Är man med i Facebook har man inget liv, säger sonen T... fast det är roligare att ha både facebook och ett "IRL"-liv. Folk blir ganska platta på webben, men är ändå lättare att ha kontakt med där än inte alls.
Jag som fortfarande är nybörjare på det här får hela tiden förslag om att jag skall gå med i den ena funktionen efter den andra. En del saker är lite småkul, som att skicka presenter till folk, eller jämföra filmsmak. Andra känns lite överkurs, som att kasta får på varann...fast det kanske betyder något annat på amerikanska?
Jag försöker hålla mig till det som verkar relevant. Fast jag har testat ett par knasiga grejor, t ex att rangordna vilka prinsessor jag tycker bäst om och jämföra det med några av mina "vänner", och måla graffiti på en "super-wall". Ibland måste man tillåta sig att "vara lite tokig". Fullkomligt onödigt tidsfördriv!
Men det är rätt kul att hitta den ena bekantingen efter den andra, genom att spana i "vännernas" "vän"-kartotek eller gå med i mysko "grupper" som man hittar lite varstans. Det gäller att hålla sig till viss relevans här också, tycker jag - fast det kanske inte alla tycker. Flest vänner när man dör, vinner - har jag också hört. Så när jag får "vän"-förfrågningar tackar jag alltid ja, om jag har någon som helst aning om vilken person det är som frågar förstås!
Lite dålig ordning tycker jag dock att det är på en del medlemmar. Att lägga ut en bild där det inte syns vem man är tycker jag skulle vara förbjudet. Särskilt om man inte genom hemort, skolgång, arbete eller något annat kan räkna ut om det är den Emma Svensson eller Sara Karlsson eller Pelle Persson som jag känner till. I så'na fall kan man inte vara säker på att jag väljer att "adda"! Det är ju så pinsamt om man skulle "fråga chans" på en helt okänd person!
Eller är det det? Kanske det är meningen att Facebook skall göra alla människor till bästisar över hela världen, fast inte jag har begripit det?
Peace on earth!
20070928
Röda tröjor för Burmas munkar
Jag fick också ett SMS med uppmaning att ha på mig en röd tröja idag. Så det har jag.
Jag har varit ute på sta'n och uträttat några ärenden. Eftersom det är rätt kallt nu, så måste jag ju ha på mig min jacka - den är röd, liksom den har varit sedan jag köpte den. Har kanske träffat ett dussin människor. Undrar om någon tänkte på att jag har på mig en röd tröja under min röda jacka idag?
Och hur i fridens da'r skall de styrande i Burma få reda på att jag cyklar omkring i Hjo med en röd tröja för att stödja protesterna?
Men jag har i alla fall fredat samvete. Jag har på mig en röd tröja.
Jag har varit ute på sta'n och uträttat några ärenden. Eftersom det är rätt kallt nu, så måste jag ju ha på mig min jacka - den är röd, liksom den har varit sedan jag köpte den. Har kanske träffat ett dussin människor. Undrar om någon tänkte på att jag har på mig en röd tröja under min röda jacka idag?
Och hur i fridens da'r skall de styrande i Burma få reda på att jag cyklar omkring i Hjo med en röd tröja för att stödja protesterna?
Men jag har i alla fall fredat samvete. Jag har på mig en röd tröja.
20070925
I rena ilskan
Idag blev det känt att Göran Persson tar ut full ersättning sedan han slutade som statsminister samtidigt som han ju, vilket är allmänt känt, får ersättning för konsultuppdrag till den privata sektorn. Jo, för de pengarna är ju inte "lön" utan betalas till hans enskilda firma...
Jag blir så galen! Här får han 121000/månad plus vem vet hur mycket mer, medan andra bara har det där som betalas ut till den "enskilda firman", dvs kanske ett par tusen när alla skatter osv är betalda. Och därmed får man ingen a-kassa!!! Ännu mindre något "avgångsvederlag" från ett jobb man har slutat på.
Därtill har han mage att kalla sig socialdemokrat! Hur hade det låtit om han varit moderat, då hade väl medierna exploderat!
I ilskan över detta har jag skrivit ett argt brev till arbetsförmedlingen - fast inte om det, utan om huruvida de har tänkt göra något mer för mig över huvud taget. Svar: De kan inte göra något utöver det jag själv får lov att leta rätt på på deras hemsida + annonser och kontor. Men jag får förstås gärna söka mig till andra alternativ, "det finns bemanningsföretag som matchar arbetsgivare med sökande..." TACK, men jag har anmält mig till alla sådana jag kan hitta! För flera månader sedan!
Sedan googlade jag efter ett mediaföretag som var med på "Skaraborg on stage" i fredags. Jag hittade inte dem, men de var i sin tur samarbetspartner till några andra som jag hittade, och i rasande fart skrev en spontanansökan till. Omgående fick jag svaret att jag lät mycket intressant, de sparade min adress och lovade att höra av sig när de behövde mig. De var alltid ute efter fler samarbetspartners. Det var ju bra.
Sedan lugnade jag ner mig lite och satte mig och pillade lite med Photoshop-övningar. Magister Johan tipsade ju om några sätt att visa bilder på nätet på senaste lektionen, så jag var ju bara tvungen att lägga upp en ny hemsida åt mig. Den ligger här. Sedan tog det resten av eftermiddagen att göra iordning bilder för webben och lägga där. Jag hann inte lägga bilder på alla sidor, men några i alla fall. Mycket snyggt!
I morgon skall jag ta mig till Skövde på Arbetsförmedlingens "rekryteringsmässa". Om jag fortfarande är lika arg.
ps Är det inte det Arbetsförmedlingen skall ha varje dag...?
Jag blir så galen! Här får han 121000/månad plus vem vet hur mycket mer, medan andra bara har det där som betalas ut till den "enskilda firman", dvs kanske ett par tusen när alla skatter osv är betalda. Och därmed får man ingen a-kassa!!! Ännu mindre något "avgångsvederlag" från ett jobb man har slutat på.
Därtill har han mage att kalla sig socialdemokrat! Hur hade det låtit om han varit moderat, då hade väl medierna exploderat!
I ilskan över detta har jag skrivit ett argt brev till arbetsförmedlingen - fast inte om det, utan om huruvida de har tänkt göra något mer för mig över huvud taget. Svar: De kan inte göra något utöver det jag själv får lov att leta rätt på på deras hemsida + annonser och kontor. Men jag får förstås gärna söka mig till andra alternativ, "det finns bemanningsföretag som matchar arbetsgivare med sökande..." TACK, men jag har anmält mig till alla sådana jag kan hitta! För flera månader sedan!
Sedan googlade jag efter ett mediaföretag som var med på "Skaraborg on stage" i fredags. Jag hittade inte dem, men de var i sin tur samarbetspartner till några andra som jag hittade, och i rasande fart skrev en spontanansökan till. Omgående fick jag svaret att jag lät mycket intressant, de sparade min adress och lovade att höra av sig när de behövde mig. De var alltid ute efter fler samarbetspartners. Det var ju bra.
Sedan lugnade jag ner mig lite och satte mig och pillade lite med Photoshop-övningar. Magister Johan tipsade ju om några sätt att visa bilder på nätet på senaste lektionen, så jag var ju bara tvungen att lägga upp en ny hemsida åt mig. Den ligger här. Sedan tog det resten av eftermiddagen att göra iordning bilder för webben och lägga där. Jag hann inte lägga bilder på alla sidor, men några i alla fall. Mycket snyggt!
I morgon skall jag ta mig till Skövde på Arbetsförmedlingens "rekryteringsmässa". Om jag fortfarande är lika arg.
ps Är det inte det Arbetsförmedlingen skall ha varje dag...?
20070923
"prostitution på nätet"
kan vara så mycket.
Ibland kan det vara så att man ikläder sig sina roligaste strumpbyxor, en matchande representativ outfit från Rabalder och en hel drös med visitkort och uppsöker en nätverksträff som man blivit tipsad om av ett annat nätverk man är med i...
Väl där söker man upp stackars oskyldiga människor som man tror att man kan ha nytta av/vara till nytta för och förklarar hur himla bra man är på just det de behöver akut hjälp med just nu, och prackar sedan på dem ett visitkort. Förvånansvärt ofta verkar dessa offer faktiskt tacksamma och tycks mena det när de säger att de hör av sig när det blir något.
Och någon gång, som i förrgår, visar det sig att ett av dessa offer kände igen mig. Inte som en kompetent MKV-are med projektledarutbildning + ytterligare en högskoleutbildning - utan för att vi delade "mammas gata" i Skultorp som barn. Små barn, innan vi började skolan, för då flyttade ju min familj till andra ändan av Skultorp och det räckte för att man skulle tappa kontakten med de som var av en annan årgång. Men jag tycks ha gjort avtryck redan då. Hade kanske tillräckligt roliga strumpbyxor för att bli ihågkommen.
Kanske, kanske är det så här man skall bära sig åt för att över huvud taget få in en fot... men det är jobbigt att "gå på gatan", även om det är i Arnia!
Ibland kan det vara så att man ikläder sig sina roligaste strumpbyxor, en matchande representativ outfit från Rabalder och en hel drös med visitkort och uppsöker en nätverksträff som man blivit tipsad om av ett annat nätverk man är med i...
Väl där söker man upp stackars oskyldiga människor som man tror att man kan ha nytta av/vara till nytta för och förklarar hur himla bra man är på just det de behöver akut hjälp med just nu, och prackar sedan på dem ett visitkort. Förvånansvärt ofta verkar dessa offer faktiskt tacksamma och tycks mena det när de säger att de hör av sig när det blir något.
Och någon gång, som i förrgår, visar det sig att ett av dessa offer kände igen mig. Inte som en kompetent MKV-are med projektledarutbildning + ytterligare en högskoleutbildning - utan för att vi delade "mammas gata" i Skultorp som barn. Små barn, innan vi började skolan, för då flyttade ju min familj till andra ändan av Skultorp och det räckte för att man skulle tappa kontakten med de som var av en annan årgång. Men jag tycks ha gjort avtryck redan då. Hade kanske tillräckligt roliga strumpbyxor för att bli ihågkommen.
Kanske, kanske är det så här man skall bära sig åt för att över huvud taget få in en fot... men det är jobbigt att "gå på gatan", även om det är i Arnia!
20070918
Oj vad det finns många därute!
Tittar in på Facebook mest varje dag, och det var värst! Nu har jag 10 vänner och har gått med i flera grupper. En del kanske visar sig riktigt användbara.
Det finns faktiskt precis hur mycket som helst att surfa runt på där, kolla in alla fotoalbum, vilka vänner som vännerna har fått sedan sist, vad folk gör precis idag...
Man fattar att det går att fastna där!
Men jag har inte lagt in några bilder än. Har haft fullt upp med att skaffa mig några vänner.
Det finns faktiskt precis hur mycket som helst att surfa runt på där, kolla in alla fotoalbum, vilka vänner som vännerna har fått sedan sist, vad folk gör precis idag...
Man fattar att det går att fastna där!
Men jag har inte lagt in några bilder än. Har haft fullt upp med att skaffa mig några vänner.
20070914
Nätverk
För några veckor sedan hörde jag för första gången talas om det nödvändiga nätverket facebook.com. Ville man över huvud taget existera i någon annan människas sinnevärld så måste man vara med där, typ. Eller utveckla sitt nätverk över huvud taget.
Nu har jag alltså "addat" mig. Så ni, alla mina miljoner läsare som redan finns på facebook, får gärna "adda" mig på era "friends"-listor också.
Mitt stora problem med facebook är att jag inte har någon aning om vilka som finns därute. Man kan ju bara söka efter folk på deras namn... Jag skulle gärna söka efter "groups" och se om jag känner någon som är med någonstans. Men när man börjar bläddra i "groups" så finns det ju precis hur många som helst, som heter allt möjligt konstigt! Kan man gå någon genväg och söka på "groups / Sweden" till exempel? Och gärna på något intresse. Jag har inte hittat den... Svårtillgängligt!
Jag har gått med i ett "network": Sweden
Jag har gått med i en "group": Kristdemokraterna (för det var den enda "group" jag visste fanns där)
Jag har gått in och sökt på några personers namn, som jag redan förut visste var med, och bett dem "adda" mig som "friend. Resultat hittills: "You've got 1 friend in Sweden"
Tack, Facebook, för att du talade om det för mig!
Nu har jag alltså "addat" mig. Så ni, alla mina miljoner läsare som redan finns på facebook, får gärna "adda" mig på era "friends"-listor också.
Mitt stora problem med facebook är att jag inte har någon aning om vilka som finns därute. Man kan ju bara söka efter folk på deras namn... Jag skulle gärna söka efter "groups" och se om jag känner någon som är med någonstans. Men när man börjar bläddra i "groups" så finns det ju precis hur många som helst, som heter allt möjligt konstigt! Kan man gå någon genväg och söka på "groups / Sweden" till exempel? Och gärna på något intresse. Jag har inte hittat den... Svårtillgängligt!
Jag har gått med i ett "network": Sweden
Jag har gått med i en "group": Kristdemokraterna (för det var den enda "group" jag visste fanns där)
Jag har gått in och sökt på några personers namn, som jag redan förut visste var med, och bett dem "adda" mig som "friend. Resultat hittills: "You've got 1 friend in Sweden"
Tack, Facebook, för att du talade om det för mig!
20070912
"Kompetensen finns i företaget..."
Jag köpte ett nytt slags schampo. Eftersom jag kommit upp i lovlig ålder beslöt jag att testa Dove pro-age, den vinröda flaskan, eftersom jag ville ha tjockt och fylligt hår.
Ja ja, dream on, kan man väl säga. Men håret blev väl rent, precis som med andra schampon.
Så läste jag det finstilta på baksidan av flaskan: "Eftersom vackert hår har ingen ålder". "EFTERSOM VACKERT HÅR HAR INGEN ÅLDER!"
Vem släppte igenom det?
Kanske det var chefens nya fru, som fått jobbet som copywriter på Dove, som formulerade tag-linen. Alla kan ju skriva.
Är det sådana människor som får alla jobb jag söker? Jag blir så trött...
Ja ja, dream on, kan man väl säga. Men håret blev väl rent, precis som med andra schampon.
Så läste jag det finstilta på baksidan av flaskan: "Eftersom vackert hår har ingen ålder". "EFTERSOM VACKERT HÅR HAR INGEN ÅLDER!"
Vem släppte igenom det?
Kanske det var chefens nya fru, som fått jobbet som copywriter på Dove, som formulerade tag-linen. Alla kan ju skriva.
Är det sådana människor som får alla jobb jag söker? Jag blir så trött...
20070911
Teknik i det 21:a århundradet
Köpte en tröja på rea. Ärmarna var för långa.
Jag passade på att lägga upp dem medan jag installerade uppgraderingen av virusskyddet på datorn. Det krävde minst 6 omstarter innan datorn var nöjd och allt fungerade.
Upplägget krävde försiktig upprepning av stickning samt fyra trädningar av nål med "X-söm" däremellan.
Det gäller att behärska tekniken.
Jag passade på att lägga upp dem medan jag installerade uppgraderingen av virusskyddet på datorn. Det krävde minst 6 omstarter innan datorn var nöjd och allt fungerade.
Upplägget krävde försiktig upprepning av stickning samt fyra trädningar av nål med "X-söm" däremellan.
Det gäller att behärska tekniken.
20070909
Litterära förebilder
Theodor Kallifatides har skrivit en bok som heter "Mödrar och söner" som kommit ut alldeles nyss. Kajsa Öberg Lindsten skriver i recensionen i GP att modern var mer intresserad av att baka kakor och pyssla om sin efterlängtade son än att ge honom svar på hans frågor och gräva i det förflutna. Hon gifte sig vid 14 års ålder och ägnade resten av sitt liv åt att oroa sig för sina barn, skriver Öberg Lindsten. Modern är vid bokens tillkomst 92.
Samtidigt läser jag den sanslöst roliga och knäppa boken "9½ månad" av Annika Lantz. Ibland är den mer än lovligt utlämnande, men där finns också emellanåt isande korn av sanningar. Till exempel på sidan 179, i stycket där hon tänker tillbaka på första natten med sin nyfödde son.
"Det är en fantastisk sensation. Som ett lyckligt lugn. Fast man är /-/ inte helt lycklig eftersom oron är den andra tillökningen efter att man blivit förälder. Den smiter ut med moderkakan. /-/ Jag läste att en bebis skall tredubbla sin vikt på ett år. Oron däremot ökar hundrafalt på samma tid. "
Det är sannerligen tur att oron inte känns lika starkt hela tiden. För den finns verkligen där hela tiden, med eller utan anledning. Även när barnen blir över 18 och formellt sett är "vuxna".
Samtidigt läser jag den sanslöst roliga och knäppa boken "9½ månad" av Annika Lantz. Ibland är den mer än lovligt utlämnande, men där finns också emellanåt isande korn av sanningar. Till exempel på sidan 179, i stycket där hon tänker tillbaka på första natten med sin nyfödde son.
"Det är en fantastisk sensation. Som ett lyckligt lugn. Fast man är /-/ inte helt lycklig eftersom oron är den andra tillökningen efter att man blivit förälder. Den smiter ut med moderkakan. /-/ Jag läste att en bebis skall tredubbla sin vikt på ett år. Oron däremot ökar hundrafalt på samma tid. "
Det är sannerligen tur att oron inte känns lika starkt hela tiden. För den finns verkligen där hela tiden, med eller utan anledning. Även när barnen blir över 18 och formellt sett är "vuxna".
20070903
Tomhet
Så var sommaren obönhörligen slut. Höstmarknaden satte punkt för helgöppet på byrån och nu behövs inte mina tjänster där mer för i år. Det kan bli någon enstaka stadsvandring till, möjligen. Det var så lite gäster inne under lördag och söndag, så jag hann gott och väl med att noggrannt uppdatera evenemangen både på hemsidan och pappersbladet fram till december, fylla upp broschyrstället och skylta om i de utvändiga skyltskåpen. Men öppet hade vi i alla fall, det var väl huvudsaken. Även om det var tomt.
(F till höger)
På jobbfronten intet nytt. I morgon skall jag träffa M som sammanställer ett nytt evenemang under arbetsnamnet "Bondens marknad" för att göra ännu ett marknadsföringsjobb utan kontant betalning. Får ta det som marknadsföring av evalution tankar och ting, alltså. Jaa, vad skall jag göra? Mitt "nästan-jobb" från i våras rann fullständigt ut i sanden som väl alla har förstått - och det var sannerligen inte mitt fel. Nu har jag tagit ytterligare ett steg i evolutionen av evalution genom att annonsera i Lokaldelen - alltid kan det väl ge något. Fast än så länge ligger det bara med i papperskatalogen.
Tomt är det också här i huset, med bara ett barn kvar, som är mer borta än hemma. I eftermiddags åkte dottern F iväg med tåget, medförande inte mindre än fem kollin- fattar inte hur hon skall lyckas byta i Stockholm men hon har ju ca tre kvart på sig att ta sig mellan spåren, så det ska nog gå. I Sundsvall blir hon mött av en kompis, så därvid är jag lugnare.
Så - en person mindre att diskutera med; att handla, laga mat, diska, tvätta, dela bil och samordna måltider med - men också en person mindre som handlar, lagar mat, diskar, tvättar, tankar bilen och lagar mat utan anmodan. (Det där med att samordna måltider är klart överskattat. Det känns som om det är någon privat noja jag har, att alla som finns hemma när maten är färdig gärna skall äta tillsammans. )
(F till höger)Som en sista tjänst efter det sista långa sommarlovet hemma i familjen skjutsade jag henne till tåget i Skövde med sina fem väskor av olika typ, storlek och tyngd. Ett par stadiga matsäcksmackor hade hon med sig, och löftet att ringa så fort hon kommit fram. Klumpen som steg i halsen när hon vände sig om och vinkade från sin plats när tåget rullade iväg norrut svaldes hastigt ner innan det hann komma någon tår. Fånigt, hon är ju 22 i rappet. Men ändå min lilla långbenta fölunge. På väg ut genom stationshuset ignorerade jag Pressbyråns braskande löpsedlar om "Mord i studentlägenhet", morsade på kompisen G i biljettluckan och begrundade alla som inget hellre ville än att deras ungdomar skulle flyga ur boet på egna vingar. Och var någonstans ganska tacksam ändå. För att mina lever och klarar sig själva.
Fast det är väldigt tomt.
20070830
Vad skall det bli av mig?
Sakta men säkert håller jag på att bli tokig. Några dagar extra har jag fått på feriejobbet, på nåder känns det som. "Jobbar med datan". Tröstlöst eftersom det ju inte KAN bli någon fortsättning där. Men man vill ju inte tacka nej så länge man inte har något annat att gå till.
Jag söker jobb dagligen på Internet och i olika annonsorgan. För en stund sedan var jag fullt beredd att kolla upp frågan "vill du jobba hos oss?" - från Taxi... Jag som inte ens är särskilt förtjust i att köra bil! Till detta sökande går det åt så mycket energi att jag har svårt att hitta på nya kreativa idéer för att komma vidare med mitt företag evalution - tankar och ting -. Det har blivit en ond spiral som tar ifrån mig nattsömnen och därmed all inspiration som jag hade behövt för att skriva nya, personliga och intelligenta ansökningsbrev.
Snart orkar jag väl inte ens ta mig ner till Ica för att köpa mjölk.
På en marknad med hundratals sökande på varje tjänst, där man inte ens får en chans att visa vad man kan, börjar det nu bli frestande att "prostituera sig". Att helt desperat erbjuda något företag att jobba gratis i ett par månader bara för att få in en fot... men hur uppfattas man då? Helknäpp redan från början eller ovanligt modig?
Ena foten håller på att sugas ner i lera. Andra foten håller jag krampaktigt i luften för att kunna sätta ner den och dra upp den andra så fort jag anar fast mark i någon riktning.
Jag söker jobb dagligen på Internet och i olika annonsorgan. För en stund sedan var jag fullt beredd att kolla upp frågan "vill du jobba hos oss?" - från Taxi... Jag som inte ens är särskilt förtjust i att köra bil! Till detta sökande går det åt så mycket energi att jag har svårt att hitta på nya kreativa idéer för att komma vidare med mitt företag evalution - tankar och ting -. Det har blivit en ond spiral som tar ifrån mig nattsömnen och därmed all inspiration som jag hade behövt för att skriva nya, personliga och intelligenta ansökningsbrev.
Snart orkar jag väl inte ens ta mig ner till Ica för att köpa mjölk.
På en marknad med hundratals sökande på varje tjänst, där man inte ens får en chans att visa vad man kan, börjar det nu bli frestande att "prostituera sig". Att helt desperat erbjuda något företag att jobba gratis i ett par månader bara för att få in en fot... men hur uppfattas man då? Helknäpp redan från början eller ovanligt modig?
Ena foten håller på att sugas ner i lera. Andra foten håller jag krampaktigt i luften för att kunna sätta ner den och dra upp den andra så fort jag anar fast mark i någon riktning.
20070823
Tre per dag är max!
Stadsvandringar verkar väl vara lite lagom ansträngande? Man klär ut sig i någon slags sekelskiftsromantisk dräkt (alltså förra sekelskiftet pratar vi om), samlar ihop ett litet gäng intresserade människor och går en promenad på en timme i sakta mak medan man delar med sig av sin enorma kunskap likt pärlor på en tråd. Bara man har gjort ett manus så kan man ju det utantill sedan.
Hej och hå, säger jag! Inte en vandring eller en grupp är den andra lik. Lärare och poliser är de värsta, särskilt när det är lite större grupper (över 20 pers). Lärare för att de pratar, såsar, sms-ar och över huvud taget beter sig på alla sätt man inte vill att elever skall bete sig i klassrummet. Poliser därför att de när som helst befinner sig stående eller gående mitt i gatan. Det är faktiskt sant. Många ställer dessutom frågor av typen "sätta-på-pottan" vilket de inte har mycket för när det gäller mig. Jag har svar på tal om det mesta.
Idag hade jag en grupp med en rätt stor andel äldre äldre, alltså sådana som bedömde att de inte orkade traska runt en hel timme. Detta ringde reseledaren och upplyste mig om dagen innan. Ja, snällt att han meddelade det i förväg över huvud taget... för jag fick ju kasta om allting inne i huvudet och släppa mina fina manuskort, för de ville sitta kvar i bussen och få en "föreläsning" och sedan ville ca en tredjedel följa med och vandra fysiskt.
Jodå, jag har rätt bra ordning på mina historiska fakta, så prat-delen gick bra, och sedan hade jag tänkt ut en kortare rutt för den kvarvarande halvtimmen, som ändå skulle visa det viktigaste som jag berättat om. Vi tågade alltså iväg, ca 12-13 personer upp emot torget.
Döm om min förvåning när det visar sig att flera ur denna lilla skara helt enkelt bara avviker ur gruppen lite pö om pö under pågående tur, så till slut var det bara 7-8 stycken kvar! (De kunde ju åtminstone sagt till sina kamrater att de vände om! Mig behövde de ju inte vara artig mot!) Som ex-förskollärare blir man lätt nervös när sådant händer.
Det visade sig förstås att folk hittade tillbaka till bussen på egen hand - de kom från Askersunds-trakten, så många hade varit i Hjo flera gånger förut. Och jag hann ju inte bli orolig på riktigt på den korta vandring vi företog oss idag.
Men man känner av anspänningen efteråt! För någon vecka sedan hade jag tre helt olika typer av grupper och önskemål om vandringar inbokade på samma dag. Alltså tre timmars effektiv arbetstid. Men den kvällen var jag HELT slut. Jag börjar förstå hur skådespelare känner sig... fast rampfeber har jag inte inför mina "performances".
Hej och hå, säger jag! Inte en vandring eller en grupp är den andra lik. Lärare och poliser är de värsta, särskilt när det är lite större grupper (över 20 pers). Lärare för att de pratar, såsar, sms-ar och över huvud taget beter sig på alla sätt man inte vill att elever skall bete sig i klassrummet. Poliser därför att de när som helst befinner sig stående eller gående mitt i gatan. Det är faktiskt sant. Många ställer dessutom frågor av typen "sätta-på-pottan" vilket de inte har mycket för när det gäller mig. Jag har svar på tal om det mesta.
Idag hade jag en grupp med en rätt stor andel äldre äldre, alltså sådana som bedömde att de inte orkade traska runt en hel timme. Detta ringde reseledaren och upplyste mig om dagen innan. Ja, snällt att han meddelade det i förväg över huvud taget... för jag fick ju kasta om allting inne i huvudet och släppa mina fina manuskort, för de ville sitta kvar i bussen och få en "föreläsning" och sedan ville ca en tredjedel följa med och vandra fysiskt.
Jodå, jag har rätt bra ordning på mina historiska fakta, så prat-delen gick bra, och sedan hade jag tänkt ut en kortare rutt för den kvarvarande halvtimmen, som ändå skulle visa det viktigaste som jag berättat om. Vi tågade alltså iväg, ca 12-13 personer upp emot torget.
Döm om min förvåning när det visar sig att flera ur denna lilla skara helt enkelt bara avviker ur gruppen lite pö om pö under pågående tur, så till slut var det bara 7-8 stycken kvar! (De kunde ju åtminstone sagt till sina kamrater att de vände om! Mig behövde de ju inte vara artig mot!) Som ex-förskollärare blir man lätt nervös när sådant händer.
Det visade sig förstås att folk hittade tillbaka till bussen på egen hand - de kom från Askersunds-trakten, så många hade varit i Hjo flera gånger förut. Och jag hann ju inte bli orolig på riktigt på den korta vandring vi företog oss idag.
Men man känner av anspänningen efteråt! För någon vecka sedan hade jag tre helt olika typer av grupper och önskemål om vandringar inbokade på samma dag. Alltså tre timmars effektiv arbetstid. Men den kvällen var jag HELT slut. Jag börjar förstå hur skådespelare känner sig... fast rampfeber har jag inte inför mina "performances".
20070821
80%
Idag när jag kom hem efter jobbet och vi hade ätit så skulle jag 1) handla 2) baka muffins (för i morgon är sista dagen som jag jobbar ihop med "chefen" innan jag slutar för i år) 3) vika tvätt 4)plocka ur diskmaskinen 5) plantera om typ 20 krukväxter modell större, som jag har släpat ut på nedre balkongen för att utföra denna smutsiga syssla.
Nu har jag gjort punkt 1-4 och orkar inte börja med växterna. Det börjar dessutom bli mörkt! Men fyra av fem är väl inte så dåligt...? Och i morgon skall jag besikta bilen.
(Arbetsrummets prylbelamring är dock kvar. Jag har tagit hem några tomkartonger att sortera ner grejor i, men där har det tagit stopp. Får ta det i nästa vecka. På fredag när jag är ledig skall jag ta ett varv runt huset igen och dra iväg ytterligare en del saker till stugan, där jag inte heller har plockat iordning det jag tagit dit... Ska man kalla det dominoeffekt eller rockad?)
Nu har jag gjort punkt 1-4 och orkar inte börja med växterna. Det börjar dessutom bli mörkt! Men fyra av fem är väl inte så dåligt...? Och i morgon skall jag besikta bilen.
(Arbetsrummets prylbelamring är dock kvar. Jag har tagit hem några tomkartonger att sortera ner grejor i, men där har det tagit stopp. Får ta det i nästa vecka. På fredag när jag är ledig skall jag ta ett varv runt huset igen och dra iväg ytterligare en del saker till stugan, där jag inte heller har plockat iordning det jag tagit dit... Ska man kalla det dominoeffekt eller rockad?)
20070813
Med risk för att bli tjatig - en lägesrapport
Jag tror aldrig att jag har varit så här trött vid den här årstiden någon gång förut. Och okoncentrerad.
Nu har jag jobbat i drygt en vecka efter ledigheten och M har rest iväg till Stockholm igen. Och huset som skall röjas ur är nästan klart, fast inte riktigt. Kände mig effektiv i fredags när jag pratat med både mäklaren och second-hand-affären som kommer och hämtar en del av grejorna, men här hemma står halva mitt arbetsrum belamrat med grejor som jag inte ids bära upp på vinden, eller vart de nu ska. En del rena "bra-att-ha-grejor" skall ju sorteras in i skåpen här nere och då behöver jag ju inte bära iväg dem... men att ta tag i dem...
Jag har sökt en del jobb under och efter ledigheten också, visst. Men det är otroligt svårt att motivera sig. Tipset att ringa och "sälja in sig" hos den som står angiven som kontaktperson har jag provat ett par gånger, men då blir man ännu mer besviken när man får grått papper - eller inget papper alls. Men söker gör jag, hela, hela tiden. Och går in för att visa upp vad jag kan hela, hela tiden ifall någon skulle söka mig.
Och det jobbet jag gör nu som turistvärdinna - tja, jag vet ju att det inte blir någon fortsättning, så det blir svårare och svårare att motivera sig för det också. Just nu, emellan de spridda gäster som ringer eller besöker oss, håller jag på med ett otroligt tråkigt men nödvändigt jobb som går ut på att ändra alla "produkter" på turistbyråns website, så att det står rätt avsändare på dem. Det har nämligen blivit något fel när någon av "webmastrarna" nere på "vastsverige" ändrade någon detalj, så nu har det länge stått att Turistbyrån står bakom det mesta som rör sig i kommunen, företag, evenemang, allt. Och det är ju inte så kul för dem som arrangerar saker. När alltså Turistbyrån felaktigt tar åt sig all cred för det. Så nu är det ändrat. Plus en del andra saker som gör att sidan blivit en liten aning mer lättnavigerad - men fortfarande är den inte vad jag skulle kalla användarvänlig. Jag känner t ex en tjej som har ett företag som jag lade in på inte mindre än tre olika ställen på siten - hon letade och letade och hittade inte någonstans alls att jag hade lagt in det... Principen Don't make me think! behöver implementeras ända ut i gräsrötterna hos systemteknikerna också! Inte bara hos oss som kan designprinciperna.
Ner faller regnet, upp stiger solen, luftfuktigheten är typ 95% och gångarna längs hjo-ån är bitvis översvämmade igen...
Nu har jag jobbat i drygt en vecka efter ledigheten och M har rest iväg till Stockholm igen. Och huset som skall röjas ur är nästan klart, fast inte riktigt. Kände mig effektiv i fredags när jag pratat med både mäklaren och second-hand-affären som kommer och hämtar en del av grejorna, men här hemma står halva mitt arbetsrum belamrat med grejor som jag inte ids bära upp på vinden, eller vart de nu ska. En del rena "bra-att-ha-grejor" skall ju sorteras in i skåpen här nere och då behöver jag ju inte bära iväg dem... men att ta tag i dem...
Jag har sökt en del jobb under och efter ledigheten också, visst. Men det är otroligt svårt att motivera sig. Tipset att ringa och "sälja in sig" hos den som står angiven som kontaktperson har jag provat ett par gånger, men då blir man ännu mer besviken när man får grått papper - eller inget papper alls. Men söker gör jag, hela, hela tiden. Och går in för att visa upp vad jag kan hela, hela tiden ifall någon skulle söka mig.
Och det jobbet jag gör nu som turistvärdinna - tja, jag vet ju att det inte blir någon fortsättning, så det blir svårare och svårare att motivera sig för det också. Just nu, emellan de spridda gäster som ringer eller besöker oss, håller jag på med ett otroligt tråkigt men nödvändigt jobb som går ut på att ändra alla "produkter" på turistbyråns website, så att det står rätt avsändare på dem. Det har nämligen blivit något fel när någon av "webmastrarna" nere på "vastsverige" ändrade någon detalj, så nu har det länge stått att Turistbyrån står bakom det mesta som rör sig i kommunen, företag, evenemang, allt. Och det är ju inte så kul för dem som arrangerar saker. När alltså Turistbyrån felaktigt tar åt sig all cred för det. Så nu är det ändrat. Plus en del andra saker som gör att sidan blivit en liten aning mer lättnavigerad - men fortfarande är den inte vad jag skulle kalla användarvänlig. Jag känner t ex en tjej som har ett företag som jag lade in på inte mindre än tre olika ställen på siten - hon letade och letade och hittade inte någonstans alls att jag hade lagt in det... Principen Don't make me think! behöver implementeras ända ut i gräsrötterna hos systemteknikerna också! Inte bara hos oss som kan designprinciperna.
Ner faller regnet, upp stiger solen, luftfuktigheten är typ 95% och gångarna längs hjo-ån är bitvis översvämmade igen...
20070729
Semestertider...
Alla mina miljoner läsare runt om i världen kanske undrar varför det inte kommer in några nya inlägg på bloggen?
Svaret är att jag är "ledig" och därför inte hinner blogga så mycket. Förra veckan var vi på Menorca, och därifrån finns det bilder här. Det var "SEMESTER". Annars far jag som en skottspole mellan husröjning, födelsedagar, spontanbesök av vänner och bekanta och egna besök hos släkt, vänner och bekanta... Samtidigt håller jag järnkoll på alla platsannonser - inte för att de är jättemånga så här i sommartider, men dock. Och nästa vecka är det Turistbyrån igen, för några veckor framåt.
Min omgjorda hemsida är i alla fall klar nu. Se den här! Tack dottern F för hjälp med det tekniska! Jag är otroligt frustrerad över att jag är så dålig på det, men jag är samtidigt väldigt tacksam för att det finns de som är duktiga och kan få till det ungefär som jag sa, med de byggstenar jag har tillhandahållit. När jag får ett jobb där webdesign ingår skall jag verkligen ta tag i det, men eftersom det finns så många olika publiceringsverktyg att jobba i är det bortkastad möda att försöka lära sig något, för att sedan konstatera att arbetsgivaren använder något helt annat. Som dessutom kan vara uppdaterat till oigenkännlighet! Som det är nu kan jag principer för hur designen skall vara för att websiten skall vara användbar, och har en lätt överblick av hur några av de vanligaste verktygen fungerar. Därmed får jag vara nöjd.
Nu ligger tre jobb överst i "att söka"-högen. Samtliga till vilka jag känner mig "kallad" och utvald. Snälla, snälla någon, ge mig ett jobb innan jag försmäktar!!!
Svaret är att jag är "ledig" och därför inte hinner blogga så mycket. Förra veckan var vi på Menorca, och därifrån finns det bilder här. Det var "SEMESTER". Annars far jag som en skottspole mellan husröjning, födelsedagar, spontanbesök av vänner och bekanta och egna besök hos släkt, vänner och bekanta... Samtidigt håller jag järnkoll på alla platsannonser - inte för att de är jättemånga så här i sommartider, men dock. Och nästa vecka är det Turistbyrån igen, för några veckor framåt.
Min omgjorda hemsida är i alla fall klar nu. Se den här! Tack dottern F för hjälp med det tekniska! Jag är otroligt frustrerad över att jag är så dålig på det, men jag är samtidigt väldigt tacksam för att det finns de som är duktiga och kan få till det ungefär som jag sa, med de byggstenar jag har tillhandahållit. När jag får ett jobb där webdesign ingår skall jag verkligen ta tag i det, men eftersom det finns så många olika publiceringsverktyg att jobba i är det bortkastad möda att försöka lära sig något, för att sedan konstatera att arbetsgivaren använder något helt annat. Som dessutom kan vara uppdaterat till oigenkännlighet! Som det är nu kan jag principer för hur designen skall vara för att websiten skall vara användbar, och har en lätt överblick av hur några av de vanligaste verktygen fungerar. Därmed får jag vara nöjd.
Nu ligger tre jobb överst i "att söka"-högen. Samtliga till vilka jag känner mig "kallad" och utvald. Snälla, snälla någon, ge mig ett jobb innan jag försmäktar!!!
20070713
Harald Blåtand och hans fränder...
Mmm, jag känner mig lite befryndad med ovan nämnde man just nu. Fast i mitt fall är det mera fingertopparna som antagit en blå nyans. Och jag äger inte någon Bluetooth heller. Men jag har varit ute i skogen och plockat blåbär i ett par timmar tillsammans med familjen P och maken M, som lyckades göra en tidig eftermiddag sista dagen före semestern.
Nu är alla rensade och skall snart förpassas in i frysen. Vilken bra syn vi alla kommer att få, intalar jag mig.
På väg från skogen tog vi vägen runt fölen, som heter Yradis ( det röda som är I's) och Miramis ( den gråvita som tillhör Å) och klappade lite på deras lurviga "päls". Mammorna Freya och Minning är så blanka och fina just nu, men snart börjar de sätta vinterpäls igen och då kommer luddet tillbaka på dem också. Islandshästar gör ju på detta viset, klimatförändring eller ej.
Det är rogivande att vara i skogen efter en sådan arbetsdag som denna. Vi har kort med personal eftersom både en heltidare och en annan sommarvikarie blivit allvarligt sjuka och det är svårt att sätta in folk som vet hur det funkar med allting på så kort varsel. Idag har jag varit ensam hela förmiddagen med en feriearbetande tonåring från kommunens tilldelning, och ibland vet man inte om det är en tillgång eller belastning... Visst är det bra att någon kan sticka iväg och sätta upp posters eller portionera ut broschyrer runt om på sta'n, men i kundkontakten och med rena fakta om staden osv måste de ju handledas och läras upp. Det är inte lätt när telefonen ringer PRECIS hela tiden och man inte kommer ikapp på hela dagen.
Dessutom har jag just idag haft inte mindre än 3 (tre) duster med missnöjda människor - en var superarg för att en affär lagt ner, som funnits i "alla" tider - "Vi har åkt hit i 30 år och det hör ju till med ett besök där, nu åker vi ju inte till Hjo något mer, ska ni veta!" Nähä, skit i det då - tänker man, men det säger man inte, utan en hel massa annat för att gästen skall vara på gott humör när han går härifrån åtminstone. Och inte tala om för alla sina vänner där hemma att i Hjo, där är de otrevliga minsann! Det är svårare när de, som en annan person, slänger på luren i örat med ett fräsigt "Det tyckte jag var DÅLIGT!!!" när jag inte visste vilken tid det är "line-dance" i Hjo på söndagar. Alla som hittar på aktiviteter talar faktiskt inte om det för Turistbyrån, och trots att vi försöker läsa lokaltidningen noga varje dag är det i vissa fall omöjligt att ha den omvärldsorienteringen. Jag skulle just ge henne numret till ordföranden för Hjo Dansklubb när hon bara slängde på. Dålig dag?
Det tredje var mer en diskussion än en dust. Två äldre damer, Hjo-bor, stod precis utanför vår öppna dörr och diskuterade högljutt hur dåligt det var att Biblioteket (som ligger i samma hus som vi) har kortare öppettider på sommaren och helt stängt på helgen. De som behöver låna en dator, hur ska de göra? De som måste lämna tillbaka en bok före semestern, hur skall de göra? Och när det är lite dåligt väder kanske man vill gå in och läsa en tidning... Till slut var jag bara tvungen att gå ut och lägga mig i (eftersom det just då inte ringde riktigt non-stop) och klarlägga för damerna att kommunen inte prioriterar att sätta in vikarier under bibliotekets semestertider eftersom pengarna behövs på annat håll, att Turistbyrån har datorer som gästerna får låna gratis, att tidningsrummet liksom Turistbyrån har öppet betydligt mer på sommaren än vintern då man nu går in genom samma dörr, och att återlämningslådan står i tidningsrummet... Förhoppningsvis blir det nu en insändare mindre i Hjo Tidning.
Skall det bli skönt med ledighet??? Jag räknar ner! 4½ timme kvar i morgon!
20070712
Ja, jag säger då det, vad ett förfluget ord kan ställa till...
Ett par av våra stora "drakar" har skrivit om det här...
Panik på Turistbyrån i Hjo, förstås! Folk har ringt från media i landskapet och förmodligen kommer vi att behandlas i TV4 Skaraborg i morgon.
"Chefen" A har suttit i telefon och vid datorn halva dagen känns det som - idag var det tur att det inte var några intresserade som ville gå stadsvandring, så jag fanns på min post vid disken hela eftermiddagen. Efter ett par samtal med tidningar ringde hon upp tjejen som tydligen låg bakom detta "scoop" (i sommartorkan) och frågade om hon förstod vad hon kan ha ställt till med. "Vi kan ju bli hängda för det här...!"
Till saken hör att det skett en del omorganisation i kommunen som bl a berör turistverksamheten, vi har "fått" en ny hemsida under "vastsverige.com"'s vingar, vilken är allt annat än lättnavigerad och därför omdiskuterad både vid köksbord och i insändarspalten, och det har varit en del annan diskussion om turismevenemang bara under de senaste veckorna. Vanligt folk i Hjo ser ju bara när saker läggs ner, inte att nya entreprenörer kommer till då och då också, faktiskt.
A sa efter samtalet att hon riktigt kunde höra hur nervös tjejen blev då hon frågade henne hur statistiken hade tolkats för att få fram det här resultatet. Ja, 150 kommuner hade strukits direkt, för de hade inget alls att erbjuda besökaren. sedan var det de kommuner som bara har ett hotell, och av dessa de som hade minst antal gästnätter... Men, kära nå´n, hur många dagturister har vi inte i Hjo? Halva Skaraborg har som tradition att åka "ner till Hjo" minst en gång varje sommar, och resten åker väl åtminstone var tredje sommar, att döma av telefonsamtalen man får på Turistbyrån.
A sade till den stackars aningslösa tjejen att nu får hon faktiskt ta och åka runt till alla de orter som hon räknade upp som bottenskrap och titta själv på vad man faktiskt har att erbjuda. Det skulle inte förvåna mig om de andra orternas turistbyråer också gör någon liknande aktion.
Vad mycket good-will vi kommer att få av detta!!! Hoppas bara att ansvarig överordnade (som är på semester på annan ort f n) begriper att utnyttja detta läge! För att inte tala om den nytillträdda kommuninformatören, som typiskt nog också är på semester... Hon hade annars behövts nu.
Panik på Turistbyrån i Hjo, förstås! Folk har ringt från media i landskapet och förmodligen kommer vi att behandlas i TV4 Skaraborg i morgon.
"Chefen" A har suttit i telefon och vid datorn halva dagen känns det som - idag var det tur att det inte var några intresserade som ville gå stadsvandring, så jag fanns på min post vid disken hela eftermiddagen. Efter ett par samtal med tidningar ringde hon upp tjejen som tydligen låg bakom detta "scoop" (i sommartorkan) och frågade om hon förstod vad hon kan ha ställt till med. "Vi kan ju bli hängda för det här...!"
Till saken hör att det skett en del omorganisation i kommunen som bl a berör turistverksamheten, vi har "fått" en ny hemsida under "vastsverige.com"'s vingar, vilken är allt annat än lättnavigerad och därför omdiskuterad både vid köksbord och i insändarspalten, och det har varit en del annan diskussion om turismevenemang bara under de senaste veckorna. Vanligt folk i Hjo ser ju bara när saker läggs ner, inte att nya entreprenörer kommer till då och då också, faktiskt.
A sa efter samtalet att hon riktigt kunde höra hur nervös tjejen blev då hon frågade henne hur statistiken hade tolkats för att få fram det här resultatet. Ja, 150 kommuner hade strukits direkt, för de hade inget alls att erbjuda besökaren. sedan var det de kommuner som bara har ett hotell, och av dessa de som hade minst antal gästnätter... Men, kära nå´n, hur många dagturister har vi inte i Hjo? Halva Skaraborg har som tradition att åka "ner till Hjo" minst en gång varje sommar, och resten åker väl åtminstone var tredje sommar, att döma av telefonsamtalen man får på Turistbyrån.
A sade till den stackars aningslösa tjejen att nu får hon faktiskt ta och åka runt till alla de orter som hon räknade upp som bottenskrap och titta själv på vad man faktiskt har att erbjuda. Det skulle inte förvåna mig om de andra orternas turistbyråer också gör någon liknande aktion.
Vad mycket good-will vi kommer att få av detta!!! Hoppas bara att ansvarig överordnade (som är på semester på annan ort f n) begriper att utnyttja detta läge! För att inte tala om den nytillträdda kommuninformatören, som typiskt nog också är på semester... Hon hade annars behövts nu.
20070709
Tekniskt geni, eller...?
Ibland undrar jag hur dum man egentligen kan vara när man har en massa högskolepoäng, varav nästan hälften har med media att göra? Är det tillåtet att totalt glömma bort hur man laddar i radioprogram i den egna mp3-spelaren - även om det är något år sedan den användes sist... Kommer inte polisen och tar en då? Eller åtminstone Claes Elfsberg, tittarombudsmannen, eller kanske en TV-pejlare?
Jag blir så trött! Idag har jag hållit på i flera timmar med ovanstående lilla apparat - inklusive den tid det tog att lokalisera den på sonen T's skrivbord (han hade lånat den i stället för usb-minne, den låg ju framme på mitt bord när han behövde ett, men för att jag skulle lägga in podradio i den, men det visste ju inte han, och så åkte han till Stockholm...). Vidare har jag uppdaterat programmen som måste till för att ladda ner och spara på datorn plus att ladda in radioprogrammen i själva manicken. Under vägen kom jag på att jag gjorde ett moment, en sparning, helt i onödan...
MEN jag löste det i alla fall! Dessutom alldeles själv, för trots att den datasmarta dottern F var precis i närheten hjälpte det inte att fråga henne, för hon kunde ju inte just detta märke - hon använder Mac-dator, nämligen, som den grafiker hon är. Och då räcker det ju med I-pod, inte en massa andra suspekta märken som t ex min snygga Sony, som är PC-kompatibla.
Mmm. Utvecklingen går i alla fall åt rätt håll i något avseende. Jag skall försöka se det som att det är någon skillnad på Eva 2002 och Eva 2007 års modell. (Och då avser jag alltså inte mängden rynkor eller vikt...)
Jag blir så trött! Idag har jag hållit på i flera timmar med ovanstående lilla apparat - inklusive den tid det tog att lokalisera den på sonen T's skrivbord (han hade lånat den i stället för usb-minne, den låg ju framme på mitt bord när han behövde ett, men för att jag skulle lägga in podradio i den, men det visste ju inte han, och så åkte han till Stockholm...). Vidare har jag uppdaterat programmen som måste till för att ladda ner och spara på datorn plus att ladda in radioprogrammen i själva manicken. Under vägen kom jag på att jag gjorde ett moment, en sparning, helt i onödan...
MEN jag löste det i alla fall! Dessutom alldeles själv, för trots att den datasmarta dottern F var precis i närheten hjälpte det inte att fråga henne, för hon kunde ju inte just detta märke - hon använder Mac-dator, nämligen, som den grafiker hon är. Och då räcker det ju med I-pod, inte en massa andra suspekta märken som t ex min snygga Sony, som är PC-kompatibla.
Mmm. Utvecklingen går i alla fall åt rätt håll i något avseende. Jag skall försöka se det som att det är någon skillnad på Eva 2002 och Eva 2007 års modell. (Och då avser jag alltså inte mängden rynkor eller vikt...)
20070708
Brusa högre, lilla å...
Idag har det regnat HELA dagen. Och en stor del av natten också. Säkert har de 40 mm som utlovats blivit oss tilldelade.
Tur att man inte har hus med källare! Kajan på vinden tycks vara ett litet problem...
Den lilla ån som vanligtvis är så beskedlig och trög, gör idag skäl för sitt namn Hio= skiftande vatten. Så som den ser ut idag har inga nu levande hjo-bor sett den!
En del var förvisso jätteglada - som alltid - t ex lillkompisen A!
Tur att man inte har hus med källare! Kajan på vinden tycks vara ett litet problem...
Den lilla ån som vanligtvis är så beskedlig och trög, gör idag skäl för sitt namn Hio= skiftande vatten. Så som den ser ut idag har inga nu levande hjo-bor sett den!
En del var förvisso jätteglada - som alltid - t ex lillkompisen A!
20070705
Får man göra så här?
Jag ringde nyss på en annons om en utannonserad tjänst. Det är god marginal till det datum då den skulle "utgå" enligt vad det stod i annonsen.
Jag började fråga lite smått och förklarade varför jag var helt omistlig för företaget på den här posten - när jag blir avbruten med ett "nämen, den tjänsten är ju redan tillsatt!"
En annan tjänst jag sökte tillsattes av en person som redan verkade inom organisationen och fick tjänsten bl a för att hon "redan känner till vårt sätt att arbeta".
Man misstänker att det i de här fallen, och kanske i flera som man aldrig får reda på, är fråga om internrekrytering, och att organisationer och företag sätter ut annonser bara för att visa att de är aktiva och "på G" i sin verksamhet. Smart marknadsföring! Det som ser ut som en efterfrågan på "nytt blod" kanske bara gäller en transfusion av gammalt...
Som om det inte räckte med alla nätverk som man inte är med i, och aldrig kommer in i.
Måste jag börja spela golf för att få ett jobb???
Jag började fråga lite smått och förklarade varför jag var helt omistlig för företaget på den här posten - när jag blir avbruten med ett "nämen, den tjänsten är ju redan tillsatt!"
En annan tjänst jag sökte tillsattes av en person som redan verkade inom organisationen och fick tjänsten bl a för att hon "redan känner till vårt sätt att arbeta".
Man misstänker att det i de här fallen, och kanske i flera som man aldrig får reda på, är fråga om internrekrytering, och att organisationer och företag sätter ut annonser bara för att visa att de är aktiva och "på G" i sin verksamhet. Smart marknadsföring! Det som ser ut som en efterfrågan på "nytt blod" kanske bara gäller en transfusion av gammalt...
Som om det inte räckte med alla nätverk som man inte är med i, och aldrig kommer in i.
Måste jag börja spela golf för att få ett jobb???
20070704
Trögt igen
Troligen samlar alla företag ihop sig för ett sista ryck inför semestern.
Därför får jag nu så gott som dagligen mer eller mindre knäckande formuleringar per mail eller per post, som försöker övertyga mig om att jag är värd något som helst, trots att jag inte fick jobbet på just deras företag. "Lycka till i livet", typ. Som om man vore nybakad student.
Det lyckas inget vidare.
Nu slutar jag räkna hur många jobb jag har sökt. Det är en bit över hundra i alla fall. Och fler lär det bli, även om det blir svårare och svårare att formulera mig och trycka på "send"-knappen.
Medan jag går här och väntar försöker jag låtsas att jag är som folk. Jobbar på mitt tim-jobb (men håller i mig för att jag inte skall göra några extra informatörsuppgifter som inte formellt ingår i tjänsten) och har beställt en restresa som går om ett par veckor. Tack mormor.
Därför får jag nu så gott som dagligen mer eller mindre knäckande formuleringar per mail eller per post, som försöker övertyga mig om att jag är värd något som helst, trots att jag inte fick jobbet på just deras företag. "Lycka till i livet", typ. Som om man vore nybakad student.
Det lyckas inget vidare.
Nu slutar jag räkna hur många jobb jag har sökt. Det är en bit över hundra i alla fall. Och fler lär det bli, även om det blir svårare och svårare att formulera mig och trycka på "send"-knappen.
Medan jag går här och väntar försöker jag låtsas att jag är som folk. Jobbar på mitt tim-jobb (men håller i mig för att jag inte skall göra några extra informatörsuppgifter som inte formellt ingår i tjänsten) och har beställt en restresa som går om ett par veckor. Tack mormor.
20070628
Men jag finns i alla fall på nätet!
Jag skulle ju säga till när det här var klart, ja. Nu är det det! Mycket tjusig presentation - ja, jag har ju gjort den själv...
Typ sådant som jag gör på Turistbyrån emellan alla telefonsamtal, bokningar och hänvisningar.
Typ sådant som jag gör på Turistbyrån emellan alla telefonsamtal, bokningar och hänvisningar.
...och Ola Salo virvlade in...
...som något väsen ur Trollflöjten eller En Midsommarnattsdröm och bokstavligen trollband flera tusen människor. Vad man än tycker om Ola Salo för övrigt, man kan inte förneka att han ÄGER scenen när han dyker upp. Man kan inte undgå honom. Dessutom sjunger han så otroligt bra, det har jag tyckt ända sedan första gången jag hörde "It takes a fool to remain sane".
Det var nästan lite synd om lille Benjamin Wahlgren, som såg ut som en marionett vid en jämförelse. Söt och välartad men med lika mycket utstrålning som prins Charles. Förmodligen hade The Ark övat lika mycket på sin koreografi, men med helt annorlunda resultat.
Fast några till var ju också där. I vimlet: Janne Schaffer och Lasse "Trazan" Åberg. Och min barndoms stora idol: Thore Skogman. Fast han satt i publiken.Ja, jag erkänner alltså, jag har gjort det igen. Stått på grusplanen framför Allsång på Skansen och hojtat, hoppat och klappat, och dessutom vrålat med i varenda allsång förstås. Med Anders Lundin. (Fast så illa sköter han inte sitt jobb så man skulle bombhota honom...!)
Det är några år sedan sist så jag är absolut inte beroende på något sätt. Men är man i Stockholm och det råkar vara en sådan dag, så kan jag rekommendera ett besök. Det är faktiskt roligare än det både låter och ser ut på TV. Dessutom ger artisterna alltid en extra-"konsert" som är nästan lika lång efter programmet. Då är det också mer avspänt. 
Fast alla tittade fortfarande mest på Ola. Till och med "Banarne".
Sedan gick vi hela vägen från Djurgården upp till Kungsklippan. Det tog drygt en timme.
Och tillbaka hemma i Hjo fanns besked från inte mindre än tre sökta jobb - - - tack, men nej tack...
20070621
Dilemma
Man blir mycket tröttare av att jobba och se en massa saker som man skulle kunna göra men inte gör för att man inte har den rätta befattningen, än att faktiskt göra dem.
Det har också en del att göra med att de sakerna aldrig blir gjorda. För vore de det så skulle det gå lite smidigare i jobbet.
Men jag tänker inte göra dem. Eftersom jag inte får betalt för det. Och skulle jag göra dem så skulle jag inte få minsta cred utan någon annan skulle ta åt sig äran.
Bonjour tristesse!
Det har också en del att göra med att de sakerna aldrig blir gjorda. För vore de det så skulle det gå lite smidigare i jobbet.
Men jag tänker inte göra dem. Eftersom jag inte får betalt för det. Och skulle jag göra dem så skulle jag inte få minsta cred utan någon annan skulle ta åt sig äran.
Bonjour tristesse!
20070611
"Turistvärdinna"
Är det någon som undrar vad man gör på en turistbyrå?
Idag kom det in en gammal, gammal farbror med rollator och allt med larmknapp i band om halsen och vita kortbyxor som nog skulle ha resår i. Upptill hade han en skjorta typ "sjukhus"-. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han nog hade rymt från någon vårdinrättning och att det snart skulle komma någon trevlig ung man i ren, vit skjorta och ta hand om honom, men icke.
Det var helt omöjligt att höra och förstå vad han sa eller ville. Han stod där och drog i sina byxor - ett tag var jag rädd att han höll på att hoppa ur dem - och det var något problem förstod jag. Jag försökte erbjuda någon broschyr, men det blev inte bra.
Slutligen insåg jag att han ville ha hjälp av oss med att trä i ett nytt resårband i byxorna. På turistbyrån. Det enda jag hade att erbjuda var ett paketsnöre, som jag försökte få honom att knyta utanpå i brist på bättre. Men det gick inget vidare. Han fick gå med oförrättat ärende.
Man kan inte lyckas jämt.
Idag kom det in en gammal, gammal farbror med rollator och allt med larmknapp i band om halsen och vita kortbyxor som nog skulle ha resår i. Upptill hade han en skjorta typ "sjukhus"-. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han nog hade rymt från någon vårdinrättning och att det snart skulle komma någon trevlig ung man i ren, vit skjorta och ta hand om honom, men icke.
Det var helt omöjligt att höra och förstå vad han sa eller ville. Han stod där och drog i sina byxor - ett tag var jag rädd att han höll på att hoppa ur dem - och det var något problem förstod jag. Jag försökte erbjuda någon broschyr, men det blev inte bra.
Slutligen insåg jag att han ville ha hjälp av oss med att trä i ett nytt resårband i byxorna. På turistbyrån. Det enda jag hade att erbjuda var ett paketsnöre, som jag försökte få honom att knyta utanpå i brist på bättre. Men det gick inget vidare. Han fick gå med oförrättat ärende.
Man kan inte lyckas jämt.
20070606
Så var det gjort!
Det var inte så farligt att gå på anställningsintervju.
Visserligen var det ca 18 år se'n sist, men jag har ju gått en kommunikationsutbildning se'n dess - jag tror att jag fick fram vad jag ville ha sagt och de fick svar på sina frågor.
Jobbet är förstås inte i hamn för den sakens skull. De skulle intervjua 6 personer och sedan sammanträda om vilken av dessa personlighetstyper de skulle ha mest nytta av. Tjänsten som sådan finns alltså inte än, utan är en omfördelning av resurser för att slimma organisationen.
Så vi får väl se hur väl min personlighetsprofil stämmer med den förväntade/önskade. Jag tror i alla fall att min erfarenhetsprofil är svårslagen.
Visserligen var det ca 18 år se'n sist, men jag har ju gått en kommunikationsutbildning se'n dess - jag tror att jag fick fram vad jag ville ha sagt och de fick svar på sina frågor.
Jobbet är förstås inte i hamn för den sakens skull. De skulle intervjua 6 personer och sedan sammanträda om vilken av dessa personlighetstyper de skulle ha mest nytta av. Tjänsten som sådan finns alltså inte än, utan är en omfördelning av resurser för att slimma organisationen.
Så vi får väl se hur väl min personlighetsprofil stämmer med den förväntade/önskade. Jag tror i alla fall att min erfarenhetsprofil är svårslagen.
20070601
Nu finns jag en liten stund igen!
Ni alla mina miljoner läsare som följer mina bloggar med stort intresse har redan tidigare stött på mitt problem med verkligheten. När man inte har jobb så är det ibland som om man står utanför allt som är på riktigt och samhället berör en inte. Jag har försökt råda bot på det här genom att med viss framgång skriva insändare och debattinlägg på olika forum. Bara för att se mitt namn i tryck och känna att jag har gjort en insats.
I dag, 1/6, gjorde jag ett djupsinnigt uttalande i radions Ring P1. Det kändes jätteflummigt men lät inte så dumt efteråt som det verkade när jag pratade. Så nu finns jag i web-radio i 30 dagar framåt.
Idag har jag dessutom blivit kallad till EN ANSTÄLLNINGSINTERVJU!!!!! För första gången på alla de 100-talet jobb jag har sökt i den här branschen. Inte för att det innebär att jag kommer att få jobbet, men någon har sett mig och vill ta reda på mer. Jag vill inte närmare gå in på här vilket jobb det gäller, det blir så jobbigt att förklara när jag inte får det, men skulle jag få det så lär det nog publiceras på denna blogg. Håll alla tummar, fingrar och tår därute!!!
I dag, 1/6, gjorde jag ett djupsinnigt uttalande i radions Ring P1. Det kändes jätteflummigt men lät inte så dumt efteråt som det verkade när jag pratade. Så nu finns jag i web-radio i 30 dagar framåt.
Idag har jag dessutom blivit kallad till EN ANSTÄLLNINGSINTERVJU!!!!! För första gången på alla de 100-talet jobb jag har sökt i den här branschen. Inte för att det innebär att jag kommer att få jobbet, men någon har sett mig och vill ta reda på mer. Jag vill inte närmare gå in på här vilket jobb det gäller, det blir så jobbigt att förklara när jag inte får det, men skulle jag få det så lär det nog publiceras på denna blogg. Håll alla tummar, fingrar och tår därute!!!
20070530
Verkligheten överträffar dikten?
Idag var det ett inslag i P1's Nyhetsmorgon som handlade om "extrem-TV", lyssna på inslaget från denna sida.
I en ny doku-såpa i Holland skall en svårt sjuk människa med friska njurar möta tre personer som står i kö för njurtransplantation, för att efter hand genom diverse tävlingsinslag mm bedöma vem av de tre som skall få motta en av denna persons njurar, som den ändå inte skulle ha nytta av så länge till. Såpa-idén har mött en våg av protester i landet.
Inslaget berörde även en annan ny programidé som, enligt vad jag förstod, redan har prövats i USA - huvudpersonen skall antas vara död och få uppleva sin egen begravning och "snacket efteråt" (som Magnus Uggla en gång på ett skivomslag formulerade anledningen till att man inte skall ta livet av sig). Poängen med denna story är dock att alla de närmaste skall, utan att huvudpersonen är medveten om det, vara med på att allt är fejkat och spela upp världens intrig som bygger på en massa svek och oärlighet mot den "avlidna".
Under ganska många år har människor fläkt ut sig och sina närmaste i soffan hos Dr Phil eller Oprah. Samtidigt filmar ungdomar varandra med mobiltelefonerna i allt mer extrema, till och med livshotande, situationer och lägger ut på sajter som t ex Youtube. Där är det inte ens "15 minutes of fame" som gäller, snarare "15 seconds".
Varifrån kom denna cyniska syn på livets och mänsklighetens värde? Vem ställer upp på att bli granskad och jämförd offentligt och "vägd på en våg och befunnen för lätt" för att få en ny njure - att missa chansen för att man kanske inte var tillräckligt rolig eller TV-mässig...? Att vara tvungen att spela död för att få höra sina närmaste tala om hur mycket de älskade och saknar mig, och i stället få höra att "han bedrog mig med min bästa vän, och hon var bara ute efter mina pengar"....hur blir familjelivet efter en sådan djupdykning, även om allt är fejk? Förtroendet kan vara raserat för all framtid, även om man blivit någon miljon rikare.
Och visst har ungdomar, särskilt unga killar, i alla tider ägnat sig åt att överträffa varandra i mod och styrka, jag tänker på "drängalyft" och andra kraftprov, men nu har det gått till rena dumdristigheter. Uppmuntrat i TV av t ex "Jackass" - trots deras ideliga uppmaningar om "don't try this at home"!
Liv, förtroende, vänskap och kärlek är tydligen numera bara värt något när man riskerar dem offentligt.
Är inte livet för de flesta av oss tillräckligt dramatiskt ändå? Varifrån kom behovet att hela tiden se andra människor som har det rörigare än vi - nu i reality-TV, inte i grekiska dramer eller Shakespear-pjäser som man vet slutar lyckligt om det är komedi och sorgligt om det är tragedi. Och man vet framför allt ATT de slutar, vad som händer efter en doku-såpa när kameran är avstängd vågar man knappast spekulera i.
Härom kvällen såg jag dokumentären om Alice Timander - en dam som haft ett både dramatiskt och offentligt liv, som inte enbart varit lyckligt. Hennes barn avböjde att medverka personligen, och när producenten berättade det tolkade Alice det som att det var henne de inte ville kännas vid - när det troligen i själva verket var utvikningen och speglingen genom filmproducentens ögon de inte ville vara med om. Alla tre var ju med och uppvaktade på hennes födelsedag, som också skildrades i filmen. Det lämnades utan kommentar.
Världen behöver mer "må-bra"- media! Lite fler positiva förebilder och även några "rosa glasögon" ibland skulle inte skada. Det finns människor som lever ett liv fullt av vardaglig dramaturgi, som huvudsakligen gör gott - se till att de får komma ut ur mediaskuggan någon gång ibland. Ett exempel: dokumentären om teatern om Elvis på Cirkus som gick härom kvällen. Tyvärr missade jag den, men att annat klipp om föreställningen finns här.
I en ny doku-såpa i Holland skall en svårt sjuk människa med friska njurar möta tre personer som står i kö för njurtransplantation, för att efter hand genom diverse tävlingsinslag mm bedöma vem av de tre som skall få motta en av denna persons njurar, som den ändå inte skulle ha nytta av så länge till. Såpa-idén har mött en våg av protester i landet.
Inslaget berörde även en annan ny programidé som, enligt vad jag förstod, redan har prövats i USA - huvudpersonen skall antas vara död och få uppleva sin egen begravning och "snacket efteråt" (som Magnus Uggla en gång på ett skivomslag formulerade anledningen till att man inte skall ta livet av sig). Poängen med denna story är dock att alla de närmaste skall, utan att huvudpersonen är medveten om det, vara med på att allt är fejkat och spela upp världens intrig som bygger på en massa svek och oärlighet mot den "avlidna".
Under ganska många år har människor fläkt ut sig och sina närmaste i soffan hos Dr Phil eller Oprah. Samtidigt filmar ungdomar varandra med mobiltelefonerna i allt mer extrema, till och med livshotande, situationer och lägger ut på sajter som t ex Youtube. Där är det inte ens "15 minutes of fame" som gäller, snarare "15 seconds".
Varifrån kom denna cyniska syn på livets och mänsklighetens värde? Vem ställer upp på att bli granskad och jämförd offentligt och "vägd på en våg och befunnen för lätt" för att få en ny njure - att missa chansen för att man kanske inte var tillräckligt rolig eller TV-mässig...? Att vara tvungen att spela död för att få höra sina närmaste tala om hur mycket de älskade och saknar mig, och i stället få höra att "han bedrog mig med min bästa vän, och hon var bara ute efter mina pengar"....hur blir familjelivet efter en sådan djupdykning, även om allt är fejk? Förtroendet kan vara raserat för all framtid, även om man blivit någon miljon rikare.
Och visst har ungdomar, särskilt unga killar, i alla tider ägnat sig åt att överträffa varandra i mod och styrka, jag tänker på "drängalyft" och andra kraftprov, men nu har det gått till rena dumdristigheter. Uppmuntrat i TV av t ex "Jackass" - trots deras ideliga uppmaningar om "don't try this at home"!
Liv, förtroende, vänskap och kärlek är tydligen numera bara värt något när man riskerar dem offentligt.
Är inte livet för de flesta av oss tillräckligt dramatiskt ändå? Varifrån kom behovet att hela tiden se andra människor som har det rörigare än vi - nu i reality-TV, inte i grekiska dramer eller Shakespear-pjäser som man vet slutar lyckligt om det är komedi och sorgligt om det är tragedi. Och man vet framför allt ATT de slutar, vad som händer efter en doku-såpa när kameran är avstängd vågar man knappast spekulera i.
Härom kvällen såg jag dokumentären om Alice Timander - en dam som haft ett både dramatiskt och offentligt liv, som inte enbart varit lyckligt. Hennes barn avböjde att medverka personligen, och när producenten berättade det tolkade Alice det som att det var henne de inte ville kännas vid - när det troligen i själva verket var utvikningen och speglingen genom filmproducentens ögon de inte ville vara med om. Alla tre var ju med och uppvaktade på hennes födelsedag, som också skildrades i filmen. Det lämnades utan kommentar.
Världen behöver mer "må-bra"- media! Lite fler positiva förebilder och även några "rosa glasögon" ibland skulle inte skada. Det finns människor som lever ett liv fullt av vardaglig dramaturgi, som huvudsakligen gör gott - se till att de får komma ut ur mediaskuggan någon gång ibland. Ett exempel: dokumentären om teatern om Elvis på Cirkus som gick härom kvällen. Tyvärr missade jag den, men att annat klipp om föreställningen finns här.
20070527
One more time
Nu har ansökningstiden till ytterligare ett "vill-ha"-jobb gått ut.
Hur jag än anstränger mig för att inte tänka på det, går jag redan och tänker ut hur himla bra jag skulle göra det jobbet. Så, och så, och strategier för det, och implementeringar av den idén...
Här om dagen fick jag höra att en nyanställd kommuninformatör i en kommun nära mig - ja, den här alltså - ännu inte har klart för sig hur informationen kan utformas för att bli bättre här, ens i stora drag, t ex på hemsidorna. Det skall vänta till hösten. Även den viktiga, viktiga turistinformationen. Men hjälp! Annonsen var ju ute i början av året - jag sökte också tjänsten - och redan när man skriver ansökningsbrevet har man väl i alla fall ett hum om hur man vill arbeta för att effektivisera och förbättra, och vad man skulle kunna tillföra. Att man sedan inte får igenom alla sina vilda visioner är ju ett annat problem, men man måste väl ha TÄNKT ändå...?
Eller...? Det kanske man inte måste...? Är det någon som kan tala om för mig var "OFF"-knappen sitter? Eller adressen till Gökboet?
Hur jag än anstränger mig för att inte tänka på det, går jag redan och tänker ut hur himla bra jag skulle göra det jobbet. Så, och så, och strategier för det, och implementeringar av den idén...
Här om dagen fick jag höra att en nyanställd kommuninformatör i en kommun nära mig - ja, den här alltså - ännu inte har klart för sig hur informationen kan utformas för att bli bättre här, ens i stora drag, t ex på hemsidorna. Det skall vänta till hösten. Även den viktiga, viktiga turistinformationen. Men hjälp! Annonsen var ju ute i början av året - jag sökte också tjänsten - och redan när man skriver ansökningsbrevet har man väl i alla fall ett hum om hur man vill arbeta för att effektivisera och förbättra, och vad man skulle kunna tillföra. Att man sedan inte får igenom alla sina vilda visioner är ju ett annat problem, men man måste väl ha TÄNKT ändå...?
Eller...? Det kanske man inte måste...? Är det någon som kan tala om för mig var "OFF"-knappen sitter? Eller adressen till Gökboet?
20070524
De' e' mycke' nu...
...framför allt har jag en krypande känsla av att folk försöker utnyttja mig hela tiden.
Då menar jag inte att jag skall göra färdigt saker som jag har lovat för länge sedan och så. Nä, men det är sån't där som jag bara skall göra, "för att jag tycker det är kul" att "hålla på med data". Det gör jag ju, men nuförtiden är det faktiskt mitt jobb och någon gång vore det ännu roligare att få betalt för det man gör. Helst marknadsmässigt också.
Snälla beställ något av mig! Om så bara ett visitkort!
Det är i alla fall en sak som är lite kul. I dag ringde A på den lokala hälsokostaffären och bad att få köpa en omgång till av mina vetemasker! Tredje omgången hon beställer!! Hon hade också fått förslag på ytterligare en textvariant, så det får det väl bli till nästa produktion. Jag har snart slut på masklagret!
Ni som befinner er i närheten av Hjo i helgen och är intresserade av att "bli ve´" en sådan, som det heter, kan komma till min syster M's konstutställning på Hotell Bellevue på temat Porträtt och vardagsmotiv nu i pingsthelgen. Där kommer nämligen en del av mina produkter att finnas till "Konstrundan"-pris ; förutom vetemaskerna finns ett antal vykort och dubbla kort med kuvert, samt lite småplock som jag säljer ut till extra lågt utförsäljnings- och reapris. Öppet fredag 17-20 och lördag-söndag 11-17.
Själv kommer jag att stå på Turistbyrån mellan 10 och 15 både lördag och söndag. Så jag måste nog sätta mig lite emellan. Om det finns några stolar kvar, de har nämligen stajlat om hela bygget precis nu i veckan, så jag skall titta in i morgon eftermiddag och se om man känner igen något över huvud taget.
Och vecka 23 drar det igång...
20070513
Stackars, stackars alla som inte vann!
En reflektion dagen efter "den stora" Melodifestivalen. Eller mediafestivalen, som jag kallar den i mitt lilla hörn.
Både "fina" morgontidningar och lite mer populistiska kvällstidningar kommenterar saken idag. Från något olika vinklar.
Att tolka in gamla öst-västmotsättningar är nog att lägga lite väl mycket vikt vid tävlingen. Och kommentaren om att Estland gav Ryssland 12 poäng när läget emellan länderna är så spänt - hur kunde det få ske? Det var ju telefonröstning - folk tyckte väl helt enkelt om låten! Hade det suttit en jury och diskuterat, är det troligare att de hade tagit upp konfliktaspekten och kanske hellre röstat på säkra kort som det "neutrala" Sverige... Ja, man vet ju aldrig!
Ola Salos kommentar om "gammal dyngtävling" tycker jag är helt sund. Klart att man tycker att alla är dumma när man inte vinner. Det kommer man väl ihåg från brännbollen i skolan, om det var någon "bonna-klass" som råkade vinna över "stads-klassen", hur lät det då? Det kanske egentligen också var en form av rasism. Allt är ju någonstans på sandlådenivå, och så länge det är fråga om att tävla i en konstart så kommer man alltid att regrediera och ropa om orättvisa, och nya regler.
Johan Lindqvist har skrivit flera bra krönikor om festivalen de senaste dagarna. Här är en till. Läs dem och fundera - är det verkligen rimligt att vi skall lägga så mycket av våra licenspengar till detta spektakel? Och vill vi att de dagstidningar vi prenumererar på skall skicka flera journalister och fotografer vardera för att tillbringa en hel vecka på festivalområdet - en vecka som bara är ett enda långt kommersiellt jippo?
Nej, lägg ner den stora internationella och gör enbart en svensk, eller möjligen en nordisk festival. Så kanske vi kan vinna igen. Och Finland, i god ordning, komma sist. (Men ställer Hanna upp igen, så är nog inte risken så stor! Vilken röst och utstrålning!)
Både "fina" morgontidningar och lite mer populistiska kvällstidningar kommenterar saken idag. Från något olika vinklar.
Att tolka in gamla öst-västmotsättningar är nog att lägga lite väl mycket vikt vid tävlingen. Och kommentaren om att Estland gav Ryssland 12 poäng när läget emellan länderna är så spänt - hur kunde det få ske? Det var ju telefonröstning - folk tyckte väl helt enkelt om låten! Hade det suttit en jury och diskuterat, är det troligare att de hade tagit upp konfliktaspekten och kanske hellre röstat på säkra kort som det "neutrala" Sverige... Ja, man vet ju aldrig!
Ola Salos kommentar om "gammal dyngtävling" tycker jag är helt sund. Klart att man tycker att alla är dumma när man inte vinner. Det kommer man väl ihåg från brännbollen i skolan, om det var någon "bonna-klass" som råkade vinna över "stads-klassen", hur lät det då? Det kanske egentligen också var en form av rasism. Allt är ju någonstans på sandlådenivå, och så länge det är fråga om att tävla i en konstart så kommer man alltid att regrediera och ropa om orättvisa, och nya regler.
Johan Lindqvist har skrivit flera bra krönikor om festivalen de senaste dagarna. Här är en till. Läs dem och fundera - är det verkligen rimligt att vi skall lägga så mycket av våra licenspengar till detta spektakel? Och vill vi att de dagstidningar vi prenumererar på skall skicka flera journalister och fotografer vardera för att tillbringa en hel vecka på festivalområdet - en vecka som bara är ett enda långt kommersiellt jippo?
Nej, lägg ner den stora internationella och gör enbart en svensk, eller möjligen en nordisk festival. Så kanske vi kan vinna igen. Och Finland, i god ordning, komma sist. (Men ställer Hanna upp igen, så är nog inte risken så stor! Vilken röst och utstrålning!)
20070511
Koncentrationssvårigheter
Jag måste ta mig samman och göra ett uppsamlingsheat!
Idag har jag varit duktig och gjort färdigt så mycket jag kan i detta läget på ett av mina uppdrag. Två gånger har jag under den här tiden tillfrågats om att göra andra saker åt två av mina andra "uppdragsgivare", men nu är det nej - jag hinner inte nu. Nu tänker jag vara lite hård, särskilt när det gäller saker som MÅSTE göras i morgon. Särskilt när det i ena fallet inte ger något betalt och i det andra för lite. Särskilt när vi har bestämt att vi skall åka till stugan hela dagen och ta med svärisarna och jag skall gräva upp minst en hel rabatt och ta bort en massa sten och...
På mitt bord i arbetsrummet ligger fler tillklippta masker. Skall bara sys ihop. Och tyg till en tröja till sonen T. Skall bara klippas till, och sys ihop. Och ett par sockar som skall lagas. Och en gylf som skall bytas blixtlås i. Det finns en hel hög med tvätt som skall strykas och snart kommer M hem och skall tvätta sina favvoskjortor, som han inte kan vara utan i Stockholm. Och jag skall göra iordning en gryta som bara är att värma, så man slipper stå och steka på gasolköket i morgon. Och städat har jag inte gjort.
Nä, stopp! Inga fler "ska bara", som Alfons sa. En sak i taget. Så jag går väl och handlar.
Idag har jag varit duktig och gjort färdigt så mycket jag kan i detta läget på ett av mina uppdrag. Två gånger har jag under den här tiden tillfrågats om att göra andra saker åt två av mina andra "uppdragsgivare", men nu är det nej - jag hinner inte nu. Nu tänker jag vara lite hård, särskilt när det gäller saker som MÅSTE göras i morgon. Särskilt när det i ena fallet inte ger något betalt och i det andra för lite. Särskilt när vi har bestämt att vi skall åka till stugan hela dagen och ta med svärisarna och jag skall gräva upp minst en hel rabatt och ta bort en massa sten och...
På mitt bord i arbetsrummet ligger fler tillklippta masker. Skall bara sys ihop. Och tyg till en tröja till sonen T. Skall bara klippas till, och sys ihop. Och ett par sockar som skall lagas. Och en gylf som skall bytas blixtlås i. Det finns en hel hög med tvätt som skall strykas och snart kommer M hem och skall tvätta sina favvoskjortor, som han inte kan vara utan i Stockholm. Och jag skall göra iordning en gryta som bara är att värma, så man slipper stå och steka på gasolköket i morgon. Och städat har jag inte gjort.
Nä, stopp! Inga fler "ska bara", som Alfons sa. En sak i taget. Så jag går väl och handlar.
20070510
...med jobb och jobb...
"Dom fixar det nog", säger mössen på julafton. "Med jobb och jobb - Askungen kommer nog inte på bal..."
Askungen hade nog ungefär lika "bra" arbetsvillkor som jag. Som det ser ut nu är det bara ett av mina jobb som ger någorlunda timpeng - det jobb jag har minst antal timmar på, tyvärr... Två andra "nästan-jobb" har ännu inte gett något - det ena kan jag inte förvänta mig något ifrån, det är helt ideellt, det andra har jag blivit lovad, men jag hyser inga större förhoppningar. Ytterligare ett uppdrag är nästan klart men hänger också på andra medarbetare för att det skall avslutas och faktureras. Och säsongsarbetet kommer inte igång på allvar än på en månad. Med långa dagar och helger.
Samtidigt söker jag ju ett RIKTIGT jobb som jag kan ha och trivas med i 15-20 år framöver. Jag luskammar annonserna, tack och lov för "intelligenta agenter" som sållar ut avarterna och skickar de möjliga till mig per e-mail. Och tack och lov för att man kan skicka ansökningar per e-mail, annars skulle jag vara ruinerad på porto- och kopieringskostnader. Tyvärr har vissa arbetsgivare dåliga rutinger på att bekräfta att de tagit emot ansökan, respektive att meddela att man inte blivit uttagen till första intervjuomgången. Det känns lite respektlöst. Man känner sig tillräckligt dåligt respekterad ändå som arbetslös.
Det enda jag kan påverka aktivt är "evalution" - mitt företag som just nu har fått en ny storsäljare i ögonmasker med vetefyllning. Kul! Men inte kan jag leva på dem. Jag ser dem, liksom mina vykort som just nu går jämnt upp, som ett sätt att få ut mitt varumärke och adressen till hemsidan. Något nytt uppdrag kan det kanske generera. Nu skall jag lägga ut en annons på kommunens besökssida. Det är lite konstiga kategorier där, jag är ju varken en "aktivitet" eller "affär", det får väl bli under "service"...? Jag försöker lobba för att ändra den rubriken till "företag" i stället, hur skall folk hitta??? (Yrkesskada!)
Ja, inte saknar jag sysselsättning. Mera en regelbunden lön.
20070504
Hej hej!
Nu tror väl alla mina miljoner läsare därute att jag a) är död, b) har tröttnat på att blogga, eller c) har fått ett fast heltidsjobb och inte hinner blogga.
Nä, sanningen är att vårt bredband här på Hamngatan har fått fullständig SPUNK, så rätt som det är kopplar den bara ifrån när man sitter och surfar eller svarar på mail. Ibland hinner man inte gå in på blogg-sidan innan det kopplar ner. Så nu skriver jag så fort jag kan!
Varje dag tänker jag på någonting som jag kan blogga om, men när internet ligger nere så glömmer man ju bort det om man inte skriver upp vad det var man tänkte på. Minne=guldfisk! Skrämmande.
Alltså kan ni utesluta punkt a) och b). Tyvärr måste jag också ta er ur illusionen om punkt c). Trots idoga försök har jag ännu inte kommit in på en enda intervju. Och trots att en del av de jobb jag sökt tillsatts av människor som vet vem jag är (eller är det kanske därför??). Nu har jag sökt ytterligare ett jobb, deltid, som skulle vara helt skräddarsytt för mig, men där är det flera människor som vet vem jag är, även om jag inte känner dem så väl - då är frågan: har de fått en positiv bild av mig sedan tidigare? Har jag lämnat några avtryck alls? Jag får lov att tåla mig till efter den 25/5, när ansökningstiden går ut. Stön!!
Under tiden vickar jag på med pianoelever och så'nt, säljer vykort och vetemasker mm från "evalution" och jobbar även med mitt "icke-jobb" som jag nu har haft i två månader... är man klok, eller...? Men det är en chans att göra informationsprylar. Är det någon därute som är intresserad av att börja med hemförsäljning mot provision så kan ni gärna höra av er! Så långt har det kommit nu! Och det har också öppnats en liten möjlighet att jag skall få betalt. Det låter väl jättebra! (Om ni undrar vad jag håller på med nu så är det affirmationer alltihopa. Snälla säg att det är sant!)
Och M har fått världens kanon-vikariat i Stockholm, från hans sätt att se. Mitt i bikupan. Så vill ni att regeringen skall fixa till något åt er inom de närmaste tre månaderna, så hör av er till honom. Sedan har han sitt gamla kanonjobb som han också trivs jättebra på att gå tillbaka till. Är det rättvist?
Nu skall vi strax åka till storstaden Skövde och gå ut och äta hela familjen. Det blir mysigt. Saknar bara dottern F så förjordat!
Nä, sanningen är att vårt bredband här på Hamngatan har fått fullständig SPUNK, så rätt som det är kopplar den bara ifrån när man sitter och surfar eller svarar på mail. Ibland hinner man inte gå in på blogg-sidan innan det kopplar ner. Så nu skriver jag så fort jag kan!
Varje dag tänker jag på någonting som jag kan blogga om, men när internet ligger nere så glömmer man ju bort det om man inte skriver upp vad det var man tänkte på. Minne=guldfisk! Skrämmande.
Alltså kan ni utesluta punkt a) och b). Tyvärr måste jag också ta er ur illusionen om punkt c). Trots idoga försök har jag ännu inte kommit in på en enda intervju. Och trots att en del av de jobb jag sökt tillsatts av människor som vet vem jag är (eller är det kanske därför??). Nu har jag sökt ytterligare ett jobb, deltid, som skulle vara helt skräddarsytt för mig, men där är det flera människor som vet vem jag är, även om jag inte känner dem så väl - då är frågan: har de fått en positiv bild av mig sedan tidigare? Har jag lämnat några avtryck alls? Jag får lov att tåla mig till efter den 25/5, när ansökningstiden går ut. Stön!!
Under tiden vickar jag på med pianoelever och så'nt, säljer vykort och vetemasker mm från "evalution" och jobbar även med mitt "icke-jobb" som jag nu har haft i två månader... är man klok, eller...? Men det är en chans att göra informationsprylar. Är det någon därute som är intresserad av att börja med hemförsäljning mot provision så kan ni gärna höra av er! Så långt har det kommit nu! Och det har också öppnats en liten möjlighet att jag skall få betalt. Det låter väl jättebra! (Om ni undrar vad jag håller på med nu så är det affirmationer alltihopa. Snälla säg att det är sant!)
Och M har fått världens kanon-vikariat i Stockholm, från hans sätt att se. Mitt i bikupan. Så vill ni att regeringen skall fixa till något åt er inom de närmaste tre månaderna, så hör av er till honom. Sedan har han sitt gamla kanonjobb som han också trivs jättebra på att gå tillbaka till. Är det rättvist?
Nu skall vi strax åka till storstaden Skövde och gå ut och äta hela familjen. Det blir mysigt. Saknar bara dottern F så förjordat!
20070420
Energisk, eller?
Jag läser att de fula men populära crocs-tofflorna kan alstra upp till 25 000 volt el. Vanliga tofflor laddas ur efter hand men dessa av plast lagrar det tydligen på något sätt.
Jag skall erkänna att jag också har ett par. Ljusblå, förstås. Och jag tyckte väl att jag varit på högspänning på sista tiden. Britney Spears har ett par rosa. Behöver jag säga mer? Jag har i alla fall håret kvar, än så länge.
Kan inte något snille komma på hur man kan utvinna all den här elkraften? Då kanske vi kan stänga ett kärnkraftverk!
Jag skall erkänna att jag också har ett par. Ljusblå, förstås. Och jag tyckte väl att jag varit på högspänning på sista tiden. Britney Spears har ett par rosa. Behöver jag säga mer? Jag har i alla fall håret kvar, än så länge.
Kan inte något snille komma på hur man kan utvinna all den här elkraften? Då kanske vi kan stänga ett kärnkraftverk!
20070416
"Handplockad"
När jag var liten hade jag en färggrann liten bok i serien "kron"-böckerna, som handlade om ett litet, litet godståg som sattes att dra en väldig massa vagnar. Genom att envist pusta " jag vet att jag kan, jag vet att jag kan" tog han sig uppför alla backar och klarade sitt jobb.
När jag nu håller på och söker och söker bland alla jobb som finns försöker jag överta det där mantrat "jag vet att jag kan, jag vet att jag kan" - fast de senaste veckorna har varit som en enda seg uppförsbacke. Just nu finns det inte så många jobb att söka som passar mig, och när jag vet att jag får tillbaka ett "tack, men nej tack" om sådär fem månader så är det enormt motigt.
Och med mitt "nästan-jobb" är det som det är. Fortfarande en massa pusselbitar som ligger i oordning eller som fattas.
I torsdags fick jag så ett mail. Ett stort företag som undrade om jag ville komma och hålla föreläsning om retorik som ett led i deras konsultutbildningar, för att de skulle lära sig hur man presenterar företaget. Ojsan! Vad är detta? Hur har de hittat mig? Den som hade skrivit mailet skrev att hon skulle försöka nå mig på telefonnumret på hemsidan också, så hela fredagen gick jag med telefonen i närheten och undrade hur detta hade gått till.
Jag har ju lämnat ut mitt kort med adress till hemsidan till massor av "kontakter", har anmält mig på alla jobbsökarsajter och bemanningsföretag som finns tror jag, och ett tag tänkte jag att de kunde ha vänt sig till Högskolan för lärande och Kommunikation och bett att få ett dussin namn på folk som kanske var lämpade för det här uppdraget, och någon av mina kära lärare hade valt ut mig...? Jag skrev i alla fall ett kort svar om att jag ville veta mer om exakt vad de ville ha, hur mycket tid jag hade till förfogande osv.
Som tur var hade vi storkalas i lördags, så hela fredagen och lördagen gick åt till förberedelse, fest och disk, annars hade jag haft föredraget klart med PP och allt. Jag nämnde om detta konstiga mail till några av mina släktingar som undrade hur det gick för mig, som en fundering på att kanske det hade lossnat lite trots allt.
Även söndagen gick, på söndagskvällen öppnade jag mailboxen där bl a min svåger hade skrivit ett "Tack för senast". Han hade förmodligen också undrat hur folk hittat mig, för han tyckte jag skulle kolla så att det inte var min namne, retorikexperten från Sollentuna med flera böcker mm i ämnet bakom sig. Jovisst, jag hade ju tänkt ta kontakt ändå om jag inte hört något framåt veckan. Jag misstänkte ju också en "gravad hund".
På måndag förmiddag får jag ett telefonsamtal på numret som jag hade uppgett i mitt mail. - Jag är inte säker på att det här är rätt nummer... - Nä, sa jag, jag är inte säker på att det här är rätt person.. och när jag förstod att förväxlingen var ett faktum, så förklarade jag att det är tredje gången på relativt kort tid som jag förväxlas med min namne, och jag också jobbar inom kommunikationsbranschen med eget företag och hemsida men inte hunnit skriva böcker och lägga upp föreläsningsserier etc än. Det kunde dock inte beveka den uppringande, som ganska fort avslutade samtalet. Inte ens ett ursäkta.
Varför kan ingen konsultera mig för? Jag kan faktiskt också hålla föreläsningar om lite av varje. Projektledning, varumärkesbyggande, interkulturell kommunikation... Pröva mig!
Nä, det är bara att inse att jag inte kommer in i ligan som kan ta ut en normal LO-månadslön för en förmiddags effektivt arbete. Jag skall väl vara nöjd med att jag har lyckats förhandla upp lönen på mitt säsongsarbete med hela 7 kr/ timme, så att jag i sommar kommer att få bara 16 kr mindre än en outbildad 19-årig vikarie i skolan får. Och fortsätta med mitt "nästan-jobb" som ändå är inom rätt bransch, men där jag fortfarande inte vet om jag kommer att få ut någon lön över huvud taget...
När jag nu håller på och söker och söker bland alla jobb som finns försöker jag överta det där mantrat "jag vet att jag kan, jag vet att jag kan" - fast de senaste veckorna har varit som en enda seg uppförsbacke. Just nu finns det inte så många jobb att söka som passar mig, och när jag vet att jag får tillbaka ett "tack, men nej tack" om sådär fem månader så är det enormt motigt.
Och med mitt "nästan-jobb" är det som det är. Fortfarande en massa pusselbitar som ligger i oordning eller som fattas.
I torsdags fick jag så ett mail. Ett stort företag som undrade om jag ville komma och hålla föreläsning om retorik som ett led i deras konsultutbildningar, för att de skulle lära sig hur man presenterar företaget. Ojsan! Vad är detta? Hur har de hittat mig? Den som hade skrivit mailet skrev att hon skulle försöka nå mig på telefonnumret på hemsidan också, så hela fredagen gick jag med telefonen i närheten och undrade hur detta hade gått till.
Jag har ju lämnat ut mitt kort med adress till hemsidan till massor av "kontakter", har anmält mig på alla jobbsökarsajter och bemanningsföretag som finns tror jag, och ett tag tänkte jag att de kunde ha vänt sig till Högskolan för lärande och Kommunikation och bett att få ett dussin namn på folk som kanske var lämpade för det här uppdraget, och någon av mina kära lärare hade valt ut mig...? Jag skrev i alla fall ett kort svar om att jag ville veta mer om exakt vad de ville ha, hur mycket tid jag hade till förfogande osv.
Som tur var hade vi storkalas i lördags, så hela fredagen och lördagen gick åt till förberedelse, fest och disk, annars hade jag haft föredraget klart med PP och allt. Jag nämnde om detta konstiga mail till några av mina släktingar som undrade hur det gick för mig, som en fundering på att kanske det hade lossnat lite trots allt.
Även söndagen gick, på söndagskvällen öppnade jag mailboxen där bl a min svåger hade skrivit ett "Tack för senast". Han hade förmodligen också undrat hur folk hittat mig, för han tyckte jag skulle kolla så att det inte var min namne, retorikexperten från Sollentuna med flera böcker mm i ämnet bakom sig. Jovisst, jag hade ju tänkt ta kontakt ändå om jag inte hört något framåt veckan. Jag misstänkte ju också en "gravad hund".
På måndag förmiddag får jag ett telefonsamtal på numret som jag hade uppgett i mitt mail. - Jag är inte säker på att det här är rätt nummer... - Nä, sa jag, jag är inte säker på att det här är rätt person.. och när jag förstod att förväxlingen var ett faktum, så förklarade jag att det är tredje gången på relativt kort tid som jag förväxlas med min namne, och jag också jobbar inom kommunikationsbranschen med eget företag och hemsida men inte hunnit skriva böcker och lägga upp föreläsningsserier etc än. Det kunde dock inte beveka den uppringande, som ganska fort avslutade samtalet. Inte ens ett ursäkta.
Varför kan ingen konsultera mig för? Jag kan faktiskt också hålla föreläsningar om lite av varje. Projektledning, varumärkesbyggande, interkulturell kommunikation... Pröva mig!
Nä, det är bara att inse att jag inte kommer in i ligan som kan ta ut en normal LO-månadslön för en förmiddags effektivt arbete. Jag skall väl vara nöjd med att jag har lyckats förhandla upp lönen på mitt säsongsarbete med hela 7 kr/ timme, så att jag i sommar kommer att få bara 16 kr mindre än en outbildad 19-årig vikarie i skolan får. Och fortsätta med mitt "nästan-jobb" som ändå är inom rätt bransch, men där jag fortfarande inte vet om jag kommer att få ut någon lön över huvud taget...
20070410
Mitt värde på marknaden
Sedan en tid tillbaka har jag försökt förhandla om min lön på det feriearbete som jag nu har för femte året i följd.
Ett jobb som jag alltså är väl insatt i och dessutom ligger inom det område som jag senast utbildade mig i. Information. Personlig och mulitmedial.
Vederbörande lovade titta på det och försöka göra vad som gick åt min tidigare ganska mediokra lön (med tanke på alla mina poäng då). Så jag började hysa ett blekt men dock hopp, inte om en marknadsmässig lön (det är trots allt en kommunal verksamhet), men i alla fall ett kännbart lyft. För att jag är färdigutbildad. Och för att jag inte hann kräva det förra sommaren.
Förra veckan fick jag veta mitt värde. Fortfarande arton spänn under det en outbildad lärarvikarie får per timme. Och då hade jag fått en "rejäl" höjning på hela fem riksdaler!
Man tackar och bockar. Med mössan i hand.
Men vart tog motivationen, initiativen och arbetsglädjen vägen? Den, som redan var svår att frammana vid tanken på att jobba en hel sommar till med ungefär en halv normal semester tillsammans med familjen. Oregelbundet "fyller-i"-schema med vardag och helger om vartannat.
OK, själva jobbet kanske inte räknas som kvalificerat bara för att jag är det. Men jag trodde nog ändå att jag var en något större tillgång på min post än en outbildad lärarvikarie.
Ett jobb som jag alltså är väl insatt i och dessutom ligger inom det område som jag senast utbildade mig i. Information. Personlig och mulitmedial.
Vederbörande lovade titta på det och försöka göra vad som gick åt min tidigare ganska mediokra lön (med tanke på alla mina poäng då). Så jag började hysa ett blekt men dock hopp, inte om en marknadsmässig lön (det är trots allt en kommunal verksamhet), men i alla fall ett kännbart lyft. För att jag är färdigutbildad. Och för att jag inte hann kräva det förra sommaren.
Förra veckan fick jag veta mitt värde. Fortfarande arton spänn under det en outbildad lärarvikarie får per timme. Och då hade jag fått en "rejäl" höjning på hela fem riksdaler!
Man tackar och bockar. Med mössan i hand.
Men vart tog motivationen, initiativen och arbetsglädjen vägen? Den, som redan var svår att frammana vid tanken på att jobba en hel sommar till med ungefär en halv normal semester tillsammans med familjen. Oregelbundet "fyller-i"-schema med vardag och helger om vartannat.
OK, själva jobbet kanske inte räknas som kvalificerat bara för att jag är det. Men jag trodde nog ändå att jag var en något större tillgång på min post än en outbildad lärarvikarie.
20070401
En vandring i solen
blev det i går när Karlstads kommun kom och ville bese vår stad. 40 pers då också, det är allt lite för många. Nästa gång blir det 7. Varför kan de inte jämna ut sig lite, grupperna?
Fast de var väldigt trevliga, värmlänningarna. Särskilt när de kom på att jag hade varit i Karlstad, att min svågers granne var med och barnens kusins f d dagisfröken också. Det roliga med stadsvandringar är att olika grupper undrar över så olika saker. Här var det många växtintresserade som undrade vad pestskråp är - den har just börjat sticka upp sina små skära trynen längs Hjo-åns dalgång. de är riktigt söta på våren, senare blir de mest åbäken av dem. Det var också många som visste vem Estrid Ericsson var. Tur att man vet lite av varje. (Ni som inte vet får väl kolla in susning.nu - eller komma hit och gå en stadsvandring med mig!)
Annars jobbar jag med lite av varje. Inget fast. Fortfarande är mitt "nästan-jobb" bara nästan. Fast nu verkar det ordna sig med lokal! Det behövs bara några personer till som engagerar sig tillräckligt mycket, för att jag skall känna mig helt lugn för hela idén. Men det är viktiga personer. Rätt personer på rätt plats, framför allt. Annars faller hela konceptet! Jag fortsätter några veckor till så får vi se. Det vore så skönt att kunna säga att man hade ett jobb!
Fast de var väldigt trevliga, värmlänningarna. Särskilt när de kom på att jag hade varit i Karlstad, att min svågers granne var med och barnens kusins f d dagisfröken också. Det roliga med stadsvandringar är att olika grupper undrar över så olika saker. Här var det många växtintresserade som undrade vad pestskråp är - den har just börjat sticka upp sina små skära trynen längs Hjo-åns dalgång. de är riktigt söta på våren, senare blir de mest åbäken av dem. Det var också många som visste vem Estrid Ericsson var. Tur att man vet lite av varje. (Ni som inte vet får väl kolla in susning.nu - eller komma hit och gå en stadsvandring med mig!)
Annars jobbar jag med lite av varje. Inget fast. Fortfarande är mitt "nästan-jobb" bara nästan. Fast nu verkar det ordna sig med lokal! Det behövs bara några personer till som engagerar sig tillräckligt mycket, för att jag skall känna mig helt lugn för hela idén. Men det är viktiga personer. Rätt personer på rätt plats, framför allt. Annars faller hela konceptet! Jag fortsätter några veckor till så får vi se. Det vore så skönt att kunna säga att man hade ett jobb!
20070327
Tempus fugit
sa redan de gamla romarna. Tiden gick lika fort för dem.
Sommartiden har kommit och våffeldagen med den. Tolv (12) portioner av mina "specialvåfflor" gick nästan åt till oss, som var fem personer, i söndags. Man kanske skulle göra våfflor lite oftare. Tur man har två våffeljärn (ett fått och ett ärvt).
Även den första stadsvandringen för året har klarats av. Det var 46 (!) hemvärnsmän (!!) som var här i sta'n för någon kongress av något slag som släpptes ut under en timme. För att kolla försvarshemligheter, kanske. Trots att de var så många att jag fick dra ner på både vandringens längd och mängden information som hanns med var de väldigt nöjda, ställde adekvata frågor och skrattade (artigt?) åt mina anekdoter. Ja, de vet ju inte hur bra stadsvandringar jag kan göra om jag har en grupp på 12-15 pers... Och trots att solen sken så var jag helt genomkyld när jag väl kom in i värmen igen. Ändå hade jag extra tröja, långkalsonger och tumvantar till den s k sekelskiftesklänningen. Än är det vinter kvar, säger mor.
När det gäller mina försök till jobb går dock tiden väldigt långsamt. Intet är som väntans tider, som Karin Boye uttryckte det. Alltid tillstöter det något. Nu har jag hållit på med det här "nästan-jobbet" i två veckor på halvtid och vet fortfarande inte om det verkligen blir något. Inga papper skrivna. I eftermiddag skall vi ha ett möte med en utomstående "konsult" på Nyföretagarcentrum, så får vi se om han tror att affärsidén håller för att avlöna människor.
Annars blir det ytterligare en säsong på Turistbyrån - ja, det kan ju bli både och faktiskt. Och lite småplock i företaget. Just nu har jag i alla fall ett "riktigt" uppdrag. Annars är det fortfarande "Ingen tycker om mej, ingen vill ha mej" som gäller på informationsområdet, med viss modifikation - nu när jag visat lite färg finns det några som vill ha mej, men det vore ju trevligt med en vettig lön också efter fem års framhankande.
20070321
Varför
är det så pinsamt när de ringer efter vikarie tjugo i 8 på morgonen och man just har vaknat?
Inte för mitt liv kan jag med att säga att jag låg i sängen och nästan sov. Det blir något om att - Njaaa, till 8 hinner jag nog inte komma... men till nästa lektion kanske...
Helst skulle man ju sanningsenligt vilja kunna säga att man just slängt ut alla mattor, laddat tvättmaskinen, satt en deg och börjat putsa fönstren.
Men varför är det mera hedervärt än att man har god sömn? Just i natt har jag sovit ovanligt bra, dessutom - och när jag öppnade tidningen i morse såg jag att det är Internationella Sömndagen idag. Det kanske var därför. Fast igår när det var Franska språkdagen märkte jag inte att jag pratade bättre franska... men det kanske jag hade gjort om jag hade behövt!
Dagens I-landsproblem.
Nu skall jag i alla fall iväg och hålla ytterligare en bildlektion. Varje timpeng räknas!
Inte för mitt liv kan jag med att säga att jag låg i sängen och nästan sov. Det blir något om att - Njaaa, till 8 hinner jag nog inte komma... men till nästa lektion kanske...
Helst skulle man ju sanningsenligt vilja kunna säga att man just slängt ut alla mattor, laddat tvättmaskinen, satt en deg och börjat putsa fönstren.
Men varför är det mera hedervärt än att man har god sömn? Just i natt har jag sovit ovanligt bra, dessutom - och när jag öppnade tidningen i morse såg jag att det är Internationella Sömndagen idag. Det kanske var därför. Fast igår när det var Franska språkdagen märkte jag inte att jag pratade bättre franska... men det kanske jag hade gjort om jag hade behövt!
Dagens I-landsproblem.
Nu skall jag i alla fall iväg och hålla ytterligare en bildlektion. Varje timpeng räknas!
20070320
Dagens samtalsämne
Ett så'nt himla tjat om Persson!
Först stal han showen för alliansen på valnatten när de hade vunnit, genom att proklamera att han ämnade avgå.
Och nu när Mooona har tillträtt, ja för det var ju bara två Toblerooone, så sänds den mycket upphaussade s k dokumentären Ordförande Persson. Först föregången av det jobbiga trailern "e de inte en röd lampa som lyser, ska de vara de?" som kanske var rolig första gången, och nu efteråt håller alla berörda på och kommenterar alla sakfel och dumdrygheter. Till exempel här.
Alla utom Mooona, som blev påhoppad med "hon är inte bra på att tänka, men hon är bra på att få igenom det som andra har föreslagit..." Hon är klok som kan hålla tyst.
Själv satt jag bara och stönade halva programmet. Tänk att filma i tio år och få ihop hundra timmar och sedan vara tvungen att redigera detta till fyra timmar. Dessutom uruselt filmat; en kameravinkel hela tiden (snett grodperspektiv), inga zoomningar och inga andra variationer heller. Bara Persson som mal och mal om hur förfärligt det var att bli utsedd till statsminister och hur jobbigt det var att inte alla tyckte som han hela tiden. Och hade inte SVT råd med ordentlig musik? Det kanske var Fichtelius tonårs-son som praktiserade...?
Nä, efter halva programmet gav jag faktiskt upp. Persson och Figge får klara sig utan mig. Jag lär få veta vad programmen handlar om i alla fall, genom andra medier...
Först stal han showen för alliansen på valnatten när de hade vunnit, genom att proklamera att han ämnade avgå.
Och nu när Mooona har tillträtt, ja för det var ju bara två Toblerooone, så sänds den mycket upphaussade s k dokumentären Ordförande Persson. Först föregången av det jobbiga trailern "e de inte en röd lampa som lyser, ska de vara de?" som kanske var rolig första gången, och nu efteråt håller alla berörda på och kommenterar alla sakfel och dumdrygheter. Till exempel här.
Alla utom Mooona, som blev påhoppad med "hon är inte bra på att tänka, men hon är bra på att få igenom det som andra har föreslagit..." Hon är klok som kan hålla tyst.
Själv satt jag bara och stönade halva programmet. Tänk att filma i tio år och få ihop hundra timmar och sedan vara tvungen att redigera detta till fyra timmar. Dessutom uruselt filmat; en kameravinkel hela tiden (snett grodperspektiv), inga zoomningar och inga andra variationer heller. Bara Persson som mal och mal om hur förfärligt det var att bli utsedd till statsminister och hur jobbigt det var att inte alla tyckte som han hela tiden. Och hade inte SVT råd med ordentlig musik? Det kanske var Fichtelius tonårs-son som praktiserade...?
Nä, efter halva programmet gav jag faktiskt upp. Persson och Figge får klara sig utan mig. Jag lär få veta vad programmen handlar om i alla fall, genom andra medier...
20070316
Energi!
Tänk vilken skillnad det är att vara sjuk och att må som vanligt!
I går låg jag för ankar halva dagen - fast jag skulle nog legat hela dagen egentligen. Jag gick upp och duschade som vanligt men när jag stod framför spegeln och skulle fixa till mig blev jag plötsligt alldeles kallsvettig och illamående, typ svimfärdig (jag tror inte att det hade med att göra att jag såg mig i spegeln - den synen är jag så van vid...). Sedan kom huvudvärken, lika plötsligt, och jag släpade mig ner och ringde till kollegorna på Kulturskolan där jag skulle ha vikarierat på morgonen. Sedan släpade jag mig i säng igen och kände mig allmänt eländig. Fast jag låg ner kom yrseln i vågor. ( M tror att det berodde på att jag känner efter för mycket... han påstår att han aldrig känner efter och därför aldrig är sjuk! ) Huvudvärken höll i sig hela dagen, men jag tog mig i alla fall upp och satt vid datorn några timmar på eftermiddagen. Jag vill ju "göra undan" lite nu, när det börjar hända grejor som kan behöva ta mer tid!
Under dagen var jag i kontakt med två andra som också var sjuka på liknande sätt, så det är inte bara jag som känner efter.
Trots att jag inte sov så mycket i natt var huvudvärken som bortblåst på morgonen. Dags att ta itu med det som skulle gjorts eller påbörjats igår! Det underlättar förstås att solen skiner och fåglarna kvittrar som galna, och att jag har något på gång i info-branschen som kan bli ett "fast" jobb! Jag ska hålla alla mina miljoner läsare på sträckbänken lite till, för det är ytterligare några pusselbitar som ska på plats, men jag kan säga så mycket som att det handlar om att vara med från början och hitta på namn, bygga logga och varumärke - profil, image och identitet - och få i stort sett fria händer med den grafiska biten. Målsättning, SWOT-analys... på riktigt nu! Gulp! Men jag kan ju det här, det har jag papper på!
Jag har också börjat produktionen i evalution - tankar och ting - igen nu. Skickade iväg en beställning till tryckeriet på vykort som skall säljas bl a på Hjo Bokhandel, och har börjat på en ny "produkt" i min vete-värmar-serie. Människovärdet återkommer!
Och jag har hängt upp en första omgång tvätt utomhus - första för året!
I går låg jag för ankar halva dagen - fast jag skulle nog legat hela dagen egentligen. Jag gick upp och duschade som vanligt men när jag stod framför spegeln och skulle fixa till mig blev jag plötsligt alldeles kallsvettig och illamående, typ svimfärdig (jag tror inte att det hade med att göra att jag såg mig i spegeln - den synen är jag så van vid...). Sedan kom huvudvärken, lika plötsligt, och jag släpade mig ner och ringde till kollegorna på Kulturskolan där jag skulle ha vikarierat på morgonen. Sedan släpade jag mig i säng igen och kände mig allmänt eländig. Fast jag låg ner kom yrseln i vågor. ( M tror att det berodde på att jag känner efter för mycket... han påstår att han aldrig känner efter och därför aldrig är sjuk! ) Huvudvärken höll i sig hela dagen, men jag tog mig i alla fall upp och satt vid datorn några timmar på eftermiddagen. Jag vill ju "göra undan" lite nu, när det börjar hända grejor som kan behöva ta mer tid!
Under dagen var jag i kontakt med två andra som också var sjuka på liknande sätt, så det är inte bara jag som känner efter.
Trots att jag inte sov så mycket i natt var huvudvärken som bortblåst på morgonen. Dags att ta itu med det som skulle gjorts eller påbörjats igår! Det underlättar förstås att solen skiner och fåglarna kvittrar som galna, och att jag har något på gång i info-branschen som kan bli ett "fast" jobb! Jag ska hålla alla mina miljoner läsare på sträckbänken lite till, för det är ytterligare några pusselbitar som ska på plats, men jag kan säga så mycket som att det handlar om att vara med från början och hitta på namn, bygga logga och varumärke - profil, image och identitet - och få i stort sett fria händer med den grafiska biten. Målsättning, SWOT-analys... på riktigt nu! Gulp! Men jag kan ju det här, det har jag papper på!
Jag har också börjat produktionen i evalution - tankar och ting - igen nu. Skickade iväg en beställning till tryckeriet på vykort som skall säljas bl a på Hjo Bokhandel, och har börjat på en ny "produkt" i min vete-värmar-serie. Människovärdet återkommer!
Och jag har hängt upp en första omgång tvätt utomhus - första för året!
20070310
.. jag ringde bara tre gånger...
Jaha, så gick det väl då som många hade förutspått i "Mediafestivalen". Säkert på grund av mina insatser vid telefonen.
Vad inte många vet är att låten handlar om mig. "The worrying kind". Fråga vem som helst som är tillräckligt nära mig, förr eller senare råkar alla ut för det. Men så fort jag ser att folk har koll på det jag oroar mig för att de inte har koll på, så blir jag lugn. I alla fall när det gäller de närstående som inte är mina barn. För dem kommer jag aldrig att sluta oroa mig för - eller, kanske "bry mig om" är en bättre tolkning.
Jag kanske har hittat min nya "theme song..."
Och jag har fått en ny grej "to worry about" precis i dagarna. Iiiih...! Häng med i min blogg typ en vecka framöver så kommer jag att avslöja vad det är och hur det blev! Klart mer spännande än Melodifestivalen kan jag lova!
Håll tummarna så länge!
Vad inte många vet är att låten handlar om mig. "The worrying kind". Fråga vem som helst som är tillräckligt nära mig, förr eller senare råkar alla ut för det. Men så fort jag ser att folk har koll på det jag oroar mig för att de inte har koll på, så blir jag lugn. I alla fall när det gäller de närstående som inte är mina barn. För dem kommer jag aldrig att sluta oroa mig för - eller, kanske "bry mig om" är en bättre tolkning.
Jag kanske har hittat min nya "theme song..."
Och jag har fått en ny grej "to worry about" precis i dagarna. Iiiih...! Häng med i min blogg typ en vecka framöver så kommer jag att avslöja vad det är och hur det blev! Klart mer spännande än Melodifestivalen kan jag lova!
Håll tummarna så länge!
20070307
Inte i år heller
Jag tycker att det är dags att jag blir Sverige mäktigaste affärskvinna. Det vore väl något att sätta i CV't?
De fem toppnamnen har i alla fall typ min ålder inne, så det kan inte vara det som diskriminerar mig. Inte heller min hår- och hudfärg, vilken är skrämmande homogen med de flesta på listan. Namnet är också lika välklingande svenskt, så det kan väl inte heller vara fel. Utbildning har jag också. Massor av poäng.
Det är nog för att jag inte har någon Prada-väska...
Eller kanske det är såhär!
De fem toppnamnen har i alla fall typ min ålder inne, så det kan inte vara det som diskriminerar mig. Inte heller min hår- och hudfärg, vilken är skrämmande homogen med de flesta på listan. Namnet är också lika välklingande svenskt, så det kan väl inte heller vara fel. Utbildning har jag också. Massor av poäng.
Det är nog för att jag inte har någon Prada-väska...
Eller kanske det är såhär!
20070305
Det är inte utan
att upploppen i Köpenhamn får en att tänka på Johan Ulvesson som missanpassad ungdom i Lorry:
Vi har ju ingen lokaaaal...
Visst är det synd när en fungerande verksamhet tvingas lägga ner på grund av att huset säljs, men kunde man inte flytta hela verksamheten till något annat hus? Köpenhamn är ju stort! Det borde finnas något "fryshus" att vara i!
Det är också tråkigt när demonstrationer urartar till just upplopp och leder till skadegörelse med kastade gatstenar och annat som provocerar till polisingripanden som i sin tur provocerar till "våld mot tjänsteman". Peace, love and understanding! We shall overcome!
Tyvärr är inget nytt under solen!
Vi har ju ingen lokaaaal...
Visst är det synd när en fungerande verksamhet tvingas lägga ner på grund av att huset säljs, men kunde man inte flytta hela verksamheten till något annat hus? Köpenhamn är ju stort! Det borde finnas något "fryshus" att vara i!
Det är också tråkigt när demonstrationer urartar till just upplopp och leder till skadegörelse med kastade gatstenar och annat som provocerar till polisingripanden som i sin tur provocerar till "våld mot tjänsteman". Peace, love and understanding! We shall overcome!
Tyvärr är inget nytt under solen!
20070304
Vissa veckor
vill man inte uppleva igen. Tur att man slipper det.
Den här veckan har varit en sådan. Nu är jag kort sagt trött!
Inga fler sådana här veckor på ett tag, tack! Ni som befunnit er i min närmaste krets vet exakt vad jag talar om. Stress är bara förnamnet.
En riktigt positiv sak har hänt. Jag har blivit tillfrågad om att delta i ett ganska stort jobb, mot betalning (!) - som "orginalare/bollplank/idéspruta och allt annat som behövs". Genom en personlig kontakt med en "kollega", förstås... Och det gäller detta enda i tid och omfång begränsade projekt - för närvarande alltså, uppstår det andra grejor efter detta så gråter inte jag! Men obs - jag förväntar mig inte det.
Just nu räcker det med att vara tillfrågad. Tack vännen M som fattar hur det är att vilja men inte få jobba med det här som nu är min nya business, som då och då har hälsat genom gemensamma anknytningar och frågat hur det går och som verkligen menat att du skulle kontakta mig när det blir något. Det betyder mycket. Vi hörs framåt veckan!
Den här veckan har varit en sådan. Nu är jag kort sagt trött!
Inga fler sådana här veckor på ett tag, tack! Ni som befunnit er i min närmaste krets vet exakt vad jag talar om. Stress är bara förnamnet.
En riktigt positiv sak har hänt. Jag har blivit tillfrågad om att delta i ett ganska stort jobb, mot betalning (!) - som "orginalare/bollplank/idéspruta och allt annat som behövs". Genom en personlig kontakt med en "kollega", förstås... Och det gäller detta enda i tid och omfång begränsade projekt - för närvarande alltså, uppstår det andra grejor efter detta så gråter inte jag! Men obs - jag förväntar mig inte det.
Just nu räcker det med att vara tillfrågad. Tack vännen M som fattar hur det är att vilja men inte få jobba med det här som nu är min nya business, som då och då har hälsat genom gemensamma anknytningar och frågat hur det går och som verkligen menat att du skulle kontakta mig när det blir något. Det betyder mycket. Vi hörs framåt veckan!
20070227
Hur gör man
för att låta bli att blogga?
Jag brukar ibland, när jag är färdig med det jag ska, surfa ett varv på ett par dussin bloggar som jag har som "favoriter" på min dator. Inte proffsbloggare, då, utan sådana jag känner runt om i landet.
Jag blir alltid lika förvånad över att folk som en gång i tiden startat en blogg kan låta bli att skriva i dem! Vissa har inte skrivit på månader, en del sådär varannan vecka.... man måste ju gå in ändå och kolla, då och då, ifall det har hänt nå't. Hallå, därute! Jag vill ju veta vad ni gör, allihopa! Ni kan ju inte bara starta och lämna mig här hängande i luften utan att veta om ni lever!
Ännu konstigare tycker jag att det är att lägga ner sin blogg. Jag vet ett fall när ett blogginlägg användes av en annan person på ett jättekonstigt sätt, och då kan jag förstå att man släcker. Men så knäppa kan väl inte fler personer vara i det här lilla landet?
Jag själv har, som ni märker, blivit nästan en "addict"... Det är särskilt kul när man får respons i form av kommentarer, förstås! (Även sådana IRL!)
Jag brukar ibland, när jag är färdig med det jag ska, surfa ett varv på ett par dussin bloggar som jag har som "favoriter" på min dator. Inte proffsbloggare, då, utan sådana jag känner runt om i landet.
Jag blir alltid lika förvånad över att folk som en gång i tiden startat en blogg kan låta bli att skriva i dem! Vissa har inte skrivit på månader, en del sådär varannan vecka.... man måste ju gå in ändå och kolla, då och då, ifall det har hänt nå't. Hallå, därute! Jag vill ju veta vad ni gör, allihopa! Ni kan ju inte bara starta och lämna mig här hängande i luften utan att veta om ni lever!
Ännu konstigare tycker jag att det är att lägga ner sin blogg. Jag vet ett fall när ett blogginlägg användes av en annan person på ett jättekonstigt sätt, och då kan jag förstå att man släcker. Men så knäppa kan väl inte fler personer vara i det här lilla landet?
Jag själv har, som ni märker, blivit nästan en "addict"... Det är särskilt kul när man får respons i form av kommentarer, förstås! (Även sådana IRL!)
20070226
Nonononono - yes
Alla som har sett TV-serien Ett Herrans liv (The vicar in Dibley) ser nu en liten grå gubbe framför sig, som alltid svarade tvärtom på ja/nejfrågor för att sedan ändra sig enligt ovan. Ja, ni andra ser honom här också, fast ni kanske inte vet hur han låter.
Det här uttrycket beskriver mitt förhållande till arbetsmarknaden just precis i ögonblicket. På sista tiden har media-, kultur- och informationsfacket nästan bara innehållit säljartjänster - och jag är inte säljare!
Så i förra veckan kom ett sådant där "vill ha"-jobb igen. Yes... Men trots att jag måste komma ihåg att inte förvänta mig någonting så har jag redan helt klart för mig hur det blir med det ena och det andra om jag får det. Är jag ett visualiserings-freak, eller? Det tar två sekunder!
Är det något som jag inte kan visualisera så är det ett liv som vikarie på högstadiet i alla fall. Det går bra med de "frivilliga" C-språkseleverna, som har valt själva och verkligen är intresserade. Likaså hyfsat med sjuans franska. Men den obligatoriska engelskan - att komma in som vikarie där bäddar för upptåg. Kan bara ana hur det ser ut i andra ämnen, skulle tro att det är en trend.
Tyvärr finns det ett par självutnämnda lustigkurrar i varenda klass, precis som det finns "tuffa-tjej-gänget" och "tönt-killen" - i stora drag efter samma mall som när jag gick i skolan själv. Man försöker med nya pedagogiska metoder, men det är samma kille som sticker ut från samma omklädningsrum efter gympan och hämtar in samma stora lass med samma snö...
R-E-S-P-E-C-T skulle man vilja hojta. Men man gör det inte, utan fortsätter bara säga ifrån, gnata på och ducka för flygande papperstussar och stolsbens-"pluppar" som yr i luften. Jag räknar ner...
20070224
Alla måste bry sig
Hela Sverige drabbas verkligen av schlager-chock. Eller skall man säga trauma, när det är så utdraget som det numera är. Det går verkligen inte att komma undan.
Till och med en av landets "finaste" morgontidningar ägnar massor av plats till att kommentera och analysera. Under "kultur"... Men de håller sig åtminstone någorlunda till saken .
Det som stör mig mest är allt krut som läggs, i de flesta av våra andra medier, på att hitta historier kring artisterna, inte så mycket kring själva låtarna som tävlar. Lilla "skolfröken" Marie från Munkedal var ju tacksam att skildra i sig själv, men varför måste man gotta sig i tragiska uppväxter och tidigare sjukdomar etc som en del artister genomlidit, enligt media de senaste veckorna? Är det för lite "bröstchocker" i år?
Till och med en av landets "finaste" morgontidningar ägnar massor av plats till att kommentera och analysera. Under "kultur"... Men de håller sig åtminstone någorlunda till saken .
Det som stör mig mest är allt krut som läggs, i de flesta av våra andra medier, på att hitta historier kring artisterna, inte så mycket kring själva låtarna som tävlar. Lilla "skolfröken" Marie från Munkedal var ju tacksam att skildra i sig själv, men varför måste man gotta sig i tragiska uppväxter och tidigare sjukdomar etc som en del artister genomlidit, enligt media de senaste veckorna? Är det för lite "bröstchocker" i år?
20070219
Jag måste bara få dela med mig
Idag har jag varit bl a franskafröken, vilket visade sig inkludera två timmars provrättande som jag inte visste innan. Men det gick bra. Framför allt var det givande att se alla kreativa sätt det finns för trettonåringar att böja verbet "être".
Hemkommen öppnar jag mailen och scannar av alla mina bevakningar på jobbsajter. Där finns det också en hel del kreativitet, som jag även tidigare gett exempel på. Den här låter ganska lockande, åtminstone en slaskig måndagseftermiddag i februari:
Husfru
Du som har känsla för att sköta ett hem på ett bra sätt och gärna med god smak sökes till företagare i mellansverige. I dina arbetsuppgifter ingår ansvar och planering för inköp och tillagning av mat, kaffe, gärna att du bakar, bjudningar, servering, städ, bädd och tvätt. Du har dock tid för egna aktiviteter på dagen och kvällar som gympa mm. Du medföljer oftast till Spanien och delar fritid med arbete.
Körkort är ett krav och datavana ett önskemål. Vid intresse kan mindre kontorsarbete utföras. I din lön på 5 000 kr netto efter skatt per månad ingår rum, mat och tillgång till bil. Arbetet är på 3-6 mån.
Undrar om man får vitt stärk-förkläde och liten kråsmössa också?
Seriöst???? 5000 spänn????
Hemkommen öppnar jag mailen och scannar av alla mina bevakningar på jobbsajter. Där finns det också en hel del kreativitet, som jag även tidigare gett exempel på. Den här låter ganska lockande, åtminstone en slaskig måndagseftermiddag i februari:
Husfru
Du som har känsla för att sköta ett hem på ett bra sätt och gärna med god smak sökes till företagare i mellansverige. I dina arbetsuppgifter ingår ansvar och planering för inköp och tillagning av mat, kaffe, gärna att du bakar, bjudningar, servering, städ, bädd och tvätt. Du har dock tid för egna aktiviteter på dagen och kvällar som gympa mm. Du medföljer oftast till Spanien och delar fritid med arbete.
Körkort är ett krav och datavana ett önskemål. Vid intresse kan mindre kontorsarbete utföras. I din lön på 5 000 kr netto efter skatt per månad ingår rum, mat och tillgång till bil. Arbetet är på 3-6 mån.
Undrar om man får vitt stärk-förkläde och liten kråsmössa också?
Seriöst???? 5000 spänn????
20070214
Långsiktighet bättre än punktinsatser
Idag, Alla Hjärtans Dag, läser jag till min stora förvåning att en skola (det kanske finns flera?) stänger för att det förekommer "mobbing" i samband med dagens firande. Se artikeln i DN.
Vissa elever får blommor och kort, vissa blir utan, och det är synd om dem som upplever att "alla andra får". Skolan löste alltså detta med att ge eleverna ledigt???
Ett år prövade man att ge alla elever blommor från skolan (hur kul var det att få?).
Ibland undrar man.
Det kommer alltid att finnas människor som är populära och människor som inte är lika populära. Det fanns även när jag gick i skolan under förra seklet, men då var Valentin inte lika upphaussad som nu, utan inskränkte sig till hemritade lappar och kort. Och superhemligt och diskret dessutom.
Det kommer också alltid att finnas människor som har råd att skicka blommor i mängder med blomsterbud och människor som knappt kan köpa en enda ros att överlämnas personligen. Vi ser detta väldigt tydligt även vid skolavslutningar.
Känner den som skickar en jättebukett mera kärlek än den som lämnar en enda ros?
Det här är väl saker som skulle diskuteras kontinuerligt under barnens hela skoltid. Om inte ämnet "etik och moral" finns på schemat, så lägg in det, eller införliva det i samhällskunskapen, svenskan eller var som helst, bara det inte glöms bort. Det är dessutom inte bara aktuellt vid Alla Hjärtans Dag, utan året om. Tänk på tävlingarna i att ordna födelsedagspartyn, vem som fått finast och flest julklappar, har flest och nyast märkeskläder osv. Lär ungarna betydelsen av berättelsen om "änkans skärv" (Luk 21:1-4)
Tag upp det även på föräldramötena! Curlingföräldrar in absurdum är inte "snälla" mot sina barn - lär dem säga ifrån om vad som är rimligt! Om en 13-åring får jättebuketter med bud varje "alla hjärtans.." under hela skoltiden, vad skall hon då ha som hon kan uppskatta när hon fyller 50?
Själv blir jag jätteglad för en bukett tulpaner från Ica eller en hembakad kladdkaka - men det går bra vilken dag som helst!
Vissa elever får blommor och kort, vissa blir utan, och det är synd om dem som upplever att "alla andra får". Skolan löste alltså detta med att ge eleverna ledigt???
Ett år prövade man att ge alla elever blommor från skolan (hur kul var det att få?).
Ibland undrar man.
Det kommer alltid att finnas människor som är populära och människor som inte är lika populära. Det fanns även när jag gick i skolan under förra seklet, men då var Valentin inte lika upphaussad som nu, utan inskränkte sig till hemritade lappar och kort. Och superhemligt och diskret dessutom.
Det kommer också alltid att finnas människor som har råd att skicka blommor i mängder med blomsterbud och människor som knappt kan köpa en enda ros att överlämnas personligen. Vi ser detta väldigt tydligt även vid skolavslutningar.
Känner den som skickar en jättebukett mera kärlek än den som lämnar en enda ros?
Det här är väl saker som skulle diskuteras kontinuerligt under barnens hela skoltid. Om inte ämnet "etik och moral" finns på schemat, så lägg in det, eller införliva det i samhällskunskapen, svenskan eller var som helst, bara det inte glöms bort. Det är dessutom inte bara aktuellt vid Alla Hjärtans Dag, utan året om. Tänk på tävlingarna i att ordna födelsedagspartyn, vem som fått finast och flest julklappar, har flest och nyast märkeskläder osv. Lär ungarna betydelsen av berättelsen om "änkans skärv" (Luk 21:1-4)
Tag upp det även på föräldramötena! Curlingföräldrar in absurdum är inte "snälla" mot sina barn - lär dem säga ifrån om vad som är rimligt! Om en 13-åring får jättebuketter med bud varje "alla hjärtans.." under hela skoltiden, vad skall hon då ha som hon kan uppskatta när hon fyller 50?
Själv blir jag jätteglad för en bukett tulpaner från Ica eller en hembakad kladdkaka - men det går bra vilken dag som helst!
20070213
En ständig följetong om Arbetsförmedlingen
Nu har vi bl a i DN och i Aktuellt tagit del av hur reglerna för de nya fräscha "nystarts-jobben" kommer att fungera IRL.
Jag tror verkligen att den nya regeringen försöker allt de kan att rätta till den gamla regeringens grova plumpar och uppenbara missar i regelverken både här och där - men i det här fallet har de ersatt pest med kolera.
När jag såg nyheterna igår trodde jag nästan inte mina ögon. Ja, rubriken var ju förstås från jämställdhetsperspektivet, att kvinnor blir orättvist behandlade, så först lyssnade jag nästan inte. Man är alltför van vid de formuleringarna. Men när det gick upp för mig på vilket sätt härsknade jag till ordentligt!
Det gäller ju inte bara kvinnor, invandrare, akademiker eller vilken byrålåda man nu stoppas i. Det här gäller ju alla MÄNNISKOR som försöker hanka sig fram. Kvinnor OCH män, även om det ofta är kvinnor som lyckas hitta de där fram-hankar-jobben i vård, omsorg och service.
Nu kan jag ju inte tala för alla människor, men det räcker så bra med mitt eget fall.
Om jag skulle aspirera på ett "nystarts-jobb", vilket jag ju inser aldrig kan bli aktuellt med nuvarande regler, skulle min arbetslöshetsperiod räknas från och med i lördags. I själva verket upphörde min fasta tjänst sista maj 2004. Sedan dess har jag studerat och varit timanställd på flera olika ställen och aldrig kommit upp i mer än ett snitt på 19 tim/vecka under en sammanhängande period (feriearbetet), vilket är den arbetstid min a-kassa beräknas på.
Jag söker jobb hela tiden ( drygt 85 tjänster i skrivande stund) och väntar ständigt på svar från ett par dussin potentiella arbetsgivare, men blir galen om jag inte får göra något däremellan. Gärna något som man tjänar ett par kronor på. Därför vikarierar jag som lärare och hoppar in som turistvärdinna, har erbjudit mig att hjälpa den lokala bokhandeln med uppackning till rean och ett klädföretag som skall flytta in till en ny lokal. Med mera. Allt utom att jobba med mitt eget "bisyssla"-företag, som jag fick lägga ner för att få ut någon a-kassa över huvud taget.
För att få ett "nystarts-jobb" inom den bransch man är utbildad i, i mitt fall media- och kommunikation (informatör, kommunikatör, reklambyråarbeten, utredningar...) så skall jag inte ha lyft ett finger och fått betalt för det på minst ett år. Inte en timme! Är detta sjukt eller är det sjukt! Sedan finns det en del andra reservationer också, men de lämnar jag därhän just nu, för de gäller inte mig.
Skall inte de som verkligen försöker jobba med vad som än finns premieras och hjälpas till att få ett "riktigt" jobb inom den bransch man utbildat sig till i första hand??? Har man varit arbetslös i 11 månader och erbjuds några timmars vikariat i dagsläget så håller man sig väl undan allt man kan, för att få en chans att få ett "riktigt" jobb inom kort?
Jag ångrar att jag feriejobbade så mycket jag kunde (= knappt halvtid i snitt) på somrarna under studietiden, och att jag har ställt mig till förfogande för vikariat. Jag kunde ha stämplat med högre a-kassa hela den tiden och haft en chans till "nystarts-jobb" åtminstone fr o m den 11/6 2007 ( dagen efter ettårsdagen av min fil kand-examen).
Men nej, när jag tänker efter. Det har känts bättre att vara en del av samhället, att betala skatt och inte uppbära mer bidrag än nödvändigt trots allt. Att ha någonstans att gå där man träffar arbetskamrater och kunder/gäster/elever och känna att man gör en insats - det får väl vara värt de hundratals tusen kronor jag har sparat in åt samhället genom att göra som jag har gjort i min blåögdhet. Det är väl den känslan, och min man (som tack och lov har jobb) som jag får leva på tills jag får komma på intervju någonstans. Medan min utbildning, som är en färskvara, lägger sig bekvämt tillrätta i bakhuvudet.
Det finns bara ett begrepp för det här. Oförlåtligt resursslöseri på alla plan!
Jag tror verkligen att den nya regeringen försöker allt de kan att rätta till den gamla regeringens grova plumpar och uppenbara missar i regelverken både här och där - men i det här fallet har de ersatt pest med kolera.
När jag såg nyheterna igår trodde jag nästan inte mina ögon. Ja, rubriken var ju förstås från jämställdhetsperspektivet, att kvinnor blir orättvist behandlade, så först lyssnade jag nästan inte. Man är alltför van vid de formuleringarna. Men när det gick upp för mig på vilket sätt härsknade jag till ordentligt!
Det gäller ju inte bara kvinnor, invandrare, akademiker eller vilken byrålåda man nu stoppas i. Det här gäller ju alla MÄNNISKOR som försöker hanka sig fram. Kvinnor OCH män, även om det ofta är kvinnor som lyckas hitta de där fram-hankar-jobben i vård, omsorg och service.
Nu kan jag ju inte tala för alla människor, men det räcker så bra med mitt eget fall.
Om jag skulle aspirera på ett "nystarts-jobb", vilket jag ju inser aldrig kan bli aktuellt med nuvarande regler, skulle min arbetslöshetsperiod räknas från och med i lördags. I själva verket upphörde min fasta tjänst sista maj 2004. Sedan dess har jag studerat och varit timanställd på flera olika ställen och aldrig kommit upp i mer än ett snitt på 19 tim/vecka under en sammanhängande period (feriearbetet), vilket är den arbetstid min a-kassa beräknas på.
Jag söker jobb hela tiden ( drygt 85 tjänster i skrivande stund) och väntar ständigt på svar från ett par dussin potentiella arbetsgivare, men blir galen om jag inte får göra något däremellan. Gärna något som man tjänar ett par kronor på. Därför vikarierar jag som lärare och hoppar in som turistvärdinna, har erbjudit mig att hjälpa den lokala bokhandeln med uppackning till rean och ett klädföretag som skall flytta in till en ny lokal. Med mera. Allt utom att jobba med mitt eget "bisyssla"-företag, som jag fick lägga ner för att få ut någon a-kassa över huvud taget.
För att få ett "nystarts-jobb" inom den bransch man är utbildad i, i mitt fall media- och kommunikation (informatör, kommunikatör, reklambyråarbeten, utredningar...) så skall jag inte ha lyft ett finger och fått betalt för det på minst ett år. Inte en timme! Är detta sjukt eller är det sjukt! Sedan finns det en del andra reservationer också, men de lämnar jag därhän just nu, för de gäller inte mig.
Skall inte de som verkligen försöker jobba med vad som än finns premieras och hjälpas till att få ett "riktigt" jobb inom den bransch man utbildat sig till i första hand??? Har man varit arbetslös i 11 månader och erbjuds några timmars vikariat i dagsläget så håller man sig väl undan allt man kan, för att få en chans att få ett "riktigt" jobb inom kort?
Jag ångrar att jag feriejobbade så mycket jag kunde (= knappt halvtid i snitt) på somrarna under studietiden, och att jag har ställt mig till förfogande för vikariat. Jag kunde ha stämplat med högre a-kassa hela den tiden och haft en chans till "nystarts-jobb" åtminstone fr o m den 11/6 2007 ( dagen efter ettårsdagen av min fil kand-examen).
Men nej, när jag tänker efter. Det har känts bättre att vara en del av samhället, att betala skatt och inte uppbära mer bidrag än nödvändigt trots allt. Att ha någonstans att gå där man träffar arbetskamrater och kunder/gäster/elever och känna att man gör en insats - det får väl vara värt de hundratals tusen kronor jag har sparat in åt samhället genom att göra som jag har gjort i min blåögdhet. Det är väl den känslan, och min man (som tack och lov har jobb) som jag får leva på tills jag får komma på intervju någonstans. Medan min utbildning, som är en färskvara, lägger sig bekvämt tillrätta i bakhuvudet.
Det finns bara ett begrepp för det här. Oförlåtligt resursslöseri på alla plan!
20070212
Några tips!
Apropå mitt blogginlägg från igår hittade jag några bra tips genom en annan blogg.
Lyssna och lär HÄR!
Lyssna och lär HÄR!
Skillnad på skit och pannkaka...
Till slut hittade jag ett gammalt kvitto och skrev ned lösningen. Varför jag kom på den just då vet jag inte. Men helt plötsligt föll alla pusselbitarna på plats och känslan av glädje och stolthet spred sig i kroppen.
Det var först på kvällen, när jag råkade se mig i spegeln, som jag förstod vad det egentligen handlade om – passionen. Det är den som driver mig och mina kollegor framåt och får oss att vända ut och in på problemen ända tills vi hittar lösningen.
Vi förutsätter att du är en god kommunikatör och en utåtriktad person som tycker om att samarbeta och är duktig på det. För att fungera i denna roll krävs även en god pedagogisk förmåga...
Texterna ovan är hämtade ur två olika platsannonser som blivit mig tillsända av "intelligenta agenter" (små spindlar som klättrar omkring på nätet och letar rätt på annonser om precis de jobb jag skulle kunna söka och utföra).
Man kan även hitta formuleringar som "du brinner för inredning" och "du är en social person". Ibland undrar man om det över huvudtaget är någon idé att ta macheten och hugga sig igenom djungeln av rena floskler. Det är slöseri med den energi som jag kunde använt till att utföra själva jobbet! (För nöjes skull vänder jag ibland på annonserna - "en inåtvänd person", "ditt inredningsintresse är helt slocknat", "du är asocial och ovillig att samarbeta...")
Sedan stryker jag alla utfyllnader och kollar1) placeringsort 2) önskade konkreta egenskaper 3) utbildningskrav. Erfarenhetskrav struntar jag i. Uppfyller jag 1-3, vilket händer rätt ofta i alla fall, söker jag jobbet.
Och får beskedet "Tack, men nej tack..."
Det var först på kvällen, när jag råkade se mig i spegeln, som jag förstod vad det egentligen handlade om – passionen. Det är den som driver mig och mina kollegor framåt och får oss att vända ut och in på problemen ända tills vi hittar lösningen.
Vi förutsätter att du är en god kommunikatör och en utåtriktad person som tycker om att samarbeta och är duktig på det. För att fungera i denna roll krävs även en god pedagogisk förmåga...
Texterna ovan är hämtade ur två olika platsannonser som blivit mig tillsända av "intelligenta agenter" (små spindlar som klättrar omkring på nätet och letar rätt på annonser om precis de jobb jag skulle kunna söka och utföra).
Man kan även hitta formuleringar som "du brinner för inredning" och "du är en social person". Ibland undrar man om det över huvudtaget är någon idé att ta macheten och hugga sig igenom djungeln av rena floskler. Det är slöseri med den energi som jag kunde använt till att utföra själva jobbet! (För nöjes skull vänder jag ibland på annonserna - "en inåtvänd person", "ditt inredningsintresse är helt slocknat", "du är asocial och ovillig att samarbeta...")
Sedan stryker jag alla utfyllnader och kollar1) placeringsort 2) önskade konkreta egenskaper 3) utbildningskrav. Erfarenhetskrav struntar jag i. Uppfyller jag 1-3, vilket händer rätt ofta i alla fall, söker jag jobbet.
Och får beskedet "Tack, men nej tack..."
20070211
Alltid någon vikarie som blev glad...
Det enda som gör Melodifestivalens alla delfinaler värda att se i år är Kristian Luuks strålande insats att sätta personlig prägel på showen. Fast det där med Jessica Anderssons outfit börjar kännas färdigharvat vid det här laget.
Svante Thuresson slog precis huvudet på spiken när han konstaterade att det är tur att det heter "festival" - för någon meloditävling är det inte längre. Mer en fråga om vilken/vilka artister som har förmågan att marknadsföra sig på smartaste sättet.
Även om det ligger en lång story bakom "lågstadiefröken från Munkedal" så är det lite uppfriskande att se någon bli så genuint lycklig för att gå vidare. De andras leenden verkade mer inövade, som att det här var väl bara en liten bit av jobbet. För "fröken" kanske det här är första och enda inhoppet i sammanhanget, hon har ju en annan karriär som också är viktig för henne. Folk kommer och går, jag menar, se bara på "fyra bugg..."; rektor på Guldkroksskolan i Hjo är ju också en karriär. Så kan man ha musiken som hobby.
I glesbygdsområdet Bohuslän är det säkert någon (nyutbildad lärare?) som blev glad för en möjlighet att få vikariera lite till för Marie.
Och andra har kanske fått en liten uppmuntran om att det går att infria sina drömmar, om vad det vara månde. Så helt bortkastad är nog inte Melodifestivalens alla turer ändå. Jag kanske skulle skicka in något som finns i byrålådan?
20070209
Tack, men nej tack!
Åter ett besked idag om ett jobb jag sökt - vars ansökningstid gick ut i september...Häpp!
Idag blev jag även påmind om varför jag inte ville bli högstadielärare. Jag vikarierade i några timmar och hade då två niondeklasser i bild åt N. Den första lektionen gick hur bra som helst - de lyssnade på vad jag sade och var lite impade av att jag kunde en del om hur man gjorde med olika tekniker osv. En frågade t o m om jag var bildlärare "på riktigt" - lite kul...! Efter den lektionen tänkte jag att, vadå, det här var ju riktigt mysigt och jättetrevliga ungdomar osv.
Det varade i tjugo minuter.
Den andra klassen var raka motsatsen och gav mig hemska flashbacks till min egen högstadietid under förra seklet. Det är hårt att se och känna med de 2/3 av klassen som försöker jobba på och försöker lyssna, men får arbetsron förstörd av en eller två högljudda "lustigkurrar" som drar med sig ett antal hejdukar. Fast man hittar väl en strategi för att hantera det och strukturera jobbet i längden, som man inte fixar när man hoppar in som vikarie för en enstaka gång. Åtminstone hoppas jag det, för N's mentala hälsas skull.
Om jag blir erbjuden ett sådant jobb mer permanent? Ja, egentligen skulle jag nog ta det, men just idag känns det som "Tack, men nej tack!"
Idag blev jag även påmind om varför jag inte ville bli högstadielärare. Jag vikarierade i några timmar och hade då två niondeklasser i bild åt N. Den första lektionen gick hur bra som helst - de lyssnade på vad jag sade och var lite impade av att jag kunde en del om hur man gjorde med olika tekniker osv. En frågade t o m om jag var bildlärare "på riktigt" - lite kul...! Efter den lektionen tänkte jag att, vadå, det här var ju riktigt mysigt och jättetrevliga ungdomar osv.
Det varade i tjugo minuter.
Den andra klassen var raka motsatsen och gav mig hemska flashbacks till min egen högstadietid under förra seklet. Det är hårt att se och känna med de 2/3 av klassen som försöker jobba på och försöker lyssna, men får arbetsron förstörd av en eller två högljudda "lustigkurrar" som drar med sig ett antal hejdukar. Fast man hittar väl en strategi för att hantera det och strukturera jobbet i längden, som man inte fixar när man hoppar in som vikarie för en enstaka gång. Åtminstone hoppas jag det, för N's mentala hälsas skull.
Om jag blir erbjuden ett sådant jobb mer permanent? Ja, egentligen skulle jag nog ta det, men just idag känns det som "Tack, men nej tack!"
20070206
Som att lära sig simma
Idag har jag varit på besök hos den lärare jag skall vikariera för på en högstadieskola i Skövde.
Franska och engelska. Och tonåringar.
Gulp.
Jag hade aldrig varit inne i den skolan förut, och korridorerna slingrade och svängde som värsta labyrinten. Jag kommer bort! Arbetsrummet på ett håll och personalrummet på ett annat, två kronor i fikakassan och läxa till tisdag för ena gruppen och onsdag för andra. Cd-skivor här och kopieringsunderlag där. Nyckel hos vaktmästaren och glöm inte att kolla postfacket.
Dubbel-gulp!
Vilken tur att det (uppenbarligen) finns lärare som inser mitt strukturbehov. Kanske berodde på att jag hört av mig tre veckor före vikariatet och bett att få instruktioner. Hon hade i förväg skrivit en kladdlapp med vad som skulle göras på respektive lektion och fyllde i resten medan vi pratade. Hon dubbelkollade diskret att jag visste var i skolan vi befann oss i förhållande till var vi kom ifrån (inte självklart när det gäller mig) och visade ordentligt var alla salar, som jag skall vara i, ligger. Arbets- och personalrum var vi i två gånger, och hon följde mig till vaktmästarn för att få nyckel.
Det kallar jag pedagog. Eller också har hon dåliga erfarenheter av virriga vikarier som går fel och rör till allt material både för henne och eleverna.
Nu skall jag bara läsa in mig på franskan. Den är lite dammig, men inte möglig. Jag förstod utan vidare allt som stod i stycket om Napoleon... Och det där med "du måste böja verbet" sitter i sedan Västerhöjdsskolan, även om jag aldrig råkade ut för det. (Alla som haft samma franskalärare som jag förstår vad jag syftade på nu.)
Tonåringarna får jag väl ta som de kommer. De kan ju inte ha ihjäl mig.
Även om det inte är lärare jag skall "bli" så försöker jag bemöta de utmaningar jag får som nya erfarenheter. Om jag bara förbereder mig, övar "torrsim", tillräckligt mycket så skall det nog bära även om det känns som djupt vatten med kalla strömmar när jag tänker på det.
Franska och engelska. Och tonåringar.
Gulp.
Jag hade aldrig varit inne i den skolan förut, och korridorerna slingrade och svängde som värsta labyrinten. Jag kommer bort! Arbetsrummet på ett håll och personalrummet på ett annat, två kronor i fikakassan och läxa till tisdag för ena gruppen och onsdag för andra. Cd-skivor här och kopieringsunderlag där. Nyckel hos vaktmästaren och glöm inte att kolla postfacket.
Dubbel-gulp!
Vilken tur att det (uppenbarligen) finns lärare som inser mitt strukturbehov. Kanske berodde på att jag hört av mig tre veckor före vikariatet och bett att få instruktioner. Hon hade i förväg skrivit en kladdlapp med vad som skulle göras på respektive lektion och fyllde i resten medan vi pratade. Hon dubbelkollade diskret att jag visste var i skolan vi befann oss i förhållande till var vi kom ifrån (inte självklart när det gäller mig) och visade ordentligt var alla salar, som jag skall vara i, ligger. Arbets- och personalrum var vi i två gånger, och hon följde mig till vaktmästarn för att få nyckel.
Det kallar jag pedagog. Eller också har hon dåliga erfarenheter av virriga vikarier som går fel och rör till allt material både för henne och eleverna.
Nu skall jag bara läsa in mig på franskan. Den är lite dammig, men inte möglig. Jag förstod utan vidare allt som stod i stycket om Napoleon... Och det där med "du måste böja verbet" sitter i sedan Västerhöjdsskolan, även om jag aldrig råkade ut för det. (Alla som haft samma franskalärare som jag förstår vad jag syftade på nu.)
Tonåringarna får jag väl ta som de kommer. De kan ju inte ha ihjäl mig.
Även om det inte är lärare jag skall "bli" så försöker jag bemöta de utmaningar jag får som nya erfarenheter. Om jag bara förbereder mig, övar "torrsim", tillräckligt mycket så skall det nog bära även om det känns som djupt vatten med kalla strömmar när jag tänker på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)