Det bästa på länge

En av mina goda nätvänner Anna-Carin skrev detta inlägg i sin blogg idag, apropå kreativitet. Att vissa av oss har ett behov, ett nästan fysiskt behov för att överleva, av att då och då testa och spränga våra kreativa gränser. Hon formulerar det så bra!

Själv var jag inne lite på det temat i mitt blogginlägg från 31/1. Fast det handlade om inlärning och kreativitet över huvud taget, inte bara "pyssel", som Anna-Carin kallar det. "Det går lättare att spela trumpet om man har en trumpet." (Annars vet man inte om man kan.)

Jag har aldrig träffat Anna-Carin IRL, men hoppas få göra det inom kort. Vi har "pratat" på nätet i flera år vid det här laget och har rätt mycket gemensamt, fast vi lever helt olika liv i storstad och småstad.

Apropå hennes citat ur intervjun med ingenjören - "Klart att jag undrar vad fasiken jag håller på med mitt i ett projekt, men bara man nöter på och inte är rädd att misslyckas så lyckas man ju." Här är ett projekt som jag undrar varför jag började med.

När jag frågade sonen T, 22, vad han önskade sig i julklapp (i början av december) skickade han mig den här bilden. Virkade tofflor i form av tyska stridsvagnar från andra världskriget, alltså.Utan mönster.

Så sannerligen att han ska få det då. Fast jag blev ju inte klar till jul. Så här ser de ut just nu. Någon gång blir de väl färdiga, men det var rätt knepigt att fundera ut hur och var man skulle börja. Och aldrig att jag gör ett par till! Så kul är det inte.  Men nu vet jag ju att jag kan...:)

Uppdatering: se de färdiga tofflorna här!
http://evalution-tot.blogspot.se/2013/02/tofflor-tanks.html?m=1