Det där med att vara sjuk en längre tid och sedan försiktigt, försiktigt masa sig ut i samhället igen. Man sätter omsorgsfullt på sig fejset och väljer kläder och skor. Man väntar tills man verkligen känner att man orkar och funderar på om man verkligen orkar prata med någon bekant, om man skulle stöta på en sådan. Eller om man skall ta nån annan väg för sin promenad.
För ofta när man träffar på folk så får man höra hur rasande pigg man ser ut. Otroligt att man skulle vara sjuk alls. Och att man skulle varit så dålig så man inte orkade ur sängen utan hjälp för bara några veckor sedan finns inte på kartan.
Men det är ju bara en fråga om "appearences". Om jag känner mig totalt utmattad och slut, så kan jag, så länge jag är sjukskriven, välja att inte gå ut alls. Om jag inte ska in till sjukhuset på koll eller så, för då måste man ju ut. Och där har de ju sett mina ämligaste sidor redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar