Lyssnade på P4 Extra när jag körde hem från Skövde idag. Christina Axén Olin var gäst, och det pratades om projektet "surfa lugnt". Hur man lär barn att uppföra sig på Internet.
Hon förklarade förnumstigt att "barn idag tillbringar mycket tid på nätet" och "för barn och ungdomar är det som sker på nätet liksom verkligheten" och "när barn och ungdomar säger att de har pratat med någon, så kan det lika gärna vara så att de har chattat eller mailat". Och lika väl som man frågar barn hur de har haft det i skolan, ska man fråga om de har gjort något särskilt på nätet.
Vakna upp, vuxenvärld! Klart att det är verkligt när man pratar med någon, om det är öga mot öga, i telefonen eller "på nätet"! Vem trodde du det var som svarade? En "hubot"??
Hur skiljer man vänner som man har "på riktigt" från dem som man träffar enbart "på nätet"?
När jag var 10-11 år hade jag flera brevvänner som jag aldrig kom att träffa personligen. Vår bekantskap rann ut i sanden. Ingen sade någonsin något om det.
Under de senaste åren har jag fått flera tiotals nya, verkliga vänner genom olika kanaler "på nätet". Trevliga, fina människor. Jag har träffat en del av dem även i "verkligheten" och de är lika trevliga då, men vänskapen upprätthålls och utvecklas fortfarande till största delen på nätet.
Självklart är det så bland mina vänner, att vi håller en god ton i våra konversationer, både på nätet och fysiskt. Även när vi tycker olika.
DET är något vi borde kunna lära våra barn och andra medmänniskor omkring oss. "Nätet" är verkligheten nu. I alla fall en del av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar