Julkalender del 17 - julstädning

Enligt Kajsa Kavat i Astrid Lindgrens bok med samma namn är julstädning lika med att röra till allting så det blir så otrivsamt som möjligt, och därefter ställa allt i ordning igen. Hon hade svårt att förstå meningen med det, Kajsa.

Idag när vi städar lite då och då och hela tiden har nog inte julstädningen samma betydelse. Men vissa saker, som man inte gör så ofta, kan vara bra att göra just till jul, för att man skall veta att man har gjort det en gång om året. Putsa silver är t ex en sådan grej. Eller plocka ner och dammsuga/diska alla lampskärmar på en gång.

Jag skulle också gärna ha städat i frysen samt tvättat, lagat och strukit allt så att alla kläder etc är i ordning före helgen. Det är en gammal idé jag har, att en gång om året kunde det väl vara fint in i minsta vrårna...

I boken om Kajsa Kavat hade mormor brutit benet och ville därför ta det lite enklare. Nu är ju jag något rörligare, men min envisa rygg tvingar mig att begränsa mina tilltag. Och jag har ingen Kajsa att tillgå. Så jag gör en del av en uppgift, tar en paus med en halv annan uppgift, sedan är det dags för sjukgymnastik, fortsätter med uppgift 1 osv. Det får bli så. Det blir ju jul ändå, även om jag inte hinner färdigt. Det är ju bara jag själv som vet hur mycket jag har tänkt.

I går började jag ta tag i "laga"-högen. Hittade en kavaj tillhörande sonen T med en udda knapp och en borta. Alltså dags att dyka i knapp-burken för att spela "knapp-memory" - hitta två likadana knappar i lagom storlek och utförande och sy fast dem på plats.

Nu råkade jag få tag på en burk knappar som jag tog vara på då mamma flyttade från huset förra sommaren. DÄR fanns det grejor! Bland skosnören, reflexbrickor, bandstumpar mm hittade jag faktiskt två likadana knappar, som sedan syddes fast där de skulle. Men jag förlorade mig också en stund i det här fyndet ur samma burk:

De hundar som bar dessa märken på halsbanden bör ha varit Tilda och Mia, eller Botilda och Bella Mia, som de hette från kenneln där de föddes. Två Bostonterriers i en rad likadana som var min mammas ögonstenar under ganska många år, hela tiden två och två ... Dessa båda är sedan länge borta, liksom deras likar - den sista hunden avlivades under första hälften av 1980-talet - men bara åsynen av dessa skattemärken får mig att minnas personligheterna i varje hund. Uttrycket "själlösa djur" tror jag är påhittat av någon som inte har haft djur själv!

Detta är en lånad Bostonterrier från "nätet", alltså inte en av våra!

Julkalender del 16 - Nyårsplanering

Läste just via en länk på en blogg att Ica Maxi skall sluta sälja fyrverkeripjäser. Dels med tanke på vettskrämda husdjur, dels för miljöns skull.

Det här var ju inte en dag för tidigt! Hoppas att fler följer exemplet! Jag har själv väldigt svårt för oorganiserat smällande på bl a nyårsafton. Folk som inte brukar hålla på med sådant och som gärna har styrkt sig med lite innanför västen skall ge sig ut och fyra av livsfarliga pjäser hej vilt. Gärna i tätbebyggt område.

För mig fick det gärna komma ett förbud mot fyrverkerier för privatpersoner. Någon förening (scouterna? Hemvärnet?) i varje kommun kunde väl organisera ett högst tio minuter långt fyrverkeri på central plats, så var det klart sedan. De som ansvarade skulle självklart utbildas i konsten samt i brandsläckning och allmänna säkerhetsregler osv. Det är ju ett antal människor som skjuter av sig fingrar och ögon varje år också.

Den som tycker det är jättekul att "panga" kunde ju gå med i den föreningen då. Tänk, vilket uppsving för föreningslivet!

Julkalender del 15 - Jullimpor och minnen

Idag är det en stor deg som skall bli 8 st skållade råglimpor. Nu var det länge sedan jag bakade matbröd, och till jul skall det ju mer än någonsin vara hembakt! Just i skrivande stund står degen på jäsning.

Jag tänker också baka rågsiktskakor före jul. Det var en specialare som min faster gjorde, med ett par rivna eller mosade kokta potatisar i. Brödkakorna blir lite saftigare och liksom lite "sega" av det, jättegott! Min "mormor Elin" bakade något som heter Kyrkefallapojkar, ett slags hårda vetekringlor i en speciell, oval form som egentligen var mer roliga än goda att äta. Fast dem gjorde hon lite då och då under året. Men struvorna till jul minns jag bara att mamma gjorde själv någon enstaka gång. De är ju så pilliga och dessutom riskabla med frityr och allt. Därför har den traditionen fått stå tillbaka, men någon gång skall jag nog ge mig på det igen!

Advents- och jultid med alla traditioner och prydnader som tas fram och dammas av är en tid då man tänker speciellt mycket på hur det var när man var liten, och på människor i ens närhet som inte fins längre. Och på de som inte orkar på samma sätt längre. Doftminnen kan drabba med oanad kraft, liksom åsynen av någon fånig, trasig liten grej man hittar i en låda. Och några toner från en melodi som man sällan hör kan sätta en klump i den mest förhärdade hals...

Ibland kan minnen och traditioner skapa massor av stress. Ett bra recept i det läget är att försöka skala bort det som gå att minska ner på, och sedan göra allt annat långsamt. Konstigt nog går det ofta fortare då!

Julkalender del 14 - Julkonserter

Vi tänder det tredje ljuset och det fantastiska Narnia-landskapet har under natten förvandlats till ett isfläckigt slafs. Hela natten har det blåst milda vindar och Vättern har förvandlats till ett rytande stålgrått hav. Kanske för att det här inte ÄR Narnia - landet där det alltid är vinter men aldrig blir jul - utan för att det faktiskt blir jul om tio dagar.


Idag sänder jag också en tanke till "mormor Elin" som egentligen var mormors mor, och en viktig del av min barndom. Hon skulle ha fyllt 119 år idag. När jag var liten brukade vi barnbarnsbarn gå och "lussa" för henne på födelsedagen. Hon fick förstås också något paket, men lade det alltid åt sidan för att öppna det efteråt, när vi hade gått. Kanske för att dra ut på nöjet litegrann, men jag minns att jag alltid blev lika besviken - man ville ju se vad hon tyckte om det där man hade valt ut och köpt, eller kanske gjort själv åt henne. Att ge är ju lika roligt som att få.

Så vad händer då idag, 14/12 2008? Jo, om en stund bär det iväg till Skultorp av alla ställen, för att äta "julbord" #3 i år. Denna gång med delar av släkten. (Har du inte ledsnat på julbord, se det här igen!)

Framåt kvällen blir det jobb - det sista för den här gången på Kulturskolan, vad det verkar. I alla fall före jul. Det är den årliga julkonserten Julton i Hjo Kyrka där hela Kulturskolan tillsammans gör ett program med julmusik. De flesta konstellationer medverkar, plus några solister på sång och instrument. Min insats blir att försöka hålla ihop Mellanstadiekören (9-11-åringar) och Grönköpingskören (6-9-åringar) och få dem att framföra de tre resp två sånger vi har övat. Spänningsmomentet ligger främst i den nya miljön - en jättestor lokal med massor av akustik och ny kompgrupp bestående av några av de andra lärarna. Och så publik, förstås. Meningen är att jag skall vara någon sorts trygg punkt och finnas framför, så de ser mig, mellan dem och alla människor och fotoblixtar. Sångerna kan de framlänges och baklänges, det vet jag. Vi hade ju en liten "soundcheck" på plats i torsdags, men p g a ungarnas andra vardagsaktiviteter var bara ca hälften av dem närvarande... Men det blir det det blir, det går inte att förbereda mer i detta läget i alla fall. Och jag tror att det blir bra!

En annan konsert, desto mer förberedd och med all säkerhet helt perfekt är den här.
Länge funderade jag på om det skulle fungerat att komma iväg på den. Provlyssna lite, så fattar du! Men i år går det bara inte.

Julkalender del 13 - julhandel (och lite lucia)

Idag lördag har M och jag försökt springa runt i Skövde och hitta några av de julklappar som vi tänkt köpa åt barnen och varandra. Dessutom passade vi på att handla maten lite billigare på Willys. När vi ändå åker in handlar vi där IBLAND, annars brukar vi försöka värna om butikerna här och handla på hemmaplan, men när man kan spara 500-600 kr på ett enda köp så är det väldigt frestande. Men vi åker aldrig enbart för att handla mat.

Vi hittade en del av det vi skulle köpa, visst. Och jag gjorde damen i en skoaffär glad för ett alldeles gratis julklappsrim ("fryser du om tära, ta på dej dom hära!" - det tyckte hon var jätteroligt...) Men när vi skulle besöka Skövdes enligt reklamen nyaste och största "mediakändis" så var det stopp. Det var helt enkelt FÖR stort. M blev helt nojig och ville helst gå ut med en gång, så vi tittade bara jättefort och bestämde att vi måste åka in en vardag i stället. 48 000 olika artiklar och nästan lika mycket folk inne samtidigt - det behövs en viss tillvänjning för det.

Dottern R var också inne i Skövde med E och skulle också kolla på julklappar, så vi tog en matbit tillsammans. Det var desto trevligare. Sedan tittade vi lite till i affärerna inne i centrum och handlade ett par saker innan vi åkte hem.

Nu när all mat är upplockad och instuvad i kyl, frys och skafferi skall jag samla ihop mig och skriva några jobbansökningar till. Därefter skall vi göra lite julgodis framåt kvällen.

Fast en enda Lucia måste väl ändå få vara med idag? En sista för den här julkalendern! Det är grannkommunen, Karlsborgs, Lucia, som råkar vara ingen mindre än sonen T's tjej lilla I, som vann omröstningen mot fyra andra vackra medtävlare. (Troligen vann hon delvis tack vare T's idoga kampanj, han tjatade på alla som hade tidningen SLA och därmed röstsedlar att de skulle rösta på henne, och till de som inte hade röstsedlar klippte han ut i tidningen hos de som hade någon över...) Klippet är från reportaget om kröningen i söndags.

Fast vid det här laget har hon redan lussat färdigt. Så vi får väl se om "di onga" vill komma och hjälpa till att slå in kola framåt kvällen.

Julkalender del 12 - lussemorgon

En dag i förväg firades Lucia för skolorna i Hjo eftersom det ju är lördag i morgon. Jag inkallades extra som fotograf åt Kulturskolan till Hjo kyrka. Det är jättesvårt att ta bilder när det är så mörkt, man måste ha lång slutartid, alltså stor risk för skakningar. Och motivet rör ju på sig. Egentligen skulle jag väl haft med ett stativ, men då jag kom direkt från sjukgymnasten hann jag inte springa in hemma och hämta det. Så det fick bli stöd av diverse räcken och väggar.

Några bilder fick jag till i alla fall. Här är ett par smakprov.





Runt torget och längs alla utfarter från stadskärnan lyste marschaller på morgonen. Det gjorde sig väldigt effektfullt mot snön. De lär ha varit tända redan vid 6-tiden.



Refugerna längs Bangatan med marschaller - i fonden Hjo Kyrka - och snöklädda träd vid Hjo-ån


Undrar ni förresten hur det blev med min bandklädda balkongdekoration? Jo, jag hann precis få till det i förrgår kväll innan det började ta i med snön, så nu ser det ut så här. Och mer snö kommer just nu!

Julkalender del 11 - Julmaten

I skrivande stund pågår radionprogrammet "Meny" i P1 i bakgrunden. Som väntat handlar det denna lussevecka mycket om traditionell mat för säsongen. Detta uppblandat med nya rön om hälsa och miljö. Även vi som hållit på och lagat mat i några decennier lär oss alltid något nytt.

Tänk om alla människor, särskilt de som tror att de inte kan laga mat, lyssnade på sådana här program! På ett lättsamt sätt lär man sig hela tiden mer om hur man hanterar olika råvaror och får nya tips och idéer samtidigt som det är ren uppfostran i vissa avseenden. T ex "köp inte mer mat än det som beräknas gå åt" - ett av våra stora klimatproblem är ju att vi i västvärlden kastar bort så mycket mat så att det blir en massa extra växthuseffekt helt i onödan.

Jag tycker inte att jag är lastgammal, men jag tillhör tydligen en utdöende art som alltid tyckt att det naturliga är att försöka laga maten från grunden så mycket det går. Alltså inte köpa hel- och halvfabrikat, om det inte är jättebråttom eller kris på något sätt. Och köpa frukt och grönsaker efter närhet och säsong. Varför måste vi äta färska tomater och gurka så här års, när det finns vitkål, morötter och kålrot? Skiva ett Ingrid Marie-äpple på ostmackan, det är jättegott! Och ät hela apelsiner från Spanien - nyttigare än att blanda juice från koncentrat ur en kartong.

Dock är jag inte militant på något vis, jag köper ofta färdigt bröd, frysta styckade kycklingdelar och burktomater, samt använder då och då en buljongtärning för att sätta lite mer smak på såsen. Men färdig soppa köper jag i princip aldrig. Det är ju nästan snabbmat ändå - i alla fall vissa sorter - och kostar nästan ingenting om man gör den av grönsaker och rotfrukter efter säsong.

Under senare år verkar fler ha fått upp ögonen för det här med konstiga och onödiga tillsatser och utdrygningsmedel i mat. Läs t ex Den hemlige kocken och uppföljaren Äkta vara, som kom alldeles nyligen. Man lär sig att titta på innehållsförteckningen - och lägga tillbaka!

Häromdagen skulle jag t ex köpa skivbar leverpastej av ett av de mer kända svenska märkena. Det visade sig att den nu fanns i flera varianter, från original och med gurka i till olika fetthalter. Det nyaste, vad jag sett, var den som hette "mini" och nästan inte innehöll något fett alls. Vad innehåller den då, undrar vän av ordning. Jo, bland vanliga ingredienser som lever (ca en fjärdedel) och lite annat hittade jag BAMBUFIBRER och CITRUSFIBRER någonstans i mitten av uppräkningen ... Jaja, fibrer är ju bra, men bambufibrer - det gör man ju garn av? Och så druvsocker och en del E-numrerade saker. Nä, då tar jag hellre "original" - lite fetare men färre ingredienser - och skär tunnare skivor!

Julkalender del 10 - Nu tändas tusen juleljus

Vi har en tjusig "paradbalkong" på det gamla trähus där vi bor, och där vill jag ha en stilenlig juldekoration. Den syns ju på mint 150 meters håll när man passerar utanför, på Hamngatan. För några år sedan var jag med maken M och hans arbetskamrater på Ronnum i Vänersborg, där de då serverade julbord. Där hade de gjort ett pampigt arrangemang av granris, som liksom vällde ut över balkongräcket. Mycket fint!


Eftersom vi har obegränsad tillgång till granris gjorde jag något liknande första julen vi bodde här. Jag åkte upp till skogen och packade in så mycket ris som bara gick att trycka in i en Renault Laguna, körde hem detta, lastade det i en pressenning och hissade upp det utevägen till balkongen - för jag ville ju inte ha hela hemmet fullt med "skogsbôs" (bôs= skräp, för eventuella läsare som inte är från Skaraborg). Jag lyckades arrangera och binda fast det hela, krönt av en ljusslinga och fick till en liknande effekt som den jag mindes från Ronnum. Men det var ganska mycket jobb med det.


Året därpå gjorde jag därför ett något mindre arrangemang, men fortfarande med känslan av att det "vällde" ut granris. Då fick jag till det ganska lagom ändå.


I år, däremot, när inget är som vanligt på grund av min knasiga rygg som bara strular med mig, hämtade vi ris samtidigt som vi hämtade julgranarna i lördags. Alltså, M fick samla ihop riset också, medan jag eldade i stugan och plockade fram fika. Jag såg inte hur mycket ris det var förrän vi kom hem. Eller, hur lite ris det var. För det är ungefär en tredjedel så mycket som det skulle ha varit.


Samtidigt var det kanske bra, för när jag hade arrangerat och bundit fast detta ris, var jag precis slut, trots försiktiga och mjuka rörelser som i allt jag gör nu för tiden. Men i mina självkritska ögon ser det bra tanigt ut. Åtminstone i dagsljus.


Så nu återstår att ta fram kreativiteten och få till något vettigt av även denna situation. Kom på att man kan vira upp riset i stället och linda röda band omkring, så det blir en gigantisk girlang i stället för "vällande ris". Och låtsas att det är en variation. Så nu har jag skaffat band.

Sista steget - att se till att få upp dem också... det blir dagens projekt. Nobeldag och allt.

I mörker är det helt OK...

Julkalender del 9 - Så mörk är natten

I går kväll var det genrep för Hjo Lucia. Precis lika rörigt och stirrigt som det ser ut på bilden, och precis lika rörigt och stirrigt som ett genrep skall vara. Vissa sånger låter fantastiskt vackert, medan andra fortfarande slirar lite lätt i stämmorna - men allt kommer att sätta sig under natten, man vet ju det.

I kväll blir det offentlig kröning av Lucia. Jag är inte alls så involverad som jag varit vid tidigare tillfällen då jag varit involverad. Min roll har skiftat genom de senaste dryga 10 åren, från att ha varit ensam ansvarig för kören till, som nu, vara "stand by" ifall ordinarie ledare får dysenteri, kolera eller vinterkräksjukan. Det enda engagemang som jag är inbokad på är Fridene-Blikstorps Samhällsförenings fest på torsdag kväll. Då är det ingen otäck sjukdom som grasserar utan bara en krock med ett annat genrep för nästa evenemang - Julton - konsert med hela Kulturskolan på söndag kväll.

Den färdigrepade lucian för två år sedan.

Julkalender del 8 - Julbaket

Ett av mina absoluta måsten i adventstid: datumljuset. Det har hängt med i alla, alla år! Notera även julveporna i bakgrunden.

Jag har inte alls kommit igång med några julförberedelser i år, känner jag. Ja, vi har ju fått fram adventsprylarna och så, men baka och laga mat för frysen har jag inte ens börjat tänka på. (Den här ryggen som jag går och dras med suger ut så mycket energi jag har. Även om den är mycket, mycket bättre!)

Men rätt som det är kommer jag väl igång. Och hur lite man än bakar, så blir det ju jul i alla fall. Jag har ingen prestationsångest.

Alla har säkert sina favoritrecept som man följer till jul. Lussekatter, pepparkaka och fruktkaka är väl ingen idé att tipsa om här. Men en liten nymodighet, kanske?

För någon vecka sedan hade vi besök av en liten ägg-allergiker, och då hittade jag på dessa muffins! De känns till och med ganska nyttiga... Satsen ger ca 24 st. (De går även att äta om man inte är allergisk!)

400-500 g grovrivna morötter

150 g matfett

1,5 dl strösocker

6 dl vetemjöl

4 tsk bakpulver

1,5 dl mjölk och grädde blandat

(Smaktillsats: rivet skal av en apelsin eller citron, ger lite sting åt en i övrigt "snäll" smak)

Rör matfett och socker, tillsätt morötter, ev smaktillsatsen, mjöl/bakpulver blandat och sist vätskan. (Det blir en ganska fast smet). Fördela i muffinsformar och grädda i ca 225 graders ugnsvärme i ca 15 min eller tills de får lite färg.


Skall det vara extra festligt kan man breda på en topping, t ex denna som jag lånat från en annan kaka: mixa 1 burk Kesella gourmet (eller philadelphiaost), 3/4 dl socker, 1 tsk vaniljsocker och samma smaktillsats som den man hade i kakan + några droppar pressad saft från frukten.

PS
Den som vill ha ett riktigt traditionellt julrecept kan kika in här. Återigen är det mitt lilla "hemmansägande" som spökar.

Julkalender del 7 - julväder

Här i Sverige vill vi ju gärna att vädret runt jul skall vara jullikt - alltså snö och is så långt ögat når. Vill vi inte det åker vi til Thailand.

Vi vill definitivt inte att det skall vara grått, dimmigt och slaskigt. Som nu.

I gårdagens inslag såg ni att vi åtminstone hade snö på vår blivande julgran när vi hämtade den, och att jag fick tända ljus i en snölykta (vilket jag tycker är livsnödvändigt så fort det kommer tillräckligt mycket snö för att göra en sådan).

Och det var lite is på trädgårdsdammen vid stugan, även om jag nog inte hade velat pröva att ställa mig på den, och dammen är så liten så man får inte ens plats att göra en liten piruett.

Det är flera år sedan jag åkte skridskor vid det här laget. Ändå är det den vintersport som jag helst har ägnat mig åt genom åren. Jag äger t o m ett par långfärds-, men ändå har det inte blivit av på senare tid. Jag skall inte heller skylla på att jag har haft lite jox med ena knät att ta hänsyn till, för det räcker att åtgärda det med ett stödförband. Men nu det här med diskförskjutning i ryggen som har hållit på i nästan 9 veckor nu, och ändå inte är riktigt borta... Nu VILL jag verkligen åka skridskor och det SNART!

Sådana här tidningsartiklar gör mig ännu mer sugen! Konstfrysning av en bana i Hjo är nog en utopi i dagsläget... Här har kommunen inte längre råd att hålla banor spolade ens om det är många minusgrader i veckor i sträck!

Julkalender del 6 - julgranen

För att granen skall kunna stå så grann i stugan så måste man ju se till att skaffa en. Vi har ju förmånen att äga en liten skogsplätt med en ännu mindre stuga på, där det även finns ett antal granar till husbehov. Dit begav vi oss idag för att traditionsenligt plocka oss en lämplig gran.

Sedan ganska många år har vi en tradition att hämta gran tillsammans med kompisarna I och K, och valda delar av deras familj. I år deltog deras dotter J, samt deras gäster från Manchester* - K's chef, as a matter of fact. Han och familjen (fru och två små barn) var här för att träffa den svenska säljkåren, vilket klarades av i går. Familjen stannade ett par dagar till bara för att "socialize" lite. Och så fick de uppleva SNÖ! Vi var lika förvånade som de, faktiskt, när det blev mer och mer snö ju längre ut i skogen vi kom. Uppe på berget var det ca 1,5 dm - trots plusgrader. Och tunga drivor på de stora granarna. Här i Hjo finns det inget!

Engelsmän siktas på Sydbillingen!

"Chefen", alltså pappan i den engelska familjen, kunde inte påminna sig att han sett så mycket snö på en gång förut, inte hemma i England i alla fall. Barnen var saliga - och ganska fort genomblöta... Varm choklad inne vid brasan i pyttestugan var inte fel!

Sonen T med snögubbe (och mössa från 1975)

De fick hjälp av sonen T och hans tjej lilla I att bygga snögubbar, och lilla I byggde också snabbt och flinkt upp en snölykta som jag genast och oombedd satte ljus i - vilket var ytterligare en kulturkrock för de stackars utlänningarna. Nu har de mycket att berätta när de kommer hem!

Lilla I's fina snölykta

Som jag redan varit inne på i den här julkalender-bloggen så har vi i år även fått nöjet att få skänka bort en stor gran. Den hämtades också idag och placerades på sin plats vid kyrkan. Den prydde verkligen sin plats!

Hembygdsföreningens fådda julgran på sin plats vid kyrkan, som är alldeles till vänster utanför bild.

*ursäkta, men låter inte det som en alldeles utmärkt TV-programidé? "Gäster från Manchester"... Som hämtat ur "En himla många program"!

Julkalender del 5 - önskningar

Ett konkret problem för många just nu är att man blir av med jobben. Eller ATT MAN ALDRIG FÅR IN FOTEN PÅ NÅGOT!!!! Om folk visste hur jobbigt det är att uppehålla motivationen att fortsätta söka, och att ständigt få höra "Du skall få se att rätt som det är så ordnar det sig!"/"Det där jobbet var nog inte rätt för dig"/"Konstigt att du inte får något, du som är så bra på så mycket"/"Det där jobbet kunde du nog göra mycket bättre än den som har det nu!"/"Kan du inte öppna affär eller nå't?"/"Varför är du inte kvar där? Jaså, var det ett vikariat?"

Och som Lottie Knutsson sa i en intervju i en av våra helgtidningar (ligger inte ute på nätet än, tydligen): "Det är viktigt att ha en stark yrkesidentitet!" Ja, jag har en jättestark yrkesidentitet - men inget fast jobb.

Jag vet att jag har det relativt bra ändå, vi har ett jobb i hushållet och jag har mitt företag där jag försöker dra in en eller annan krona då och då. Jag betalar i alla fall in lite skatt till "det allmänna", och tar inte ut varken bidrag eller a-kassa. Fast jag hade ju redan vid starten tänkt ha företaget som bisyssla och ha ett jobb med arbetskamrater, kaffeautomat och skrivbord som huvudsyssla. För jag är ingen driven företagare i meningen säljare av mig själv och mina företräden. Trots att jag är bra på det jag gör.

Just nu är det högaktuellt för många att skriva önskelistor eller på andra mer subtila sätt tala om vad man skulle vilja ha i paketet på julafton.

Men jag kan inte komma på en enda pinal som jag verkligen behöver. Jag stämmer in i Mariah Carey's ylande (ursäkta, "whale"-ande menar jag förstås...) i låten All I want for Christmas:

I don't want a lot for Christmas. There is just one thing I need.

I don't care about the presents underneath the christmas tree.

I don't need to hang my stocking there upon the fireplace.

Santa Claus won't make me happy with a toy on Christmas day - - -

I won't ask for much this Christmas. I won't even ask for snow.

I'm just gonna keep on waiting - - - etcetera, etcetera.

...fast allt jag vill ha i julklapp är inte DIG utan - ett enda litet skruttigt, halvtråkigt jobb...

... och så kanske jag kan tänka mig en snygg ryggsäck, som kunde bidra till att den här diskförträngningen drar sig tillbaka någon gång...

Denna lilla film kan få illustrera dagens problem. Eller ett av dagens kommunikationsproblem, om man så vill.

Julkalender del 4 - en "modeblogg"

Varje år kommer det så säkert som amen i kyrkan en massa reklam till jul. I postlådan i form av färgglada utskick och på TV i form av små filmer. Köp köp köp: mat och prylar, ju mer dess bättre! Skäm bort dina "nära och kära", hur skall de veta att du älskar dem om du inte ger dem julklappar för minst 5000:- var...

Ja, jag vet att vi måste konsumera allihopa för att få hjulen att snurra men ibland blir det bara för mycket! Och jag vet att det inte är lätt att hitta på nya idéer för att locka folk till att handla, men får man ta till vilka knep som helst?

Ett par exempel som jag har mycket svårt för: Lindex har spottat upp sig med en kampanj om en "snökula" som inte lämnar något övrigt att önska. I alla fall inte för den som gillar en skrämmande kvinnosyn. Jag vågar inte ens påstå att det är en gammaldags kvinnosyn, för det man kan tolka in i det här bildspråket är nog tyvärr aktuellt genom alla tider. Skall vi kvinnor identifiera oss med dessa spröda, docklika varelser som vill vara instängda i glaskulor, tittande ut med stora förvånade ögon, iklädda fina underkläder och bli snöade på medan vi häver oss baklänges i en sensuell pose på en röd, sammetsklädd divan? Med någon sorts opera/operettmusik i bakgrunden? Ursäkta? De flesta kunder jag har sett inne på Lindex (inkl mig själv) ser inte ut så. Har de gjort någon målgruppsanalys?

En annan kampanj som retar mig till vansinne varje gång den visas är den som Brothers/Sisters kör på alla reklamkanaler på TV. Inte sällan visas Brothers först och Sisters direkt efter. Alltså; männen i en tuff miljö som hämtad ur en agentfilm typ James Bond, spännande musik, tät stämning. Bländvita skjortor, slipsar, kavajer. Direkt efter kommer tjejerna åmande sig till en barnslig "ooh-oh-oh"-trudelutt som även ligger i introt på den här länkade hemsidan. Man ser inte ens vad de har på sig. Jamen jag menar bara VAD ÄR DETTA!!! Vad hände med Kvinnoåret 1975?

Under många år stod H&M för årets "nakenchock" på affischpelare och i helsidesannonser. I år ser deras kampanj för Holiday 2008 ut så här. En massa paket som spelar huvudrollen, alltså, och riktigt påklädda modeller. En snygg och genomförd kampanj som ingen kan missförstå. Jämför också Gina Tricot-tjejen som visserligen är överjordiskt vacker, smal, kvinnlig osv, men uppträder som att hon trivs med sig själv i dessa kläder och har dem inte på sig för att visa upp sig i första hand.

Nu menar jag inte att alla skall och måste se ut så här. Eller så här. Vi lever ju ändå i ett fritt land. Jag önskar bara att både de som gör reklamen, den som köper och den som bär plaggen (om det nu i jultider inte är samma person) förstår vad som signaleras. För det är inte självklart.

Julkalender del 3 - julbord

I kväll kommer jag att avnjuta det första julbordet för säsongen.

Helt osökt rinner då denna gamla sketch mig i hågen.

Titta och njut!

Julkalender del 2 - professionell julmusik

I går kväll tittade jag på delar av "Jul med Sanna, Shirley och Sonja" på TV4. (Du som missade det kan se ett smakprov här.)

Delar av, därför att andra delar av familjen inte ville se utan kom och slog över till annan kanal, tills jag gick iväg och satte mig i ett annat hörn av lägenheten där jag hade en TV för mig själv. Hur gjorde man innan man hade mer än en TV i hushållet?

I alla fall, den här nya julcd-n och konstellationen "tre redan kända artister" samt den hype som framför allt TV4 byggt upp hade gjort även mig något tveksam till upplägget. Därför ville jag se själv innan jag helt dömde ut dessa ambitiösa tjejer och deras lika ambitiösa marknadsförare. Dessutom håller jag ju sedan decennier på med musik och sång på fritiden, och just nu även som avlönad sysselsättning, så det kan vara kul att följa vad som händer i branschen och få lite ny input.

Förväntningarna på vacker, klassisk och framför allt musikaliskt ofelbar julmusik infriades, måste jag erkänna. Inspelningen med publik var ett plus - de flesta artister kommer bättre till sin rätt när de interagerar med fler än de som är involverade i framförandet, även om de har hur kul som helst tillsammans på scen eller i studion. Stämsången och arrangemangen var vackra, säkra och fräscha, och de nyskrivna sångerna passade artisterna bra. Däremot har jag lite svårt för "whaleing" (hur stavas det?) när det kommer in och skall krydda varenda låt, från de moderna där det passar ( t ex All I want for Christmas) till de riktiga klassikerna (t ex Oh, night divine). Olika sånger kräver olika uttryck, och i vissa sånger är det de helt "raka" tonerna som vinner i längden. Och jag tror faktiskt att Sanna kan sjunga på fler sätt än det som passar så bra till "Empty rooms"...

Tyvärr blir det lätt lite för mycket när man klipper in samtal med artisterna mellan julsångerna, där de dels berättar om hur fantastiskt idylliska jular de firar hemma tillsammans med hela den stora familjen och släkten och hur skojigt det är (?) när Sannas pappa sjunger O helga natt, eller hur viktigt det är att Shirley får tid för dem hon älskar mest och hur viktig högtiden är för Sonjas troende släkt. Dessutom står det en upp i halsen att höra hur kul de här tre har tillsammans när de jobbar och vilken "härligt galen" humor de har, och när de börjar prata om varandra som "den roligaste människa jag har träffat", då börjar man undra lite om vem de försöker övertyga... Det är möjligt att vartenda ord är sant, men det känns ganka internt, som en förening för inbördes beundran.

Jag hade tyckt bättre om att höra samtal som handlade mer om sångernas tillkomst, mer om hur låtarna valts och satts ihop till cd och show, korta glimtar från inspelningen (vem hade gjort alla de vackra kläderna? hur jobbar teknikerna/ljussättarna? koreografi?) och mer allmänt och kort om jultraditioner, klassiska favoriter och förhoppningar inför julen. Det är en svår balansgång, men ett något mer professionellt anslag även i dessa delar av programmet hade passat bättre ihop med det professionella framförandet av sång och musik.

Om jag skulle köpa ytterligare en julskiva till samlingen så skulle den här ligga bra till, just på grund av den höga musikaliska kvaliteten. Men ändå - hur många julskivor kan man hinna spela under en jul? Jag hör inte till dem som börjar spela julmusik hemma nu och håller på till tjugondedag Knut!

(Mitt senaste tillskott på hyllan för julmusik var Manhattan Transfer's, som kom härom året, andra favoriter är "En Riktig Jul" med The Real Group, Tommy Körbergs "Julen är här" och Dolly Parton/Kenny Rogers "Once upon a Christmas")

Julkalender del 1

Jag ser att det grasserar en del julkalendrar bland mina medbloggare i dessa tider.

Då kan jag ju inte vara sämre, utan jag måste ju hänga på denna trend. Särskilt eftersom radio- och TV-kalendern sägs innehålla extremt lite "julkänsla" (vad nu det är) i år.

I del 1, alltså idag, berättar jag om att Hjo Kulturskola har Adventscafé i kväll. Vi håller till på det "kultiga" medborgarhuset Park, där de små och något större eleverna framträder med sina instrument eller sång efter förmåga. Föräldrar serverar fika till andra föräldrar, lotter säljs och vinster skänks av andra föräldrar (eller om det nu är samma föräldrar som betalar för sina egna skänkta bullar...) Det blir en utställning med bildgruppens alster och en hel del julmys!

Bonus: Jag har just gjort dagens goda gärning! En man från Häggums hembygdsförening ringde och frågade om jag ville skänka en gran att sätta upp vid "kyrkan mitt i byn" - det var tydligen en tradition sedan 50-60 år att markägarna gjorde detta, och nu var det vår tur. De hade varit ute och spanat in en lämplig gran på vår mark, som stod lättillgängligt och bra. Som tack får vi vårt namn på hemsidan. Vilken ära!!! Och vi behöver inte ens ta ner den och forsla dit den...

Är det inte typiskt?

Idag är det totalutdelning av Hjo Tidning i hela kommunen inför julmarknaden i morgon.

Detta innebär att extra många passar på att annonsera om sina produkter och aktiviteter inför julen. Efter moget övervägande beslöt jag att sätta in en liten annons om mina Hjokalendrar, ifall nu någon har missat att de finns ...

Det kostar trots allt litegrann att annonsera och egentligen tjänar jag inte så mycket på kalendrarna. Men jag gör dem som marknadsföring för mig själv och evalution, förhoppningsvis är det någon uppdragsgivare som ser dem (eller någon av mina andra produkter) och anlitar mig för att göra en broschyr, en katalog eller en logga någon gång i framtiden.

I min lilla annons hade jag skrivit "Julklappstips! Beställ HJOKALENDERN 2009 senast 3/12 för leverans i god tid före jul. Se www.evalution.se - tel 0707-328146"

När jag kom ur sängen och fick fatt i tidningen letade jag förstås upp min lilla annons för att se hur den tog sig ut.

I min noga övervägda annons stod "Julklappstips! Beställ HJOKALENDERN 2009" och inte ett dugg mer... Blir man inte bara SÅÅÅ trött! På telefonen och klaga - redaktionen lovade ett nytt, korrekt införande på tisdag (eftersom tidningen bara kommer tis- och fredagar, men jag missar ju effekten av totalutdelningen) - och så fort som möjligt öppna datorn och göra en poster att sätta upp på de allmänna anslagstavlor som finns på ICA och Konsum, samt på mina försäljningsställen Hjo Bokhandel och Turistbyrån. Har jag satt in annonsen och den blivit ofullständig måste jag ju se till att klargöra begreppen för de presumtiva kunder som kan ha sett den. Hoppas bara att de kopplar ihop det hela. Och beställer MASSOR av kalendrar...

Vid det här laget ligger jag typ 2 timmar efter i mitt väl uttänkta dagsprogram för idag. Och jag har ingen aning om ifall det var värt besväret. Rapport lär följa!

Tema med variationer

Detta mail fanns i min mailbox här om dagen: (Jag har ändrat arbetsgivarens namn till ---)

Hej Eva Kihlstrm
Vill informera om att vi tagit emot ca 2300 anskningar till - - -tjnsterna i vstra Sverige. ( Totalt i landet fick vi ca 7000 anskningar)Vi hller nu p och lser igenom alla handlingar. Pga den stora mngden anskningar r detta ett drygt arbete som kommer att ta lite tid i ansprk men vi har fortfarande frhoppningar om att kunna genomfra de frsta intervjuerna innan jul. Blir du inte kallad fre jul s innebr detta nd inte att du r refuserad (om du inte ftt meddelande om refusering vill sga).
Mvh - - -Personalavdelningen


Hur blir det nästa gång? Rövarspråket? Alltid kul med små utmaningar för hjärnan att tolka!

Vad håller jag på med...?

Upptäckte just att det gått en hel vecka sedan jag skrev här, nu igen.

Ni undrar väl vad jag håller på med. Den tråkiga sanningen är att det inte precis är något nytt att skriva om.

Jag fortsätter att vikariera på Kulturskolan några dagar eller veckor till, medan L arbetstränar så smått. Jag visste ju att det här vikariatet inte skulle kunna bli permanent i vilket fall som helst, och det är verkligen roligt att L känner sig bättre och kan komma tillbaka. Men det gäller ju att gapa över lagom stora bitar i taget, så det inte blir backlash med en skräll. Så jag jobbar som sagt några timmar i taget och avvaktar tillståndet vecka för vecka.

Sjukgymnasten är inte nöjd med ryggen, så idag fick jag den beska ordern att jag MÅSTE träna MER om jag vill ha bort de här jobbiga symtomen helt. Som jag tränar nu håller jag det tydligen bara på en uthärdlig nivå, så det inte blir helt bra. Jag skall göra tio x 3 bakåtböjningar med raka armar från magläge VARJE TIMME ... hur skall man kunna hinna något annat?

Och när jag måste sitta vid datorn så måste jag stå. Därför minimeras dessa sessioner så mycket det bara går. Men jag har några grejor som jag måste göra i alla fall. Just nu består hela min tid av att prioritera varenda minut, varenda rörelse jag gör. Jobbigt!

Nu har jag tagit fram min gamla läderryggsäck att bära handväskan i. För jag får ju inte heller bära den på axeln, trots att jag minimerat innehållet i den. Och stora kameran var det länge sedan jag var ute och gick med. Nu när snön kommit måste jag nog ta en sväng i alla fall. Men först är det barnkörerna (promenerar dit - med broddar på skorna!). Som sagt: prioritera, prioritera...

Två saker

gör mig fullkomligt vansinnig - fast i små steg och på lång sikt - när jag sitter och bläddrar igenom veckans jobbannonser och letar efter något att söka.

#1 När avsändaren inte uppger vilken ort arbetet är placerat på. I en del fall "arbetsort: Sverige". Det kan vara ett jätteintressant jobb som man läser och läser om, för att efter kanske sju klick upptäcka att arbetet utförs i "våra ljusa, vackra, nyrenoverade lokaler" i Hässleholm eller Haparanda. Underförstått att distansarbete undanbedes. Men jag bor ju HÄR!

#2 När avsändaren går genom ett rekryteringsföretag och uppger ort men inte vilket företag eller knappt vilken typ av tjänst det handlar om. Rekryteringsföretaget "söker för kunds räkning" t ex extrapersonal som kan jobba mellan kl YY och ZZ fyra dagar i veckan. Som vadå? Går bussen förbi där? Finns det kaffeautomat? Det här verkar suspekt och "går fetbort".

Kvar sitter jag och ilskan pyr.

Ett jobb jag inte söker

Aldrig, aldrig, aldrig skulle jag ställa upp i något som liknar presidentvalet i USA!

Inte heller skulle jag ställa upp i Top Model eller Idol, nä inte ens Robinson och bli en ny Doktor Åsa! (Inte ens den dagen de söker "modeller med udda utseende" som min dotter som liten en gång skulle trösta mig med när jag förklarade för henne att alla människor inte kan få alla slags jobb, och vissa jobb kan man vara för gammal eller för lång för osv)

Fatta att bli bortvald i den typen av rekryteringsprocess! Om det verkligen är det jobbet man vet med sig är "rätt", att man skulle kunna göra något riktigt bra av det när man väl kommer så långt, att man skulle kunna sätta spår i samhället ... och så blir man bortvald i sista steget.

Nej tack. Verkligheten i min vardag är tillräckligt spännande.

Bland veckans annonser

Måndag betyder en ny knippa annonser från olika jobb-sökmotorer. Jag har lagt in mitt intresse för följande kategorier i en av dem: Sekreterare och reception, Detaljhandel, Tele- och datakommunikation, Freelance, Kontor, Språk och översättning, Kultur och kyrka, Marknadsföring, Extrajobb, Förskollärare, Livsmedel, Projektledning, Personal och rekrytering, Försäljning, Övriga, Kommunikation och journalistik, Bibliotek, Grafisk

Idag fanns det en annons från Borås Djurpark. De söker en elefantskötare... Men jag fattar inte varför jag fick den, det är inte "många siffror" rätt i beskrivningen. Citat:

Erforderlig utbildning är djurvårdar/naturbruksgymnasium eller motsvarande.För att uppnå en jämn könsfördelning ser vi gärna att du är man och har några års yrkeserfarenhet.

Som person ska du vara ansvarsfull, noggrann och kunna arbeta både i grupp och självständigt. Då arbetet består av en del tunga lyft måste du ha god fysik.
Har du erfarenhet av träning med djur ser vi detta som en merit.

Några års yrkeserfarenhet och ansvarsfull, noggrann osv möjligen. Min träning med akvariefiskar och ännu längre tillbaka bostonterriers samt vildfångade vattenödlor och humlor har jag inte nämnt i något cv.

Måste ha slunkit med i kategorin "övrigt".

När man får ett brev

där det står "tack för din ansökan, vi hör av oss när ansökningstiden gått ut och det första urvalet är genomfört" -
då känns det plötsligt som om man har en mycket större chans att komma med i det där "första urvalet" än om man får ett mail.

Varför?

För att jag åtminstone är värd 5.50 i porto?

Jajaja, om ni tjatar...

Jag lovade ju igår att jag KANSKE skulle lägga in en alldeles vanlig bild på mig idag, om klippningen blev bra. Och det blev den som vanligt hos lilla A. Hon var alldeles ensam utan arbetskamraterna på salongen idag, så vi hade en riktigt trevlig stund och pratade om ditt och datt och om några gemensamma planer som vi har framöver ... hemligt, hemligt! Vi skall på samma kalas, så mycket kan jag väl avslöja.

Bild, ja. Här är en helt oretuscherad bild tagen med mobilen i farten - inne på toaletten, faktiskt - suddig och dan, i något konstigt blåaktigt ljus som gör att min mörkröda skjorta drar åt magenta. Men frisyren strävar åtminstone åt det "pluppiga" hållet igen. Trots att det inte går i blått. Får väl göra en blå toning när jag blir vithårig, som de gör "over there". Och skaffa en orange halsduk.



Och det här är den riktiga Plupp.

Att det är helt rätt att tänka "uppåt/utåt" har jag läst i husorganet GP. De har inskaffat en stilkonsult som man kan rådfråga i prekära lägen. Tyvärr finns inte den artikeln på nätet, men för några veckor sedan var det (i papperstidningen) en dam i min ålder som ville ha råd om frisyr. Tips: skapa känslan av att cykla i full fart, i frisyren. Ja, ni skall se mig när jag cyklar!

"Förspilld kvinnokraft"

Bara kände för att fixa en ny profilbild här bredvid också nu när jag ändå gjorde om "bannern" bakom rubriken.

I stället för att sitta och knyppla spetsar.

Men jag gjorde inte bilden helt själv, utan det blev en variant av "yearbook yourself". Inspiration finns att hämta på många håll!

Och jag blev lite snyggare i håret på bilden. Min "plupp-frisyr" slokar mer och mer för varje dag och det blir allt svårare att få stuns i den. Men i morgon skall jag till lilla A och klippa upp den igen. Hon är inte dålig på att klippa efter en bild i mobiltelefonen!

Sedan kanske jag lägger in en bild på hur jag ser ut egentligen. Kanske.

Ibland, så!

Kollade lite i min dator om det var något mer jag skulle lägga in på "den stora feta extra-hårddisken" som sonen T så vackert har namnat den. Det är ju dags att lämna in den till grannorten för någon sorts rensning igen. 

Döm om min förvåning när jag plötsligt hittar min favorit-horisont igen, som jag trodde var borta, den som jag gjorde och lade in på bloggen med mycket möda och hjälp från Magister Johan våren 2006. Nu hittade jag dessutom ett sätt att lägga den precis där jag ville ha den! Måste vara Blogger som har förfinat sina tjänster ytterligare. Vad vi slet för att få in den på rätt plats första gången! 

Var bilden fanns? I mappen "my pictures", förstås... Bara det att alla mina bilder ligger i en mapp som heter "mina bilder" på "den stora feta - - -". 

Nu skall jag flytta mina inspelade LP-skivor. Kanske skall jag lägga dem i "my music".

Och jag öppnar

min webmail flera gånger om dagen. Trycker "hämta nya". Och trycker "hämta nya".

Men det kommer inte fler för det.

Var är alla mail med jobb åt mig?

Något lurt

Vår kära leverantör av bredband = även server för e-mail till Outlook osv meddelade i mitten av september att de skulle göra ett byte av e-postsystem för att kunna erbjuda en bra, säker och tillförlitlig e-posttjänst. Bl a skulle detta medföra en betydligt kraftfullare hantering av SPAM.

Vissa störningar skulle komma att inträffa under just den dagen bytet skulle göras, men sedan skulle det fungera.

Jodå, jag såg till att spara viktiga mail och meddela de viktigaste eventuella mailskrivarna att det kunde flippa ut den dagen, men när den väl kom så märkte jag inget. Och lika mycket SPAM som vanligt, tyckte jag. Jag spärrar ju avsändarna eftersom, så det brukar väl komma sådär 8-10 per dag som slipper igenom till min Outlook.

Ni vet ju alla vad som hänt med ekonomin i världen och Sverige under september - oktober. Och jag, som har min adress registrerad hos ett halvdussin olika sökmotorer som skall skicka jobbannonser till mig ( t ex merajobb.se, jobsafari.se osv) märkte att det tunnades ut alldeles väldigt med jobberbjudanden. Men jag tänkte att det är väl lågkonjunkturen som slår så mot min bransch... och bläddrade extra noga i våra tidningar för att se om det fanns jobb i andra branscher att söka i stället. Några annonser hittade jag, som jag borde ha fått per mail.

När jag så fick ett par jobbtips från andra kontakter, och de frågade om jag hade sett annonsen började jag ana ugglor i mossen. Jag borde ju fått in Platsbankens annonser på det området... men i min Outlook meddelades bara "du har fått ett meddelande som verkar vara SPAM" när det verkligen var SPAM.

Och så började min stationära dator att bli trög och tjorva sig - igen - och jag fann för gott att ta till webmailen som jag nästan aldrig använder till min "hjomail"-adress, eftersom mail som man öppnar där försvinner ur Outlook och vice versa. Jag vill spara mailen på ett ställe, annars vet jag ju inte hur jag har det. Alltnog, när jag väl erinrade mig lösenordet och fick upp vyn, så upptäcker jag att det ligger inte mindre än 483 meddelanden i SPAM-mappen!!! Så många har jag ju aldrig fått i Outlook, så jag gick in och kollade vad det var.

Det visade sig att bland alla konstiga avsändare, som verkligen var SPAM, fanns också de flesta av mina sökmotorer som hade skickat en massa annonser till mig under de här veckorna ... det blev inte riktigt så låg konjunktur så fort som jag trott! Tyvärr hade ju några ansökningstider hunnit gå ut, men några jobb skall jag omedelbart söka. Dessutom hade de sorterat bort några av mina vänner och till och med min mans jobbadress, som jag hoppas är tillräckligt tillförlitlig för att släppa igenom. Jo, det kan man kalla en betydligt kraftfullare hantering av SPAM - men hur skulle jag fått reda på att det var ytterligare ett filter om jag inte hade gått in i webmailen? Puh!

Nu skrotar jag Outlook helt och hållet. Så här kan man ju inte ha det! Nu har jag vitlistat alla som var bortsorterade och skulle fler bli det så hittar jag dem ju omedelbart genom att ta till vana att kolla den mappen varje gång jag öppnar inkorgen. Så ni kan lugnt fortsätta skicka alla era jobbtips, erbjudanden om jobb/uppdrag och önskemål om att jag skall komma till er på intervju, både på "hjomail" och "evalution"-adresserna (se även min hemsida).

Alexandra och jag

Då och då surfar jag runt på några s k "kändisbloggar", dvs där det vackra, smarta, glamourösa och framgångsrika folkets tankar finns tillgängliga för oss vanliga dödliga. 

För några dagar sedan konstaterade jag genom Alexandra Pascalidous blogg att denna duktiga, intelligenta och intellektuella människa med strålande mediakarriärer i två länder inte har mer än drygt hälften så många högskolepoäng som jag. (Plus några andra slags kurser, men det har ju jag också.)

Å andra sidan är ju jag inte ens hälften så vacker som hon - har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Och min glamour inskränker sig till ett par glasögon av "tjusigt" märke (som jag hade köpt även om det stått något annat på dem, eftersom formen på dem råkade passa).

Undrar om det finns någon korrelation här? Huruvida man får en chans att jobba med det man vill, menar jag. Det vore något att forska på!

Och Alexandra har fortfarande alla möjligheter att fortsätta plocka högskolepoäng och kommer att göra det, det tvivlar jag inte på.

Vi har båda fått arbeta oss in och upp från olika utgångspunkter och jag vill inte byta liv med Alexandra, eller med någon annan. Jag vill bara ha ett fast jobb inom den bransch jag nu har insett är min.

Din mamma jobbar inte här

...eller - jo, kanske, men någon gång går det väl att åtminstone skölja av disken?

Litteratur...

Med särskild hälsning till Camilla! 

Denna strip cirkulerar f n på diverse mailservrar med anledning av årets nobelpristagare i litteratur. Så för den som inte är vän av många sidor och många ord : håll tillgodo!! Nu kan du också säga att du har läst något av Jean-Marie Gustave Le Clèzio. Tips - lär dig uttala namnet korrekt också...

Ny variant av diskriminering?

Jag upphör aldrig att förvånas över formuleringar i platsannonserna. 

Vad skall man säga om att en arbetsgivare söker en kvinna mellan 20 och 30 år med följande brasklapp: Obs! Vi söker endast dig som är mellan 150 – 165 cm lång. Jaha? Och vikt? Hår- och ögonfärg?

Utbildning och erfarenhet efterfrågas förstås också inom det speciella området, men man lämnas ovetande om varför man skall uppfylla just dessa fysiska förutsättningar. Eventuella frågor besvaras av en person med ett namn som tyder på annan kulturell härkomst än det traditionellt svenska. Är det ett alibi för att man får sortera ut människor på det här sättet utan förklaring?

Hoppet

är det sista som överger människan, sägs det. Hoppas det är sant. Jag håller tydligen på och prövar nu.

Missförstå mig inte, jag har fortfarande kvar ett hopp, hoppet om ett liv efter det jordiska och så vidare, annars skulle jag vara väldigt illa ute.

Men hoppet om lite flyt här och nu.

Det är klart att det alltid "finns de som har det värre". Klart att jag har det mesta, utifrån sett, mat och kläder, tak över huvudet, friska barn osv. Och en i hushållet som har fast jobb. Men bara de senaste veckorna har jag sett förhoppningar grusats högt och lågt, för mig personligen och för människor jag bryr mig om. Man börjar undra om "allt står rätt till i den bästa av världar", som Wodehouse ofta uttryckte saken. (Han citerade säkert någon annan, han brukade ju göra det ett par gånger per sida i sina böcker.)

Jag menar - lågkonjunktur, valutakris, sjukdom, olycksfall och dödsfall runt omkring. Och jag lider så med dem jag känner som drabbats, trots att de inte är mina allra, allra närmaste. Det känns nära nog ändå.

På det högst personliga planet: Näranäranära-jobb - vilket innebar att jag låg lågt med marknadsföringen av mitt företag, ifall det hade blivit så att arbetsgivaren hade krävt att jag skulle lägga ner (det var nämligen tal om det vid intervjun). Alltså har jag inte så tätt med uppdrag i företaget heller just nu som jag skulle velat för att köra på i full fart. Och har inte orkat ta tag i nya saker under den senaste veckan, precis. Besvikelsen tog hårdare än jag kunde ana innan, trots att jag verkligen inte tog något för givet den här gången heller. 

Läkarbesök på Sahlgrenska, som jag innerligen trodde skulle visa något nytt, men nehej då, jag får fortsätta hosta. Mina lungor utnyttjas till 120%, vilket tyder på att jag är idrottsman alternativt sångare (stryk det som ej önskas). Finns inget fel på dem. Det enda som ger utslag är capsaicintest, och det visar att - jag har hosta ... Sensorisk hyperreaktivitet med ett finare ord. Ingen allergi, ingen astma, inget ingenting. Och ingenting att göra åt ingenting. Bara dämpa symtomet med dagliga små vita piller, så hostanfallen bara kommer ett par enstaka gånger om dagen. Går att leva med, men man vill ju veta vad det beror på för att komma åt orsaken.

Den ganska fåniga droppen som fick bägaren att rinna över alldeles nyss: Jag hade sedan ett par månader tillbaka beställt en tid för en riktigt avkopplande ansiktsbehandling. Dyrt och egentligen onödig lyx men jag hade verkligen tänkt unna mig detta nu, när jag snålat in på så mycket annat så länge. (Hade tänkt göra det för att fira att jag fått jobbet, men det är ju en annan historia.) När jag trots allt gick dit kände jag verkligen att jag behövde få koppla av och bli lite ompysslad, och glömma det jobbiga en stund. Jag kan ju inte med all min oro lägga en enda aln till min livslängd, eller hur det var.

Och så har hudterapeuten gått och blivit förkyld och ligger hemma just idag! Är det inte bara sååå typiskt?

Tänk positivt, tänk positivt, tänk positivt. Jag har vik på Kulturskolan, knappt halvtid och på obestämd tid och ett jobb jag inte är utbildad för (fast de moment jag gör går rätt bra med den utbildning och bakgrund jag har). Och jag har fått ETT nytt uppdrag till företaget, som jag har kvar. Det finns fortfarande ett och annat jobb att söka, och jag har tagit mig samman och sökt flera stycken under den senaste veckan. Och solen skiner. 

Och jag har garn till minst en "tröst-stickning". Forskare har kommit fram till att det utsöndrar något "må-bra-ämne", vilket minns jag inte nu och inte heller var jag läste det. Men värt att pröva!

Egentligen har ju inget hänt.

Fast det känns som om jag åkt berg-och-dalbana i typ tre veckor. 

Alldeles nyss kom det utlovade telefonsamtalet med besked om jobbet. Och det var negativt. Trots att min alldeles unika profil var sällsynt lämpad - allt från min kurs i handikappvetenskap, mina kunskaper i spanska och min praktik på flyktingförskola till mina livserfarenheter som bl a förälder, anhörig och ibland sjukskriven, samt MKV-utbildning förstås.

Jag hade varit med ända in i den sista diskussionen och enligt personalhandläggaren var det svårt att ta beslutet att släppa mig, för jag hade verkligen visat att jag hade tänkt något med jobbet, jag hade satt mig in i det och kände verkligen för att hjälpa till att lösa den dagliga problematiken. Men så var det en intern medarbetare som behövde omplaceras. Säkert en mycket trevlig och kunnig människa på sitt område, men ändå. Hon behövde kompletteras med en som hade förkunskaper om en annan stor del av verksamheten och så var det med det.

Il pleut dans mon coeur comme il pleut sûr la ville - det hade nästan gjort ont om solen hade skinit idag. Vädret stämmer verkligen med min sinnesstämning. Om man kan känna sig kallad till ett jobb som inte är sjuksköterska eller missionär, så gjorde jag verkligen det till det här jobbet. Och handläggaren jag pratade med poängterade flera gånger att jag skulle varit så perfekt i den här yrkesrollen, i själva verket var det exakt denna kompetens dessa nya tjänster skulle behövt tillföra de befintliga befattningarna.

Inom några år kommer visserligen flera städer inom en radie av 10 mil från min bostad att söka folk till liknande tjänster, för det är en stor omorganisation det gäller. Så hon uppmanade mig att hålla ögonen öppna efter annonser. Jaa, kunde hon lovat mig att jag fick jobb i juni eller i augusti så skulle jag ta det utan att blinka. Men det enda hon kunde göra idag var ju att skicka mig mera material om det, så långt hon visste, och uppmana mig att söka. 

Samtidigt går tiden och något måste jag ju göra. Tills vidare fortsätter jag vikariatet på Kulturskolan men för L's skull hoppas jag ju att det är tidsbegränsat. Jag unnar henne verkligen att komma tillbaka snart. Annars måste ju någon annan behörig musiklärare ta över tjänsten. 

Så i eftermiddag sätter jag mig med det 15-tal annonser jag har lagt på hög och börjar på ruta ett. Igen. 

I bakhuvudet ekar orden från alla hurtiga livscoacher* som menar att vi alla gör våra val, måste ta alla chanser och bestämmer själva över våra liv. Att man mår dåligt beror bara på dålig självkänsla. För att nå framgång måste man upptäcka sig själv. Säg till din spegelbild att du duger. 

Blaj, blaj - åtminstone i mitt fall! Jag vet exakt vem jag är och vad jag kan, och har senast idag fått bekräftat att jag kan kommunicera det också. Och inte hjälper det ett enda skit!

*förtydligande: du som till äventyrs undrar vad jag menar behöver bara gå till pressbyrån och öppna ett vanligt magasin tryckt på glättat papper. Själv utnyttjade jag till exempel nyss en provprenumeration på tidningen "Leva" och har även plöjt Törnblom:Självkänsla NU. Plus det som lärdes ut under kurserna på Högskolan, då. Jag menar inte att dissa allt rakt över, bara det att det inte är så enkelt alla gånger som de får det att låta. 

Dagar, timmar, minuter och sekunder...

Att det kan ta så lång tid att bestämma att man skall anställa rätt person, dvs mig! 

Tiden är fruktansvärt lång när man väntar, det vet alla som någon gång har gjort det. Jag kan bara inte koppla bort utan är rätt som det är där i tanken i alla fall. Och i tanken på hur grymt besviken jag kommer att bli om jag skulle få ett negativt besked. Igen. Nu har jag ju varit så nära, så nära - närmare än någonsin!

Men för varje andetag kommer jag närmare beskedet. Jag försöker se det så.

Referenstagning...

Det blev mera vik på Kulturskolan. Nu är jag inne på tredje veckan och det blir i alla fall nästa vecka också. Skönt, på sitt sätt, att veta att man har något från dag till dag, men hur ska det gå med L? Jag tänker i vilket fall som helst inte ta det här permanent, det är inte rätt mot eleverna anser jag. Kör och sång är jag ju åtminstone utbildad i, till viss del, men inte pianometodik. Redan nu har jag pytsat över de elever som kommit längst till M, som redan hade ett annat vikariat, för en annan pianolärare, och framför allt, har utbildning!

Om ingen annan har krav, så har jag det själv!

Det enda lite tråkiga är alla elever som har individuell lektion som inte dyker upp. En del är säkert sjuka eller har andra förhinder, men många "glömmer" eller struntar helt enkelt i att komma. Och om de inte hör av sig alls så vet man ju inte vilket! Idag har jag 7 elever inbokade och har hittills haft två lektioner, när två återstår. Synd, när man vet att det är kö på vissa instrument.

Så då blir det lite "dötid" som kan användas till eget övande - nu har jag kört igenom "Låtbåten" några gånger och börjar kunna den skrivna pianostämman. Det blir också lite surfande och bloggande i några minuter då och då. Det hade varit roligare att ha elever!

Rapport om det potentiella jobbet? Ja, fortsätt att hålla tummarna tills de blir blå! Mina referenspersoner har "skvallrat" och talat om för mig att de blev uppringda i fredags, båda två. Och de båda änglarna har talat så mycket gott om mig som de kunde komma på. Man blir lite mörkrädd när man skall leva upp till den här perfekta människan som de beskrivit ... plus det jag själv försökte framhålla på intervjun, då. Hoppas att det här var sista gången i mitt liv!!! Att gå och vänta är verkligen sååå jobbigt. Nu kan det dröja en vecka till, men vi skall väl hoppas att det blir besked i slutet på denna. Så jag vet vilket det än blir. Jag har INTE fått det än.

Snabbrapport!

Jodå, jag överlevde den här intervjun också. 

Som sagt, ett totalt väsensskilt jobb mot det förra intervjun men ändå är jag välkvalificerad till båda genom min långa, brokiga bana. Och jag kan lika lite säga "hur det gick", eller hur jag ligger till, idag som när jag kom från den andra. 

När man sitter i en och en halv timme och berättar om hur förträfflig man är, när det handlar om service och medmänsklighet, lyhördhet och respekt, börjar man till slut känna sig ihålig. Tror de kanske att jag tror att jag är fullkomlig? Hur jag gör i den eller den situationen, berätta om hur jag har löst en svår situation, hur gör jag i ett grupparbete om någon "maskar" och inte gör sin del ... Och, nästan det svåraste: något som jag har gjort i mitt yrkesliv som jag är stolt över! Det handlar ju inte om vad jag har gjort, utan oftast att jag har fått någon/några andra att utföra något som de inte kunde innan.

Och OM jag nu får det här jobbet, hur blir det med det där och det här ... NEJ, nu inväntar jag ju faktiskt besked från två intervjuer, och teoretiskt sett så kan det ju hända att jag inte får något av jobben. Trots att jag visualiserar aldrig så mycket. Så nu skall jag lägga det här åt sidan och jobba på Kulturskolan så länge. Gamla kära Kulturskolan! Vad skulle jag göra utan den! Och nu när jag bäst behöver det, så går L och blir sjuk så jag får ta sång- och pianolektioner. Tack för det! Det blir lite annat att fylla huvudet med. Samtidigt som jag är bekymrad och orolig för L, förstås, och hoppas att hon snart är tillbaka. Det är kluvet, det där. 

Men nu skall jag iväg och ha en pianoelev och två körer! "Låtbåten" väntar på avgång!

Bara för att ...

... har jag nu blivit kallad till intervju till jobbet jag var på information om i tisdags. 

Nu är jag alltså en av sju (?) som skall bemanna två tjänster. Eller, skall man säga "bekvinna"? Av de som var på informationen var ca 94% kvinnor, efter en snabb överslagsräkning. Och jag vet ju inte vilka andra som är kallade till intervju.

Så här nära har jag aldrig varit. Jag visualiserar och gör mentala bilder och peppar mig allt jag kan. Mina strålande referenspersoner kommer att sköta sitt, det vet jag. Så det är bara att samla ihop alla mina papper igen, bita ihop om en penna (så att jag kommer ihåg att se positiv ut när jag kommer fram, bara jag kommer ihåg att ta ut pennan ur mungiporna innan jag går in) och ta mig dit i god tid.

I morgon kl 10. Tack och lov för att jag inte behöver vänta ännu längre. Hoppas bara att de bestämmer sig lika föredömligt snabbt, och att jag får jobbet förstås ...

Vill ha! Vill ha!

Ytterligare ett jobb som skulle passa mig perfekt, ändå så väsensskilt från det jag var på intervju om i förra veckan ... Nu pendlar jag fram och tillbaka mellan de många fördelarna med de båda jobben och de få nackdelarna, och så väger jag förstås för- och nackdelar med de olika jobben sinsemellan. Jag "är" mentalt på båda ställena. 

Men jag har inte blivit kallad till intervju till detta jobbet - än. Och alla de andra 12-13 st som var på informationen ville säkert också HAAA det här jobbet. De skall intervjua 6-7 st. Och tillsätta två tjänster.

Jag regredierar. Snart ligger jag väl på golvet och trummar med knytnävarna som en treåring vid godishyllan. Det finns en massa jobb därute. Lika många sorter som det finns godis i hyllan. Och lika många sorters godis som jag kan tänka mig att blanda i min påse, så många olika jobb finns det som jag skulle kunna tänka mig att jobba på. De ill-salta lakrits-jobben och choklad-med-frukt-och-mandel-jobben får någon annan göra, de som jag inte klarar av. Men bland alla de andra! Särskilt de här två. De är dajm och dumle. Som gjorda för min gom.

VILL HAAAAAAAAA! GEEE MIG!

Med risk för att bli tjatig

Så här skall det se ut! Läs och lär!

Hej Eva,

Vi vill återigen tacka för din ansökan och det intresse du visar för (x).
 
Efter att ha granskat alla ansökningshandlingar, har vi gjort ett urval av de sökande som bäst passade den profil vi satt upp för tjänsten. Resterande kandidater måste vi tacka nej till och detta inkluderar tyvärr dig. 

Att du inte gått vidare i rekryteringsprocessen till denna tjänst betyder inte att du inte kan vara aktuell för framtida tjänster på (x). Så håll gärna utkik på vår hemsida efter nya jobb.

Vi uppskattar det intresse du visar för att arbeta på (x) och önskar dig lycka till i jakten på nya utmaningar!


Med vänlig hälsning

(nn)

Varför skall det vara så svårt?

Detta är ett jättestort multinationellt bolag som man mer än väl hade förstått om de hade struntat i att meddela de bortsorterade!

Och i morgon är det dags igen! Nu blir det "rekryteringsseminarium" - en ny variant av intervju som det skall bli spännande att testa. De som går vidare efter den första träffen kommer till en "riktig" intervju. Håll alla tummar!

Horisonten flyttas hela tiden!

Många som vetat om min intervju i förrgår frågar hur det "gick". Tack bra, tydligen eftersom jag kom hem igen och sitter här med heder och ära i behåll. 

Intervjun gick inte så mycket ut på vad jag kan utan mer på vilken typ av människa jag är i den här arbetssituationen. Trivs jag bäst med att göra allt själv eller vill jag helst delegera - och är jag bra på det? Slutför jag mina arbetsuppgifter eller lämnar jag "trådar i luften" efter mig? Jobbar jag bra ensam eller är jag beroende av ett socialt nätverk även på jobbet? 

So far, so good. Men lite långsökt kändes det att redogöra för min uppväxt i en handlarfamilj i lilla Skultorp utanför Skövde, hur många syskon jag har och mitt förhållande till hästar och körsång... Lite yrkesskadad tänkte jag i mitt stilla sinne att den delen av intervjun mest gick ut på att se hur flexibel jag var när det gäller att svara på faktafrågor som jag inte var förberedd på att få. Eller nå't. Jag tror också att jag hade bra koll på mitt kroppsspråk, lagom ögonkontakt, lagom gestikulerande och pratade lagom fort för att framstå som den lugna balanserade och kontrollerade person jag är.

Hans sammanfattning av mig efter analysfrågorna som jag hade svarat på i förväg prickade i alla fall ganska rätt, och jag fick möjlighet att justera och förtydliga det jag ville. 

Så nu gäller det, om han har fått ett så bra intryck av mig så att han vill "sälja in" min typ till sin uppdragsgivare. Inom tre veckor kommer nästa steg att vidta, och sedan skall det dras ytterligare ett par varv med många människor som skall säga sitt. Så sista chansen har inte gått även om jag inte skulle komma med bland de först utvalda. 

Medan jag väntar är jag fortfarande öppen för alla förslag. Så i morgon och på lördag finns jag på torget och agerar guide och värdinna på Leva & Bo i Hjo. 

I morgon

Nu har jag gått och väntat i nästan tre veckor, sedan jag fick kallelse. I morgon är Dagen D. D som i Dags för nästa intervju.

Den här gången satsar de på en riktig intervju. På ett bemanningsföretag, med en konsult. Det känns seriöst. Jag skall åka till ett kontor i Göteborg och få tillfälle att under en timme berätta vem jag är, vad jag kan och varför jag passar perfekt på det här jobbet (också!). Själva tjänsten är placerad på närmare håll, så det blir varken pendling eller flytt OM det nu blir jag som väljs ut.

Jag har fått göra ett anlagstest i förväg, som jag skall få komplettera muntligt om jag vill. Tur det, som alla förstår som har spelat något spel innehållande påståenden med mig ... Vad innebär "ofta" och "sällan"? "Alltid" och "aldrig" är ju betydligt lättare att hantera!

Under helgen har det varit ganska fullt upp med annat att tänka på, men när det började lugna ner sig framåt söndagskvällen började magpirret. Jag sov inte mycket i natt utan snurrade mer än vanligt, till M's förtret. Idag är jag taggad till tusen. Började med en "pinn-promenad" till Abrahamstorp (1½ timme i rask takt) och förståndig frukost (har beslutat mig för att skippa vågen nu och kolla centimetrarna i stället!). Därefter började jag välja kläder. Började, alltså. Är inte färdig än. Sedan kollade jag mailen, varpå Internet omedelbart lade av - det var tydligen något större fel över sta'n, för det tog ett par timmar. Men jag hann i alla fall få en grej på en beställning att fixa till, som jag gjorde, varefter jag satte igång och skrev ut alla mina betyg och intyg som jag har inscannade på datorn. Man kunde gärna ta med dem, stod det i inbjudan, så jag tar kopiorna. Vill arbetsgivaren se originalen kan jag hämta dem i bankfacket vid senare tillfälle.

Själva intervjun är jag ganska lugn för. Jag vet ju vad jag kan och att jag är välmeriterad, och tror att jag kan framställa det så att en professionell intervjuare kan inse det. Det jag är orolig för är att de ändå vill ha någon annan "sort"...

Som lite lugnande balsam kom ytterligare ett mail, så snart Internet visade sig komma igång igen. En ny intervju om en vecka, i en grannstad, om ännu ett helt annorlunda jobb. 

Det har definitivt börjat röra lite på sig, och jag vågar ha aningen av ett hopp att jag skall kunna få ett "fast" jobb inom informations-sektorn så småningom i alla fall. Det vore så skönt att kunna koppla av det ständiga uppdragsjagandet och bara ha företaget som bisyssla och lönande hobby.

Försten till kvarn, kära arbetsgivare!

Åter till ordningen

Lite sorgligt är det väl att sommaren går mot sitt slut, men samtidigt kan man få lite struktur på vardagen igen.

Inte för att jag börjar skolan eller så, men jag lyssnar ju en hel del på radio. En bagatell, kan tyckas, men ganska viktig sådan.

När jag sitter och laddar min mp3-spelare med nya podd-radio-program, känner jag hur mycket jag har saknat Spanarna, Kino, Lantz i P1 m fl som har haft sommaruppehåll sedan i juni. Visserligen är det roligt att höra årets "Sommar"-pratare, ingen dag den andra lik, men de fyller inte upp tomrummet efter ovanstående. I år tycker jag att det påfallande ofta varit komiker eller skådespelare i allmänhet som haft en alkoholiserad förälder eller annan form av traumatisk barndom - Lasse Berghagen, kom tillbaka med dina berättelser om Magister Nilsson!

Övrig utfyllnad för ordinarie radioprogram har för min del bara varit - just utfyllnad. Knappt något att lägga på minnet. Tyvärr!

Nä, nu ser jag fram emot att återse mina kompisar på radio, som skall ta mig genom den mörka årstiden!

Dåligt, dåligt, dåligt

är det att ha ansvar för tillsättning av tjänster, och bara låta bli att meddela de sökande som inte fick tjänsten - att de inte fick tjänsten. Eller blev det kanske ingen tjänst när allt kom omkring? Hur skall man veta vad som fattades mig om jag inte ens får veta att tjänsten är tillsatt? Hur skall man gå tillväga i de fall när man inte ens får tag i kontaktpersonen som är angiven i annonsen för att fråga? Vissa människor söker alla utannonserade jobb rakt av för att få behålla sin a-kassa, antingen man är behörig eller ej. Då kanske man inte tar åt sig på samma sätt. Jag söker bara jobb som jag verkligen kan tänka mig och vill ha - men det blir ändå några i veckan. Det är tärande på energin, som jag vill använda till annat. Att jaga nya uppdrag till mitt företag, t ex. Jag vill ju ha kvar det också.

Några av mina strategier:

Strategi 1) sök jobb och glöm omedelbart bort vilka jobb du har sökt. Risk: när företaget ringer upp och vill göra upp en tid för att intervjua har du ingen aning om att du har sökt tjänsten. Ganska liten risk.

Strategi 2) sök jobb och ring den angivna kontaktpersonen och GE en "förskotts"- intervju. Risk: du engagerar dig och får en mental bild av hur det kommer att bli på den arbetsplatsen och blir tre gånger så besviken när du aldrig kallas till intervju och inte får något besked heller. Ganska stor risk.

Strategi 3) sök jobb och försök bedöma vad "snarast" innebär från fall till fall. Sortera bort och förträng de som inte hört av sig inom rimlig tid, t ex en månad. Risk: ingen.

Strategi 4) sök jobb, ligg lågt och sluta vänta när det kan anses troligt att tjänsten är tillsatt. T ex tjänster som har med skolan att göra - de borde ju vara tillsatta nu, när terminen har börjat och ansökningstiden gick ut i slutet av juni? Risk: ingen här heller.

Strategi 5) sök jobb och maila/ring kontaktpersonen med intelligenta frågor om den specifika tjänsten. När ansökningstiden har gått ut, ring igen och fråga ytterligare någon intelligent fråga och kolla hur många som sökt och hur de tänker gå vidare. Om du inte hört något på ännu några veckor, ring och fråga, och få beskedet att tjänsten är tillsatt. Risk: se punkt 2. Plus att man riskerar att antingen skälla ut vederbörande eller falla i gråt i örat på honom/henne när man får veta att man är blåst. Igen. Om man är riskmedveten - ganska liten risk. Det är trots allt bättre att få besked.

Strategi 6) sök jobb och bli HIMLA GLAD när du inom några dagar blir kontaktad för en intervju! För - det händer faktiskt emellanåt. Det är enbart därför man fortsätter att söka.

FÖREDÖMEN är de arbetsgivare/personalansvariga som direkt när ansökan skickats in på e-mail (99 fall av 100 idag) skickar tillbaka ett färdigt svarsmail med beräknad arbetsgång för tillsättningen. Jag öppnade nyss ett sådant. Här är ett utdrag ut mailet (som givetvis började med TACK för din ansökan):

När ansökningstiden löpt ut sker en första gallring utifrån de krav som ställs på tjänsten. Vi arbetar med löpande urval av de ansökningar vi får in. Inom ca två veckor efter ansökningstidens utgång kallas de som är aktuella för intervju. Alla som sökt tjänsten kommer få besked. Vår ambition är att slutföra rekryteringen inom sex veckor.

Om det skulle komma grus i tillsättningsmaskineriet har man mycket större förståelse för denne arbetsgivare än för en som inte hör av sig! 

TIPS: redan vid den "första gallringen" samlar man alla mailadresser i en "grupp". Lägg efter hand in adress efter adress till sökande som inte platsar i samma grupp. Tar 5 sekunder/sökande. När tjänsten så småningom är tillsatt, gör ett grupputskick och tala om det! Det kan inte ta mer än 10 minuter, tja säg en halvtimme då, om man är långsam. Om man inte vill tala om namnet på den som fick tjänsten (vilket förekommer ibland, särskilt i statliga verk eller större företag) så tala åtminstone om vilka faktorer/meriter som var de övervägande i bedömningen.

Det är betydligt lättare att ta beskedet om att en konkurrent hade 40 högskolepoäng mer än jag eller tre års arbetslivserfarenhet inom ett specifikt, relevant område, än att gå och inbilla sig att det hade det ringaste med ålder, kön, släktförhållanden, bostadsort, civilstånd, etnicitet mm att göra. Eller att man helt enkelt inte är värd att få ett besked ens.

Detta rutinförfarande skulle spara mycket mänskligt lidande och även i längden spara in stora samhällskostnader, det är jag övertygad om.

Avstamp

Arbetet med renoveringen av min image går framåt. Idag tar jag ett rejält avstamp och öppnar min nydesignade webplats för allmän beskådan. Det är lite småputs till, men den fungerar i det här skicket. Hoppas att den lever upp till förhoppningen att den bättre än den gamla kan förklara vad det egentligen är jag gör i mitt företag. Det är ju ganska mycket egentligen, men folk jag pratar med (bekanta eller presumtiva kunder) försöker hela tiden ringa in min kompetens : "Jaså, det är webdesign..." Ja, men inte bara det! "Jaha, du gör broschyrer..." Ja, men inte bara det! "Är du fotograf?" Ja, det också! "Varumärken? Grafisk profil?" Jaa, och marknadsundersökningar, enkäter, personaltidningar, utskick, events ... Jag vill tillhandahålla det kunden behöver ha, helt enkelt, och därför inte begränsa mig till t ex datamediet som faktiskt inte alltid är det allena saliggörande för alla tillfällen och branscher. Fortfarande kan företag i vissa nischer, som börjar i liten skala, komma igång i en annan ända och ha en webpublicering som steg två eller tre. Då finns jag där som rådgivare.

Så kom det

Beskedet om anställning efter intervjun jag skrev om. Per mail.

Nej. Igen. Tillsatt med "annan sökande". Dessutom i samma bunt e-mail flera negativa besked om jobb som jag bara sökt och inte ens kommit till intervju för. "Annan sökande" var ju där.

Vid det här laget är jag ganska nyfiken på den där "annan sökande" som alla tjänster tillsätts med i stället för mig. Vad har han/hon som inte jag har?

Läge för att tröstäta igen. Får väl bli en påse nötter ...

Att skapa sin image

Som mina uppmärksamma läsare (de som följer mig i båda mina bloggar, på facebook + IRL) redan har noterat, har jag skaffat nya glasögon. Dottern R som var med som smakråd övertygade mig om att de är "glammiga". Ja, hon sa så. Jag själv, som varit med om både 70-, 80- och 90-tal tyckte först att de var "typ vanliga" men insåg sedan att det nog är "glammigt" med 80-talsinfluenser just nu. Så skönt att ha en "stilfascist" i familjen! (Ja, det är också hennes eget uttryck, och hon ställer så gärna upp och ger råd. Man måste ju inte följa dem om man tycker att det är heltokigt, vilket det ytterst sällan är!)

Ja. Hemkommen med de nya glasögonen, som fungerar otroligt mycket bättre än de gamla (bl a just därför att de har större glas) får jag lite olika kommentarer från resten av mina allra närmaste. "Ser verkligen ut som en reklamare" (jaha, det var ju bra - eller?) "Som Helge!" (Ugglan i barnprogrammet "Från A till Ö") "Snygga!" (I think I'll settle for that...)

Jag själv börjar vänja mig och tycker att de onekligen skänker en viss ny karaktär till mitt utseende. Lite mer att gömma sig bakom, om man vill tolka det så.

För att matcha den här nya karaktären försöker jag även att rycka upp insidan lite, genom att "börja ett nytt och bättre liv" (för vilken gång i ordningen vet jag inte, men det är väl ungefär varje dag). Sedan i måndags har jag så smått hållit ett öga på vad jag äter utifrån GI-metoden, som man ju skall bli så otroligt pigg och frisk av ... Ja, ja, ja, som vanligt förhåller jag mig nyktert till saker och ting, men det är helt klart att jag vanligtvis äter alldeles för mycket som inte är så nyttigt, fast det är gott. Man kan ju prova lite. T ex med det här: 

Vi får väl se hur det gått om några veckor.

Nu är jag dessutom alldeles snart klar med min nya webplats, eller renoveringen av min gamla för att uttrycka sig mer korrekt. Min virtuella image. När som helst skall den "pekas om", det fattades bara ett gammalt lösenord som kommit bort. Det skall bli skönt att kunna gå in och redigera och lägga till nya grejor när man vill utan att behöva be om hjälp. Jag är verkligen ingen tekniker av naturen så jag är så tacksam för att utvecklingen går framåt - mot teknisk användarvänlighet även för sådana som jag! (Samtidigt som vi jobbar med min "sida" får jag en muntlig kurs för att så småningom kunna utforma en manual för andra användare. Man får ju utgå att kunden är lika teknisk, eller mindre, än jag. Annars behöver man ju ingen manual. Men snart skall nog den också vara färdig för tryckning. Plus att jag har ett annat projekt att jobba med, och ett till på gång.)

Tur att det händer något på någon front. För om "tills-vidare-tjänst" finns ännu inget nytt ...

Rerflektion om stagnation

Citat från en ny annons om jobb idag:

 En förutsättning är en genomgående positiv attityd, uthållighet och flexibilitet (mellan 23-33 år). Du kan utrycka dig väl i tal och skrift.

Man fattar att de behöver folk som kan uttrycka sig väl i tal och skrift. Förmodligen menar de inte att den arbetssökande skall vara flexibel i åldersspannet mellan 23 och 33 år - fast det är precis det som står där. Kul, att vara 27 år ena dagen och 32 nästa. 

Om vi antar att det är "du skall vara mellan 23 och 33 år gammal" de menar, så kvarstår frågan vad som händer med attityd, uthållighet och flexibilitet hos den potentielle kandidaten på 34-årsdagen? Tillverkas kostymerna bara i barnstorlek?

"Och högre opp, så åker man väl på en propp" - som Hasse & Tage diktade och sjöng.

Jag känner flera människor inklusive mig själv som oavsett biologisk ålder har en mental ålder som pendlar mellan 23 och 78 ungefär, beroende på krav och sammanhang. Tack och lov för det!

Tvångsinlärning

Medan den andra hälften tittar på OS tar jag tag i detta.

Att lära känna min nya dator.

Jag har ägt den i ett par veckor vid det här laget och det är väl hög tid. Men det tar ju en stund och man behöver få "va' ve' " som det heter här. 

Så nu sitter jag här med min lap-top bokstavligen "on top of my lap" och "customizar" för fullt. Och det här att jag numera kan "surfa på ovanvåningen" som den stackars välmenande pappan i telia-reklamen, det är fortfarande något nytt för mig. Fast jag behöver ju inte släpa upp skrivbordet ... Det är tillräckligt svettigt att vid min ålder behöva träna om öga-hand-koordinationen och jobba utan mus.

Men jag har kommit på några smarta funktioner runt omkring det här med att sitta med datorn i knät. Det går t ex alldeles utmärkt att använda en vetepåse, som man annars värmer i mikron för att lägga på onda muskler osv, som isolering mellan maskinen och benen, där det annars kan bli väldans varmt. Har du ingen vetepåse? Beställ en hos 

Och ...

dessutom hamnade jag på en anställningsintervju idag, hastigt och lustigt.

Ååååh, vad jag hoppas att det är min tur nu!

Visserligen är det kul att göra varierade uppdrag och vara sin egen, men jag behöver också ha en rytm med regelbundna tider, inkomst och arbetskamrater. Jag är inte riktigt typen som trivs med att springa runt och hojta "Hurra vad jag är bra! Anlita mig för jag är bäst!" Jag försöker göra det lite då och då, och får också uppdragen därefter, lite då och då. Men jag vill gärna ha någon fast punkt att dra mig tillbaka till de dagar när jag inte orkar jaga så intensivt. Då kan jag göra uppdragen som bisyssla. I stället för att sticka framför TV.

Besked under veckan. Tugg på naglarna och en telefon i varje hand, alltså!

Bildkommunikation

Gissa vad det här är? Spännande tävling på Evas blogg! Lämna ditt förslag i kommentaren tillsammans med din mailadress så kan du vinna en fin pdf-fil för utskrift!

(Vill du gissa utom tävlan, så behöver du varken uppge namn eller mailadress förstås!)

Omväxling förnöjer, säg inte annat!

Idag slog vädret om. Regnet öste ner mellan 10 och 14 ungefär, och det är betydligt svalare i luften. Men det är rätt skönt. Och dagens jobb innebar fotograferande i Stadsparken.

Tyvärr fick jag inte riktigt de där "festliga" bilderna på brittiska bilar som jag hade tänkt mig, med solblänk i kromet - men, men. Flera exponeringar blev riktigt bra ändå.

Här är en av dem. Publicerad med benäget tillstånd av Nils' mamma.

Nu skall jag fortsätta med ett annat pågående projekt. Rita symboler med datorns hjälp; trädgårdsmöbler som skall fällas, staplas, justeras, expanderas ... Som sagt var, omväxling förnöjer.