20060725
Allt möjligt kommer emellan...
Sonen T är fortfarande lite förgrymmad för att vi inte gjorde något coolare som han kunde berätta för sina kompisar - om vi måste åka till Polen kunde vi väl åtminstone tågluffat till Auschwitz, menar han. Mmm... Men nu var det inte den sortens semester som vi behövde utan en lillsemester på ett fyrstjärnigt hotell till mycket resonabla priser. Åk dit!
Nu fungerar det inte alls att lägga in mina fina bilder - jag försöker igen lite senare.
20060712
Semester
-att det skall regna på natten och vara soligt på dagen.
-sy, baka, plocka bär, sylta och safta. Samt tvätta och stryka så allt är ikapp.
-åka till Spanien, Skottland, Polen, Amerika, Sydafrika och Island
-få besök av JÄTTEMÅNGA vänner som man inte hinner träffa annars
-åka och besöka JÄTTEMÅNGA vänner som man inte hinner träffa annars
-sova gott och länge
-vara i stugan och fixa; rabatterna, dammen, städa grundligt (typ putsa fönster), skaffa nya sängar, se till att vägen blir iordning, plocka smultron, hugga ved, sortera i uthuset. Och så'nt.
-titta på engelska deckare på TV
-skicka vykort till alla som jag känner
-ligga på vår egen strand och bara slappa
-umgås med min familj; min man, min mamma och mina barn
-simma varje morgon
-klistra in gamla kort (de sista gjorda av papper?)
-städa ur datorn, kanske tom formattera om den så att det där --- programmet möjligen kan få för sig att fungera sedan...
-äta långa frukostar på verandan
Hur lång semester jag har? 16 dagar.
20060704
Saker att vara glad för idag!

- att jag ändå lyckades slutföra det mesta som jag påbörjade på jobbet idag, och bara glömde att skriva upp en enda grej. (Som jag kom ihåg i huvudet, så det gick att erinra sig och notera efteråt.)
- att man kan få massage av A, som numera är diplomerad också. Trots att hon hittade flera onda punkter och knutor som jag inte visste att jag hade så känns det bra nu, en timme efteråt. (Vi får väl se i morgon!)
- att det är varmt i Vättern, 22 grader stod det vid Strandpromenaden i går. Jag badade bland abborrarna för en stund sedan.
- att killarna på Technical Support på Adobe går vidare med mitt "fall" till ständigt högre instanser och inte tänker ge sig! Det här med InDesign blir verkligen en följetong...
- att jag har slutfört korr-läsningen av en stor hög valaffischer, skickat in mina synpunkter och fått ett snällt mail tillbaka - bara för att jag har utfört vad jag lovat. En del är nöjda med lite. Undrar vad som händer om jag anstränger mig och gör något utöver det beställda någon gång?
- att blomsterhandeln skyltar med 50% på sommarblommor idag - kanske har de några amplar som svämmar över med blommor åt mig?
- att det finns en bit "jubileumstårta" kvar i kylen. Den blir bra till "Allsång på Skansen". (Medelåldersvarning, eller?)
20060703
Hur gör man?
Jag har fortfarande inte fått någon rätsida på mitt InDesign-installerande. Hör du det, Magister Daniel, det är inte bara du som inte begriper vad det är för fel. Nu händer alltså exakt samma grej med mitt dyrt inköpta program och jag håller på och trackar Adobes "technical support" så mycket jag orkar. Men jag orkar snart inte - JAG VILL HA MITT INDESIGN!!!
Och nu, måndag morgon, håller jag på och ringer och ringer igen men möts bara av ett konstigt upptaget-tutande. De kanske har spärrat mitt nummer för ingående samtal? Under helgen har jag noggrant studerat de anvisningar jag fått per mail och försökt göra som det står, har även konsulterat "mågen" E som är den närmaste jag har som kan snäppet mer om datorer än vi i det här hushållet, men ack nej. Nada.
Kunde det inte komma någon liten "gubbe" som bara schvipp, schvipp, fixar allt och vänligen förklarar för mig varför det inte gick, medan jag står bredvid med huvudet på sned och tror att jag förstår. Typ en Jeeves vill jag ha. Wodehouse, kom tillbaka, allt är förlåtet!!!
Men sådana finns väl inte att få tag i idag. Åtminstone inte för mycket stora pengar...
Så det blir väl att försöka med Anton på Adobe igen. Håll tummarna, alla därute.
Kanske inte så borta i alla fall...
Jag har något gemensamt med Bodil Malmsten!
20060630
Det är skillnad på folk och folk... en liten fredagsreflektion
Andra har tre gånger så stort ego som storleken på jorden och är så dumma så redan hälften skulle varit alldeles för mycket.
Och en del är alldeles normala. I alla fall verkar det så utåt.
Och så finns det ungefär 300 andra fack som man grovt skulle kunna placera människor i. Men det ids jag inte.
Vilken tur att inte alla är lika! Tänk om alla vore sådär dumma till exempel!
20060628
Hallå eller!
Jag har inte fått någon kommentar på flera veckor - - HALLÅ! - - -hallå! - - hallå....
Tänk om jag inte finns utan bara tror att jag sitter här och tror att jag bloggar och att det i själva verket inte finns någon internetuppkoppling just när jag skriver, eller att jag bara är en astralkropp eller så kanske mina blogginlägg hamnar på en annan web någon annanstans i ett annat universum...
Eller också är det helt enkelt så att mina blogginlägg är så perfekta och ultimata i sig själva så att varje kommentar från mina tusentals läsare vore överflödig. Så är det nog.
20060626
sommar, jobb och väder
Min hudläkare, som kollade alla mina (nu ofarliga) prickar i början av maj, skulle vara mycket nöjd om hon visste hur "sakta" jag solar i år. Har suttit i solen typ tre gånger 20-30 minuter hittills i år. Detta har aldrig hänt tidigare i mitt liv! Och nu är redan midsommaren över!
Jag utlovade tidigare lite fler bilder från den ståtliga skolavslutningen i Hjo, som inte liknar något annat. Här kommer de:

1)Hela sta'n på fötter! 2)Lärarna fick också vara med, fast inte lika fina...
3)Kompisen A med tillfällig "sällskapsdam"


4) Salig blandning av stilar på huvudbonader... 5) T med T
6
) Hemma väntade roliga presenter7) och mer fotografering - så fin, men ovan vid att posera... (han erkände senare öppet att det var rätt "trivsamt med frack, faktiskt!")

Ända sedan början av juni har jag haft en låt i huvudet. I TV-serien "Ally McBeal" som gick för några år sedan i svensk TV förekom bland många skruvade detaljer att flera av huvudpersonerna hade egna "theme songs" som förstärkte deras personlighet och allmänt fungerade som inre "pep-talk" (initierade av deras "shrinks", förstås...) Den låt jag har haft i huvudet har dock inte varit min "theme song" utan snarare sonen T's. I går kom den plötsligt på radion, i Stefan Wermelins program "En schlager i Sverige", första delen: "Jag har en liten radiola", som skvalade medan jag jobbade.
Det var Gösta Ekman d ä som sjöng sin enda riktigt stora slagdänga "En herre i frack".
"Jag har förlorat mina pengar, och mina smycken har jag sålt...
Allting kan jag mista, det gör ej ett smack-
Om jag får behålla min frack!!!"
Mycket tänkvärd och djup, en text som verkligen behandlar existensiella frågor med allvar och dignitet - eller hur :)
20060621
Tjuvstart på midsommaren...
Jag är "ledig" hela tre dagar och skall verkligen försöka hinna ikapp lite med saker här hemma. Men idga satt jag och gjorde iordning den där stackars sörja broschyren till en ny pdf-fil, eftersom den gamla hoppade i typsnittet. Tro det eller ej, men jag satt alltså och skrev av 8 A4-sidor, eftersom det inte fungerade att klistra in från Word till Illustrator. varför gjorde jag det, då? Jo, för att lura PageMaker gjorde jag helt enkelt bilder av texten i rätt (och samma) typsnitt och monterade in dem på plats. Vad gör man? Ungefär 6 timmar tog det. Och drygt 4 timmar för att göra om designen från InDesign-pdf'en innan dess. Det blir inte lönsamt, det här uppdraget... Nu spyr jag snart på den här texten! (förlåt, E, som har skrivit den!)
Vi fick i alla fall en trevlig kväll tillsammans med kompisen U som denna gång lyckats hitta en tid när dottern LN hade möjlighet att följa med och kolla in lägenheten. Man är aldrig någonsin så upptagen som när man är 17, eller hur? Har inte träffat henne sedan gymnasieutställningen i höstas, tror jag. Vi firade lite midsommar i förskott med sill, färskpotatis och gräddfil samt jordgubbar osv, och även "jubileumstårtan" som föll unga damen i smaken. Klicka på länken så hittar du det superenkla receptet, LN! Se nu till att det inte dröjer lika länge till innan du följer med pappa hit igen!
20060618
Datorstress
Det är ju inte så att jag bara har såsat med den här 16-sidiga broschyren som jag gör. Den ligger färdig i InDesignformat (som jag gjort i skolan) samt som Pdf och skulle bara korrekturläsas och småfel rättas till, och eftersom jag beställde ett InDesign-program (m fl) för en massa pengar för drygt en månad sedan så trodde jag att det var lugnt. Det är bara det att Murphy's lag återigen har inträtt.
Icke blott allt runtomkring, till exempel Mormors bortgång och begravning, utan även strul vid inköpet av program; när jag väl beställt och betalat programpaketet på webben från Adobe visade det sig att först mitt ena, sedan mitt andra kreditkort inte fungerade. Det tog drygt en vecka att konstatera det. På tredje försöket gick det ( efter koll med banken osv). På det sättet gick några dagar till. Sedan tog det ytterligare några dagar innan paketet kom - med bud, kl 10 30 en måndagsförmiddag - vem är hemma då? Ringde budfirman och bad dem komma till jobbet dagen därpå, i tisdags, vilket de gjorde.
Sedan jobbade jag och sonen T slutade nian i torsdags, vilket innebär lite extra tjosan här i Hjo (jag ska lägga in bilder därifrån sedan, har jag tänkt...) och hela fredagen gick åt till att hjälpa morbror B att röja ur Mormors lägenhet. På fredagskvällen satte jag mig och började öppna mina nyköpta program. Allt fungerade som klockan UTOM InDesign.... För sent för att komma åt Technical support, förstås. Så jag har rejäl ÅNGEST över denna sörjans broschyr! (Tack till kompisen H som väckt det uttrycket till liv igen!)
Nu har jag inte nerver att bara vänta längre. Så i stället för att ha en lugn söndagsförmiddag i solen före jobbet på Turistbyrån satte jag mig ner och gjorde om HELA broschyren, nu i mitt gamla Page Maker-program. Visserligen gick det rätt fort när jag hade alla foton och material färdigt, men det kräver en hel del ytterligare moment som InDesign har rationaliserat bort, så det tog 4½ timme... och typsnitten hoppade lite, så jag måste kolla den en gång till.
I morgon skall Technical support på Adobe få veta att de lever!
20060613
"Min docka skall gå på bal..."

...diktade Felix Körling en gång i tiden, för typ 100 år sedan.
Då var det fråga om "klänning av ljusblått siden" men idag är det frack som gäller hos oss. Mycket snyggt men synd om killarna i hettan!
Niondeklassarna i Hjo har alltså sin bal idag. En bal som är tradition sedan...ja, säkert sju-åtta år tillbaka, och därför bör den nog avskaffas, tycker nye rektor W (som vill ändra på mycket. Lycka till!). Musiken dånar från det närbelägna feststället. De har nog kul!
Det är nog 30 år sedan niorna började med "sekelskifteskläder" på skolavslutningarna. Varför vet jag inte men det är ju lite kul, bara det inte går överstyr med dyrbara håruppsättningar och material i klänningarna. Det går faktiskt att sy sin egen dress i billigaste fodertyget också, ingen kollar autenticiteten i material och utförande. Killar som inte har/lånar frack kan hyra för en överkomlig slant. Och idag såg jag D, en av sonen T's kompisar som har anor från Skottland, i kilt. Också snyggt!
Någon kom alltså på att man kunde ordna en avslutningsbal också för att få lite mer användning för finkläderna, när man ändå har dem, och på den vägen är det.
Sonen T har ärvt Morfars frack, som han ju inte behöver längre.
Det lustiga är att nämnde son har önskat sig en frack ända sedan han upptäckte att det fanns ett sådant plagg. Typ två år gammal var han då. Han fascinerades av Nobelfesten och studerade bilder av dirigenter och tyckte att jag kunde väl sy en frack åt honom! När vi gick hem från dagmamman två hus bort stack han händerna i overallens ärmar och lät benen hänga ner längs ryggen - det var ju en frack! Ja, detta är faktiskt sant.
Och idag går han där och är verkligen stilig i sin frack. My baby.....
20060612
Festblogg!
Ja, festen i fredags blev faktiskt lyckad! Till och med så lyckad att svärfar J påstår att det var den största, bästa och roligaste han varit på i hela sitt 78-åriga liv...ja, ja... På bilden pustar jag ut lite, hemma efter examenshögtiden i Immanuelskyrkan i Jönköping, innan jag tar itu med att langa fram det som skulle fram. Sedan tittade jag inte i spegeln förrän halv tre på natten. Betydligt plattare i håret.
Vi började festen med att vår inhyrda "Brunnsorkester" med gode vännen U i spetsen spelade på balkongen i ca en halvtimme medan alla kom och fick gå runt och titta hur vi hade det. De flesta hade inte varit här förut och några hade bara sett hur det såg ut med sågspånshögar och utan kylskåp etc.
Alla hade dessutom med sig massor av blommor och paket - - - så långt hade jag inte tänkt, utan fick raskt fixa fram ett presentbord och vaser! Man kunde också se på ett bildspel på datorn som jag hade gjort om vinterns och flyttningens mödor.Sedan åt vi; tre sallader (potatis-, pasta- resp bön-) och fyra sorters kallt kött (rökt skinka resp kalkonbröst och fläsk- resp kycklingfilé) samt en liten delikat skaldjurscheesecake som fått höra många fula ord men var mycket omtyckt ändå. Till detta kunde man servera sig diverse olika kolsyrade drycker, lättöl eller juice blandad med fläder och gurka (jo, det ÄR gott!)

Alla gäster blandade runt sig alldeles själva och det blev en rolig blandning av människor. Vädret tillät dessutom att de satt både inne och ute. Jag hann ju inte prata så länge med var och en, men det verkade som om alla pratade, ingen satt och var bortglömd i ett hörn. Många kände varann men hade inte setts på länge osv. Så man fortsatte glatt att prata medan vi fick mera spel på balkongen och plockade undan matdisken.
Sedan var det lagom att få fram kaffe och tårta, dottern R hade varit behjälplig och bakat två goda hallongräddtårtor och två goda kladdkakor och jag hade bakat "jubileumstårtan"
och ytterligare några kladdkakor som fanns på lut i frysen. Förutom kaffe fanns det även te samt fläder- och vinbärssaft. Alla åt och tyckte det var gott.
Efter detta moment tog vi paketöppning och jag kan inte räkna upp alla fina saker jag fick, för då glömmer jag nog något! Blommorna tog jag i alla fall kort på.
Plötsligt var klockan närmare midnatt och det började bli tomt... Jag lyckades få de flesta att skriva i gästboken, som vi ständigt terroriserar alla gäster med. Det är så roligt att gå tillbaka och titta hur det var och när och vilka som var med. Vi räknade till ca 65 pers totalt. Jättekul att så många kunde vara med. Men maten hade räckt även till det fyrtiotal som meddelat att de inte kunde komma...
Enda baksidan på det hela var att diskmaskinen konstrade - när reparatören skulle titta på den gick den som en klocka, men sedan var vårt husspöke där och ställde till den igen. Ja, han som öppnar dörrar och ringer på den sladdlösa dörrklockan och så...Vi diskade undan det mesta direkt men vid två tog det stopp, då orkade jag inte mer. De sista bunkarna diskade vi i går!
20060610
ÖÖÖöööhhhh...
I alla fall inte med trasig diskmaskin och 65 gäster.
Men festen var lyckad och nu har jag snart diskat färdigt alla flottiga bunkar och stora grytor. Tallrikar som är avsköljda går väl an. Och som vanligt har jag gjort för mycket mat, kunde dragit ner det med en tredjedel och det hade ändå blivit över. Den här gången var det i alla fall planerad mat som går att frysa in. Det får ju bli så när man inte ber gästerna att "osa" på inbjudan.
Mer om festen samt bilder kommer. Snart i en dator nära dej!
20060609
En snabb blogg på morgonen
I går kväll var det klassmiddag, en väldigt trevlig sådan. Tack till kompisen K som såg till att den blev av! På "allmän begäran" kommer här mitt lilla tal, som blev rätt så uppskattat... Kul att göra något som ingen vet om och förväntar sig nå'n gång!
Evas Interaktiva Examensrap:
Vi har trampat skolans trapp i flera långa år
Ändå känns det som om vi kom hit precis igår
Tro det eller ej men nu så är vi faktiskt klara
Vi skall ge oss ut och slåss, ja vänta lite bara
Vi skall slåss mot särskrivning och felstavade ord
Fula fonter, färgstick och dåligt ”storybord”
Inget blir sig likt igen, det ska ni snart få se – vi ska
Måla hela världen grann med cmyk och rgb
EXAMEN – ingen mer tentamen
EXAMEN – vi går utanför ramen
EXAMEN – dags för stora kramen
EXAMEN – EXAMEN!!
Vi skall tala om en massa måste, bör och ska
Så att mänskor tror att det är det som de vill ha
Säger vi att du ska köpa mer utav det mesta
Så kan vi få dej till att tro att du har valt det bästa
Vi kan tolka bild och text och ljus och ljud och färg
Vi kan få en liten sten att verka som ett berg
Högskolan för lärande och kommunikation:
Tack för allt som vi har lärt oss om information!
EXAMEN – från Shannon & Weaver
EXAMEN - från kommunikation
EXAMEN – ett moderskepp har landat
EXAMEN – EXAMEN!!
EXAMEN – ingen mer tentamen
EXAMEN – vi går utanför ramen
EXAMEN – dags för stora kramen
EXAMEN – EXAMEN!!
20060531
Saker som värmer i vardagen - trots allt
- att springa rakt på just den städerska som hittat mina kvarglömda solglasögon på toaletten i skolan.
- att få en animation att fungera.
- en föreläsning om dramaturgi med en rejäl dos Björn Kjellman till förmiddagskaffet. På film, alltså.
- att lära sig ett nytt datorprogram som man förstår meddetsamma! (Det händer inte ofta!)
- att möta kompisen G i skoltrappen i förbifarten och få lite tröst och deltagande ord. Jag kommer att sakna dej, G!
- att få ett tips av Magister Mattias om hur man som student kan komma över flera datorprogram som jag gått och gruvat mig över att behöva köpa - till en bråkdel av priset. Och när jag "blir en vanlig människa" är det bara att köpa uppdatering... tack, Magister Mattias, för att du hyser förhoppningar om att jag någon gång skall bli en sådan! (Jag kommer att sakna dej också, men kommer att följa ditt Moderskepp!)
- röda rosor på bröllopsdagen, ett fint kamerastativ på mors dag och troligen en fin present på examen... det är inte huvudskälet till att man håller ihop efter 26 år.
- en solig timme på en bänk i Jönköping med bra program i Pod-radion. Ett bra sätt att utnyttja "spilltid".
- att ta sig tid och sitta i flera timmar för att bli färdig med något - till exempel en 16-sidig broschyr i A4 eller examenskläderna.
- te och mackor en kväll med vännen U och bara att fortsätta samtalet som vi hade för alldeles för länge sedan. Två dagar senare dök vännen L upp, ännu längre sedan. Varför har vi så mycket om oss och kring oss? (De senaste åren känns det som att vi inte har hunnit träffa någon...)
- minnet av hur mormor strök min kind sista gången vi sågs - någonsin...
- att efter flera fruktlösa försök hos frackuthyrare hitta en lös stärkkrage på "Hannas bod" (Frälsningsarmén) och inte få betala för den... Efter blötläggning i 1) vanish 2) remol och 3) tvätt i 95 grader blev den faktiskt vit, men inte så hårt stärkt som förut. (Hur gör man???) Tack vare kompletterande kragknappar från svärfar är sonen T's klädbekymmer för skolavslutningen avklarade. Undrar hur länge denna tradition för åk 9 skall gå att uppehålla?
- pizza hos En italienare och en grek.
- ett oväntat Skype-samtal från vännen G i Thailand.
- de go'a godnattkramarna från sonen T - även om stickor ock strån ryker däremellan...
20060528
Varför måste jag bli så himla ledsen?
De säger hela tiden
strunta i det, bry dej inte om det, du lever DITT liv...
Men jag kan inte lyssna.
Jag hör bara min storasyster som alltid har varit min storasyster
och alltid har "begripit bäst"
trots att hon inte säger något direkt till mig, så lägger jag ihop 2+2 av vad hon säger och gör
och hur hon hanterar mina barn och min mamma
Som om de vore hennes egendom
Senast vid planeringen av mormors begravning. Jag tog mamma till entreprenören G bara för att hon över huvud taget skulle ta sig dit. Min morbror och moster var där men ingen av mina kusiner kunde. Min syster kom direkt från jobbet.
Datum för begravningen hade vi tidigare bollat fram och tillbaka med utgångspunkt i när kyrkan var ledig och när präst och kantor kunde ställa upp. Jag ringde ett par gånger för att erbjuda min morbror hjälp om det behövdes. Mamma är ju inte stark. Då resonerade vi även om när alla barn har skolavslutningar och när alla andra kunde komma ifrån. Nu har vi ett datum men det är ändå ett par stycken som inte kan. Så är det ju nästan alltid.
Min storasyster bestämde rakt av vilken typ och färg det skulle vara på blommor och kista, samt de båda psalmerna, annonstext och orgelmusik. Dottern R och E skall sjunga och en av kusinerna spela ett musikstycke, det var bestämt innan. Jag ska inte göra någonting. Hade lite förslag på mat och så, men det bestämde ju mamma och min morbror sedan. Likaså vad som skulle stå på kransbandet och annat. Jag uppfattade att alla var överens.
G bad mig skriva upp programmet med alla tonsättare och rättstavade namn etc och maila honom - det gjorde jag inför pappas begravning, bl a eftersom en av mina vänner ställde upp och spelade trumpet och jag hade kontakt med kantorn då. Jag avböjde det och skrev upp allt för hand och såg till att alla visste och var med på alla punkter - jag kände i luften att G och jag var lite för överens för att min storasyster skulle tycka att det var bra. Vi känner varann litegrann sedan andra sammanhang.
Och så får jag höra att hon skrivit om mig på sin blogg. Bl a att jag enväldigt skulle ha spikat begravningsdatum efter när jag och ingen annan kunde. Och annat tjafs. Skulle inte jag hellre velat ha det efter alla avslutningar i så fall? Inte dagen före min sista redovisning!
Det är klart att det är ett känsligt läge när en begravning skall planeras, men jag blir lika ledsen varje gång det händer något alls och jag får veta eller räknar ut själv vad hon egentligen tycker och säger om mig på andra vägar. Jag är alltid lika oförberedd och klarar inte att stålsätta mig.
Då är jag fyra år igen
och hon cyklar ifrån mig på grusvägen
till de andra stora barnen
som jag inte får vara med
med stora, fuktiga ögon
och förstår ingenting
20060523
Så var det slut.
Just nu känns det mest konstigt och sorgligt förstås. Det är klart att det var väntat och hon hade inte roligt de sista veckorna, men ändå har man någon slags egoistisk önskan att hålla kvar något - en annan tid, ett annat liv?
Jag undrar till exempel hur det kommer att bli med mina kusiner, som jag redan nu träffar väldigt sällan - de senaste åren enbart i samband med Mormors högtidsdagar. Kommer vi aldrig att träffas i framtiden, vi som växte upp nästan som syskon med daglig kontakt under 60- början av 70-talet? Visst är det mycket som är annorlunda, men vi har ju också mycket gemensamt.
Mormor hann inte komma och "hälsa på" sina möbler i den nya lägenheten, inte heller åka med till stugan och sitta på altanen i år. Men hon fick i alla fall några varma dagar i början av maj, då hon fick sitta ute på sin egen älskade altan en stund. Hon gladdes åt att jag snart skulle ta min fil kand - den första i släkten med dubbla högskoleutbildningar - och åt att det går bra för alla barnen = barnbarnsbarnen. Hon höll koll på alla, från Ida, 1 år, till Rebecca, 23.
Men hon gruvade sig lite för vem som skall be för och tänka på alla nu när hon inte finns mer.
Jag erkänner!
jag erkänner; några av de kronorna var mina...
Vi var i Skövde i lördags och såg den. Mest för att kolla hur man hade fått till en sammanhängande bildsatt handling av bokens historia, som jag minns som mest springande runt och jagande hit och dit (det var ett tag sedan jag läste den.) Kärnfrågan, som många blivit så upprörda över, teologin och de hemliga sällskapens vara eller icke vara, bryr jag mig inte om. En tro som inte klarar att ifrågasättas är inte mycket att ha.
Måste säga att filmen var riktigt bra, till och med bättre än boken på att berätta själva storyn. Visserligen fanns mycket av springandet och jagandet kvar och personskildringarna var precis lika platta som i boken (man får en känsla av "Fem knäcker DaVinci-koden"). Ibland skrevs publiken vissa saker på näsan då personerna förklarar saker för varandra på ett överdrivet pedagogiskt sätt, eller då man flera scener i rad får se en röd telefonkiosk OCH en dubbeldäckarbuss och i nästa scen kommer en kvinnlig polis med den typiska svart-vita hatten pratande utpräglad cockney-dialekt - om man fortfarande inte har fattat att man är i London... Samma sak med Eiffel-tornet och Louvren i Paris. Men, men. Den amerikanska publiken ska väl också ha sitt.
Hur som helst är det ett genialiskt drag att placera en amerikan, en fransyska och en engelsman i en actionhandling som utspelas i både Frankrike och England samt inbegriper kristenheten, i synnerhet den världsomspännande katolska kyrkan med glimtar från Vatikanen och Spanien, och dessutom hemliga sällskap. Det hade kunnat handla om vad som helst. Snacka om att håva in hela WASP-publiken! (White, anglo-saxon protestants) Tom Hanks och Audrey Tautou borgar även för både medelålders mäns och kvinnors intresse och identifikation.
Smart, Dan Brown & filmteam!
20060521
Ögon känsliga för grönt....
"Den tar så bra bilder, kameran", säger M. Ja, klart att det inte alls spelar roll vem som vrider på inställningarna eller tittar i sökaren, det är ju kameran som tar bilden... Varför säger man aldrig "Det blir så bra texter med den datorn" eller "Det blir så god mat på den spisen"???

Just nu är den vackraste tiden i Sverige, mellan hägg och syrén. Barbro Hörbergs visa, citerad i rubriken, har hakat upp sig i huvudet och fick ny fart under vår promenad idag. "Det regnade, men bilderna blev bra, det var ett egendomligt ljus den da'n..." Har du inte tid att gå ut, kära läsare, så titta i alla fall ut genom ett fönster nära dej! I morgon kanske alla dessa gröna färger har smält ihop till en - det går så fort!
20060517
En dag att fira
Det är den dag då vi var på banken och skrev på de sista papperen som betyder att vi nu har sålt huset. Och det känns bara bra!

För 97e gången firade min Mormor sin födelsedag. Ja, hon hänger fortfarande med. Men hon är så tunn. Hon äter mindre än en fågel och orkar inte prata mycket, men hon hade bytt om till fin blus och halsband och sett till att
ha kaffebröd och tårta till eventuella gratulanter. När vi ville ta kort var hon noga med att se proper ut - som alltid. Lilla Mormor, hur många dagar till kan det bli? Det är plågsamt att se hur livet sipprar ur en kropp som varit igång alltid, alltid. Hon har ju funnits jämt!På hemvägen åkte vi vägen om Barndomshemmet och hämtade en hatt inför sonen T's kommande högtidlighet. Magnolian och alla Pappas primulor blommar - men det syns att han inte finns där längre. Alltför tydligt. Även det är plågsamt.

M passade på att utföra lite arbete i Sta'n, varför jag passade på att gå och shoppa lite. Skulle ju ha en ny plastduk men det blev en kaffeservis... Det fanns så fina dukar men de var avklippta till 220 cm och jag behöver ju 255!!! Och de skulle sluta med metervaror. Varför det? Ska ringa till kedjans kontor i Stockholm och fråga vad de menar egentligen. Och markisväv fanns inte alls! Hmmpff!
På eftermiddagen var vi bjudna till dottern och "mågen" som har namnsdag efter varandra. Hon blir så duktig på att baka jättegott kaffebröd, övning ger ju färdighet, men har fått den dumma vanan att alltid be om ursäkt för någonting innan man får ta den där bullen eller kakan. Sluta med det! Går kakan sönder så gör den det, även på konditoriet! (Min kaka var hel ända tills jag bet i den och den bara smälte i munnen...)
Nu skall jag sätta mig och skruva ihop de tre väggskåp som återstår av de 6 som ska upp på väggen i TV-rummet. Så kanske det kan bli ordning där också så småningom. Nu slipper vi ju att åka som skottspolar till Slingervägen, så vi kan ägna oss åt att göra färdigt i det nya hemmet. Det blir så bra!!!