På "hemmet". Del 92/100

Det finns inte många likheter mellan det äldreboende där min mamma bor och fattigstugan i Emil i Lönneberga.

Mamma och hennes medboende har det fantastiskt bra efter omständigheterna. Tillräckligt med mat och personal som bryr sig om dem. Till och med en tårtbit emellanåt.

Men en sak är sig likt. Om man tar dit ett litet änglalikt barn med stora runda ögon, så blir de så glada allihopa. Det händer uppenbarligen inte så ofta att folk gör det. Lite avundsjuka blir de allt, de andra, när barnet försvinner in på just SIN gammelmormors rum...

På gång. Del 91/100

Då kan vi börja räkna ner - bara 10 dagar kvar på Blogg 100-utmaningen. Även i år hänger jag i till slutet och föresätter mig att blogga lite mer under resten av året också. Något jag hittills inte har lyckats hålla, men ändå. Det kanske blir annat i år.

Jag har ju visat er lite bilder på vårt hus som håller på och målas om just nu. Idag var vi ute på en kort promenad och inspekterade lite annat som pågår nära oss.

Inte så lite heller. För i vår renoveras den norra piren i hamnen, väldigt grundligt. Hamnen byggdes i mitten av 1850-talet, som en följd av att Göta Kanal (invigd 1832) forslat in större fartyg i Vättern än vad som tidigare varit möjligt. Visserligen går ju kanalen i Karlsborg, ca 4 mil norrut, men det medförde att alla hamnar i Vättern fick ett uppsving.

Den tidigare hamnen låg faktiskt precis nedanför vårt hus och fanns där i flera hundra år. Idag finns det bara en stock kvar av den. Stocken ligger upplagd vid parkeringen bredvid den nya hamnen. Den är från 1610 och kallades Hertig Johans brygga. (Förmodligen samma hertig som hängde i Skövde och gav namn åt en gata och ett torg.)

Den "moderna" hamnen har förstås renoverats flera gånger. På 1930-talet ersattes fyrarnas gasljus med el, och för bara några år sedan gjordes hela hamnklacken om, eftersom den höll på att vittra sönder och kana ut i sjön.

Nu är det alltså bara södra piren kvar så är hela hamnen klar. Det kommer att bli jättefint, och inte minst många nya småbåtplatser, som det har varit brist på länge.

Avklätt. Del 90/100

Nu har de plockat ner byggställningarna som i flera veckor har täckt hela framsidan av huset där vi bor. Utanpå ställningarna var det en tunn grön duk, förmodligen nog för att skydda mot regn, men tillräckligt tunn för att släppa igenom ljus.

Inte allt ljus, dock. Eftersom detta även har täckt våra fönster har vi gått i ett grönt dunkel härinne. Växter och nya små fröplantor har inte mått så bra. 

Och det har varit bökigt att inte kunna använda framdörren. Även om vi har en fullt fungerande köksingång. Det är inte en väg där man tar in gäster precis.

Nu börjar vi se slutet på den här ommålningen. Någon vecka till kanske. Men fint blir det.

Trött, tröttare... Del 89/100

Idag träffade jag en vän. Hon sa att det är väldigt sällan hon tittar in på Facebook, men hon uppdaterar åt jobbet och måste ju ibland, då. 

Nu hade hon varit inne och kikat för nån vecka sedan och sett min uppdatering om att jag lyckats köra i sex minuter på cross-trainern. Hon hade blivit så glad. Hur länge orkar jag nu, undrade hon. Ja, sist gjorde jag 20 minuter, men det blir ju inte varje dag.

Det tyckte hon var väldigt roligt att höra. Att det går framåt och jag orkar mer och mer.

Ja, det gör jag nog. Men fortfarande orkar jag väldigt lite innan jag stupar. Igår t ex planterade jag några blomlådor, inget tungt alls. Sen blir jag alldeles matt.

Men det är ju roligt att kunna glädja en medmänniska.

Om sportjournalister. Del 88/100

Vad är det som gör att sportjournalister - både reportrar och kommentatorer - håller ett sådant röstläge så det låter som de ska spricka? Får de lära sig det i skolan?

Det gäller både kvinnor och män. De liksom höjer rösten och pratar lite fortare och lite högre än alla andra, som jobbar med andra nyheter. Lite som FilipochFredrik.

Är man helt ointresserad av sport (som jag) så inte blir man mer intresserad. Snarare tvärtom.

Rullar hem. Del 87/100

Ikväll hade vi avslutning med kören. Grillning av medhavd produkt och så knytkalas av tillbehör plus efterrätter.

Man kunde ju räkna ut hur det skulle gå. Även om vi hade en lista där vi skrev upp vilka tillbehör etc som vi ville ta med.

Det blev drivor av mat över. Hade räckt till minst en kör till. Själv fick jag ta med ca två liter kall grillsås hem igen. Ändå åt alla så mycket man orkade.

Ledig dag. Del 86/100

I morse var jag jättetrött. Det blev nog lite för mycket i helgen i alla fall. Jag kan ju fortfarande bli sådär helt slut på ett ögonblick, trots att det är nästan 3 1/2 månad efter operationen nu. Det kommer nog att ta ett par månader till innan jag blir någorlunda som förut.

Jag gick såklart upp och åkte och jobbade ändå. Sov som en sten på bussen. Tänkte att i morgon är jag hemma, då kan jag sova. Målarna får väl hålla på utanför.

När jag äntligen kom hem typ 12 timmar senare och kollade i postlådan, låg det en lapp från de "små gubbarna". De hade upptäckt att det fanns röta i fönstren ut mot gatan och behöver därför komma in i lägenheten så de kan fixa det. Klockan sju i morgon bitti...

Jag är jätteglad för att bo i ett gammalt hus, det är jag verkligen. Och jag är glad för att de gör det i ordning så det står i två hundra år till. Men det hade inte gjort något om de hade kommit in efter "frukost", typ halv tio, när jag nu hade kunnat få sova.

Fast i morgon är jag säkert jättepigg. Säkert. 

Naturens gåvor. Del 85/100

Något jag kan längta efter på våren är nässelsoppa. Eller "näter", som pappa sa på skaraborgska.

Nässlor lär vara något av det nyttigaste man kan äta, även bland trendprodukter som kokosolja och chiafrön. Särskilt de som växer långt ifrån trafikerade vägar.

Och det är gratis.

Men den främsta anledningen att plocka och äta nässlor är att det är så gott!!

Trött men nöjd. Del 84/100

Så har man landat i tv-fåtöljen efter en väl genomförd konsert. Som vanligt. Och man är lika förvånad varje gång vi faktiskt har lyckats lära oss de där knepigare sångerna som vår kantor och körledare utmanar oss med. Och så blandar hon upp programmet med ett par enklare sånger som vi kan jättebra, och som bara låter mycket med en gång.

De som ska lyssna, får också en bättre upplevelse om några sånger är bekanta ibland många okända. Det är vetenskapligt bevisat.

Efter drygt fyra timmar av övning och sedan skarpt läge, blir man ganska urblåst. Euforisk men urblåst. Så det var rätt skönt att ta en promenad i den vackra vårkvällen som plötsligt uppenbarade sig efter konserten. Parken och naturen är verkligen som vackrast just nu.

Och så var det nya glasögon, ja. Jotack, jag tror vi ska trivas ihop.

Laddar för konsert. Del 83/100

Är så nöjd med mina nya glasögon. Jag ser bra med dem också.

Avslutar dagen med att lacka alla naglarna med Isadora Gel Nail Laquer. Ser ut som gellack men behöver ingen uv-lampa och är mycket lättare att ta bort. Nackdelen är att det bara sitter en vecka.

Jag gillar färgen. Iced Coffee heter den.

Det kanske blir en bild på mig med glasögonen i morgon. När jag har tvättat håret och sådär...

Det kom ett mail! Del 82/100

Jippie! Mina nya glasögon har kommit!

Jag har tappat räkningen på hur många olika glasögonbågar jag har haft i min nästan 45-åriga tillvaro som göasögonbärare. Ja, jag hade ju linser en period också. 

Nu är det alltså dags igen. Varje gång samma bävan - kommer jag att trivas lika bra i de här bågarna som jag gjorde i de gamla, som börjar vittra sönder efter tre års daglig användning (den här gången)? Eller kommer jag bara att stå ut tills det är dags att byta nästa gång?

Den här gången har jag i alla fall stått emot allt lockbete i form av extraglasögon, slipade solglasögon osv. Jag köpte ett extrapar förra gången men hur många dagar har jag använt dem...?

Ok, från och med i morgon kommer jag att se ut som Izabella Scorupco! Är världen beredd?

Här jobbas det på, 2.0! Del 81/100

Äntligen kan vi öppna balkongdörren igen! Nu finns det en nyrenoverad balkong utanför den.

Jobb utan jobb. Del 80/100

Nu har 4/5 av blogg100 klarats av, och jag är fortfarande med på banan. Oftast lägger jag in inläggen från min telefon eller iPad, vilken revolution detta har blivit!

Just nu har jag "stordatorn" på, så jag passar på att göra dagens inlägg innan jag stänger av.

Idag har jag ju varit schemafri eftersom det är tisdag. Mitt vikariat är fortfarande bara på 55% på papperet och jag har två dagar "ledigt" per vecka. Men jag har ju eget företag också, så jag brukar inte säga att jag är "ledig" utan just schemafri. Det kan ju hända att det kommer något som ska göras.

Jag har fått några extra timmar också, på bibliotekets filialer där det behövts tillfälliga förstärkningar under maj. Så jag kommer upp i typ 70% eller så.

Eftersom jag varit sjuk i vår, och sjukskriven i två hela månader, så har jag varken hunnit/orkat jaga uppdrag eller göra ideella insatser för att marknadsföra mitt företag något vidare. Först nu, drygt tre månader efter den olycksaliga operationen som förde med sig en sådan kraftig infektion, känner jag lite lust och inspiration att göra det. Och att kolla jobbannonser, det är ju trots allt bara ett vikariat som jag har. På papperet går det ut sista oktober.

Idag har jag förutom tvätten och blomvattningen gjort två saker: en affisch om vår körs vårkonsert på lördag, och inte mindre än fyra blogginlägg åt PocketBlogg (som jag har släpat efter med något väldigt!). Nu är jag nästan ikapp! Inläggen kommer att läggas ut under de närmaste veckorna.

Läser. Del 79/100

Idag lånade jag äntligen hem sista delen i Vibeke Olssons bokserie om Bricken på Svartvik. Den femte delen. Den heter Glödens färger.

Åter påminns jag om vilken fantastisk författare hon är. Och hur mycket research hon måste ha gjort för att kunna berätta så lättflytande och naturligt. Som om det var hon som föddes och växte upp under andra hälften av 1800-talet, då det hände så mycket i Sverige och världen. 

Hon berättar precis på samma sätt som en gammal person gör, hoppar lite fram och tillbaka i tiden och så småningom får man en klar bild av vad som hände. Man minns liksom lite i taget.

Naturligtvis är det ingen slump att böckerna är så bra. Det ligger massor av jobb bakom.

Historisk. Del 78/100

Har just läst igenom och korrat sonens sista uppsats under utbildningen till samhällskunskaps- och historialärare för gymnasiet. Det är en uppsats i historia. Kallas förvisso "nutidshistoria", men ändå.

Uppsatsen handlar om folkomröstningen om kärnkraft 1980. Om argument för och emot, och varför det i alla fall inte blev någon slutlig lösning på energifrågan. Intressant läsning. Väl skrivet, inte mycket att anmärka på.

Men under läsningen slår det mig att jag känner igen och minns ungefär två tredjedelar av resonemangen och det som han tar upp i sin uppsats. I historia. 

Det måste betyda att min ungdom definitivt är historia nu. Är jag också historisk? 

Jobb och träning. Del 77/100

Nu har vi kommit hem från stugan, lagom "leabrôtna" båda två. Det finns hur mycket som helst att göra däruppe.

M fixade bl a med elen (solpaneler) så att vi numera kan ha det lilla kylskåpet i köket i stället för i den nya sovstugan. Underlättar mycket! Eftersom det surrar ganska mycket när det är på, stängde vi av det nattetid förut, när vi skulle sova intill. Maten höll sig kall ändå i några timmar. I natt hade vi alltså på det hela natten, men det visade sig att det blev så kallt så vissa matvaror frös! Vi hade med "risifrutti" till frukost och M fick äta glassgröt... Det finns ju bara på/av-läge, så vi får väl fortsätta stänga av på natten.

Jag for runt och städade sovstugan och utedasset, rensade rabatter och planterade sommarblommor (vet inte om de överlever frosten men det återstår att se), vände komposten och började på en ny... Och så grillade vi förstås, det hör till.

Just när vi började bli klara med det vi hade satt upp som beting för dagen (M ordnade också med ny förvaring till en hög med virke som legat lite dumt, och så lite småfix däremellan), så började det regna. Det var mulet hela dagen men helt OK jobbväder fast vi var ute.

Fredagskvällen var strålande vacker, men så blev det också kallt på natten. Man får ställa in sig på det och ha mycket på sig, så går det.

Sushi. Del 76/100

Femtonde maj och bröllopsdag. Då begav vi oss ut direkt när jag slutade jobbet, till stugan i skogen med fläckvis internettäckning -  det har blivit bättre, förr fanns det ingen alls!

Så bloggning funkade inget vidare. Men det mesta andra funkade. Sushi var jättegott och jag fick en rhododendron att foga till min samling.

Jag tror inte att någon har ätit sushi där förut!

Kalas.Del 75/100

Idag är tre fjärdedelar av blogg100-utmaningen avklarad. Men det är inte därför jag skriver om kalas.

Idag har vi varit och firat en vän som fyller 50. Egentligen fyller han om en vecka, men av praktiska skäl blev det firande idag.

Ett hundratal vänner och släktingar, god mat, fina kläder och mycket sång och musik. Inte minst framfört av jubilaren själv.

Den här familjen är levande bevis på att det går att få nya vänner som vuxen. Vi har bara känt varandra i drygt tio år men det känns som alltid. Vi ses ett par gånger per år, när vi gör oss ärende. Vi kan, ömsesidigt, ringa och bjuda in oss hos varandra. Sådana vänner ska man vara rädd om.

På vår gata i stan. Del 74/100

Varje Kristi Himmelsfärds Himmelsfärds dag sedan ett par decennier tillbaka är det marknad i den lilla staden Hjo. Grönköpings marknad har den kallats ibland, eller bara vårmarknad. Det är ju kul att det händer saker som drar lite folk, och den här marknaden har blivit som ett avstamp inför sommarsäsongen. Sedan kommer nästa helg - pingst - med konstrunda, sjätte juni-firande och sedan är sommaren igång.

Det är bara en baksida med marknaden. Oftast är det bara fördelar med att bo mitt i stan, men dessa dagar är det riktigt knöligt. Folk, i synnerhet tillresande, tror tydligen att alla fina trähus är kulisser, eller möjligen kontor som är stängda på röd dag. Inte bostäder åt vanligt folk som kan tänkas vilja ta sig ut och in några gånger på en dag. Kanske till och med åka bil. Har man glömt att flytta bilen dagen innan, och ska ut en marknadsdagar, så får man många "onda ögon" på sig av både besökare som går mitt i gatan, och marknadsknallar som breder ut sitt sortiment. Även om det är tillåtet att köra fram och tillbaka till fastigheter innanför avspärrningarna.

Dagens ilandsproblem.

I en välklädd mans garderob. Del 73/100

Hur många svarta skjortor kan det behövas i en välklädd mans garderob? Frågar man Jeeves, betjänten i en lång rad böcker av P G Wodehouse, så skulle svaret bli "inga". Tror inte heller att alla de rutiga och randiga i de olika blå, gröna och grå färgerna och variationerna skulle blivit godkända. Möjligen ett fåtal vita skjortor som också trängs i denna garderob, men det är också tveksamt eftersom det är mjuka skjortor utan stärkkrage och -bröst.

Idag lyckades jag i alla fall rensa bort några av de som var mest slitna, både några svarta och några andra. De sex svarta som blev kvar var förstås också i olika stadier - svarta plagg blir ju gärna gråaktiga på utsatta ställen - så jag köpte ett paket textilfärg och färgade in dem så alla blev kolsvarta igen. Till en fjärdedel av priset på en ny skjorta. Nu håller de sig ett par år till.

Riktig textilfärg är det enda som duger i såna här sammanhang. Till svarta jeans och så. Det finns en produkt som heter "back to black" men det är ingen vidare boost i den. Jag har prövat. Rekommenderas inte!!