20080308

Bloggutmaning

Eftersom jag sällan får s k "bloggutmaningar" personligen så antar jag ibland sådana som jag hittar på andra ställen. Fast den här inbjöd ju, förutom några namngivna personer, även "alla andra som känner sig (ut)manade".

Det handlar om hur livet såg ut för 5, 10, 15 och 20 år sedan. Och det är trösterikt att se att livet inte bara gått på räls för alla andra heller...

OK, här kommer min version.

För 5 år sedan hade jag gått hem från förskollärarjobbet för gott, varit sjukskriven i ca 6 månader, gjort en anlagsanalys och beslutat mig för att satsa på ytterligare en högskoleutbildning. Jag hade också skickat iväg min ansökan till media- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Jönköping, som jag började på hösten 2003. Första april började jag arbetsträna på Turistbyrån, som sedan skulle bli mitt feriejobb under fem säsonger.

För 10 år sedan jobbade jag 75% med 6-åringarna i Grevbäcks skola, samt musiken i alla klasser (F-3) - den befattning och arbetsplats där jag trivts bäst. Samtidigt var jag varje dag medveten om att jag satt löst på posten, eftersom jag egentligen var anställd för "barn med behov av särskilt stöd". Arbetslaget hade gemensamt bestämt att det bästa för dessa barn var mindre grupper, därför delade vi upp alla 6-7-åringar i två grupper med en 1-7-lärare och en förskollärare. ( Två år senare blev det ju brutal ändring på den saken, men det är en annan historia). 1998 flöt det på ganska bra, M återhämtade sig från sin cancer efter två års behandlingar och fick efter valet jobb som pol sekr i VG-regionen i Vänersborg. R gick i åttan, F i sexan och T i första klass. Jag jobbade också några extra timmar på Kulturskolan som dramalärare och "luciamamma" för Hjo Lucia - skulle också jobba med barnkörerna och småbarnsrytmiken som vikarie under några terminer tills det kom en ny heltid på piano/sång. Ja, det här var en rolig tid.

För 15 år sedan jobbade jag i syskongrupp på förskolan i det bostadsområde där vi bodde. Hade en pooltjänst men satt ändå en termin i taget på samma ställe. (Till hösten blev jag flyttad till en pedagogisk assistent-tjänst på dåvarande Centralskolan, som sedan blev flyttad till Grevbäck...) Hade fått in 2½-åringen hos kommunal dagmamma (granne till oss), 7½-åringen körde om alla i klassen i samtliga ämnen och 9½-åringen hade en bästis med samma namn. I hennes klass var jag f ö "klassmamma" detta år. Något jag skulle ångra många gånger. . . M hade ännu inte blivit uppsagd från sitt möbelförsäljarjobb, och det skulle dröja två år tills man diagnosticerade hans ryggonda som Hodgkin's - lymfcancer.

För 20 år sedan hade jag just passerat mitten av utbildningen till förskollärare i Jönköping. En jätterolig utbildning, men tyvärr stämmer inte alltid skolans idealbild med hur verkligheten ser ut. Vårterminen 1988 handlade mycket om barn med behov av särskilt stöd, funktionshindrade, flyktingar etc. Skrev en uppsats om autism, vilket jag ju skulle ha nytta av senare. M sålde möbler i Tibro och R och F gick hos svart dagmamma, på uppmaning av kommunens barnomsorgsassistent eftersom det inte fanns platser att uppbringa. (De fick aldrig någon kommunal barnomsorg, trots att vi stod i kö i flera år!) Båda två fick i alla fall plats som femåringar och alltså gick de två år i "deltidsgrupp" innan de började skolan (detta var innan "barnskolan" var införd). Vi bodde i en radhuslägenhet där vi trivdes jättebra, men var ju tvungna att flytta två år senare när T aviserade sin ankomst.

Jaha, det var det. Vill du se mer om mitt liv som mig själv, illustrerat med bilder, kan du klicka här. Orkade inte flytta bilderna, och dessutom stämde det inte riktigt med exakta årtal om man skall vara petig. Och det ÄR jag ju.

Nu vill jag utmana några andra bloggare: Dan, Lina, Göran och Charlotte, t ex. Och "alla andra som känner sig (ut)manade", förstås!

4 kommentarer:

Ulrika sa...

Hej Eva! Jag uppskattar att du tog den öppna utmaningen vidare. Det är väldigt intressant att höra mer om andra bloggares bakgrund.

Om Eva Kihlström sa...

Ja, och nyttigt att tänka till på hur det var egentligen vid vissa bestämda tillfällen! Annars flyter de lätt ihop, "alla dessa dagar.."

Göran sa...

hej hallå, en utmaning... jag är så dålig på sådana och så glömsk. Jag får fundera 5 - 20 år på den...

Om Eva Kihlström sa...

Jamen, hej hallå - för fem år sedan vet ju till och med jag vad du gjorde. . . typ. . .