Den första är i svensk folkton, med fiol och det hela. Den andra är på latin men i en amerikansk jazz-tappning.
Det är ganska märkligt att de här texterna och mässans form har överlevt så länge. Och kommer att överleva länge till i nya musikaliska former. Jag tror att människan har ett nedärvt behov av att lovsjunga och tillbe något större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar