blått och lite lila. 

Idag har jag plockat ihop nästan en full papperskasse med kläder att ge bort. Och några sommarkläder som jag är tveksam om har jag hängt med galgen bakochfram i garderoben. Så ser jag till hösten om jag har använt dem i sommar. Annars åker de till hösten.

När jag var ute och gick idag lyssnade jag på ett avsnitt av Knitmoregirls poddsändningar. Det var en intervju med en designer, de har det ibland. Han berättade att han har en garderob med kläder för varje färg. En med vita kläder, en med blå, en med gröna osv. Hur många färger han hade framgick inte, men han är ju värre än jag i alla fall! 


20160411

Mångsidigt men fåbesökt. Del 42/100

Och jag jobbar och jobbar med programmen på våra Mångaidiga Måndagar. 

Den här måndagen hade jag lagt ner extra många timmar på förberedelser, haft bokcirkel och allt. Och åkt in från Hjo för att se filmen Taikon tillsammans med cirkeln, fast jag kunde sett den på TV.

Bjudit in två gäster från grannkommunen Falköping. 

Och så kommer det två (2) personer. Vi var tre från bibliotetet som närvarade.

Det blev visserligen ett väldigt bra samtal i alla fall. Jag tror inte att någon tyckte att vi var där i onödan.

Men två personer, det är nästan skämmigt!

20160410

Barnbarn. Del 41/100

Den här helgen har vi varit morföräldrar på heltid. Inte så att barnbarnet hör till de jobbigaste att umgås med, men det är action hela tiden. Så det är bra att ha några aktiviteter och idéer på lut.

Det är faktiskt enbart roligt att kunna ha henne ibland, och skicka iväg föräldrarna på lite egna äventyr.

Och det är roligt att få föra vidare kunskaper, rim och sagor som man tycker hör till allmänbildningen.

Den här gången har vi bl a utforskat havet av vitsippor i stadsparken, åkt och spanat på tranor och tittat till vår stuga i skogen. Allt med glatt humör och aldrig sinande energi.

Så nu är vi allt lite trötta.

20160409

Språkpolisen trillar dit. Del 40/100

Vi satt och pratade runt fikabordet på jobbet för några dagar sedan.

Vi kom in på några grannar till mitt föräldrahem och vem som bodde var. Då hör jag mig själv säga att NN bodde SNETT MITT emot oss.

Som jag har retat mig på det uttrycket som blir mer och mer vanligt. Det heter ju antingen mitt emot eller snett emot. Nu hade det invaderat även min hjärna.

Man kanske ska vara glad att man ens lade märke till det.

20160408

Inmutande av yta. Del 39/100


Idag hade vi det andra mötet om detta avlägsna hörn av Skövde Kulturhus, hittills känt som övre teaterfoajén, där det tidigare varit mellanaktsservering. Vid diverse omstruktureringar av husets verksamheter blev ytan liksom över och används så gott som aldrig som den är idag.

Det var några i huset som tyckte att detta var synd, så de skickade upp en av våra vaktisar (ja, det heter servicepersonal) som gjorde iordning och satte upp ett par extra väggar så att det går att ställa ut saker där. Kulturhuset får nämligen ofta frågor från olika intressenter som vill visa upp något de åstadkommit och hittills har det inte funnits någon plats. Men nu finns den!

Efter två arbetsmöten börjar vi komma fram till en plan över hur det skulle kunna fungera praktiskt. Ingen vill ju att det ska föra med sig en massa betungande extraarbete för någon.

Men det största problemet vi måste lösa är tillgängligheten. För att komma dit måste man nämligen gå genom en dörr in i nedre teaterfoajén (minsta problemet), genom hela foajén till bortre ändan, uppför en svängd trappa och så till bortre änden av det "loft" man då befinner sig på. Man går då förbi två trappor ner till teaterns garderob och toaletter i källarplanet, vilket kan vara ett eftertraktat tillhåll för den som inte har någonstans att hänga, eller rentav bo. Visserligen hänger det rep-avspärrningar där, men det är lätt att ta sig förbi.

Är man mindre rörlig, så man behöver hjälp att ta sig upp i trappan, tar man vägen in i biblioteket, ber personalen om hjälp att ta hissen till övre planet och därefter genom en låst och larmad dörr. Som vi ska hitta en lösning för att låsa upp och larma av. Detta är krångligt men den enda vägen. (Det är inte det enda svårtillgängliga stället i Kulturhuset, precis...)

Idag fick vi ytterligare en aspekt som försvårar tillgängligheten. När teatern är uthyrd (vilket den är varje gång det är någon föreställning eller konferens i lokalen, huset arrangerar inte saker på egen hand) ingår även nedre teaterfoajén. Det innebär att den som hyr kan stänga dörren dit från till exempel kl 13 för att kunna rodda med sina grejor. En del har ju saker till försäljning, cd och sånt, och vill ställa fram det. Och vara ifred. Så då kommer man inte genom och in till övre teaterfoajén heller. 

Biblioteksvägen vill vi ju inte öppna så att alla ska springa den vägen. Eller är det i själva verket det vi ska? Och spärra nergången åt andra hållet? I så fall undgår vi ju garderobsproblematiken. 

Och vad säger Securitas, som får ytterligare en avkrok i huset, som skall kollas av med två rundor varje kväll? 

Det är fortfarande långt ifrån dags att släppa in utställare och publik. Men lokalen är inbjudande!

Romernas nationaldag. Del 38/100

Idag är det romernas nationaldag. Det är märkligt att det kallas så, eftersom de inte har någon nation. 

Vi har jobbat lite med romerna och deras situation på biblioteket. Filmen Taikon kom ju i höstas, så vi startade en bokcirkel för alla åldrar om Katarina Taikon, där vi även såg filmen tillsammans. På måndag avslutar vi med en offentlig diskussion.

Som på beställning började också Alexandra Pascalidous nya tv-serie om tiggarna nu i veckan - där är det mest rumänska romer. Jag tittade på första avsnittet och det var verkligen starkt. Vi kan aldrig fatta hur det är att leva på det viset. Även om vi, som Alexandra, rullar in oss i en sovsäck och lägger oss för att sova på en stinkande offentlig toalett, kan ju vi, som hon också påpekade i programmet, när vi vill resa oss och gå hem till oss, ta en dusch och gå och lägga oss i en varm och bekväm säng.

En av kvinnorna i programmet var ett år yngre än jag. Hon såg ut att vara över 70. Vem vill ha det så??? 

20160406

Kompetensutveckling. Del 37/100

Idag anmälde jag mig till ytterligare en högskolekurs. 

Ja, det är distans och halvfart, med fem fysiska träffar i Växjö, men ändå. 30 hp till. Vad jag nu ska med dem till.

Kursen heter språkrådgivning och textvård, och jag tror att jag skulle kunna ha användning av lite papper på sådana kunskaper också. Det verkar vara en rolig kurs i alla fall.

Jag är en obotlig kompetensutvecklare.

Om man sedan vill fortsätta ett år till kan man skriva en magisteruppsats...

20160405

Note to self. Del 36/100

Sonen är 25 år. Han var hemma från Örebro på en kort mellanlandning, just nu är han på en mellanlandning till i Göteborg. Tidigt, tidigt i morgon flyger han och en kompis till en annan kompis som gifter sig i Florida till helgen. Med en tjej därifrån, så de skall bo kvar där (i alla fall den närmaste tiden) medan de här bägge kommer hem efter tio dagar.

Klart att det är lite snurrigt innan de kommer iväg. Men jag har förstås aldrig tvivlat ett ögonblick på att resan skulle bli av och att de skulle fixa allt, inkl hyra smoking och bil på distans och skriva bröllopstal på engelska. That's my boy.

Men det är inte längesen han var liten och satt i mitt knä och drog i min örsnibb när han drack välling. Vart tog tiden vägen?

Jag intalar mig gång på gång att han kommer att ha the time of his life därborta. Utan mamma.

Men jag drar en suck av lättnad nästa lördag när de är hemma igen...

20160404

Kvalitetstid på jobbet. Del 35/100

I kvällens Mångsidiga Måndag hade vi besök av författarna Jila Mossaed och Aris Fioretos.

Snacka om kvalitetstid.

Tyvärr är det alldeles för få som har upptäckt vilket smörgåsbord vi dukar upp för våra låntagare. Oftast gratis, ibland med en låg biljettkostnad.

Tänk vilken brist i utbildningen, att missa alla bra ord man lär sig. Idag har jag lärt mig ordet "dacapolitteratur". Jättebra och användbart ord.

20160403

Skaraborgska på TV Del 34/100

Det är lite roligt att notera Anders Erikssons närvaro i Mästarnas Mästare. Han kommer ju från samma del av världen som vi. Östra Skaraborg.

Det räcker med att han öppnar munnen så hörs det. Han behöver inte ens säga "gôtt" eller något annat speciellt ord för att det ska höras. Vet du inte hur skaraborgska låter så titta på MM!!

Naturreservat Del 33/100

Vår närmaste granne norrut år Hjoåns dalgång, dvs ett naturreservat.

Det är för det meste trevligt, med grönska och fågelsång och sånt.

Men ibland är det lite för nära naturen. Till exempel när det stormar ordentligt och de gamla träden knakar - en gång var det faktiskt ett träd som föll på grannhuset. Fastighetsägaren får ju inte själv ta ner träd som hotar, de måste a länsstyrelsens tillstånd. Efter det fick de i alla fall lov att ta ner och beskära vissa av de gamla träden, så nu känns det lite säkrare. 

En annan sak hände härom dagen. Jag hade öppnat balkongdörren en decimeter och gick och duschade. När jag kom tillbaka till sovrummet hade en liten talgoxe ommät in på besök... Ja, hej och hå. Det var ju omöjligt att fösa tillbaka den, och när jag gick efter den flög den iväg och stångades med fönsterrutorna. Jag fattade snart att det inte skulle gå att fånga in den. 

Så jag gick och öppnade tre fönster i ett av rummen som vetter mot naturreservatet. Sedan gick jag och kollade övriga rum och stängde dörrarna där jag sett att det INTE fanns någon fågel. 

Jag såg aldrig fågeln flyga ut, men det måste den ha gjort. Hela den dagen gick jag och hukade, ifall den plötsligt skulle komma flaxande. Men det gjorde den inte.

Nu öppnar jag lite mindre springor för vädring...

20160402

Vårtecken. Del 32/100

När våren har kommit på riktigt är hela Stadsparken helt översållad av vitsippor.

Nu smyger de igång lite diskret!