att ta till hot.
Jag gör precis allt man ska när jag söker jobb. Klippt mig har jag gjort. Någon forskare har konstaterat att kvinnor som sminkar sig (lagom mycket förstås) lättare får jobb. Så det gör jag. Jag torkar av skorna innan jag går in på intervjun, som jag fick "lära mig" på kursen på Arbetsförmedlingen. Jag går på alla slags "nätverksträffar" jag hittar, jag mikrobloggar, facebookar och bloggar. Hela tiden. Jag har skrivit CV efter alla konstens regler och författar lagom käcka personliga brev till varje tjänst, precis som man ska. Jag vänder ut och in på mig. Lägger ut själ och hjärta för skärskådan vid varje ansökan - jag vill ju så förtvivlat gärna ha varje tjänst jag söker!
Ändå händer det väldigt ofta att jag inte ens får besked. Så ofta att jag ibland undrar om jag finns till egentligen. Är jag någon sorts onämnbar person, om jag inte får besked så kanske jag försvinner? Har jag retat upp någon? Hur går resonemanget? Mest ont gör det när man har varit på intervju och inte får besked. Det har hänt mig precis nu - intervjun var för 6 veckor sedan...
Och varje gång det är någon "expert" som uttalar sig i media om hur man skall göra för att det skall gå lätt att få jobb, så konstaterar jag igen att jag har ju redan gjort det. Flera hundra gånger har jag gjort det.
Det enda jag inte har gjort är att ta till hot. Inte för att det är det man "ska", men för att jag blir mer och mer desperat. Den som inte anställer mig, den blir det synd om... Men jag gör ju inte det. Det skulle skada mitt personliga varumärke.
Nu tar jag en vända igen och kontaktar dem som inte har hört av sig. De kan ju åtminstone få en liten tankeställare eller rent av skämmas lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar