Jag har varit nöjd iPad-ägare i drygt ett år nu. Jag använder den till att spara bilder och filmer, samla mönster i pdf-format, skriva, spela spel, maila, facebooka, blogga, se på tv-s playkanaler mm.
Och jag använder den som läsplatta förstås. Men där känner jag att jag har ett visst motstånd att överbrygga.
Jag har både laddat ner låneböcker från biblioteket och ett par olika dagstidningar. Och faktum är att det kan aldrig bli "samma sak".
Det finns många fördelar med att läsa på det här sättet. Böcker och tidningar tar "ingen" plats. Man behöver ingen läslampa. Eventuell sänggranne störs varken av lampa eller tidningsprassel. Man kan dra upp texten till den storlek man tycker är lagom. För att nämna några fördelar.
Att det inte är "samma sak" är bara att inse och behöver inte vara någon nackdel. När man har vant sig, alltså. Mitt lilla motstånd består i att jag har haft svårt för att inte tänka att det ÄR en bok eller tidning jag läser. För bläddrandet är annorlunda. Ögats rörelse över tidningssidorna är annorlunda. Man kan ibland klicka på artikelrubriken och ser då enbart den artikeln på hela sidan, och den kan ha plats för kommentarer eller länka vidare till andra artiklar. Det känns annorlunda att hålla i plattan, man har ingen känsla av hur långt kapitlet är, hur tjock boken är eller hur många tidningssidor det är kvar av Kulturdelen.
Och lite sånt.
Men när man väl lyckas övertyga sig själv mentalt om att det här är ETT ANNAT medium att läsa i, då är det ett alldeles utmärkt komplement! En makalös manick, helt enkelt, min Padda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar