I dagens GP finns ännu en gång stort uppslagna artiklar apropå "näthatet", ni vet debatten som drogs igång ordentligt i Uppdrag Granskning härom veckan. Inte en dag för tidigt.
De här artiklarna handlar om ett specifikt fall. Det är en anonym brevskrivare som även varit aktiv i sociala media och inte längre är särskilt anonym. Han har avslöjats och erkänt att han hållit på med detta under drygt ett års tid, men det har inte hänt något mer sedan. Utredningen är "inte prioriterad". Trots att mannens brott kan rubriceras både olaga hot, förtal och ofredande. Utredaren menar att det inte finns någon risk för att den här mannen fortsätter att skicka brev på det här sättet, han har "kontinuerlig kontakt med den misstänkte" enligt GP. Och visst finns det sådant som kan bedömas som allvarligare brott som måste prioriteras, men en lekman kan tycka att det här fallet borde vara relativt enkelt att bedöma och bestraffa. För att sätta stopp för andra.
På resten av tidningsuppslaget finns en artikel om hur polisen hanterat anmälningarna från några av offren. I ett fall till och med "slarvat bort" den. Offret kontaktade polisen flera gånger för att kolla hur det gick med utredningen, om hon fortfarande behövde känna rädsla för att få fler brev, men då gick anmälningen inte att hitta.
Det är inga milda formuleringar det är fråga om i breven, utan rent hat och hot om våldtäkt, mord och styckning. Det är INTE OK att polisen låter det gå ett par år i "handläggningstid" och det fortfarande inte händer något. När det nu är klart vem som hållit på och trakasserat just de här personerna, och i vissa fall utgett sig för att vara en annan person och skrivit under med ett namn, så borde det gå att avsluta fallet så att i alla fall de här offren kan känna att rättvisa har skipats.
Polisen och samhället måste markera att detta är brottsligt, om det så sker i brevform eller på nätet. Om det blir känt att en person får sådana här hot, oavsett vem det är, så påverkar det hela omgivningen, familjen, vännerna i samma grupp. Man känner sig osäker och förföljd, då man ju inte kan veta vilka hot som skulle kunna sättas i verket.
Jag kan ju bara föreställa mig hur det skulle varit om det hade varit någon av mina döttrar som hade reagerat på den där tröjan på H&M-sidan till exempel. I Sverige skall man inte behöva känna att man riskerar att bli utsatt bara för att man uttryckt en idé, har en viss livsstil, religion, partifärg eller vad det nu kan vara som har retat upp skribenterna. Det låter som i diktaturer långt, långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar