20150405

Påsksångerna. Del 36/100

En sådan här dag är ofta för en körsångare präglad av musik. I alla fall för en kyrkokörsångare. I de större städerna gäller detta hela "fastetiden" med Matteuspassionen, Johannespassionen m fl men i småstäderna blir det ju en lite mer anpassad repertoar.

Om man jämför med julsångerna för påskens alla sånger en väldigt tynande tillvaro. Julsångerna spelas ju högt och lågt i varuhus och minsta butik samt i radions alla kanaler från någon gång i början av november eller så. Medan påskens sånger har högst en vecka på sig, och då mest i kyrkorna. Om man undantar påsksamlingarna i skolor och förskolor där man sjunger Gullefjun och Tussi-tussi-tussi-tussilago... förstås. Och kanske På vår balkong och Hyacinter och tulpaner. Ingenting om påskens egentliga budskap. Och det är väl kanske begripligt. Det är ju mycket enklare att förpacka budskapet om ett litet bokmärkesgulligt rosa barn som föds i ett stall och blir lindat i mjuka lindor och lagt på väldoftande och mjukt hö av "Jungfru Marie Sänghalm" (som legenden säger). "Djurens blanka ögon ser / undret som i natten sker"... Berättelsen om en revolutionär som utmanade överheten, föråddes av en av sina egna och tillfångatogs och avrättades med den grymma korsfästningen - och därtill uppstod på tredje dagen, den är betydligt mera magstark.

Det är svårt även som vuxen att förstå vad det var som hände. Jag tror inte att man någonsin kan förstå hur en människa frestad i allt men utan att någonsin ha fallit, kunde ta alla andra människors skuld och straff på sig så att de har någonstans att vända sig för att få förlåtelse, och dessutom genom att uppstå igen kan ge dem evigt liv. Och att fortfarande efter tvåtusen år har tron på detta mirakel ett sådant fäste runt om på jorden, så att minnet av detta firas som påsk varje år, och i form av nattvard regelbundet i varenda kristen kyrka. Dessutom är uppståndelsen även anledningen till att alla kristna kulturer har söndagen som vilodag eller "Herrens dag" eftersom "den tredje dagen" efter Jesu död var en söndag. En del saker kommer man helt enkelt inte att förstå, och det kanske kan få vara bra med det. Det är bara att tacka och ta emot, och förundras över att "det är fullbordat".

Vi kommer nog aldrig dit att "O huvud, blodigt, sårat" spelas på varuhusen. Eller att de nyaste stjärnskotten spelar in sina favoritpåsksånger i popiga arrangemang med "Jesus för världen givit sitt liv" som titelspår. Men lite mer substans i påskfirandet än det har blivit nu, när det nästan uteslutande handlar om mat och utevistelser i trädgårdar, kan man kanske få önska sig?

Inga kommentarer: